Zandra och Sanna

Tänker på er...

Suck

Jag kan inte fatta att det är 18 arbetsdagar kvar till semestern, nästan fyra hela veckor! Jag vill bara att den ska börja nu! Det är ju redan slutet av juni och det känns som om hela sommaren kommer gå innan det blir dags för mig att kunna njuta av den på allvar. Det trista vädret gör ju inte direkt saken bättre.

Jag måste nog utnyttja kvällarna lite bättre. Hade tänkt flytta till sommarstugan till helgen eller i nästa vecka. Då kan jag tillbringa vardagarna där så att pendlingstiden blir kortare och jag kan få lite sommarkänsla. Helgerna hade jag tänkt förlägga i stan, men det beror naturligtvis på vädret. Den stora nackdelen är att min kärlek inte är så förtjust i att tillbringa alltför lång tid i sommarstugan. Han är nämligen pälsdjursallergiker och då är det inte helt lätt att bo på liten yta med 3-6 hundar samt 2 katter. Jag hoppas trots allt att han kan tänka sig att tillbringa ett par lata dagar i solen (om vädret tillåter) vid stugan med mig.

Dagen innan midsommarafton

Den senaste tiden har varit riktigt stressig. Nåja, egentligen inte stressig, men allt har gått i ett hela tiden och jag har inte riktigt haft tid att sitta ner och reflektera över vad som pågår och vad jag egentligen håller på med.

I två veckor i sträck har jag tillbringar större delen av tiden på jobbet i olika möten. Å ena sidan är det väldigt kul att sitta i möte, men det finns en nackdel och det är att man inte får något gjort i egentlig mening. Allt som hopar sig på skrivbordet ligger snällt och väntar tills man har slösat bort en massa tid på att sitta i möten. Det som har gjort det hela lite besvärligare är att de flesta mötena har varit i den västra delen av Skåne. Det innebär att jag inte åker till jobb innan eller efter mötena (lite iofs beroende på hur långt mötet är, men vanligtvis varar de en hel förmiddag eller eftermiddag). Skulle jag behöva ta mig fram och tillbaka till kontoret så skulle det vara en enorm förlust av tid och min fina chef har accepterat att jag jobbar hemifrån ibland. Tyvärr kan jag inte göra riktigt samma saker hemma som jag gör på jobb. Hemma saknar jag t ex vissa vitala program. Många gånger är det också omöjligt att släpa hem allt det material som krävs för vissa grejer. Därför blir det mest inläsning, brevskrivande eller något enstaka brådskande telefonsamtal som betas av. Förutom telefonsamtalen är detta uppgifter som normalt inte är så högprioriterade vilket innebär att den omtalade högen på skrivbordet inte direkt minskar i storlek. När man arbetar hemifrån finns det ju dessutom så mycket annat man förväntas göra...ja, eftersom man ändå är hemma, liksom... Diska, kanske passa på att tvätta, gå ut med hunden, bädda sängen och absolut inte stöka till det för mycket. Min underbare sambo vill helst inte att det ska se ut som man har tillbringat halva dagen i lägenheten och det är inte alltid så lätt.

Ovanpå allt detta börjar min kropp gå in i semester-"mode" eller så ger den bara utlopp för min stress på en smärtsamt fysiskt sätt. Jag som väldigt sällan har huvudvärk eller magkatarr börjar känna av de tråkiga symtomen. Nu tycker jag själv att det börjar låta som om jag är lite klen, men det är ju inte bara jobbet. Varje helg förväntas jag dyka upp vid sommarstugan för att hjälpa till med renoveringen. Det är ju naturligtvis väldigt roligt att få följa förändringarna från vecka till vecka, men det skulle sitta fint med en helg av mycket "ingenting".

Nästa vecka har jag nästan inga möten alls och de jag har är förlagda på arbetsorten. Jag har bestämt mig för att sitta på kontoret och arbeta till högarna som tynger ner skrivbordet är borta. Det kommer inte bli kul, men i allra bästa fall kommer det innebära att jag kan "flyta" lite de sista veckorna innan semestern. I juli flyttar jag till stugan också och då hoppas jag att jag kan känna in sommaren, renovera på kvällarna och umgås med kärleken på helgerna. Jag hoppas verkligen min plan håller, men det får tiden utvisa.

Klassfest

Igår firade NV3e att det var 10 år sedan vi tog studenten. Det gjorde vi storstilat med italiensk buffé, frågelekar, gott vin och flerbensmaraton.

Jag och söta Maria har planerat festen i ca två månader och nu, med facit i hand, så blev det riktigt lyckat! Jag känner iofs att jag inte alls hann prata med alla så mycket som jag ville och att jag snart, SNART vill ha en fest till. Det är väl ett ganska bra betyg. Hoppas alla andra också tyckte det var ok, men det verkade i alla fall som det.

