Julhälsning

Ville bara önska

alla underbara vänner

och hela familjen

en mysig jul och ett riktigt gott nytt år!

Lite i efterhand

Jaha... då har man sovit för första gången i sin nya lägenhet. Otroligt skönt!!! Vi var ordentligt utschasade när vi slutligen trillade i säng efter en hel dags flytteri. Det gick faktiskt väldigt snabbt med själva flytten, ca 2,5 h. Det tog däremot lite längre tid att plocka upp kläder och köksattiraljer från lådorna.

Just nu känns den nya lägenheten nästan mer trång än än vad den gamla gjorde, men det är för att vi ska köpa lite nya möbler och därför tycker vi det är onödigt att packa upp alla böcker som alltså fortfarande står i en massa lådor. Jag antar att man få stå ut med röra ett tag framöver i alla fall.

För de nyfikna få där ute har jag ju lovat lite bilder på hur lägenheten ser ut efter renoveringen. Håll till godo:

Väggarna i köket är vanilj och skåpsluckorna är antikvita

Väggarna i vardagsrummet har blivit varmt sandfärgade

Svärfar och jag lägger golv i vardagsrummet

Röran i sovrummet. Kanske kan man urskilja att väggen till vänster är en mörkbrun fondvägg

Ser helt ok ut om jag får säga min mening. Ekparkett i hela lägenheten ger ett rejält lyft!! Fler bilder kommer när möblerna är på plats.

Dan före dan...

Imorgon går det "stora" flyttlasset!! Vi packade hela lägenheten igår och jag måste säga att vi har aldrig varit så trångbodda förut. Det är inte lätt att få plats med 15 flyttlådor och 7 stora sopsäckar på 23 m2, men det går!

Som en julklapp till varandra har vi valt att köpa flytthjälp och det är förmodligen en mycket bra idé. Efter fem flyttar har jag burit min beskärda del av lådor och möbler. Det ska bli riktigt skönt att, för en gångs skull, slippa och förhoppningsvis är flyttfolket inte alltför burdusa med våra ganska ömtåliga lådor.

Sen är det bara inhandling av möbler kvar... :D

På jobbet

Mycket bra saker händer på jobbet just nu. Jag vet det är inte riktigt "svenskt" att berätta om allt bra som försiggår, men det är så himla kul så jag kan inte låta bli.

Min chef kom in och sa att han hade ett uppdrag till mig. Han såg lite allvarlig ut, så jag gjorde mig beredd på en utmaning. Det visade sig att han ville att jag skulle beställa nya möbler till mitt rum! Just nu har jag ett hopplock av gamla möbler. De hyllorna jag har var, fram till för några dagar sedan, fyllda med grejer som tillhörde mannen som satt i rummet innan mig. Tre arkivskåp har jag också som jag inte alls använder. Det enda som är riktigt fint är mina växter; en stor palm i betongkruka och ett arrangemang med suckulenter i fönstret.

Det var med andra ord inte speciellt svårt att tacka JA till "uppdraget"!

Med hjälp av en expert från Kinnarps fick jag en ritning på hur mitt rum kommer se ut med de nya möblerna.

Ja, det ser lite trist ut, men det kommer nog bli ganska häftigt. Skrivbordet är höj- och sänkbart så att jag kommer kunna stå om jag vill. Jag har valt att skrivbordsstolen ska vara klädd med gråmelerat ylletyg och besöksstolarna (3 st) ska vara mörkt lila... Gardinerna är stormönstrade med blad i grått, gårbrunt, hallonrött och lila....

Jag får nog ta en bild när jag väl har fått grejerna, men det kommer nog ta ett tag. Idag ser rummet ut så här...

Ganska rörigt och väldigt kommunalt. Förhoppningsvis kommer det bli lite häftigare och förhoppningsvis kommer jag hålla lite bättre ordning.

Allt detta möbelköpande innebär naturligtvis att jag kommer sitta ett tag till i detta rummet. Igår skrev jag på papper för tillsvidaretjänst. Hurra för mig! Nu känns det bara bra att jag har stått ut med lång pendling, låg lön och korta projektförlängningar.

Tuff helg

Eftersom vi har förlorat en liten familjemedlem så har jag inte varit så sugen på att skriva, men trots detta har livet fortgått och en hel del positiva saker har hänt under helgen och veckan. Det känns verkligen grymt och orättvist att min syster förlorade sin hund, men hon försöker gå vidare så det måste jag nog också göra...

Till minne av Ponnin...

Ponnin är min tvillingsysters och hennes sambos lilla dvärgschnauzervalp. Han föddes sist i sin kull och förblev minst. En underbart söt valp som är helt svart med undantaget tårna, som är vita. Han har ett fantastisk uttryck i sitt ansikte och i sina ögon. En blick som får en att smälta. I fredags fick jag reda på att han föddes med en skada på njurarna som nu, fem och en halv månad senare, har gjort hans njurar obrukbara. Idag fick han somna in. Tänk att man kan sörja en hund så mycket...

