måndag, december 12, 2011

Tiden går...

...och jag hinner inte riktigt med. Tage har hunnit bli sex månader och han är en riktigt kul liten kille. Det är tydligen vanligt att just sexmånaders bebisar är väldigt glada och oblyga och det stämmer verkligen in på Tage!

Julen närmar sig med stormsteg och jag ser min mammaledighet lida mot sitt slut snabbare än jag tycker är ok. Jag börjar jobba igen den andre april och jag börjar redan få ångest! Hur kommer det kännas när det bara är veckor kvar?? Jag klarar inte av att tänka på det! Jag vill inte gå miste om en sekund som det känns nu. Ok där överdrev jag något, en sekund här och där går an, t.o.m. ett par timmar, men mer än ÅTTA TIMMAR om dagen!! Jag oroar mig inte det minsta för Tage. Honom kommer det inte gå någon nöd på, men jag kommer liiiida!!

Usch! Slutpratat om sådana tråkigheter! Någon som är bra är att jag känner mig riktigt flitig med alla julklappar. Jag hade tidigt en plan för vad som skulle köpas, så med lite samarbete systrar emellan så är det inte många klappar kvar! Väldigt skönt! Idag var vi i Malmö och gjorde några inköp och sen passade vi på att hälsa på familjens senaste tillskott: Tages nästkusin, Sonia. Väldigt söt liten tjej!

Imorgon ska vi till Ystad och fortsätta med julklappsinköpen, besiktiga bilen och lunchfika med finaste lillasystern!

Gonatt!
Dagens Tage:


- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag, november 18, 2011

Provsmakning pågår

Idag provade vi blåbär- och hallonpuré. Det gick sådär...


Jag trodde verkligen att det skulle vara lättast att få Tage att tycka om frukt och bär, men tydligen finns det en syra i frukten som han inte är helt övertygad om än. Han gillar äpplemos på övermogna äpplen och mangopuré med mycket banan i, men bären får vi kämpa med någon dag till. Men, vad gör det! Han är ju supersöt när han ser ut som en liten vampyr! :)


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag, november 14, 2011

Pomenadvariation

Idag gick långpromenaden inne i byn för att Vilmah och jag skulle få lite omväxling.


Visst är skogen fantastisk, men det börjar bli lite tråkigt att se samma träd om och om igen. I vår by finns två varianter av "hälsans stig". En tur som är 5km och en som är 6km. Ganska lagom alltså. Tage myste i vagnen som vanligt.


Riktigt härlig promenad blev det! Tänk att vi har fått så härligt väder i november. Vi får hoppas att det håller i sig ett tag till.

- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag, november 08, 2011

Babyaktiviteter

Idag har jag och Tage testat The Little Gym i Limhamn. Jag var lite skeptisk, men nyfiken.

Det var riktigt trevligt faktiskt! En del av övningarna var lite läskiga tyckte Tage, men då var det bara att avbryta och göra något som han gillade istället. Det var framförallt när vi satt i grupp och gjorde gemensamma övningar som han blev lite ledsen, men när vi gick runt själv och "utforskade" så blev han riktigt kaxig. :) Favoritmomentet var definitivt såpbubblorna på slutet!

Tyvärr är det en bra bit att köra, men jag ska fundera på saken och se om det kan vara värt det. Om inte annat så kan man få en massa bra idéer på aktiviteter som man kan göra hemma. En stor fördel var att vi fick träffa några av kompisarna från babysimmet: Olle, Ebbe och Benjamin.

Imorgon bär det nog av till kyrkis i grannbyn för första gången. Får se om det gillas...


- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag, oktober 20, 2011

Förkylningstider

Lille Tage är så förkyld. Näsan rinner och han har en jobbig hosta. Vi försöker lindra besvären genom att höja huvudänden på sängen, ge näsdroppar och använda näsfridan, men det verkar inte ge med sig. Är det någon som läser bloggen som har något bra tips på något som kan få förkylningen att ge med sig eller kanske saker som kan lindra symptomen. Mitt hjärta brister när han hostar så hårt att han börjar gråta. Ingen feber har han och det är jag väldigt tacksam för. När han inte sover är han faktiskt ganska glad, men han verkar vara tröttare än vanligt

Kan inte göra annat än hoppas att det snart går över.

- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag, oktober 19, 2011

Vad finns i paketet?

Tage har så smått börjat med smakportioner, så förra veckan åkte vi till IKEA för att inhandla några nödvändiga attiraljer för att underlätta smakandet. Moster Sofia o kusin Lykke var med, men Tage var mest intresserad av sina stora paket.


Det gick riktigt bra att sitta i kundvagnen, en liten stund i alla fall medan Lykke lånade vagnen.

Med den nya stolen gick smakandet som en dans, så just nu är blomkål favoriten. Imorgon testar vi palsternacka, så håll tummarna för oss!

- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag, september 23, 2011

Patstunder

Tiden går snabbt när man har roligt. Vi har full upp mest hela tiden och ibland känner jag till och med att jag har svårt för att hinna med allt som jag skulle vilja göra.

Igår fick vi följa med Sofia och lilla kusin Lykke hos några av deras vänner i Staffanstorp. Fyra mammor med jämngamla barn har mycket att prata om och det slutade med att vi stannade mycket längre än planerat. De var väldigt, väldigt trevligt. På vägen hem passade jag på att stanna till hos en fin vän som nyligen har flyttat tillbaka till Skåne efter några år utomlands. Tyvärr kunde jag inte stanna så länge eftersom jag inte hade mat med till Tage, men vi har alltid otroligt mycket att prata om, så nu känner jag mig alldeles utpratad. :)

Idag skulle jag ha begett mig till Lomma för fika med vår fina babysimgrupp, men efter en ganska tuff, upphackad natt så har jag tagit beslutet att stanna hemma och vila idag. Det behövs också med jämna mellanrum. Helgen är fullplanerad och kommer innefatta såväl besök från långväga gäster som barnbytardag i Hofterup! Ser fram emot allt och hoppas att dagens vila ska göra både mig och Tage fit for fight igen!

fredag, september 16, 2011

Sommarlov

Vi har haft ett långt skönt sommarlov och jag har varit fräck nog att lämna bloggen fullständigt åt sitt öde och bara ägna mig åt min lilla familj. Nu när den första riktiga höstdagen har kommit så börjar det plötsligt klia i fingrarna igen. Bloggen skriver jag ju mest för min egen skull, men jag är väldigt glad över att det trots allt finns ett litet antal läsare som är nyfikna på vad som pågår i vår vardag så därför ska jag nu försöka bli lite flitigare igen och i alla fall inte ha tre månader mellan inläggen. :)

Jag tänkte börja lite försiktigt med en tillbakablick på sommaren. För er som är trötta på bebisbilder så ber jag om ursäkt. Det är ju trots allt det som vår sommar har handlat om mestadels i alla fall. :)

I väntans tider med ca två veckor till dagen D

Jag passade på att avsluta ett stort projekt med strandfodring innan jag gick på föräldraledighet. Här har de börjat pumpa in sand vid Saltsjöbaden i Ystad


Det är igång...

