På torsdagar är det, ur lägenhetsrenoveringsperspektiv, min lediga dag. Då sätter jag mig på bussen ut till landet, umgås lite med mina underbara föräldrar och tar mig sen till ridhuset för min lektion. Vi (mina systrar och jag) red en hel del när vi var små. Vi hade till och med en liten ponny ett tag. Sedan några år tillbaka har jag känt en önskan om att få börja igen och för ungefär ett år sedan fick jag en spark som hette duga. Ja, inte från hästen då alltså. Det var nämligen så att jag hade tjatat så mycket om detta så att jag fick ett startkit i julklapp förra året. Hjälm och en liten peng för provapå-lektioner. Jag tror att det tog ca 10 min för att bli fast på allvar! Ganska snart inhandlades mycket fina ridstövlar och när jeansen (efter ca halva terminen) blev så slitna så att de smulades sönder bestämde sig kära familjen för att det krävdes ridbyxor, handskar och säkerhetsväst. Detta årets födelsedag var alltså relativ enkel för alla presentköpare :)
Under första terminen lärde jag mig framförallt att sitta rätt. Efter att ha ridit ett antal terminer i 8-årsåldern så trodde jag naturligtvis att jag kunde sitta på en häst...men uppenbarligen hade jag helt fel! Faktiskt är det bra mycket mer komplicerat än det ser ut! Det handlar inte bara om att sitta rak i ryggen; tyglarna ska hållas på ett alldeles speciellt sätt; axel, höft och häl ska bilda en rak linje; hälarna ska alltid tryckas nedåt i stigbyglarna samtidigt som benen ska hållas så långa som möligt. Nämnde jag att man ska försöka få hästen att gå framåt också... Tack och lov verkar det som om jag har en viss naturbegåvning för det gick ganska snabbt att lära sig även om jag arbetar med vissa detaljer fortfarnade.
Efter sommaren kände jag och resten av min grupp att vi var redo för nya utmaningar! Tyvärr blev det så att ett helt gäng (4 st) nybörjare bestämde sig för att börja rida och placerades i vår grupp eftersom vi var den nyaste gruppen. Stor besvikelse. Allting började om från början och jag fick intala mig själv att det bara är bra med repetition. Tyvärr var det så att gänget som började var i ännu högre grad nybörjare än vi, så det var flera av dem som aldrig hade galopperat tidigare. Dessutom var vi så många i gruppen att vi knappt fick plats!
Tack och lov har vi en väldigt duktig ridlärare (som är ett eller två år yngre än jag, vilket känns lite konstigt) som såg att jag hade lite potential, så hon flyttade upp mig i en annan grupp. Från värsta nybörjargruppen till en grupp på nivå 4!!!! Shit pommes frites! Från att vara den med mest ridvana till att vara den med minst... Men det är otroligt, fantastiskt, underbart roligt!!! Äntligen kan man utvecklas lite! Det är jättesvårt och jag måste erkänna att det inte är samma fullkomliga glädje på torsdagseftermiddagarna på jobbet som det var tidigare, men nu känner man sig som en ryttare. Nybörjare, JA, men på riktigt! Inte bara åka runt, utan faktiskt få hästen att arbeta på ett sätt som den, och jag, mår bra av. Märks det att jag ÄLSKAR det!!?? Jag längtar redan till nästa torsdag! :) För er som går och funderar på att ta steget...oavsett vad det handlar om, så kan jag bara rekommendera: Önska dig det i julklapp! ;)
Kram