Så var man vuxen...

Igår höll jag ett föredrag om mig själv för uttråkade studenter...Nä, riktigt så illa var det väl inte, men lite surrealistiskt var det!

Jag blev för några månader sedan tillfrågad av min fd lärare och tillika exjobbshandledare att komma till en av hans lektioner och berätta hur jag har tagit mig in i arbetslivet, vilken utbildning jag har och vad jag har gjort sedan jag började jobba. Igår var dagen D. Plötsligt står man där som "den där personen" som har börjat arbeta och som studenterna definitvt inte kan identifiera sig med...än. Tråkigt nog hade dessa studenterna bara precis startat sin utbildning (läst en 10p kurs), så de kände förmodligen att det här med arbete ligger en bra bit in i framtiden. Jag försökte därför påpeka hur viktigt det är att försöka hitta praktik på olika företag under somrarna för att få in en fot lite här och var eftersom det väldigt sällan står "vi söker dig naturgeograf/geolog/geovetare till denna tjänst" i jobbannonserna. Jag tror att de fattade... Hoppas de inte tyckte att jag var en torr kommunalare.

Hur som helst så hittade jag en massa fina bilder från de olika exkursioner som jag (vi) har varit på under vår utbildning när jag letade efter bilder att visa i presentationen. Jag visste inte ens att jag hade dessa sköna bilder! Så för er som var med kommer här lite nostalgi:

Hela gänget på glaciären i Finse

J-O och jag vilar i Hälledal

Helgen som gick...

Så var det snart måndag igen... Det är galet ibland hur snabbt helgerna går, men jag antar att det är ok så länge vardagarna springer väg ;)

Vi har haft en ganka soft helg. Lördagen tillbringade vi på landet med hela släkten från fars sida. Vi hade samlats där för att återuppleva min systers bröllop och titta på bilder från bröllopsresan. Det var väldigt trevligt att träffa alla; farbror och faster, kusinerna och deras familjer, för att inte tala om mina systrar, deras respektive och alla våra hundar...sju stycken för att vara exakt. Ja, jag vet det låter galet, men vi är ganska många i familjen...

Idag åkte vi från landet direkt till nya lägenheten. Det är inte mycket kvar nu...luckorna i köket ska finputsas med ett lager färg till, golvet ska läggas och sen är det "bara" städning och inflyttning kvar. Tyvärr är jag ganska kass på att komma ihåg kameran, men jag ska göra mitt bästa, så att ni ska få se lite bilder.

Imorgon är det jobb som gäller igen. Jag ska faktiskt på något så spännande som Mediehanteringskurs! Eftersom jag har jobbat som projektledare för flera olika projekt kommer jag ofta i kontakt med medierna. Tack och lov har det än så länge bara varit lokalpressen, men de är tillräckligt svåra att ha och göra med. Jag vet inte hur många gånger jag har blivit felciterad!! Är det något dom lär sig på utbildningen? Att ständigt missuppfatta och vrida till allting? Om jag hade varit journalist hade jag försökt läsa på om det man ska intervjua folk om. I de allra flesta fall är de helt ovetande om själva ämnet och man måste förklara minsta detalj. Otroligt frustrerande!

Ett exempel är när en tjej ringde mig från lokalpressen och ville veta vilka olika strandskydd som vi har i kommunen. Jag frågade henne om hon någongång har varit vid våra stränder eftersom det då hade varit väldigt mycket enklare för mig att förklara om hon hade sett kustskydden i verkligheten. Naturligtvis hade hon inte det och nej, det fanns inte tid att titta på bilder för deadline var om 20 min... För att måla upp en bild för henne nämner jag ordet "lagun". Direkt efter förklarade jag att hon inte fick använda det uttrycket eftersom det inte bara är helt felaktigt utan för att det endast var för att hjälpa henne förstå. Hon verkar fatta och jag ber att få se artikeln innan hon lämnar in den. Artikeln kommer och... TADAA... hon har naturligtvis skrivit lagun! Jag rättar henne igen och skriver vad hon ska skriva istället. Jag ber dessutom en kollega kolla igenom artikeln och även hon påpekar ordet "lagun" för journalisten. Trots att vi påpekat TRE gånger att det är fullkomligt fel, så ignorerar hon oss och i artikeln följande dag står det LAGUN. Dettta i en tidning, i en stad där invånarna flera gånger om året läser om kusterosion och vilka skydd man har byggt. ALLA vet att det inte är en lagun, utan en tröskelinvallning, men eftersom journalisten aldrig hade tagit sig tid att ta reda på något om staden hon jobbar i så blev det så galet! Är inte det ignorant, så vet jag inte!

Det gör mig förbannad bara att tänka på det! Nu måste jag nog ta en kopp te och varva ner med en film...

Ha en bra vecka!