Vår nye Tage en timme gammal. Tiden går fort :)

Lika som bär

Sommarens första promenad i Strandbaden. Vi passade på att inspektera strandfodringen här också.

Söt i napp i bilstolen

Första gången i babysittern, men inte speciellt intresserad

Med storekusin Viggo

Mamsens 60-årskalas

Ingen sommar utan besök på Ystads djurpark

Tage har roligt med morfar och är ca 4 veckor

Man kan spilla/kräkas när man äter så det är bäst att vara på den säkra sidan när det gäller antalet kräktrasor...

Flickträff med finaste flickorna och barnen i Hagestad

Loppis hos mormor och morfar

Min Tage!

En av de få riktigt varma dagarna passade vi på att testa lilla babypoolen. Det var populärt!

Sommarstugans fina balkong

Vi lyxade med hemmagjorda gurkor när vi bodde i sommarstugan

Varm dag

Fullkomligt utmattad även kallat matkoma

Tage med mormor i solskyddet

Fina Aliss

På stadsvandring i Ystad

Stadsvandring

Kusin Viggo ville gärna hålla

Finaste Viggo!

På skaldjursfrossa...

...med detta glada gänget.

Besök av nästkusin Annie

Tage med farmor

De två nyaste tillskotten i klanen Ohlsson/Christjansen/Rydberg: Tage och kusin Lykke



måndag, juli 04, 2011

fredag, juli 01, 2011

Uppdatering ersättning

Nu har vi gett Tage ersättning i ganska exakt 2 dygn. Det verkar gå riktigt, riktigt bra. Det var som jag misstänkte att hans mage behövde vänja sig lite vid den nya maten. Så nu är den värst oron över. Jag fick dock tipset att inte ge ersättning under natten, men nu verkar han inte alls bli nöjd av min mjölk, så inatt har jag i stort sett fått amma nonstop från kl 02.30. Han verkar helt enkelt ha insett hur det känns att vara nöjd. Det var ganska jobbigt och trots mycket ammande så blev han ändå inte nöjd. I natt kommer jag garanterat att ge honom ersättning också även om det är lite jobbigt att gå upp och fixa. Det är i vilket fall som helst mindre jobbigt än att amma hela natten...

Jag har dessutom gjort en testvägning i morse på vår badrumsvåg. Enligt den verkar han faktiskt redan ha gått upp i vikt. :) Nu börjar jag undra om man kan övermata sitt barn, men än så länge slutar han äta av sig själv och sen verkar han nöjd, så jag hoppas att jag gör rätt. Jag är dock tacksam för att det är helg snart så att jag kan få lite avlastning och kanske hinna gå över huset med dammsugaren och kanske hinna med en gemensam utflykt. :)

Trevlig helg!

onsdag, juni 29, 2011

Liten, liten kille

Än så länge gör jag inte mycket annat än umgås med min son, så inläggen blir kanske lite enformiga. Hoppas att jag blir förlåten...

Nu är Tage drygt tre veckor. Han är en liten pojke. Vi var på BVC idag för andra gången och det visade sig att han faktiskt krymper... Eller nåja, han har tappat 20 g i vikt sedan förra veckan. Inte bra alls! Förra gången vi var där hade han bara gått upp 70 g. Detta innebär att vi nu ska ge ersättning efter varje amning. Jag har testat en gång nu och det gick bra, men det verkar å andra sidan som om det rinner rakt igenom honom eftersom jag har behövt byta blöja ganska många gånger vid det här laget (fler än vanligt). Han verkar pigg och glad, men det har han gjort tidigare också. Herregud, är detta vad som väntar i resten av livet: ständig oro? Enligt allt jag har läst så ska ersättningen vara lite svårare för barnet att processa, inte tvärt om. Jag får väl göra några försök till och se vad som händer. Om det fortsätter så här så får jag väl kontakta BVC igen.

I övrigt är Tage en ganska glad och nöjd liten pajsing. Han har nu fler och längre vakenperioder under dagen och än så länge sover han till 95 % mellan 4-5 timmar i sträck på natten (23.00-04.00). Det som har varit ett litet problem är att han efter morgonmatningen vid fyrasnåret är ganska pigg och gärna ligger och pratar och viftar. Det gör det ganska tufft för mig eftersom jag inte kan låta bli att stirra på honom när han har ögonen öppna. Han är ju så jäkla söt! Jag har dock fått tipset att försöka ignorera honom så kanske han så småningom fattar att det fortfarande är natt.

Dagarna tillbringar vi med att softa. Lite utflykter försöker jag klara av, men vissa dagar är det helt kört och det beror mest på att den lille mannen vill äta nonstop. Jag försöker få grejer gjorda hemmavid, men vårt hem är dessvärre ganska eftersatt i dagsläget och det är bara det mest nödvändiga som hinns med. En storstädning hade definitivt behövts, men jag får väl vänta med det tills pappsen är hemma.

H jobbar denna och en vecka till och sen är det semester. Förhoppningsvis kommer vi få lite gjor då. Fram tills dess så får jag väl helt enkelt fortsätta att softa. :)

onsdag, juni 15, 2011

Mammatankar

Idag blir Tage 10 dagar och vi har varit hemma från BB i exakt en vecka. Det känns som om man inte riktigt känner honom samtidigt som han känns som det självklaraste i världen. Underlig känsla!

Veckan har varit intensiv, men väldigt, väldigt trevlig. Vi har haft besök i stort sett dagligen. De dagar vi inte ha haft besök så har vi gjort små utflykter. I lördags introducerade vi Tage för Sommarstugan och igår var vi på läkarbesök och fick Tages njurar kollade, vi passade också på att göra några ärenden på stan, hälsa på mostrarna och sen tillbringade vi eftermiddagen hos nyblivna farmor o farfar.

Jag njuter av min underbara bebis, av vädret, av H:s sällskap och engagemang (4 dagar till av de tio pappadagarna sen är det snart en lång semester) och av alla härliga besök. Om det är någon som känner sig manad så är det bara att slå en signal eller komma förbi. Vi älskar besök!!

Tage

Helt nya Tage

fredag, juni 10, 2011

Dagen D

Ok, detta blir ett långt inlägg. Ni som inte är intresserade av att läsa om min förlossning bör sluta läsa nu. Trots att de viktigaste händelserna av förlossningen finns nedtecknade i min journal från BB så känner jag ändå att jag, för min egen skull vill skriva ner hur jag upplevde denna, mitt livs värsta och samtidigt mest fantastiska upplevelse. Trevlig läsning!

