Räkna med förseningar...

Mycket bortavaro från verkligheten innebär att bloggen blir väldigt lidande. De senaste två veckorna har gått åt till möhippeplanering, stugrenovering, tjänsteresa i Litauen och möhippa i Västervik. Allt har resulterat i mycket positiva saker även om det har varit mer eller mindre besvärligt.

En liten stuguppdatering tycker jag kan vara på sin plats. Snart, vääääldigt snart ska vi nämligen flytta in i vår alldeles nyrenoverade stuga. Numera ser den emellertid inte ut riktigt som den stuga det en gång var, utan snarare som en modern villa. Vi är otroligt nöjda med resultatet och det känns som en stor vinst att jag, mina tre systrar och vår kära moder har lyckats samsats och kommit överens om hur vi skulle vilja ha det. Naturligtvis ska vi inte glömma vår far som vi aldrig hade klarat oss utan och som har stått för det mesta av arbetet. Nu är det ett tag sedan jag var där själv, men enligt den sista uppdateringen jag har fått så har vi kök, toalett, handfat, soffor och soffbord nu. Tydligen är det enda som saknas lite vatten i rören och några sängar som vi har beställt. I juli tar jag som vanligt mitt pick och pack och flyttar ner ett par veckor eller fyra... Välkomna att hälsa på!

Tjänsteresan till Litauen gjorde jag i slutet av förra veckan. I stort sett gick allting bra och konferensen kan i det långa loppet innebära stora förändringar för mig på jobbet. Än så länge är ingenting bestämt till 100 procent, men jag lovar att skriva om det så fort jag vet mer.

Som sagt gick det hela väldigt bra ända tills det var dags för mig och mitt resesällskap (en politiker) att åka hem. Eftersom det var fredagen innan min älskade väns möhippa och jag hade viktiga saker att uträtta så skulle vi flyga från Litauen redan kl 06.40 med ankomst i Köpenhamn 07.15. När vi anlände till flygplatsen fick vi dock reda på att flyget var inställt. Efter att ha stått i kö i evigheter sa de att det gick ett nytt flyg nästa morgon. Jag blev nervös i ett par sekunder innan jag fick besked om att det även gick bra att flyga via Riga. Ankomsttiden till Kastrup förskjöts visserligen till 13.30 och det innebar att jag skulle missa möhippekidnappningen, men samtidigt att jag skulle hinna åka med vännerna upp till Västervik där möhippan skulle gå av stapeln. Efter några paniksamtal såg jag till att min väldigt samarbetsvilliga tvillingsyster skulle hjälpa mig genom att packa en ny packning och att stackars E, som redan fixat massor till möhippan, även fick se till att en väska blev packad till den blivande bruden.

Vi anlände till Riga flygplats enligt planen och satte oss ner för att ta en förmiddagsfika. Nästa plan skulle avgå 12.30. När vi fortfarande inte hade boardat vid 12.30 började vi bli oroliga igen. Ingen kunde ge några ordentliga svar på varför flyget var försenat, så det var bara att vänta. Ca 50 minuter försenade klev vi på planet. Fortfarande var jag hoppfull och trodde att jag skulle hinna vara i Lund kl 15.00, men det såg sämre och sämre ut. Jag satte mig till rätta med en bok och kände hur planets motorer startade. När jag såg upp från boken ett par sidor senare insåg jag att vi stod kvar på samma plats. Det var ungefär då vi fick reda på att det var något tekniskt strul och att tekniker hade tillkallats. Efter ytterligare lite väntan fick vi reda på att prolemet inte kunde åtgärdas så det var bara att kliva av planet och bege sig tillbaka till gaten. Återigen var bristen på information det enda som man kunde lita på. Folk var väldigt frustrerade över att missa sina transfers i Kastrup och personalen på AirBaltic fick ta en hel del skit. Vi satte oss däremot på ett café och försökte ta det så lugnt som möjligt. Vi försökte också ställa in oss på att övernatta på ett hotell eftersom vi visste att det inte är helt lätt att fixa fram ett flygplan. Jag kände hoppet om att få åka på möhippa helt försvinna så jag ringde tillbaka till Sverige och meddelade att E och R skulle köra till Västervik utan mig. E lovade att kolla upp tåg och jag började förbereda mig på en fem timmars ensam bilresa så fort jag klev av tåget i Lund.

Men miraklens tid var inte förbi. Runt fyra (litauisk tid) lyfte slutligen vårt plan mot Kastrup. Som plåster på såren fick vi åka ett jetplan istället för ett propellerplan som skulle tagit längre tid. Vi hade dessutom turen att hamna i Business class där det bjöds på champagne och anka. Den sista delen av resan flöt på som den skulle och vi fick svaret på varför allting var försenat. Hos oss hade vädret varit väldigt bra med strålande solsken och 25 graders värme. I Danmark och södra Sverige hade det snarare varit oväder och endast en landningsbana hade varit öppen vilket medförde att nästan all trafik till och från Kastrup var försenad.

På tåget till Lund kunde jag ladda min helt urladdade telefon och slå en siginal till kärleken för att be om hämtning. När han meddelade att han hade fixat en tågbiljett till Nässjö och att E skulle hämta mig där blev jag så glad att jag började gråta. All trötthet och frustration blev som bortblåst och jag kunde till och med slappna av i ett par timmar innan tåget avgick. Den tiden spenderades hemma hos syrran där jag fick lite sympatier från svågern, kramas lite med kärleken och ompackningshjälp av systern. Klockan var ungefär 11 på kvällen när jag slutligen med många vänners hjälp anlände vid den hyrda stugan och möhippehelgen startade. Men det är en helt annan historia...