Full kalabalik i magen idag känns det som. Tidigare har jag bara känt bebisen när jag har legat stilla på soffan, men nu är det rörelser mest hela tiden. När vi var på ultraljudet strax efter nyår så barnmorskan att det var en väldigt aktiv och rörlig bebis vi hade och det känns, kan jag säga.
I helgen hälsade jag på en vän som nyligen har återvänt till Lund efter att ha bott i Stockholm. Det var mysigt att ses igen även om det kanske inte direkt blev tid för några lugna samtal med två härliga pojkar som sprang omkring och krävde sin mammas uppmärksamhet. Jag är grymt imponerad av hur K hanterade vissa situationer (inte så allvarliga, men ändå) och jag ser fram emot att lära mig mer av denna supermamma som klarar både det ena och det andra. Hoppas att vi ses snart igen.
Igår var det slappedag med sen frukost och fika på Skryllegården. Jag lyckades också få napp på en bättre begangnad barnvagn som vi ska kika på ikväll, så eventuellt är vi med barnvagn innan dagen är slut. Nu börjar det bli lite allvar...
måndag, januari 24, 2011
fredag, januari 21, 2011
I görningen
Fyra dagars sjukdom förra veckan har resulterat i att det har varit ganska hektiskt på jobbet denna veckan. Det är visserligen väldigt kul när det är mycket att göra eftersom dagarna går lite snabbare.
Jag har också fått väldigt goda nyheter i veckan. Vi fick nämligen besked om att förvaltningsrätten avslog överklagan på den upphandling som jag har haft bekymmer med under hela hösten. Vi är dock inte helt säkra än. Det finns fortfarande möjlighet att överklaga till nästa instans och då kan det i princip dra ut på tiden hur länge som helst vilket skulle vara väldigt dåligt. Nu bidar vi vår tid och håller tummarna så hårt vi kan. Om det inte har kommit in någon ny överklagan den 31 jan så skriver vi avtal. Hoppas, hoppas, hoppas!
I huset har vi börjat planera inredningen på övervåningen och igår startade vi arbetat med att åtgärda alla småfel som har uppstått under renoveringen: måla över små färgfläckar från väggen som hamnat i taket eller tvärtom, rensa element och termostater från färgstänk, rensa, slipa och olja in trösklar, rensa takbjälkarna från färg och spackel osv. Trots att det ser färdigt ut på avstånd så är det mycket smådetaljer som ska fixas till och min älskade sambo ger sig inte förrän allt är helt perfekt.
Vi har ju börjat fundera över inredningen också så förra helgen var vi på soffjakt och i onsdags beställdes en sån här tjusig sak som ska pryda övervåningen. Den kommer dock att vara svartmelerad, ha svarta ben och mässingshjul. Skitfin om jag får säga min mening! Vår soffa kommer dock inte från Mio, med annars är det i stort sett exakt samma modell.
Jag är glatt överraskad att vi hade så lätt för att komma överens om vilken soffa vi ville ha. Nu ska vi bara komma överens om soffbord, tv-bänk och matta också...
Jag har också fått väldigt goda nyheter i veckan. Vi fick nämligen besked om att förvaltningsrätten avslog överklagan på den upphandling som jag har haft bekymmer med under hela hösten. Vi är dock inte helt säkra än. Det finns fortfarande möjlighet att överklaga till nästa instans och då kan det i princip dra ut på tiden hur länge som helst vilket skulle vara väldigt dåligt. Nu bidar vi vår tid och håller tummarna så hårt vi kan. Om det inte har kommit in någon ny överklagan den 31 jan så skriver vi avtal. Hoppas, hoppas, hoppas!
I huset har vi börjat planera inredningen på övervåningen och igår startade vi arbetat med att åtgärda alla småfel som har uppstått under renoveringen: måla över små färgfläckar från väggen som hamnat i taket eller tvärtom, rensa element och termostater från färgstänk, rensa, slipa och olja in trösklar, rensa takbjälkarna från färg och spackel osv. Trots att det ser färdigt ut på avstånd så är det mycket smådetaljer som ska fixas till och min älskade sambo ger sig inte förrän allt är helt perfekt.
Vi har ju börjat fundera över inredningen också så förra helgen var vi på soffjakt och i onsdags beställdes en sån här tjusig sak som ska pryda övervåningen. Den kommer dock att vara svartmelerad, ha svarta ben och mässingshjul. Skitfin om jag får säga min mening! Vår soffa kommer dock inte från Mio, med annars är det i stort sett exakt samma modell.
Jag är glatt överraskad att vi hade så lätt för att komma överens om vilken soffa vi ville ha. Nu ska vi bara komma överens om soffbord, tv-bänk och matta också...
torsdag, januari 13, 2011
Långtråkigt
Har varit sjuk i tre dagar och börjar blir riktigt less. Tur att man kan fä lite uppmuntran av sällskapet i magen som börjar bli väldigt påtagligt.
Tack förresten för alla uppmuntrande ord om att jag inte ska oroa mig. Det känns riktigt bra att ha så många erfarna vänner runt omkring sig. :) Hoppas att allt faller på plats efterhand och att naturen funkar som den ska.
Nu ska jag peppa mig själv med lite hemmagjord chokladkräm. Mums!
Tack förresten för alla uppmuntrande ord om att jag inte ska oroa mig. Det känns riktigt bra att ha så många erfarna vänner runt omkring sig. :) Hoppas att allt faller på plats efterhand och att naturen funkar som den ska.
Nu ska jag peppa mig själv med lite hemmagjord chokladkräm. Mums!
måndag, januari 10, 2011
Den lilla hemligheten
Nu börjar det bli så uppenbart så nu känner jag mig mentalt mogen att skriva om att jag och min älskade sambo ska bli föräldrar i början av sommaren. Vi har vetat om det sedan slutet av september (nåja, jag misstänkte nog lite innan) och jag är nu i 20:de veckan.
En liten mage börjar ge sig till känna och trots att jag inte har gått upp speciellt mycket i vikt (ca 2 kg) så känner jag mig ganska gravid. Jag har än så länge mått bra hela tiden. Helt sluppit illamående och andra, allvarligare krämpor. Däremot är jag ju inte riktigt mig själv. Allting känns ju konstigt och annorlunda och det är svårt att sätta fingret på vad man egentligen känner. Jag har blivit en aning blödigare också. Gråter något lättare för mindre sorgliga saker än tidigare, men det hoppas jag går över så småningom.
Precis för en vecka sedan var vi på vårt första ultraljud. Då blev saker och ting lite mer verkliga och jag kunde inte hindra de stora tårarna som trillade längs kinderna. H satt och höll mig i handen hela tiden och verkade lite tagen, men samtidigt väldigt glad. I min mage sprallade en liten bebis som var på pricken så lång som den borde vara (jag hade räknat ut att jag var i vecka 18+4 och när BM hade mätt bebisen så var det precis det hon kom fram till). Enligt barnmorskan var den väldigt snabb och rörlig, så vi får väl se vad det kommer bli för en filur som kommer ut. Vi har pratat om att vi skulle ta reda på om det är en pojke eller flicka men H tog beslutet att vi kunde vänta till nästa UL i vecka 32 eller 33. Han tror sig dock ha sett vad det är, men jag är inte så säker på att man ska lita på det...
Innan UL:et har jag bara känt av bebis väldigt lite, vid något enstaka tillfälle. Jag har verkligen försökt känna efter, men utan framgång. På kvällen efter UL:et var det plötsligt hur lätt som helst att känna. Jag vet inte om det beror på någon typ av mental spärr eller bara det faktum att jag nu vet var i magen bebisen ligger, men plötsligt var det hur lätt som helst att känna den. Sedan dess har det varit full rulle i magen och vad jag kan känna så är den som mest aktiv när jag ligger och vilar på soffan under kvällen. Till och med H kan känna nu även om han nog ser fram emot att känna lite mer än bara något som kan misstas för en av mina utandningar.
Vi har så smått börjat titta på vagnar och jag efterlyser desperat synpunkter från erfarna barnvagnskörare. Vad ska vi tänka på? Eftersom vi bor i skogen och kommer köra i terräng så behöver vi en rejäl vagn som inte är för låg i chassit, men det är inte lätt att välja modell. Inte konstigt att det kallas barnvagnsdjungel... Är det kanske någon som vill sälja sin vagn och som har varit nöjd med den?
Jag har också börjat oroa mig för hur man ska klä bebisen för att den inte ska vara för varm eller för kall. I början av juni, när vi är beräknade kan det ju vara riktigt kyligt, men det kan samtidigt vara jättevarmt. Hjälp, vad svårt allting är.