Fredagen den 3 juni tillbringade vi i Malmö på IKEA och Barnens hus för att göra några sista inköp inför bebisens ankomst. Jag hade känt av en molande "mensvärk" i ryggen ett par dagar innan, men just denna fredag höll molandet i sig hela tiden och ville inte ge med sig. Cirka klockan nio på kvällen kände jag den första förvärken. Det var inte speciellt allvarligt. Som en sammandragning som gjorde lite ont, men smärtan tilltog lite grann och vi började ta tiden mellan värkarna. Ganska snabbt insåg vi att det var långt, typ 7-8 minuter mellan värkarna, så vi insåg att det nog skulle ta lite tid innan det blev aktuellt att åka till BB. Ca kl 00.30 ringde vi in till BB första gången och förvarande dem om vad som var på gång, men då var det fortfarande lika lång tid mellan sammandragningarna. Jag fick rådet att ta ett par panodil, försöka sova lite och höra av mig igen om och när det blev värre.

Natten passerade med mycket lite sömn för min del och värkar som var förhållandevis obekväma och som strålade ner i benen. Från kl 03.00 kunde jag inte längre ligga ner vid värkarna, så då fick jag gå upp och vanka och lägga mig ner och vila emellan. När klockan var ungefär sju beslutade jag mig för att ta en dusch vilket var väldigt skönt. Ca en timme spenderade jag i duschen och det lindrade värkarna jättemycket.

Vid niotiden ringde vi till BB igen, men beskedet att det fortfarande var för långt mellan värkarna (6 min) och att vi var välkomna när jag inte längre kände att jag kunde hantera dem hemma gjorde att vi beslutade oss för att försöka stanna hemma ytterligare en liten stund. Förmiddagen spenderades liggande i eller hängande över soffan. Håkan verkade ganska lugn och fixade med packning och förberedde bilen. Efter lunch, ca 13.00 körde vi till Ystad och BB. I bilen klockade vi värkarna och insåg att det var 4 minuter mellan och att de varade i ca 1,5 min. Jag andades på och Håkan kontrollerade tiden, men det var ganska svårt att känna framförallt när de klingade av och var gränsen för mycket liten smärta/ingen smärta fanns.

När vi kom in på BB lades vi in på ett rum och kopplades upp på CTG:n. Där visade det sig återigen att det var ca 7 min mellan värkarna, men att jag var 3, kanske 4 cm öppen. Barnmorskan beslutade sig för att skriva in oss och vi fick flytta till ett större rum med en höj- och sänkbar säng och en vanlig, lite bredare säng till Håkan. Toppen! Det verkade vara ganska lugnt på BB, så det var skönt. Efter att ha blivit kopplad till CTG:n ytterligare en stund fick jag äntligen komma in i duschen igen. Då var klockan 16.15. Där satt jag, på en boll, i 1,5 timme. Håkan var med mig hela tiden sånär som den stunden han gick ut för att inhandla en burgare och pommes frites som han sen åt i duschen. :) Efter duschen var jag naturligtvis nyfiken på att veta hur allting hade fortskridit så jag fick en särk och gick tillbaka till rummet för att bli undersökt. Så här i efterhand inser jag att beskedet jag fick då var ganska dåligt, men det var ingenting jag tänkte på då. Jag var nämligen bara 4 (kaaanske 5) cm öppen så allting tog ganska lång tid. Vid det här laget tyckte jag att värkarna var väldigt jobbiga. Förutom den intensiva smärtan i benen så hade jag ont på en väldigt specifik punkt bak i bäckenet, nära ryggraden och det enda som kunde lindra smärtan var om man tryckte hårt, hårt på exakt den punkten. Jag kunde inte själv trycka med rätt kraft och Håkan hade svårt för att hitta punkten (jag misstänker att jag inte var speciellt tydlig med vad jag ville eftersom jag inte riktigt kunde förklara hur det kändes). Dessutom kunde jag inte hitta en vettig ställning som gjorde att jag kunde hantera värkarna. Jag frågade om epidural, men barnmorskan föreslog att jag skulle testa lustgasen. Hon förklarade hur jag skulle göra och jag testade, men det hjälpte inte överhuvudtaget mot smärtan. Jag blev bara lite snurrig och det blev ju bara ytterligare en sak man skulle hantera, så någon lustgas blev det inte. Under ca en timme (mellan 19 o 20) blev vi omhändertagna av en annan barnmorska. Denna perioden är lite suddig, men jag tror att jag försökte hitta olika sätt att ligga eller sitta för att kunna hantera smärtan. Jag tror att jag erbjöds mat (bondomelett med brytbönor), men avböjde. Vid ett tillfälle hann jag inte upp från viloläge i sängen under värken och då blev det alldeles för mycket för mig så jag kräktes ett par gånger. Äckligt värre! Jag hade mått illa vid en värk tidigare under eftermiddagen, så det kom inte direkt som en överraskning och vi hade tack o lov förberett med en papperskorg. Efter det gick jag in i duschen igen för där fick jag den bästa lindringen. Vid 20.15 hade jag suttit i duschen ett tag och då var det i princip helt omöjligt att hantera värkarna. Förutom smärtan i benen och ryggen så hade jag väldigt ont i nedre delen av magen. Enligt min journal bad jag om undersökning och epidural ca 20.30. Barnmorskan kunde under undersökningen konstatera att jag fortfarande bara var öppen 5 cm, men under värken kunde hon känna hur jag öppnades till 7 cm för att sedan gå tillbaka efter värken. Håkan hade tidigare fått reda på att när vi väl bad om epidural så skulle det gå väldigt snabbt. Tyvärr tog det ganska lång tid eftersom den första barnmorskan vi hade valde att avvakta att ringa narkosläkaren tills den nya barnmorskan tog över 40 minuter efter att jag bett om det och ytterligare 35 minuter senare var bedövningen lagd. Det var drygt en timme som i princip var helt olidlig och där jag inte hade någon smärtlindring alls. Jag hade väldigt svårt för att koncentrera mig på andningen under värkarna, men tack vare coachning från Håkan och den nya och väldigt duktiga barnmorskan, Linda så klarade jag mig.

Efter att bedövningen var lagd blev upplevelsen helt annorlunda. All smärta försvann, men jag kunde fortfarande tydligt känna värkarna som tryckte nedåt. Vilken skillnad och så otroligt skönt!! Efter värkarbete i 24 timmar kunde jag äntligen få lite vila. Vi passade på att käka lite macka och dricka varm o'boy. Håkan la sig i sängen och vilade och jag softade också en stund. Vanligtvis brukar den första dosen hålla i sig ca 1,5 timmar, men jag hade tur och bedövningen höll i tre hela timmar. På den tiden hann det hända en hel del. Bland annat öppnades jag till 7 cm i princip direkt. Enligt vår underbara barnmorska så var epiduralen definitivt rätt val för mig eftersom det verkade som om jag omedvetet kämpade emot och bidrog till att det drog ut på tiden.

