Har inte orken

Inför den här veckan känner jag mest bara för att gå och gräva ner mig. Denna veckan ska jag till Kaliningrad för att bl.a. diskutera EU-projektet och bestämma hur vi vill ha det. Problemet är att jag inte vet hur vi vill ha det och tanken är att jag och två gubbs ska sitta och försöka författa en EU-ansökan idag och imorgon. Jag känner på mig att det förväntas en massa av mig som jag egentligen inte har någon som helst koll på.

Tyvärr känns det där med drömjobbet och leda ett EU-projekt mest som en enorm börda där ingen egentligen riktigt vet hur det ska gå till. Jag känner mig bara överväldigad och det känns inte alls speciellt kul längre. Vill jag verkligen arbeta som projektledare för ett EU-projekt? I stort sett innebär det bara administrativa arbetsuppgifter och ärligt talat är det det som jag vill undvika så långt det bara är möjligt.

Vi får väl se hur eftermiddagens möte går... Det är kanske hungern som gör att allting känns så hopplöst nu. Dags för lunch!

Denna fantastiska höst!

Den här hösten har rusat förbi. Jag har knappt hunnit uppfatta att det har blivit kall och mörk vinter.

Anledningarna till min tankspriddhet är två. För det första har jag haft en hel massa grejer att göra på jobbet. Det har varit resor till Holland, Polen och i nästa vecka är det dags att bege sig till Kaliningrad. Samtidigt skulle jag jobbat 50% för hamnen, men det har inte riktigt gått ihop. Det har å andra sidan resulterat i att jag nu måste sitta på plats i ett kontor på hamnen två och en halv dag i veckan.

Den andra anledningen till att vintern har verkat ovanligt varm och ljus är för att vi har hittat vårt drömhus. Det var i slutet av september som H skickade en länk till mig. Då hade huset precis lagts ut på hemnet och samma vecka fick vi tid att titta på det. Vi blev väldigt förtjusta direkt. Huset, som ligger på landet med direkt närhet till skog och sjöar, är byggt runt sekelskiftet 1900. Det är relativt stort, 220 kvm, vitputsar och fastigheten är nästan 2600 kvm. Ganska så precis allting vi har önskat oss! Trädgården lämnar väl lite att önska eftersom den tidigare ägaren aldrig har lagt speciellt mycket energi på den. I stort sett kan man säga att halva trädgården är gräs och grusplan och att resten är en vild skog.

Efter att vi hade tittat på huset vid tre olika tillfällen tog vi beslutet att lägga ett bud. Vi var tack och lov de enda intressenterna som var SÅ intresserade, så det slutade med att vi budade mot säljaren. Tack vare en bra förhandlingssits (som enda budgivare) fick vi ner priset lite grand. Den 30 oktober fick vi reda på att säljaren var nöjd med vårt bud och sen dess har det funnits ett rosa skimmer över allt vi gjort. Jag gav mig iväg till Polen och H skrev på kontraktet. Då var det bara en sak till som skulle kunna grusa våra drömmar: besiktningen. För precis en vecka sedan gjordes den och allt såg bra ut. H hade redan hittat en del grejer som besiktningsmannen påpekade, men det var inte värre än att det går att göra något åt. Samma dag betalade vi handpenningen och den 29 januari är det vårt!

Huset helrenoverades 1997 och har åtta rum varav fem är sovrum. När vi flyttar in planerar vi dock en renovering "light", dvs att alla ytskikt i hela huset ska ses över och fräschas till. Fem sovrum ska också göras om till två. Jag har också lite planer för trädgården, men först och främst måste vi se till att hägna in den så att vildsvinen håller sig utanför.

Så för er som vill uppleva djur och natur på nära håll. Välkomna till Vita huset på Slottsvägen! :)

Roadtrip i Polen

Jag tillbringade hela förra veckan i Polen å tjänstens vägnar. Resans syfte var att uppvakta kommuner längs kusten för att få dem att gå med i KIMO, en miljöorganisation som arbetar med marina miljöproblem i Nordsjön och Östersjön. Inom ramen för KIMO vill vi starta upp två olika projekt. Ett som redan, med mycket goda resultat, har genomförts i Nordsjön som heter Fishing for Litter. Det andra projektet ska handla om kusterosion och tanken är att vi på tre eller fyra olika ställen runt om i Östersjön ska testa nya innovativa kustskydd och sedan utvärdera dem. Samtidigt lär vi oss förhoppningsvis hur kustprocesseran ser ut på olika ställen runt vårt lilla hav samtidigt som vi utbyter erfarenheter. Arbetet är ju så klart extremt spännande, men samtidigt känns det överväldigande och det hade varit väldigt skönt att ha någon med som faktiskt vet hur man startar upp EU-projekt. Just nu känns det mest som om vi bara åker runt och pratar. Jag har ingen aning om hur det ska gå till att faktiskt göra detta till ett projekt som ska ge resultat. Just nu sitter jag mest och hoppas på att allting ska lösa sig av sig själv, men det är väl kanske inte helt realistiskt.

Polen var i övrigt ganska kallt, men naturen är väldigt vacker. Massor med bokskogar som sprakade av höstfärger. Vi fick lite snö också, men det blev inte direkt långvarigt. Vi åkte igenom en hel del mindre byar och husen är väldigt gråa, slitna och deprimenrande. Tydligen satsar man inte alls på att renovera gamla byggnader utan de får bara stå som ödehus och förfalla. Dessvärre är väl en hel del av dessa ruiner egentligen inte öde, utan faktiskt bebodda... Det som däremot var lite trevligt att se är att de bygger en hel del nytt och det får man väl se som positivt. Jag passade på att ta lite bilder på några av stränderna som vi passerade.

Ett par ställen som jag varmt kan rekommendera är Gdansk och Hel. Gdansk har en fantastisk stadskärna med otroligt fina hus och mysiga små restauranger. Enligt den turistinformation som fanns tillgänglig, så verkar det finnas en hel del att se där. Vår resas sista anhalt och höjdpunkt var Hel. Hel är sista utposten på en smal halvö som sticker ut några mil norr om Gdansk. Hel i sig själv vet jag inte så mycket om, men stränderna på halvön är magnifika och framförallt ligger det en marin forskningsstation i Hel som har sex eller sju supersöta sälar som de använder som avelsdjur för att återinföra sälar i Östersjön. Vi fick möjligheten till privatguide och fick se när sälarna matades och tränades. Det var en väldigt trevlig avslutning på resan och jag är djupt imponerad av dessa smarta djur. Förhoppningsvis kan jag snart få tillfälle att se dessa sötnosar i det vilda.

Trista bloggen!

Insåg plötsligt att jag har skrivit över 200 inlägg på bloggen och undrar om det fortfarande finns någon som tar sig tid att läsa?

Ja, iofs skapade jag bloggen mest för min egen skull, men det är klart att det är trevligt med små meddelande lite då och då. Jag kan dock förstå att min lilla läsarskara har gett upp eftersom mina inlägg nu för tiden inte är de mest inspirerade...

Om jag får ge en liten teaser, så är det i alla fall stora saker på gång. STORA och väldigt trevliga som med allra största sannolikhet kommer ta lite utrymme i denna bloggen. Så för er som fortfarande flitigt läser: Jag ska försöka bli bättre på att skriva och snart, väldigt snart kan jag förhoppningsvis komma med en mycket trevlig nyhet som just nu gör att mitt liv kantas av ljusrosa moln!

Håll ut!