Sköna maj!

Det efterlängtade vårregnet kom till slut. Synd bara att det kom första dagen jag hade mina gamla ballerinor på. Tack vare lång favoritstatus så är sulorna nämligen inte helt vattentäta... Men det var det värt!

Nu är det bara fyra veckor kvar av graviditeten. Jag kan inte riktigt fatta att vi kommer att vara föräldrar så snart. Nojorna har kommit och gått, men nu är nog det värsta över. Jag har börjat på vattengympa för blivande mammor och där ingår mycket förlossningsförberedande övningar vilket har gjort mig lite lugnare. Dock kan jag lite då och då för överväldigande panik-känslor som inte alltid är så lätta att förklara. Igår kväll fick jag panik över att jag inte kunde ligga som jag ville när jag skulle sova. Tidigare har det varit lite besvärligt att hitta en skön sovställning, men igår kändes det som att det var bebisen som till hundra procent bestämde över min kropp. Vääääldigt konstigt. Som om syftet med mitt liv hade reducerats till att vara en kapsel till bebisen där den ska kunna utvecklas och må bra och att jag inte finns till för något annat. Läskigt hur hjärnan fungerar ibland och jag är tacksam för att min fine sambo finns i närheten och kan stötta när tankarna drar iväg. Jag ska inte ljuga, jag ser definitivt fram emot att få tillbaka min någotsånär normala kropp, men detta var ju lite extremt.

Jag ser också såklart fram emot att träffa vår nya familjemedlem. Han (ja, allt tyder på det :) har ju gett sig väl till känna under större delen av graviditeten så det är extremt spännande att få se vad för typ av personlighet han har. Är det en långsint grubblare som far :) eller sprallig, glad och lite för spontan som mor? Sprallig kan vi redan konstatera, men alla säger att det är jättebra få då kommer en stark bebis med mycket muskler och starkt skelett. Låter som en bra utgångspunkt, tycker jag. Jag kommer ihåg känslan av "instant love" som kom första gången jag träffade min systerson och det är ytterligare en sak jag ser fram emot. Den där känslan som bara säger att det här är en del av dig, ditt kött och blod och man kan bara inte låta bli att bli störtförälskad. Och nu är det inte långt kvar, nu är bebisen snart här. Barnet som ska vända upp och ner på våra liv och som ska ändra på allt. Underbart, fantastiskt, spännande och läskigt!

Puss!