Ca kl 23.00 var jag öppen 9 cm och Linda tog beslutet att ta hål på fosterhinnan. Jag blev lite orolig eftersom jag visste att sen vattnet väl har gott så sätter krystvärkarna igång och i dåläget var jag inte riktigt redo för det och ville gärna vila en stund till. Linda övertalade mig och sa att nu avslutar vi detta! Vi väckte Håkan som hade fått en liten stunds vila.

I samband med att vattnet gick så fick jag lite värkstimulerande dropp för att göra värkarna lite mer ihållande och vid 00.30 så började jag känna hur värkarna ändrade karaktär och kändes mer bakåt. Jag fick provkrysta under en av de första krystvärkarna och då instruerade Linda mig så att jag visste hur jag skulle göra. Samtidigt började effekten av epiduralen att försvinna. Sen gick allting ganska snabbt. 00.50 bad jag om att få gå på toaletten. Då fanns det fortfarande kvar en viss effekten av bedövningen. När jag gick till toa undrade Linda om jag ville testa förlossningspallen trots att jag hade skrivit i min förlossningsplan att jag ville ligga eller halvsitta. I det läget kände jag bara att vi tar det lättaste möjliga och om hon trodde det var en bra idé så var jag på. På toa fick jag två krystvärkar som kändes rejält. Lite överväldigande för jag började tro att bebisen skulle komma i toaletten. Medan jag var på toaletten frågade Håkan Linda hur lång tid det rimligtvis skulle kunna vara kvar. Hon svarade att normalt tar krystfasen ca en timme för förstföderskor. Kl 01.00 satte jag mig på pallen och då blev det verkligen allvar. Krystvärkarna kom med överväldigande styrka och Linda coachade mig och bad mig krysta tre till fyra gånger under varje värk. Det gjorde ont så in i h-vete! Shit pommes frites! Jag var övertygad om att jag skulle dö eller gå av på mitten. Det gjorde så fruktansvärt ont! Vid ett tillfälle kommer jag ihåg att jag frågade om det fanns någonting man kunde göra för att lindra smärtan, men jag fick bara ett nej som svar. Hur som helst måste jag ha gjort något rätt för 12 minuter efter att jag intagit pallen så kom vår lille fine son ut. Först en hand och huvudet och i nästa krystvärk kom kroppen, som superman :). Både barnmoskan och undersköterskan var väldigt imponerade över hur effektiv jag var i mina krystningar. :) De la bebisen i en handduk och sen hade jag honom i min famn och kärleken var total!

Efter 10 min, en kvart kom efterbörden och moderkakan kom ut helt hel. Jag blev sydd med totalt 5 stygn vilket tydligen var helt normalt och bristningen var "ringa". När allt det medicinska var klart flyttade vi över i dubbelsängen alla tre och 03.30 fick vi den obligatoriska fikan av vår fina undersköterska Elsa.

Totala tiden från det att jag kände första förvärken var 28 timmar. Dock var den aktiva fasen av förlossningen (från det att man är öppen 5 cm) snabb och tog i princip bara 4 timmar. Framförallt var ju krystfasen extremt kort (12 min) och det är jag extremt tacksam för. Trots att förlossningen var smärtsam och utdragen så var det en väldigt positiv upplevelse. Jag tyckte det var viktigt att hela tiden ha koll på hur allting fortskred och all personal som var inblandad var väldigt duktiga och upplyste mig och vad som hände. Det enda som jag kanske stör mig på lite så här i efterhand är att jag inte bad om bedövning lite tidigare och när vi väl gjorde det så tog det mycket längre tid än vad barnmorskan hade sagt till Håkan.

Nu har det gått en vecka och förlossningen är fortfarande färsk i minnet. Vilken underlig, förfärlig och fantastisk upplevelse! Väl värt besväret på alla sätt!

torsdag, juni 02, 2011

Ledighet och väntans tider

Jaha... Nerräknaren säger att det är 0 dagar kvar och här sitter jag. Utan minsta lilla känning. Tror jag...

Jag klagar dock inte. Solen skiner från en klarblå himmel, H är ledig i fem hela dagar och vi försöker ta igen all "ledig tid" som vi garanterat kommer att sakna inom en inte alltför avlägsen framtid. Det som är lite konstigt är att det är helt, HELT omöjligt att föreställa sig att vi kommer att ha en bebis snart. I resten av våra liv. Mycket märklig känsla.

H har testat Babybjörnen, kräklasar, babykläder, amningskupor, och allt annat som kan tänkas behövas ligger och väntar i skåpet, väskan är packad (typ), vagnen är bäddad, babyskyddet tillfixat och idag ska vi försöka montera det i bilen. Förhoppningsvis är det inte alltför komplicerat. :) Nu ska vi dock börja denna lediga dag med en liten promenad i skogen, sen får vi se om vi hinner med något vettigt eller om vi bara fortsätter att slappa...medan vi kan... :)

onsdag, maj 25, 2011

Sista dagarna på jobbet

Nu är det bara fyra dagar kvar på jobbet innan jag går hem för elva månaders "ledighet". Känns galet och väldigt konstigt. Men det börjar bli hög tid eftersom pyret är beräknat att komma på torsdag nästa vecka... Jag hoppas faktiskt att vår lilla bebis drar ut på att komma lite grann för det hade varit skönt med lite äkta ledighet. Jag är ju visserligen ganska stor vid det här laget, men ändå inte så pass att det skulle vara olidligt att gå över tiden. Det kan ju kanske ändras ganska snabbt, men just nu känns det som om det skulle vara ok. Tror eventuellt att jag kommer ångra detta om det slutar med igångsättning till midsommar, men, men... det får vi hantera då i sådana fall.

Den stora anledningen till varför jag har valt att jobba så länge är för att vi äntligen har lyckats starta upp ett jättespännande projekt på jobbet. Kommunen har sökt tillstånd för att få ta upp sand från havsbottnen för att använda som kustskydd vid tre olika tillfällen under en tioårsperiod och nu äntligen fick vi det. Det innebär att Sveriges första storskaliga strandfodring pågår just nu! Totalt ca 100 000 m3 sand ska vi pumpa upp på stränderna i Ystad Sandskog och Löderups Strandbad. Det är väldigt mycket sand! Tror att det motsvarar ungefär 4500-5000 fulla lastbilar....

