Sommarbröllop

I helgen sken solen över Österlen och min fina syster fick så äntligen gifta sig med sin älskade A.

Regn och blåst på fredagen, nära storm på söndagen och strålande solsken och ca 1 m/s på lördagen. Sådan tur är det inte alla som har! Jag och H ansvarade för bland annat fotograferingen, så förhoppningsvis ska jag väl kunna dela med mig av några foto här. Jag tänkte dock att brudparet skulle få se dem först.

Hela dagen gick precis så bra som vi hoppades. Lite drama uppstod när vår 13 månader gamla systerson plötsligt fick åka till akuten med sin pappa för att vi hittade en vätskefylld bula på ena sidan av huvudet. Tack och lov fick vi ganska snabbt besked om att det inte var något farligt även om man egentligen inte riktigt vet vad det är och hur den har uppkommit.

Minglet, ceremonin, festen, talen...Ja, allt var perfekt! Hoppas verkligen att brudparet också är nöjda. Nu är vi nog alla ganska nöjda över att det är över, men minnena är vackra.

Framsteg

Jag och Sofia passade världens underbaraste systerson i lördags. Jag skulle egentligen göra det själv, men fick stöd från systern vilket alltid är väldigt bra.

Viggo är vid det här laget ca 13 månader. Han går om man håller honom i handen eller om han håller i sig, men han är lite feg och sätter sig ner när man släpper taget. I lördags bestämde vi oss därför för att öva att gå själv och vi fixade det! Helt plötsligt gick den lille fjanten flera steg helt själv utan att hålla i sig. Helt fantastiskt och hans två mostrar var lyriska!

Dessutom lyckades jag få honom att somna ganska tidigt och sova utan uppehåll till kl 9 på morgonen. Något som inte händer speciellt ofta. Lite kaxig känner man sig allt när man har lyckats så bra, men risken finns ju att man är lite för kaxig och att allt går åt pipsvängen nästa gång.

Det är i alla fall helt fantastiskt att få vara med om denna ljuvliga lilla människas framsteg och jag kan nästan inte få nog. Ser inte direkt framemot att han kommer bli en finnig 15-åring som vägrar att kramas, men varje ålder har väl sin charm...

Den stora festen

Nu är det full fokus på helgens bröllop som gäller. Klänning, skor och accessoarer är fixade. Dagen och kvällen innan bröllopet är uppstyrda både för bruden och brudgummen, smygande och hemlighetsmakeri pågår för fullt... Väldigt spännande ska det bli! :) Det är möjligt att jag har engagerat mig lite väl mycket i min tvillingsysters bröllop, men så som det ser ut just nu så är detta det närmsta ett eget bröllop jag någonsin kommer vara. Min käre sambo har nämligen ett väldigt stort och obegripligt motstånd till allt vad bröllop heter, så jag börjar vänja mig vid tanken på att aldrig bli gift själv. Ingen större katastrof, men min kära syster och svåger kanske tycker annorlunda... ;)

Eftersom bröllopet ska hållas utomhus så ber vi till vädergudarna för i alla fall någorlunda fint väder. Just nu verkar prognoserna lovande, men vis av erfarenheten så vet vi att det kan ändras väldigt snabbt.

H och jag har fått lite spännande uppdrag på bröllopet. Vi har fått den stora äran att vara vigselns officiella vittnen. Eftersom det är en borgerlig vigsel så är det tänkt att en av brudparets vänner ska hålla i en kärleksceremoni och att en vigselförättare ska hoppa in för att viga de unga tu. Vid dåligt väder ska kärleksceremonin hållas inomhus i festlokalen, vigseln ska däremot hållas utomhus på Backåkra oavsett vilket väder det blir. Vår roll som vittnen innebär alltså att vi, trots eventuell risk för allvarliga frostkador, halv dränkning eller bortblåsning, tvingas följa med brudparet ut på heden och bevittna deras vigsel. Vi är väldigt tacksamma för detta uppdrag....ärligt talat tror jag inte att något hade kunnat hålla mig borta. :)

Vi har också fått uppdraget att fotografera hela denna tilldragelse. Naturligtvis kommer vi att vara flitiga med kamerorna själv, men vi kommer i bästa fall även att be andra att fotografera delar av dagen.

I veckan ska de sista förberedelserna göras klara och sen kan vi förhoppningsvis slappna av i ett par dag innan den stora festen. De flesta som läser här kommer troligen vara där, men jag kommer nog att lägga upp lite bilder så småningom.

Lovely

Små framsteg görs på nedervåningen i Vita huset. Efter lite hjälp av svärfar i helgen är snart alla ytor som ska spacklas, spacklade. Lite, med betoning på liiite, kvar har vi dock.

I helgen fick vi även hem ett gammalt bord som har stått i det hus som någongång, eventuellt kommer bli H:s föräldrars lantställe. Att fylla vårt hem med fina, gamla möbler är ju målet, så nu har vi tagit ett steg på vägen. Ska bara ge det lite kärlek och omvårdnad och sen roa mig med att fundera ut var någonstans det kommer att göra sig bäst.

Längtar tills vi har internet hemma igen så att jag kan uppdatera er med lite bilder. Det är för besvärligt att göra det över lunch på jobbet. Tills dess får ni helt enkelt titta förbi och se hur vi har det. :)