Lillprinsen groda

Jag tror jag är lite kär i en bebis... Jag är vanligtvis väldigt förtjust i alla mina vänners barn, men nu är jag kär. Det är min systerson som är fullkomligt oemotståndlig. Först och främst är han ju extremt söt, men det är inte därför jag tycker så mycket om honom. Anledning är så enkel...jag tror nämligen att han tycker om mig. Ärligt talat är det ju faktiskt det som räknas när man pratar om barn som är yngre än 6 månader. Han är så gosig och glad så fort man får tag i honom och man kan helt enkelt inte låta bli att smälta.

Jag har den stora fördelen att träffa lillprinsen minst en gång i veckan eftersom min syster och hennes man är hemma hos våra föräldrar samtidigt som jag på måndagskvällarna. Jag går på ridlektioner och svågern tränar fotboll. Det innebär alltså att jag försöker krama och pussa så mycket som möjligt på den stackars lille pågen så att jag laddar upp för en hel vecka.

Igår när jag kom hem från ridningen hade han somnat, men efter ett litet tag vaknade han och var inte riktigt nöjd. Min syster försökte igen, men blev mest trött efter en lång dag då han inte sovit speciellt bra. Eftersom jag tar mitt mosteransvar på största allvar, så erbjöd jag mig att vyssa lite. Ganska snart somnade han i famnen och sen låg han i min famn och sov som en liten groda tills det var dags för familjen att bege sig hemåt. Så himla mysigt!

Jag får helt enkelt passa på att njuta så länge jag kan. Snart är han väl stor och är inte alls sugen på att kramas och pussas med moster, men jag kommer aldrig sluta försöka.