Eftersom det är första gången detta görs så är naturligtvis intresset från media stort. Det har blivit en hel del "första gången" för mig denna veckan. Både TV och radio har avverkats och vi har fått en hel del positiva artiklar i framförallt lokalpressen. Det känns såklart väldigt bra att det mest är positiva tongångar, men när man läser kommentarerna till artiklarna så är det vissa som fortfarande inte har förstått poängen med denna mjuka, flexibla kustskyddsmetod. Trots att det är den metod som används mest i hela världen och som är den ekonomiskt och miljömässigt mest hållbara metoden så är det många som tror sig veta bättre och som tycker det är att kasta pengar i sjön. Om de visste vilka värden som skyddas längs kusten och vilka enorma summor som turismen i Ystad omsätter årligen (i runda slängar 650 miljoner/år), så skulle de kanske förstå att även om det verkar vara väldiga kostnader så får man tillbaka det tusenfalt.

Förhoppningsvis ligger sanden kvar länge och förhoppningsvis kan vi genom vårt kontrollprogram bevisa att vi inte orsakar någon bestående skada varken i täktområdet eller på utläggningsplatserna och förhoppningsvis så kommer även tvivlarna att ändra åsikt när de ser hur bra det blir, men det får framtiden utvisa!

onsdag, maj 04, 2011

Sköna maj!

Det efterlängtade vårregnet kom till slut. Synd bara att det kom första dagen jag hade mina gamla ballerinor på. Tack vare lång favoritstatus så är sulorna nämligen inte helt vattentäta... Men det var det värt!

Nu är det bara fyra veckor kvar av graviditeten. Jag kan inte riktigt fatta att vi kommer att vara föräldrar så snart. Nojorna har kommit och gått, men nu är nog det värsta över. Jag har börjat på vattengympa för blivande mammor och där ingår mycket förlossningsförberedande övningar vilket har gjort mig lite lugnare. Dock kan jag lite då och då för överväldigande panik-känslor som inte alltid är så lätta att förklara. Igår kväll fick jag panik över att jag inte kunde ligga som jag ville när jag skulle sova. Tidigare har det varit lite besvärligt att hitta en skön sovställning, men igår kändes det som att det var bebisen som till hundra procent bestämde över min kropp. Vääääldigt konstigt. Som om syftet med mitt liv hade reducerats till att vara en kapsel till bebisen där den ska kunna utvecklas och må bra och att jag inte finns till för något annat. Läskigt hur hjärnan fungerar ibland och jag är tacksam för att min fine sambo finns i närheten och kan stötta när tankarna drar iväg. Jag ska inte ljuga, jag ser definitivt fram emot att få tillbaka min någotsånär normala kropp, men detta var ju lite extremt.

Jag ser också såklart fram emot att träffa vår nya familjemedlem. Han (ja, allt tyder på det :) har ju gett sig väl till känna under större delen av graviditeten så det är extremt spännande att få se vad för typ av personlighet han har. Är det en långsint grubblare som far :) eller sprallig, glad och lite för spontan som mor? Sprallig kan vi redan konstatera, men alla säger att det är jättebra få då kommer en stark bebis med mycket muskler och starkt skelett. Låter som en bra utgångspunkt, tycker jag. Jag kommer ihåg känslan av "instant love" som kom första gången jag träffade min systerson och det är ytterligare en sak jag ser fram emot. Den där känslan som bara säger att det här är en del av dig, ditt kött och blod och man kan bara inte låta bli att bli störtförälskad. Och nu är det inte långt kvar, nu är bebisen snart här. Barnet som ska vända upp och ner på våra liv och som ska ändra på allt. Underbart, fantastiskt, spännande och läskigt!

Puss!

måndag, maj 02, 2011

Lyxhelg!

Har haft en supermysig helg som började i fredags med en lite tidigt födelsedagspresent från H. Vi hade bokat in fredagslyx på Saltsjöbaden vilket innebar en massa bad i varma pooler två behandlingar var, fyra rätters middag, hotellövernattning och fantastisk frukostbuffé. Det var verkligen mysigt att bara få rå om varandra och slappa. Tror dessutom att det var den uppladdning som vi båda två behöver inför det som komma skall.

Vid lunch i lördags begav vi oss hemmåt igen för att förbereda inför Valbogsfirande. Fina vänner gjorde firandet komplett och det blev både hemmagjorda hamburgare, vildsvinssafari, marshmellowgrillning över alldeles för stor eld och en himmelsk efterrätt. Väldigt, väldigt bra.

Jag startade söndagen med frukost med övernattande gäster och sen begav jag mig till Ystad för H:s kusins möhippa. Min fina svägerska hade lyckats dra ihop ett litet möhippegäng i senaste laget (de gifter sig nästa helg) efter att vi insett att varken brudens syster eller hennes vänner orkade engagera sig. Aktiviteterna för dagen bestod i hinderkörning med Jeep, lunch på OV, rabarberfest och Tapasmiddag. Riktigt lyckat och jag tror att den blivande bruden var nöjd.

Nu är det måndag igen och jag sitter och väntar på att det STORA PROJEKTET ska sätta igång. Mycket smågrejer som ska falla på plats, men det ordnar sig nog till slut. Är lite frustrerande att jag inte kan svara när folk frågar när det hela sätter igång, men snart, snart hoppas jag i alla fall ha ett svar. Ikväll ska jag dock släppa allt vad jobb heter och hänga med finaste flickorna från landet. Tror minsann att vi blir fulltaliga ikväll och det är minsann inte ofta det sker. Härligt!

tisdag, april 26, 2011

Påsken 2011

Påsken har traditionsenligt firats med påskmiddagar hos föräldrar och svärföräldrar, konstrunda och en massa äggpickning. Som extra bonus har vädret varit helt fantastiskt. Det finns vissa fördelar med att bo där det finns lite mer träd eftersom eventuella vårkyliga vindar blir avsevärt mycket mildare hos oss.

Vi har naturligtvis hunnit vara lite flitiga också. Min fantastiske H har fixat och donat i trädgården och allt bråte som har legat och skräpat är nu undanplockat, sorterat och bortforslat. Jag har å andra sidan låtit den nya tvättmaskinen gå varm för att få alla små babykläder tvättde och tumlade innan vår nya familjemedlem kommer.

I stort sett alla förberedelser är klara för bebisens ankomst och i helgen passade vi också på att införskaffa lite blöjor så vi har när vi kommer hem med pyret. Kändes väldigt konstigt att köpa blöjor och amningsinlägg, men jag antar att det är bättre att vara förberedd än att stå utan. Nu är det bara förlossningsbrev, väskpackning och det sista fixet med föräldrapenningen kvar sen kan pyret komma när som helst.

Denna veckan ser jag dock fram emot uppstartsmöte med entreprenören som ska genomföra strandfodringen, spavistelse (tidig fördelsedagspresent), Valborg och träff med finaste flickorna.

Ha en härlig vecka!

torsdag, april 07, 2011

Överhopad av jobb

Det är otroligt mycket att göra på jobb nu. Trodde att jag hade börjat avveckla mig själv lite grann inför föräldraledigheten, men det verkar som om saker och ting inte riktigt vill som jag.

