Jag vs. chefen

Idag ska jag på utvecklingssamtal.

Har fått en mall som jag ska fylla i som vi (jag och chefen) ska använda som underlag vid samtalet. Frågorna är ganska rakt på sak: "Hur är din och min relation, enligt dig?"

Jag är lyckligt lottad som har ett riktigt bra förhållande till min chef, men det måste ju vara riktigt jobbigt att besvara dessa frågorna om man inte har det. Förhoppningsvis känner chefen till om han har ett dåligt förhållande till någon av sina anställda (det kanske är ömsesidigt), men jag ställer mig ändå frågande till hur ärliga folk är i situatuioner som denna.

Jag vet med säkerhet att det finns folk på min arbetsplats som har synpunkter på olika saker. Inte så extremt allvarliga synpunkter, men det händer ändå att det ventileras med jämna mellanrum. Grejen är den att chefen aldrig är där just då.

Personligen tror jag på att man ska försöka ha ett så öppet förhållande som möjligt till sin chef. När jag tycker att något borde förändras, så säger jag till. Oftast ger jag också förslag på hur man skulle kunna genomföra förändringen och alltid får jag ett gensvar. Ibland är det positivt och ibland är det negativt, men det har ingen större betydelse vilket. Huvudsaken är att jag får ett svar för då känner jag att han åtminstone har lyssnat. Många av mina kollegor har massor av synpunkter, men de berättar sällan om dem för chefen coh därmed får de heller inget gehör.

Men vad gör man då om man inte får feedback trots att man ger sina synpunkter och förslag till chefen. Jag vet ärligt talat inte! Det måste ju kännas hur hopplöst som helst. Säger man upp sig? Genomlider man arbetsdagarna trots allt eller vågar man säga till när det blir dags för årets utvecklingssamtal...

Jag är tacksam för att jag än så länge inte har några dispyter med min chef. Jag har en tvillingsyster som har haft mer än sin beskärda del av puckochefter så jag har fått höra en hel del genom henne, men hon har gett sig tusan på att förändra sin situation vilket jag ger ser upp till henne för. Fler borde våga ändra sin situation om man inte trivs med den, men jag tror att det är lätt att man nedvärderar sig själv om man har arbetat på en och samma plats i årtionden, något som är relativt vanligt inom den kommunala sektorn.

Vi får väl se hur det här går. Kanske lär jag mig något nytt om chefen som jag inte visste tidigare. Kanske lär jag mig något nytt om mig själv...