Så trött.

Jag känner mig omotiverat trött. En sån där trötthet som känns i hela kroppen och som gör att armar och ben inte riktigt hänger med. Jag hoppas intensivt att tröttheten ska gå över efter lunch för då ska vi ha ett möte om hur vi ska fortsätta arbetet med Kustskyddspolicyn och då måste jag vara alert. Fram tills dess ska jag bara göra grejer som inte kräver någon större tankeverksamhet.

Jag är så tacksam för att jag har valt att ta en ledig dag imorgon. Det verkar som om min kropp behöver det. Det kommer dock inte innebära att jag bara ska slappa hela dagen, utan jag har lovat min kära moder att hjälpa henne i sommarstugan. Vi har nämligen kommit in i målarfasen och det innebär att vi faktiskt börjar kunna se slutet på den ett år långa tunneln. Visst, där är massor kvar att göra, men tre färdiga sovrum innebär att vi kan börja flytta dit grejer! Tjoho!