I mitten av mars stod det plötsligt klart att en EU-projektansökan skulle lämnas in till månadsskiftet och efter att arbetet hade legat nere i ca ett år, så blev det plötsligt en väldans fart. En konsult som inte hade någon som helst aning om vad projektet handlade om blev engagerad som författare till ansökan. Allt annat fick stå åt sidan och tack vare gemensamma krafter lyckades vi dock få ihop en ansökan på 14 dagar och den kom iväg i sista sekunden.

Samtidigt försöker jag få till en storskalig strandfodring på stränderna i Ystad och Löderup. Detta har visat sig vara både lättare och svårare än man skulle kunna tro. Upphandlingen av en entreprenör som ska göra jobbet är redan klar. Upphandlingen gick otroligt smidigt och nu ska vi bara skriva ett kontrakt innan allt är klart. Jag har också lyckats övertyga politikerna i kommunstyrelsen att ge mig ett tilläggsanslag på ganska många miljoner för att jag ska kunna betala entreprenören. Det som återstår är att kommunfullmäktige ska godkänna tilläggsanslaget (vilket känns ganska hoppfullt eftersom alla på KS var överens oavsett partitillhörighet) samt att vi ska få ett tillstånd från SGU (Sveriges Geologsika Undersökning) om att få ta upp sand från havsbottnen. Det sistnämnda har vi väntat på i evigheter och trots att vi faktiskt var lovade ett beslut idag så visar det sig att handläggaren är sjuk och vi får vänta ytterligare några dagar. Problemet är ju att vi inte har en aning om ifall beslutet är positivt eller negativt. I stort sett står vi alltså helt beredda utan att veta om vi kommer få lov att göra detta eller ej. Suck! Frustrerande, enerverande och väldigt spännande.

Ovanpå detta försöker jag producera material som ska ställas ut på Hamnens dag i slutet av maj. Detta är lättare sagt än gjort! Vad är folk egentligen intresserade av att veta om hamnen?? Man blir ju lätt lite hemmablind och jag är ju verkligen inget geni när det gäller information och hur man förmedlar det på ett bra och pedagogiskt sätt. HJÄLP! Ibland kan man fråga sig hur man blir indragen i vissa projekt, men nu är det för sent att hoppa av så det är bara att göra så gott man kan.

Nu ska jag i vilket fall som helt hålla kväll. Som vanligt är jag en av de sista som lämnar kontoret, men trots att det är tufft just nu så är det ju trots allt roligast när man har mycket att göra. :)

måndag, mars 14, 2011

Vårkänslor

Veckor och dagar rasar förbi i en väldig fart och plötsligt kan man urskilja tydliga tecken på att varmare tider är på gång. Små vårblommor vågar sig upp lite här och där och det är bara några enstaka snöhögar som tappert ligger kvar i områden som skyddas från den brutala marssolen.

I helgen nådde temperaturen över 10 plusgrader och det är ljust både när man vaknar och när man kommer hem på kvällen. Det är underbart!

Tiden går fort av andra anledningar också. Nu är det snart bara 10 veckor kvar innan bebisen ska komma. Herregud var tog tiden vägen?? Tio veckor känns visserligen ganska långt, men jag misstänker att vi kommer vara framme vid den 2:de juni innan man hinner blinka. Skrämmande, men väldigt spännande. Hemma är förberedelserna i full gång. Spjälsängen står färdigmonterad (jag sa till H att det var i tidigaste laget, men han ville så gärna) och ett par skötbord är snart i hamn. Jag tror faktiskt att alla de stora sakerna är fixade även om vi inte har dem på plats riktigt än.

Magen då? Jag väger just nu 5,5 kilo mer än normalvikten. Magen känns ganska stor och jag har svårt för att tänka mig att den ska bli större. Jag blir lättare anfådd och mina knän som alltid har varit lite besvärliga klagar ganska ordentligt framförallt när jag går i trappor. Likaså ryggen verkar vara ovan vid den extra tyngden och långa, stillasittande dagar gör att det blir lite låsningar som dock inte är värre än att jag kan sova bort dem. Konstigt att några ynka kilon kan göra så stor skillnad. Jag är verkligen inte en av de mest vältränade mommies to be...

Bebisen rör sig fortfarande mycket. Verkar vara ganska gott om plats där inne. Nu kan man se rörelserna tydligt på magen, men det är helt omöjligt att avgöra vad som är en fot, arm eller huvud och bak. Ibland kommer jag på mig själv när jag sitter och petar på magen att jag kanske petar i någons öga eller kanske i fontanellen. Måste vara ganska obehaglig känsla...

Vi har påbörjat vår föräldrautbildning, men än så länge bara varit på ett möte. Imorgon är det dags för nästa och då ska det diskuteras förlossning och olika typer av smärtlindring. Ska förhoppningsvis bli lite mer innehållsrikt än förra mötet då barnmorskan mest undrade över vad gruppen ville prata om. I slutet av april ska jag börja på vattengympa för gravida också. Förhoppningsvis kan man träna upp några muskler trots att jag troligtvis skulle ha börjat med det lite tidigare. Men vad är det man säger? Bättre sent än aldrig... :)

Nä, nu är det dags att gå ut en stund. Lite vårluft kan ju aldrig skada.

tisdag, mars 01, 2011

Några frågor

Innebär det att vintern är på väg att ta slut när alla hål i vägen lappas och lagas? Innebär det att det går mot varmare och ljusare tider när man faktiskt kan gå utomhus några hundra meter utan varken mössa eller vantar på?

Det är fantastiskt vad som kan räknas som vårtecken när man har en desperat längtan efter vår, ljus och värme, men ett är klart: Den är på väg!

tisdag, februari 15, 2011

Alla Hjärtans Dag

Som vanligt hade min älskade sambo den dåliga smaken att fylla år på Alla Hjärtans Dag ;) så det blev lite firande av honom igår. Vi hoppade över allt vad husfix heter och låg och gottade oss i soffan hela kvällen. Blev alldeles för mätt på kyckling, mjölk och chili-ostbågar, men det var det värt. :)

Den senaste tiden har vi fixat en del småsaker med huset. Det mesta handlar om att allt ska vara helt färdigt innan bebisen kommer och det handlar mest om att rätta till småfel. Det stora projektet just nu är att fixa källaren/tvättstugan så att vi kan investera i en ny tvättmaskin och en torktumlare. I helgen rensade H ut allt som stod i vägen och monterade ner hyllorna som tog plats. Nästa steg är att måla väggar, tak och golv. Nya skåp och hyllor som förhoppningsvis ska vara lite mer funktionella ska in och sen får vi se om jag kanske kan dekorera lite också så att det känns lite mer lockande att tvätta... Tänker mig en fin zinkbalja, lite gröna växter och en gammal tvättbräda. Kan nog bli helt ok! :)

Hoppas att ni hade en härlig Alla Hjärtans Dag!

fredag, februari 11, 2011

Magstatus

Nu har det gått ett tag sedan jag skrev sist, så jag tänkte att en liten uppdatering om hur magen utvecklas kan vara på sin plats.