Oron är med mig mer eller mindre hela tiden, men skiftar mellan allt mellan himmel och jord: från vår potential som föräldrar till vagnar och vidare till om barnet är friskt eller ej. Lite frustrerande att man inte bara kan slappna av, men det kommer kanske en sådan fas också...
Så, nu vet ni om vår hemlighet!
Kram
En liten mage börjar ge sig till känna och trots att jag inte har gått upp speciellt mycket i vikt (ca 2 kg) så känner jag mig ganska gravid. Jag har än så länge mått bra hela tiden. Helt sluppit illamående och andra, allvarligare krämpor. Däremot är jag ju inte riktigt mig själv. Allting känns ju konstigt och annorlunda och det är svårt att sätta fingret på vad man egentligen känner. Jag har blivit en aning blödigare också. Gråter något lättare för mindre sorgliga saker än tidigare, men det hoppas jag går över så småningom.
Precis för en vecka sedan var vi på vårt första ultraljud. Då blev saker och ting lite mer verkliga och jag kunde inte hindra de stora tårarna som trillade längs kinderna. H satt och höll mig i handen hela tiden och verkade lite tagen, men samtidigt väldigt glad. I min mage sprallade en liten bebis som var på pricken så lång som den borde vara (jag hade räknat ut att jag var i vecka 18+4 och när BM hade mätt bebisen så var det precis det hon kom fram till). Enligt barnmorskan var den väldigt snabb och rörlig, så vi får väl se vad det kommer bli för en filur som kommer ut. Vi har pratat om att vi skulle ta reda på om det är en pojke eller flicka men H tog beslutet att vi kunde vänta till nästa UL i vecka 32 eller 33. Han tror sig dock ha sett vad det är, men jag är inte så säker på att man ska lita på det...
Innan UL:et har jag bara känt av bebis väldigt lite, vid något enstaka tillfälle. Jag har verkligen försökt känna efter, men utan framgång. På kvällen efter UL:et var det plötsligt hur lätt som helst att känna. Jag vet inte om det beror på någon typ av mental spärr eller bara det faktum att jag nu vet var i magen bebisen ligger, men plötsligt var det hur lätt som helst att känna den. Sedan dess har det varit full rulle i magen och vad jag kan känna så är den som mest aktiv när jag ligger och vilar på soffan under kvällen. Till och med H kan känna nu även om han nog ser fram emot att känna lite mer än bara något som kan misstas för en av mina utandningar.
Vi har så smått börjat titta på vagnar och jag efterlyser desperat synpunkter från erfarna barnvagnskörare. Vad ska vi tänka på? Eftersom vi bor i skogen och kommer köra i terräng så behöver vi en rejäl vagn som inte är för låg i chassit, men det är inte lätt att välja modell. Inte konstigt att det kallas barnvagnsdjungel... Är det kanske någon som vill sälja sin vagn och som har varit nöjd med den?
Jag har också börjat oroa mig för hur man ska klä bebisen för att den inte ska vara för varm eller för kall. I början av juni, när vi är beräknade kan det ju vara riktigt kyligt, men det kan samtidigt vara jättevarmt. Hjälp, vad svårt allting är.
Oron är med mig mer eller mindre hela tiden, men skiftar mellan allt mellan himmel och jord: från vår potential som föräldrar till vagnar och vidare till om barnet är friskt eller ej. Lite frustrerande att man inte bara kan slappna av, men det kommer kanske en sådan fas också...
Så, nu vet ni om vår hemlighet!
Kram
fredag, januari 07, 2011
Hej då 2010, hej 2011!
Nu var det länge sedan jag skrev på bloggen och det känns som det är läge att sammanfatta året som gick.
2010 har, på det privata planet, varit ett av de bästa åren hitintills. Vi fick vårt hus, vi har flyttat in i vårt hus och som grädde på moset fick vi en fantastisk gåva i slutet av sommaren, något som jag kanske skriver mer om så småningom, men inte just nu. Vi har ägnat större delen av vår lediga tid med att renovera och fixa i huset, men jag känner samtidigt att vi hade tid att njuta av den magiska sommaren med härliga besök av släkt och vänner, sol, bad och min fina tvillingsysters bröllop. Dessutom har 2010 bjudit oss nyblivna husägare på fantastiska säsongsvariationer i naturen och vi har försökt njuta såväl av knoppande vår och sommarens hetta som skogens höstgåvor och den strålande snön. Det har verkligen varit fantastiskt att få följa årets skiftningar på så nära håll och tack vare tre svampbocker i julklapp ska vi nog kunna bli riktiga skogsmullar så småningom...
