måndag, november 30, 2009

Har inte orken

Inför den här veckan känner jag mest bara för att gå och gräva ner mig. Denna veckan ska jag till Kaliningrad för att bl.a. diskutera EU-projektet och bestämma hur vi vill ha det. Problemet är att jag inte vet hur vi vill ha det och tanken är att jag och två gubbs ska sitta och försöka författa en EU-ansökan idag och imorgon. Jag känner på mig att det förväntas en massa av mig som jag egentligen inte har någon som helst koll på.

Tyvärr känns det där med drömjobbet och leda ett EU-projekt mest som en enorm börda där ingen egentligen riktigt vet hur det ska gå till. Jag känner mig bara överväldigad och det känns inte alls speciellt kul längre. Vill jag verkligen arbeta som projektledare för ett EU-projekt? I stort sett innebär det bara administrativa arbetsuppgifter och ärligt talat är det det som jag vill undvika så långt det bara är möjligt.

Vi får väl se hur eftermiddagens möte går... Det är kanske hungern som gör att allting känns så hopplöst nu. Dags för lunch!

3 kommentarer:

Maria sa...

Hur går det gumman? Jag tycker du har ett otroligt coolt jobb och du är helt rätt person att leda ett EU-projekt!
Har du och Mr Håkan lust att komma förbi på middag en kväll? Du och jag kan väl ta en fika denna vecka så kan ni hälsa käka middag hos oss nästa, Jonas är i Ryssland nu (ni åker om varandra) och jobbar tills nästa söndag.

Kram!!

KlaramedK sa...

Men OJ Mona, du låter ju nästan...jag skall inte säga vad...

jag tror så här, du är nog inte ensam om att inte riktigt veta...jag har hört det från andra som jobbar med EU-projekt, verkar vara det enda man kan vara säker på!!

mitt tips är att peka på den rosa elefanten, berätta hur du känner för de där gubbsen...fråga vad de förväntar av dig.

en projektledare behöver inte kunnat allt själv, huvudsaken är att du utnytjar kompetensen runtomkring dig, fördela och delegera, lyssna på vad kollegorna har för kunskaper och expertis och utnyttja det!

det går nog superbra tror jag, du växer nog med uppgiften, manlär sig inget över en natt!!

kramar

Änton sa...

Tack fina vänner!