En sak var vi i alla fall rörande överens om. Vi skulle inte vänta tio år till nästa fest!

Fredagen den 13:de - Turdagen?

Oj, oj, oj. Lång tid har gått och bloggen har dessvärre blivit lidande. Jag ska försöka skärpa till mig, men jag antar att även en liten kommun känner av ökad arbetsbörda innan semestrarna.

Den senaste veckan har jag hunnit med en MASSA grejer: nyfrisering, terminens sista ridlektion, regelrätt sommarmys i Löderups Strandbad, födelsedagsfirande med familjen i extremhetta, jobb på lokal i princip hela veckan, klassfestplanering, Sverigematch, ledig onsdag med Millamys och sommarfest med jobb. Shit pommes frites! Ovanpå allt detta har jag dessutom haft en mycket märklig dag idag, fredagen den 13:de...

Det hela började 07.00 när min kära moder ifrågasatte varför jag inte var vaken eftersom bussen skulle gå om 10 min! Ibland HATAR jag (milt uttryckt) min mobiltelefon som är väldigt godtycklig i sin funktion och ibland väljer att inte göra ett ljud ifrån sig när den borde göra det. Jag hade varit väldigt noggrann kvällen innan och satt klockan till 05.30 så att jag skulle komma iväg till jobbet i god tid för att förbereda ett möte som jag skulle ha kl 09.00. Hur som helst så fick jag acceptera faktum och snällt göra mig iordning och vänta på nästa buss. Innan jag hann hemifrån ringde förvaltningschefen. "Ring mig när du är på bussen..." Ok, vad hade jag nu gjort?? Kära modern skjutsade mig till bussen och plötsligt slog det mig att mitt busskort var utgånget och alla pengar slut. Hur klantig får man lov att vara, egentligen? Tack och lov hittade vi, efter lite letande, 37 kr i bilen och det räckte! Biljetten kostar 33...

På bussen ringde jag först till kontoret för att ordna skjuts från stationen. Snälla kollegor ställde upp och lovade att hämta mig så att jag skulle komma i tid till mötet. Sen fick jag slutligen tag i förvaltningschefen igen (hon är en upptagen kvinna) och hon meddelade glatt att hon och kommunchefen ville skicka mig som kommunens representant till Litauen på ett möte nästa vecka (hjälp)! Snabba ryck här. Jag sa att det lät trevligt, att jag ville läsa på lite och att jag skulle höra av mig igen. Mitt i 9-mötet ringer chefen igen och meddelar att mötet i Litauen har flyttats till augusti och då ska jag med! OK! En sten föll från bröstet och helt plötsligt blev allt lättare. Jag slipper kasta iväg mig till ett möte om ett projekt som jag knappt vet vad det handlar om. Nu hinner jag istället förbereda mig och läsa på och det gillar jag!

Vilken dag. Den började som en katastrof, men efter positiva besked har den flutit på väldigt bra. Jag har haft ett möte med pressen också och det gick långt över förväntan. För en gångs skull kunde jag vara saklig och framföra mitt budskap på ett väldigt (tycker jag själv) övertygande sätt. Vi får väl se om jag lyckades övertyda den något skeptiska reportern i morgondagens tidning...

Fin torsdag

Jag har ju hunnit fira födelsedag och trots att det var en extremt stressig dag så var den, som vanligt, ljuvlig.

Dagen startade med frukost och sång (!) i sängen. H hade verkligen ansträngt sig och tänt ljus och skivat frukt i filen med flingor. Så gulligt! Så bar det iväg till jobbet där jag hade bjudit in hela ungdomsgänget till lunch. Det krävdes en del förberedelser, men det verkar som om lunchen blev riktigt uppskattad och det finns planer på att genomföra det hela igen. Efter lunchen bjöd jag på chokladmousse deluxe som gick hem hos de allra flesta. Under eftermiddagen fick jag hjälp av en kollega att rigga utställningen i Bolllen. Fram och tillbaka körde vi och släpade på lådor med broschyrer, bord och skärmar. Till eftermiddagskaffet bjöd jag kollegorna på dagens andra efterrätt: kladdkaka med limefärskost. Mmmm!