På jobbet har det varit lite mer upp och ner. Samtidigt som jag har fått min drömtjänst, så har det uppdelade arbetet mellan kommunen och hamnen mest gjort att allting blir lite halvgjort och att det inte finns tid och möjlighet att engagera sig helhjärtat i något. Mycket frustrerande. I bästa fall ska det bli ändring på det snart eftersom hamnen har tillsatt en miljöansvarig vilket innebär att jag kommer jobba för kommunen med kustskydd och klimatanpassning på heltid. Jag har också lärt mig att jag vet både mer och mindre än vad jag trodde. Intutionen börjar växa till sig och jag ska försöka lita lite mer tilll den när det kommer till kritiska beslut. Får se hur det kommer att gå...
Så vad har 2010 resulterat i? Jo, huset är ju i stort sett klart. Golv, väggar, tak, lister har fått färg och tapeter. Möblerna (de vi har än så länge) står på plats och vissa planer på nya inköp har gjorts. Vi tar allt med lugn och tillförsikt och hoppas att allt ska falla på plats efter hand.
På jobbet ska i bästa fall arbetet på hamnen mer eller mindre helt avslutas. Eventuellt kommer jag att behöva hjälpa till med ett evenemang som kommer att gå av stapeln i slutet av maj, men det kommer förhoppningsvis innebära att jag kan lägga mer tid på kommunen.
2011 kommer att bli ett mycket spännande år! :) Jag ska försöka vara flitigare med uppdateringarna här på bloggen (såg att jag bara gjort ca 50 inlägg under 2010) så ni få som flitigt läser kan räkna med att bli fortsatt uppdaterade här.
Tills vi hörs igen!
Kram
2010 har, på det privata planet, varit ett av de bästa åren hitintills. Vi fick vårt hus, vi har flyttat in i vårt hus och som grädde på moset fick vi en fantastisk gåva i slutet av sommaren, något som jag kanske skriver mer om så småningom, men inte just nu. Vi har ägnat större delen av vår lediga tid med att renovera och fixa i huset, men jag känner samtidigt att vi hade tid att njuta av den magiska sommaren med härliga besök av släkt och vänner, sol, bad och min fina tvillingsysters bröllop. Dessutom har 2010 bjudit oss nyblivna husägare på fantastiska säsongsvariationer i naturen och vi har försökt njuta såväl av knoppande vår och sommarens hetta som skogens höstgåvor och den strålande snön. Det har verkligen varit fantastiskt att få följa årets skiftningar på så nära håll och tack vare tre svampbocker i julklapp ska vi nog kunna bli riktiga skogsmullar så småningom...
På jobbet har det varit lite mer upp och ner. Samtidigt som jag har fått min drömtjänst, så har det uppdelade arbetet mellan kommunen och hamnen mest gjort att allting blir lite halvgjort och att det inte finns tid och möjlighet att engagera sig helhjärtat i något. Mycket frustrerande. I bästa fall ska det bli ändring på det snart eftersom hamnen har tillsatt en miljöansvarig vilket innebär att jag kommer jobba för kommunen med kustskydd och klimatanpassning på heltid. Jag har också lärt mig att jag vet både mer och mindre än vad jag trodde. Intutionen börjar växa till sig och jag ska försöka lita lite mer tilll den när det kommer till kritiska beslut. Får se hur det kommer att gå...
Så vad har 2010 resulterat i? Jo, huset är ju i stort sett klart. Golv, väggar, tak, lister har fått färg och tapeter. Möblerna (de vi har än så länge) står på plats och vissa planer på nya inköp har gjorts. Vi tar allt med lugn och tillförsikt och hoppas att allt ska falla på plats efter hand.
På jobbet ska i bästa fall arbetet på hamnen mer eller mindre helt avslutas. Eventuellt kommer jag att behöva hjälpa till med ett evenemang som kommer att gå av stapeln i slutet av maj, men det kommer förhoppningsvis innebära att jag kan lägga mer tid på kommunen.
2011 kommer att bli ett mycket spännande år! :) Jag ska försöka vara flitigare med uppdateringarna här på bloggen (såg att jag bara gjort ca 50 inlägg under 2010) så ni få som flitigt läser kan räkna med att bli fortsatt uppdaterade här.
Tills vi hörs igen!
Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