De senaste veckorna har varit lite upp och ner. Ibland har det känts som om magen är ENORM, framförallt på kvällarna. En "enorm" mage och lite sammandragningar gör lätt att man känner sig en aning otymplig. Jag har också haft problem med muskelvärk i ryggen och nacken som har resulterat i att jag vissa dagar har vaknat med huvudvärk. Jag är ju annars ganska förskonad från just huvudvärk, så jag känner mig ganska hängig när den slår till. Tack vare en ny, något större bh och en ordentlig massage av min fina vän L så har det faktiskt blivit mycket bättre. Jag antar att kroppen är ovan vid att bära tyngden fördelad på detta viset, så det känns väldigt bra att i alla fall temporärt ha hittat en lösning.

Annars tror jag nog egentligen att min mage är ganska normalstor, ca 93 cm i omkrets när jag mätte förra veckan (samma som bystmåttet). Jag har precis gått in i 25:te veckan och har gått upp ca 4 kilo. Jag mår fortfarande väldigt bra. Märker dock att jag har lite svårare för att ligga på mage, krypa in i små utrymmen och ligga på knä och rensa trösklar från färg. :) Det var ett tag sedan jag började ha en bricka i knäet när vi äter kvällsmat i soffan för det blir för jobbigt att luta sig fram över magen för att nå bordet.

Jag har sedan länge också legat uppstöttad av ett antal kuddar när jag sover. Vet inte om det kanske är kroppens sätt att vänja sig vid att det kommer bli besvärligare att hitta bekväma sovställningar framöver för tidigare har jag varit en strikt "sova platt på rygg"-typ och nu ligger jag hur bekvämt som helst på sidan. Jag är väldigt tacksam för att jag inte har några som helst sovprobelm och än så länge behöver jag inte heller gå upp på toa under natten.

Kläder blir allt svårare. Det börjar bli dags att införskaffa fler "underdelar" som passar en stor mage. Än så länge har jag klarat mig på ett par mammajeans och sen har jag satt ett gummiband i knapphålet på mina vanliga jeans. Det trista är att jag skulle vilja ha på mig kjol och ingen av mina kjolar funkar längre. T.o.m. de som har resår i midjan bärjar bli för hårda och obekväma. Bra tips om var det finns shyssta mammakläder tages tacksamt emot! Jag har faktiskt gjort en beställning från Asos på två fina klänningar och en bikini som jag fick igår. Trist nog så var en av klänningarna som de hade skickat helt fel och dessutom sönder. Förhoppningsvis ska det gå bra att skicka tillbaka igen även om det förmodligen kommer ta lite längre tid.

När det gäller förberedelserna inför ankomsten så har vi i stort sett inte gjort någon annat än skaffa en vagn. Den begagnade vagnen som jag nämnde i förra inlägget fick följa med hem till oss direkt. Liggdelen är precis i den färgen som jag ville ha - skogsgrön, och sittdelen är ljusgrå med lite infällda delar med mönster på. Helt ok och bra pris! I kalendern har vi bokat in en helg då vi ska åka till det stora svenska möbelvaruhuset och införskaffa spjälsäng och andra mer eller mindre essentiella saker... Jag har insett att jag plötsligt har utvecklat ett behov av att få köpa små, små sängkläder och bädda och fixa. Tror att man i djurvärlden brukar benämna det som "nesting". Ska bli spännande att se var denna nya instinkt ska leda till...

måndag, januari 24, 2011

Det rör på sig

Full kalabalik i magen idag känns det som. Tidigare har jag bara känt bebisen när jag har legat stilla på soffan, men nu är det rörelser mest hela tiden. När vi var på ultraljudet strax efter nyår så barnmorskan att det var en väldigt aktiv och rörlig bebis vi hade och det känns, kan jag säga.

I helgen hälsade jag på en vän som nyligen har återvänt till Lund efter att ha bott i Stockholm. Det var mysigt att ses igen även om det kanske inte direkt blev tid för några lugna samtal med två härliga pojkar som sprang omkring och krävde sin mammas uppmärksamhet. Jag är grymt imponerad av hur K hanterade vissa situationer (inte så allvarliga, men ändå) och jag ser fram emot att lära mig mer av denna supermamma som klarar både det ena och det andra. Hoppas att vi ses snart igen.

Igår var det slappedag med sen frukost och fika på Skryllegården. Jag lyckades också få napp på en bättre begangnad barnvagn som vi ska kika på ikväll, så eventuellt är vi med barnvagn innan dagen är slut. Nu börjar det bli lite allvar...

fredag, januari 21, 2011

I görningen

Fyra dagars sjukdom förra veckan har resulterat i att det har varit ganska hektiskt på jobbet denna veckan. Det är visserligen väldigt kul när det är mycket att göra eftersom dagarna går lite snabbare.

Jag har också fått väldigt goda nyheter i veckan. Vi fick nämligen besked om att förvaltningsrätten avslog överklagan på den upphandling som jag har haft bekymmer med under hela hösten. Vi är dock inte helt säkra än. Det finns fortfarande möjlighet att överklaga till nästa instans och då kan det i princip dra ut på tiden hur länge som helst vilket skulle vara väldigt dåligt. Nu bidar vi vår tid och håller tummarna så hårt vi kan. Om det inte har kommit in någon ny överklagan den 31 jan så skriver vi avtal. Hoppas, hoppas, hoppas!

I huset har vi börjat planera inredningen på övervåningen och igår startade vi arbetat med att åtgärda alla småfel som har uppstått under renoveringen: måla över små färgfläckar från väggen som hamnat i taket eller tvärtom, rensa element och termostater från färgstänk, rensa, slipa och olja in trösklar, rensa takbjälkarna från färg och spackel osv. Trots att det ser färdigt ut på avstånd så är det mycket smådetaljer som ska fixas till och min älskade sambo ger sig inte förrän allt är helt perfekt.

Vi har ju börjat fundera över inredningen också så förra helgen var vi på soffjakt och i onsdags beställdes en sån här tjusig sak som ska pryda övervåningen. Den kommer dock att vara svartmelerad, ha svarta ben och mässingshjul. Skitfin om jag får säga min mening! Vår soffa kommer dock inte från Mio, med annars är det i stort sett exakt samma modell.