Eftersom det var en torsdag skulle jag naturligtvis till Löderup för min ridlektion. Ingen var hemma när jag kom från jobbet så efter ett snabbt samtal fick jag reda på att jag skulle göra middag så att jag och mina föräldrar skulle kunna äta gemensamt innan ridlektionen. Något försenade dyker mina kära föräldrar upp för att äta middag. Med sig har de...H med en megapresent!! En fantastisk överraskning. Han kom...hela vägen till Löderup... trots att han skulle jobba dagen efter och trots att han hade en inlämningsuppgift till skolan. Tänk att man kan bli så glad över att se någon som man bor med och som man har tillbringat de senaste 12,5 åren med... Kärleken! Fin present hade han med också! För dom som inte känner min kärlek så lägger han vanligtvis inte speciellt mycket tid på att köpa presenter eller slå in dem. Det är inte så att jag går omkring presentlös, tvärtom! Men det är inte så noga vilken dag det blir och han har haft väldigt mycket i skolan så denna gången trodde jag definitivt inte han hade tagit sig tid att fixa en present till själva födelsedagen. Men det hade han... Lyckan var total!

Väskan till vänster (under rubriken "grejer jag vill ha") är nu min. :D

Helt lyckorusig for jag iväg på ridlektion och fick en häst jag bara har ridit en gång tidigare. En söt liten arabblandning som var alldeles ljuvlig och lydde min minsta vink. Som jag säkert har skrivit tidigare så är det väldigt bra för mig, som egentligen inte kan rida, att ha en häst som är väldigt känslig för hjälperna. Om jag gör rätt får jag genast respons från hästen och då är det mycket lättare att lära sig. En hellyckad ridlektion och det känns hopplöst att det bara är en lektion kvar nu är man börjar komma in i det igen. Förhoppningsvis kan jag ta ett par lektioner i sommar också.

När jag kom hem var det dags för dagens tredje efterrätt: resterna från eftermiddagens kladdkaka och mys med sambon i soffan. En riktigt lyckad födelsedag helt enkelt!

Flopp, flopp, flopp

Så har helgen med BoDagarna passerat och jag måste dessvärre säga att det var lite av en katastrof. Det hela började i fredags kl 12 och de flesta av oss misstänkte att det inte skulle komma så mycket folk första dagen eftersom det var en vanlig arbetsdag. En del folk dök upp till invigningen och till en föreläsning som hölls lite senare på eftermiddagen, men annars var det inte direkt rusning. Vis av arbetet i Sandhammarkiosken insåg jag ganska snabbt att det var en dålig idé att hålla utställningen öppen till 18 (när det är fint väder är det grillkväll på fredagar i 90 % av alla hem). De fick till och med ställa in en föreläsning som skulle hållas kl 17 eftersom det bara fanns utställare på plats. Ovanpå allt detta fick "utställningsgeneralen" reda på att kulturskolan blev tvugna att ställa in alla sina framträdande under helgen på grund av sjukdom. Ingen bra start alltså...

På lördagen kom det trots allt lite folk. Det var ju långlördag, även om jag tror att stranden lockade de flesta. Jag hade hjälp av en kock från en av skolrestaurangerna som har startat med matavfallsinsamlingen. En riktigt trevlig tjej och när det inte var så mycket folk så roade vi varandra istället. En stor fördel var att vi bjöd på frukt istället för godis som alla andra. Bara det lockade en massa folk till vårt bord. En annan fördel var att vi inte sålde något och då flyr inte folk på samma vis. Detta innebar att vi hade en jämn tillströmning av folk och vi hade gott om tid att prata med varje sällskap. Det var dessutom en hel del av de andra utställarna som kom fram och frågade grejer och var intresserade av projektet. När utställningen var över för dagen stack jag till Löderup för att gå på oxfiléfrossa med familjen. Ett väldigt bra slut på en seg dag.

Om det var lite folk på fredagen så var det ännu värre på söndagen. Min kollega kom strax efter öppningsdags och skulle hjälpa mig fram till lunch. Jag tror helt ärligt att det inte kom en enda människa under tiden hon var där. För att bidra med något stack hon iväg och handlade mer frukt till mig, vilket var väldigt bra. Framåt eftermiddagen började fler och fler av utställarna ge upp och packa ihop. De flesta stod trots allt ut, minglade hos varandra och satt ute i solen. Jag tror jag tar i om jag säger att vi hade 50 besökare under eftermiddagen...

Det finns mycket som kommer göras annorlunda till nästa BoDagar i Ystad. Förr har det varit extremt stort intresse och därför valde man att byta lokal till detta året. Nu, med facit i hand, vet vi att det var ett mycket dåligt beslut. Samtidigt hade en massa andra jippon planerats in (Frida från melodifestivalen, Wallanderturer, guidade turer) på andra ställen i stan vilket ledde till att dom som faktiskt hade tagit sig ut på stan tillbringade tiden långt ifrån Bollen och Fritidsparken.

Även om det var ganska trist att stå innomhus hela helgen så har jag lyckats spara in en hel del komptid som jag kan plocka ut vid något lämpligt tillfälle. Vad är det man brukar säga? Inget ont som inte har något gott med sig.