Ny-gammal höstgarderob

Garderobsrensningen igår gjorde att det kändes som om jag hade en helt ny uppsättning kläder att välja på i morse. Vilken inspiration! Tyvärr går det alldeles för fort och det är svårt att hinna med och komma ihåg alla fina tips men får, så efter ett litet tag bestämde vi oss för att ta fram kameran så att mina nya outfits förevigades. Mot slutet kom dessutom söta svägerskan in och gjorde oss sällskap så nu känner hon också ny inspiration för sina (eller mina;)kläder.

Kan inte säga annat än att det är guld att få någon annan att gå igenom ens garderob. Systern min är dessutom ganska tuff och vågar säga om det är kläder som hon inte alls anser passar. Förra gången vi rensade min garderob så strök t ex mina svarta, något för små Acne-jeans med. Denna gången var hon missnöjd med mina fina, fina Filippa K chinos, men där drog jag gränsen. De fick helt enkelt stanna kvar i garderoben vare sig Syrran gillade det eller inte.

Hur som helst så kan jag varmt rekommendera Fias rensningar. Nu ser jag fram emot hösten och alla mina fina ny-gamla kläder som hittat fram till de ljusa delarna av garderoben igen!

Tack Sis!

Härliga höst

Har precis stigit på bussen och inser plötsligt att det bara handlar om max ett par veckor innan det blir dags att plocka fram mössa och halsduk. Det är väl precis så här man ska introduceras till hösten: med stålande solsken, dimhöljda fält och en temperatur som tangerar nollstecket på morgonen och 20 grader på dagen :). Som pricken över i:et har min kära syster lovat mig en rensning av min garderob på söndag. Det kan helt enkelt inte bli bättre än så!

Lillprinsen groda

Jag tror jag är lite kär i en bebis... Jag är vanligtvis väldigt förtjust i alla mina vänners barn, men nu är jag kär. Det är min systerson som är fullkomligt oemotståndlig. Först och främst är han ju extremt söt, men det är inte därför jag tycker så mycket om honom. Anledning är så enkel...jag tror nämligen att han tycker om mig. Ärligt talat är det ju faktiskt det som räknas när man pratar om barn som är yngre än 6 månader. Han är så gosig och glad så fort man får tag i honom och man kan helt enkelt inte låta bli att smälta.

Jag har den stora fördelen att träffa lillprinsen minst en gång i veckan eftersom min syster och hennes man är hemma hos våra föräldrar samtidigt som jag på måndagskvällarna. Jag går på ridlektioner och svågern tränar fotboll. Det innebär alltså att jag försöker krama och pussa så mycket som möjligt på den stackars lille pågen så att jag laddar upp för en hel vecka.

Igår när jag kom hem från ridningen hade han somnat, men efter ett litet tag vaknade han och var inte riktigt nöjd. Min syster försökte igen, men blev mest trött efter en lång dag då han inte sovit speciellt bra. Eftersom jag tar mitt mosteransvar på största allvar, så erbjöd jag mig att vyssa lite. Ganska snart somnade han i famnen och sen låg han i min famn och sov som en liten groda tills det var dags för familjen att bege sig hemåt. Så himla mysigt!

Jag får helt enkelt passa på att njuta så länge jag kan. Snart är han väl stor och är inte alls sugen på att kramas och pussas med moster, men jag kommer aldrig sluta försöka.

So far...

Har skickat en massa mail, skrivit lite minnseanteckningar, planerat morgondagen, avverkat ett par telefonsamtal, käkat en lugn men sen lunch bestående av gröt och knäckebröd och nu väntar snart fika med gamla arbetskamraterna. Hoppas de blir nöjda med fruktsallad!

Så sprang en vecka förbi...

Det där med att bli flitigare med att uppdatera bloggen har jag väl inte riktigt lyckats med, men, men...

Förra veckan var hektisk och väldigt rolig. Jag har tre större projekt på gång just nu. Det första har jag hållit på med ett tag och går ut på att jag, tillsammans med en arbetsgrupp, ska försöka skapa en Handlingsplan för förvaltning och skydd av kusten där vi identifierar risker nu och i framtiden samt hur vi ska hantera dem.

Det andra projektet är det som vi hoppas blir ett EU-projekt. Nu håller vi på att skriva ansökan och mitt jobb är i stort sett att ge så mycket information om kustskydd och erosionsprocesser som jag kan till en man som är någon typ av expert på att skriva EU-ansökningar. Jag kommer dessutom få rea en del och försöka övertyga kommuner, organisationer och myndigheter i bl a Tyskland, Polen och Lettland att medverka i projektet.

