Inte ensam

Jag har funnit en tvillingsjäl. Det har nämligen visat sig att en av mina kollegor avskyr vått papper och klisterlappar på olämpliga ställen lika mycket som jag gör. Jag är inte ensam om min lite udda fobi och det känns faktiskt riktigt bra att ha hittat någon som känner likadant.

Det var faktiskt en ren slump att vi upptäckte det. Vi har ju trots allt jobbat tillsammans i två år och aldrig fattat att vi hör ihop, så nu känns det väldigt bra och helt plötsligt verkar det inte riktigt lika konstigt att ha en fobi för vått papper. Sweet!

För er som inte har koll på vad detta innebär så kan jag berätta hur min fobi brukar ge sig uttryck:

- Om lappen som sitter i ena änden av tepåsen trillar i tevattnet så häller jag ut det, tar en ny tepåse och börjar om från början.
- Om jag ska äta och får en tallrik med ett klistermärke som sitter på "ätytan" så ser jag till att få den utbytt mot en där det inte finns något klistermärke. Detsamma gäller klistermärke på glas som sitter precis där man sätter läpparna.
- När jag diskar porslin som har klisterlappar i botten (undertill) ser jag till att klisterlapparna förblir torra. Jag undviker dessutom att ta direkt på klisterlappen.
- Alla klisterlappar på diskborstar, schampoflaskor eller annat som är i närheten av vatten avlägsnas innan de någonsin har kommit i kontakt med vatten.
- Jag skulle aldrig i mitt liv blötlägga burkar eller flaskor för att få bort etiketterna. Inte i vasken och definitivt inte i badkaret eftersom jag aldrig skulle kunna bada där igen.
- Att se ett barn/bebis tugga på papper av något slag får mig att vilja kräkas. I första hand brukar jag avlägsna pappret från barnet. Om det inte går, eller om det är så blött att jag inte kan ta i det, så avlägsnar jag mig själv så jag slipper se.
- Bara att försöka sitta här och hitta på situationer med vått papper får det att vända sig i magen på mig...

Ja, så nu vet ni. Jag är knäpp!