Jag är glatt överraskad att vi hade så lätt för att komma överens om vilken soffa vi ville ha. Nu ska vi bara komma överens om soffbord, tv-bänk och matta också...

torsdag, januari 13, 2011

Långtråkigt

Har varit sjuk i tre dagar och börjar blir riktigt less. Tur att man kan fä lite uppmuntran av sällskapet i magen som börjar bli väldigt påtagligt.

Tack förresten för alla uppmuntrande ord om att jag inte ska oroa mig. Det känns riktigt bra att ha så många erfarna vänner runt omkring sig. :) Hoppas att allt faller på plats efterhand och att naturen funkar som den ska.

Nu ska jag peppa mig själv med lite hemmagjord chokladkräm. Mums!

måndag, januari 10, 2011

Den lilla hemligheten

Nu börjar det bli så uppenbart så nu känner jag mig mentalt mogen att skriva om att jag och min älskade sambo ska bli föräldrar i början av sommaren. Vi har vetat om det sedan slutet av september (nåja, jag misstänkte nog lite innan) och jag är nu i 20:de veckan.

En liten mage börjar ge sig till känna och trots att jag inte har gått upp speciellt mycket i vikt (ca 2 kg) så känner jag mig ganska gravid. Jag har än så länge mått bra hela tiden. Helt sluppit illamående och andra, allvarligare krämpor. Däremot är jag ju inte riktigt mig själv. Allting känns ju konstigt och annorlunda och det är svårt att sätta fingret på vad man egentligen känner. Jag har blivit en aning blödigare också. Gråter något lättare för mindre sorgliga saker än tidigare, men det hoppas jag går över så småningom.

Precis för en vecka sedan var vi på vårt första ultraljud. Då blev saker och ting lite mer verkliga och jag kunde inte hindra de stora tårarna som trillade längs kinderna. H satt och höll mig i handen hela tiden och verkade lite tagen, men samtidigt väldigt glad. I min mage sprallade en liten bebis som var på pricken så lång som den borde vara (jag hade räknat ut att jag var i vecka 18+4 och när BM hade mätt bebisen så var det precis det hon kom fram till). Enligt barnmorskan var den väldigt snabb och rörlig, så vi får väl se vad det kommer bli för en filur som kommer ut. Vi har pratat om att vi skulle ta reda på om det är en pojke eller flicka men H tog beslutet att vi kunde vänta till nästa UL i vecka 32 eller 33. Han tror sig dock ha sett vad det är, men jag är inte så säker på att man ska lita på det...

Innan UL:et har jag bara känt av bebis väldigt lite, vid något enstaka tillfälle. Jag har verkligen försökt känna efter, men utan framgång. På kvällen efter UL:et var det plötsligt hur lätt som helst att känna. Jag vet inte om det beror på någon typ av mental spärr eller bara det faktum att jag nu vet var i magen bebisen ligger, men plötsligt var det hur lätt som helst att känna den. Sedan dess har det varit full rulle i magen och vad jag kan känna så är den som mest aktiv när jag ligger och vilar på soffan under kvällen. Till och med H kan känna nu även om han nog ser fram emot att känna lite mer än bara något som kan misstas för en av mina utandningar.

Vi har så smått börjat titta på vagnar och jag efterlyser desperat synpunkter från erfarna barnvagnskörare. Vad ska vi tänka på? Eftersom vi bor i skogen och kommer köra i terräng så behöver vi en rejäl vagn som inte är för låg i chassit, men det är inte lätt att välja modell. Inte konstigt att det kallas barnvagnsdjungel... Är det kanske någon som vill sälja sin vagn och som har varit nöjd med den?

Jag har också börjat oroa mig för hur man ska klä bebisen för att den inte ska vara för varm eller för kall. I början av juni, när vi är beräknade kan det ju vara riktigt kyligt, men det kan samtidigt vara jättevarmt. Hjälp, vad svårt allting är.

Oron är med mig mer eller mindre hela tiden, men skiftar mellan allt mellan himmel och jord: från vår potential som föräldrar till vagnar och vidare till om barnet är friskt eller ej. Lite frustrerande att man inte bara kan slappna av, men det kommer kanske en sådan fas också...

Så, nu vet ni om vår hemlighet!
Kram

fredag, januari 07, 2011

Hej då 2010, hej 2011!

Nu var det länge sedan jag skrev på bloggen och det känns som det är läge att sammanfatta året som gick.

2010 har, på det privata planet, varit ett av de bästa åren hitintills. Vi fick vårt hus, vi har flyttat in i vårt hus och som grädde på moset fick vi en fantastisk gåva i slutet av sommaren, något som jag kanske skriver mer om så småningom, men inte just nu. Vi har ägnat större delen av vår lediga tid med att renovera och fixa i huset, men jag känner samtidigt att vi hade tid att njuta av den magiska sommaren med härliga besök av släkt och vänner, sol, bad och min fina tvillingsysters bröllop. Dessutom har 2010 bjudit oss nyblivna husägare på fantastiska säsongsvariationer i naturen och vi har försökt njuta såväl av knoppande vår och sommarens hetta som skogens höstgåvor och den strålande snön. Det har verkligen varit fantastiskt att få följa årets skiftningar på så nära håll och tack vare tre svampbocker i julklapp ska vi nog kunna bli riktiga skogsmullar så småningom...

På jobbet har det varit lite mer upp och ner. Samtidigt som jag har fått min drömtjänst, så har det uppdelade arbetet mellan kommunen och hamnen mest gjort att allting blir lite halvgjort och att det inte finns tid och möjlighet att engagera sig helhjärtat i något. Mycket frustrerande. I bästa fall ska det bli ändring på det snart eftersom hamnen har tillsatt en miljöansvarig vilket innebär att jag kommer jobba för kommunen med kustskydd och klimatanpassning på heltid. Jag har också lärt mig att jag vet både mer och mindre än vad jag trodde. Intutionen börjar växa till sig och jag ska försöka lita lite mer tilll den när det kommer till kritiska beslut. Får se hur det kommer att gå...

Så vad har 2010 resulterat i? Jo, huset är ju i stort sett klart. Golv, väggar, tak, lister har fått färg och tapeter. Möblerna (de vi har än så länge) står på plats och vissa planer på nya inköp har gjorts. Vi tar allt med lugn och tillförsikt och hoppas att allt ska falla på plats efter hand.

På jobbet ska i bästa fall arbetet på hamnen mer eller mindre helt avslutas. Eventuellt kommer jag att behöva hjälpa till med ett evenemang som kommer att gå av stapeln i slutet av maj, men det kommer förhoppningsvis innebära att jag kan lägga mer tid på kommunen.

2011 kommer att bli ett mycket spännande år! :) Jag ska försöka vara flitigare med uppdateringarna här på bloggen (såg att jag bara gjort ca 50 inlägg under 2010) så ni få som flitigt läser kan räkna med att bli fortsatt uppdaterade här.

Tills vi hörs igen!
Kram