Det tredje projektet är att hjälpa Ystads hamn med deras miljöarbete. Hamnen är mitt inne i en domstolsförhandling med miljööverdomstolen om att få bygga om och ut sin verksamhet. Samtidigt har deras miljöarbete tidigare inte varit högsta prioritet och det är något de vill ändra på nu. Förhoppningsvis kan jag vara till viss hjälp i det arbetet. Hur som helst är det väldigt spännande! :)

Förra veckan kulminerade i ett par långa möten i fredags som uppehöll mig hela dagen. På det ena fann jag mig själv sittandes med bland andra kommunchefen, hamnchefen och chefen för plan och bygg. :/ Kände mig inte riktigt hemma och bekväm, men jag tror det gick ganska bra eftersom jag lyckades hålla mig någotsånär tyst...

Helgen har i huvudsak tillbringats i goda vänners lag. I fredags bjöd vi hem våra kära Björnstorpsbor på hemmafiskad regnbågsforell. En riktig höjdare som vi hoppas få göra om snart. I lördags hade jag en lugn dag ensam med hunden eftersom kärleken hade andra saker för sig. På kvällen träffade jag R & J som hade begett sig från Halmstad för att göra en liten tur i Skåne. Vi fick också sällskap av syrran och grannen L. Kvällen blev, som vanligt, sen men väldigt mysig!

Nu börjar ännu en vecka full av fart och fläkt. Jag ska försöka, men vågar inte lova att jag orkar hålla er uppdaterade så ofta som jag vill...

Det har varit kaos på jobbet ...

...men nu är det värsta över och lugnet har börjat lägra sig. Flytten är gjord och det är väldigt skönt att det är över. Det enda molnet på min annars klarblåa himmel är att jag måste försöka hitta en vettig lösning för Vilmah. Hon får inte längre följa med till jobbet och jag måste så snart som möjligt hitta någon som kan passa henne eller eventuellt hitta någon annan lösning. Denna veckan kommer hon tillbringa hos mina föräldrar och jag saknar henne som besatt. Att lämna henne hos mina eller min sambos föräldrar för en vecka i stöten känns helt orimligt. Då betalar jag hellre någon annan så att jag kan få hem henne varje dag.

Den senaste veckan har gått ut på att överföra all min kunskap om källsortering, matavfall, renhållningsarbetarnas arbetsmiljö, avfallsenhetens rutiner m.m.m.m. till min fina ersättare Tina. Vi känner varandra sedan tidigare eftersom vi har pluggat tillsammans och jag är helt övertygad om att hon kommer klara jobbet galant, förmodligen mycket bättre än jag. Jag kommer dock sakna folket ute på den tekniska avdelningen. Det tog lite tid att komma in i gänget, men nu känns det som om jag... hörde till. De flesta verkade dessutom ganska ledsna över att jag skulle lämna dem, så det gjorde ju inte saken lättare.

Den senaste veckans arbete har tagit på krafterna. Jag fattar att det inte kan vara lätt att ta över någons jobb så där rakt av, men när det gäller vissa grejer har jag fått upprepa det nästan löjligt många gånger. Ja, jag vet att jag inte är rättvis, men det har dessutom gjort att jag inte haft någon möjlighet att jobba själv.

Å ena sidan måste det vara en stor fördel att ha någon som har koll på läget sittande bredvid, men jag tror samtidigt att det kan hämma en från att försöka själv och ta initiativ. Samtidigt vet jag att Tina är en av de mest initiativrika människor jag känner, så jag tror hon kommer känna en lättnad nu när jag inte sitter "som en hök" över henne. Hennes frågor bygger naturligtvis på osäkerhet och nu när hon är ensam kommer det säkert lossna efterhand. Hon kommer garanterat klara detta mycket bättre än jag någonsin gjort och slå alla med häpnad! :)

Min flytt och projektstart har fått stå undan lite så länge. Det har inte fallit i så god jord på vissa håll, men å andra sidan visste vi ju att jag inte skulle börja med det nya projektet förrän den 1/9 och det har jag varit väldigt tydlig med. Nu sitter jag hur som helst på mitt nya kontor, mitt i stan. Lådorna ska packas upp under dagen och jag hoppas att jag ska ha mer klart för mig vad jag ska göra i början av nästa vecka. Allt känns fortfarande stort och skrämmande, men samtidigt väldigt spännande.

Ska försöka bli lite bättre på att uppdatera bloggen i fortsättningen, det händer ju trots allt mer i livet än jobb...