Den senaste tiden har varit riktigt stressig. Nåja, egentligen inte stressig, men allt har gått i ett hela tiden och jag har inte riktigt haft tid att sitta ner och reflektera över vad som pågår och vad jag egentligen håller på med.
I två veckor i sträck har jag tillbringar större delen av tiden på jobbet i olika möten. Å ena sidan är det väldigt kul att sitta i möte, men det finns en nackdel och det är att man inte får något gjort i egentlig mening. Allt som hopar sig på skrivbordet ligger snällt och väntar tills man har slösat bort en massa tid på att sitta i möten. Det som har gjort det hela lite besvärligare är att de flesta mötena har varit i den västra delen av Skåne. Det innebär att jag inte åker till jobb innan eller efter mötena (lite iofs beroende på hur långt mötet är, men vanligtvis varar de en hel förmiddag eller eftermiddag). Skulle jag behöva ta mig fram och tillbaka till kontoret så skulle det vara en enorm förlust av tid och min fina chef har accepterat att jag jobbar hemifrån ibland. Tyvärr kan jag inte göra riktigt samma saker hemma som jag gör på jobb. Hemma saknar jag t ex vissa vitala program. Många gånger är det också omöjligt att släpa hem allt det material som krävs för vissa grejer. Därför blir det mest inläsning, brevskrivande eller något enstaka brådskande telefonsamtal som betas av. Förutom telefonsamtalen är detta uppgifter som normalt inte är så högprioriterade vilket innebär att den omtalade högen på skrivbordet inte direkt minskar i storlek. När man arbetar hemifrån finns det ju dessutom så mycket annat man förväntas göra...ja, eftersom man ändå är hemma, liksom... Diska, kanske passa på att tvätta, gå ut med hunden, bädda sängen och absolut inte stöka till det för mycket. Min underbare sambo vill helst inte att det ska se ut som man har tillbringat halva dagen i lägenheten och det är inte alltid så lätt.
Ovanpå allt detta börjar min kropp gå in i semester-"mode" eller så ger den bara utlopp för min stress på en smärtsamt fysiskt sätt. Jag som väldigt sällan har huvudvärk eller magkatarr börjar känna av de tråkiga symtomen. Nu tycker jag själv att det börjar låta som om jag är lite klen, men det är ju inte bara jobbet. Varje helg förväntas jag dyka upp vid sommarstugan för att hjälpa till med renoveringen. Det är ju naturligtvis väldigt roligt att få följa förändringarna från vecka till vecka, men det skulle sitta fint med en helg av mycket "ingenting".
Nästa vecka har jag nästan inga möten alls och de jag har är förlagda på arbetsorten. Jag har bestämt mig för att sitta på kontoret och arbeta till högarna som tynger ner skrivbordet är borta. Det kommer inte bli kul, men i allra bästa fall kommer det innebära att jag kan "flyta" lite de sista veckorna innan semestern. I juli flyttar jag till stugan också och då hoppas jag att jag kan känna in sommaren, renovera på kvällarna och umgås med kärleken på helgerna. Jag hoppas verkligen min plan håller, men det får tiden utvisa.
torsdag, juni 19, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar