Fredagen den 13:de - Turdagen?

Oj, oj, oj. Lång tid har gått och bloggen har dessvärre blivit lidande. Jag ska försöka skärpa till mig, men jag antar att även en liten kommun känner av ökad arbetsbörda innan semestrarna.

Den senaste veckan har jag hunnit med en MASSA grejer: nyfrisering, terminens sista ridlektion, regelrätt sommarmys i Löderups Strandbad, födelsedagsfirande med familjen i extremhetta, jobb på lokal i princip hela veckan, klassfestplanering, Sverigematch, ledig onsdag med Millamys och sommarfest med jobb. Shit pommes frites! Ovanpå allt detta har jag dessutom haft en mycket märklig dag idag, fredagen den 13:de...

Det hela började 07.00 när min kära moder ifrågasatte varför jag inte var vaken eftersom bussen skulle gå om 10 min! Ibland HATAR jag (milt uttryckt) min mobiltelefon som är väldigt godtycklig i sin funktion och ibland väljer att inte göra ett ljud ifrån sig när den borde göra det. Jag hade varit väldigt noggrann kvällen innan och satt klockan till 05.30 så att jag skulle komma iväg till jobbet i god tid för att förbereda ett möte som jag skulle ha kl 09.00. Hur som helst så fick jag acceptera faktum och snällt göra mig iordning och vänta på nästa buss. Innan jag hann hemifrån ringde förvaltningschefen. "Ring mig när du är på bussen..." Ok, vad hade jag nu gjort?? Kära modern skjutsade mig till bussen och plötsligt slog det mig att mitt busskort var utgånget och alla pengar slut. Hur klantig får man lov att vara, egentligen? Tack och lov hittade vi, efter lite letande, 37 kr i bilen och det räckte! Biljetten kostar 33...

På bussen ringde jag först till kontoret för att ordna skjuts från stationen. Snälla kollegor ställde upp och lovade att hämta mig så att jag skulle komma i tid till mötet. Sen fick jag slutligen tag i förvaltningschefen igen (hon är en upptagen kvinna) och hon meddelade glatt att hon och kommunchefen ville skicka mig som kommunens representant till Litauen på ett möte nästa vecka (hjälp)! Snabba ryck här. Jag sa att det lät trevligt, att jag ville läsa på lite och att jag skulle höra av mig igen. Mitt i 9-mötet ringer chefen igen och meddelar att mötet i Litauen har flyttats till augusti och då ska jag med! OK! En sten föll från bröstet och helt plötsligt blev allt lättare. Jag slipper kasta iväg mig till ett möte om ett projekt som jag knappt vet vad det handlar om. Nu hinner jag istället förbereda mig och läsa på och det gillar jag!

Vilken dag. Den började som en katastrof, men efter positiva besked har den flutit på väldigt bra. Jag har haft ett möte med pressen också och det gick långt över förväntan. För en gångs skull kunde jag vara saklig och framföra mitt budskap på ett väldigt (tycker jag själv) övertygande sätt. Vi får väl se om jag lyckades övertyda den något skeptiska reportern i morgondagens tidning...