Min önskan slog in

Igår fick jag det fantastiska beskedet att jag ska byta tjänst. Jag kommer stanna kvar i samma kommun, men nu kommer jag jobba med det som jag har utbildat mig till. I stort sett har alla mina karriärplaner hela tiden gått ut på att nå hit. Det gick snabbare än jag kunde önska och nu känns det faktiskt lite läskigt. Överväldigande är nog rätt ord.

Jag startar på min nya tjänst den 1 september och det är många praktiska detaljer som ska ordnas innan dess. Jag har tack och lov redan sett till att det finns en mycket kompetent ersättare på min nuvarande tjänst, så hela nästa vecka ska hon gå parallellt med mig för att försöka komma in i hur jag har lagt upp arbetet och strukturerat mina tankar och idéer. Får se hur det går, men jag känner henne och anar att det kommer gå galant.

Shit pommes frites! Jag är skitglad!!

Tänk om alla helger kunde vara så

Så här några dagar in i veckan kan jag inte låta bli att tänka tillbaka på helgen som gick. Jag hade en riktig superhelg och hoppas verkligen att nästa blir lika bra. Det började med att jag gick lite tidigare från jobbet. Jag hade bokat träff med tjejerna från gymnasiet och ville inte vara alltför trött, som jag annars är på fredagseftermiddagar. Vi möttes upp utanför Stortorgets uteservering där vi satte oss och tog ett par glas att dricka. Sen bar det av till St Michel's vin och tapasbar som jag varmt kan rekommendera. Tapasen där är jättegoda om än ganska små. När vi hade löst alla världens problem tog jag bilen och körde till Malmö för att hämta upp kärleken. Vi tog oss tillsammans vidare ut på Österlen och vi nådde vårt mål, Norrekås, vid midnatt.

I det stora huset vid havet väntade underbara vänner som vi tillbringade resten av helgen med. I lördags blev det utflykt till Simrishamn där några av oss (inte jag eftersom jag redan har sett den) blev tvingade att se forntids-utställningen på Österlens museum. Vi käkade lunch på uteservering (trots regntunga skyar) och fyndade på 1910. När det blev lite för kyligt begav vi oss hemåt igen för att mysa lite och förbereda kvällens middag.

De hurtigaste av oss beslutade sig för att ta en joggingtur på eftermiddagen och jag, som inte hade träningskläder med, cyklade med för att stötta och peppa. På kvällen intog vi en middag bestående av bland annat grönsaks- och nudelwok, grillad torskfilé och crème brûlée. Helt ok!!!

I söndags var det finfint väder på Österlen, så vi passade på att åka på tur till Kåseberga och Ales stenar. Detta alltid lika fascinerande ställe blev lite extra spännande eftersom vi tog oss ner via stupet till stranden och gick tillbaka till hamnen den vägen. En ny upplevelse även för mig som har varit där fler gånger än jag kan komma ihåg. Vi inhandlade lite rökt fisk som vi sedan åt till lunch.

Eftermiddagen tillbringades huvudskligen i solen med en fantastiskt god chokladkaka som Beckis hade bakat. Det var faktiskt så varm t att till och med jag badade och det händer inte speciellt ofta.

När det var dags att bege sig hemåt körde vi via Strandbaden för att släppa av mig. Jag fick alltså förmånen att tillbringa helgens sista skälvande timmar med min fina familj, men framförallt med min nya favvobebis. Det kan inte bli bättre än så!

Inga besked

Var på möte i morse och plötsligt var de positiva vibbarna från förra veckan som bortblåsta. Jag har fortfarande inte fått några fasta besked så jag vet fortfarande ingenting, men jag fick ett gott råd från en av mina goaste kollegor: "Förbered dig på det värsta och hoppas på det bästa." Jag tror tyvärr att det är den bästa strategin jag kan ha just nu. Ska försöka jobba på som vanligt, men det känns lite motigt eftersom jag trodde att jag skulle kunna koncentrera mig på viktigare saker idag... Chefen har fått till slutet av veckan för att se om han kan skrapa ihop lite pengar, men det ser inte bra ut.

Positiva vibbar

Det VIKTIGA mötet (se tidigare inlägg från denna veckan) har bokats om och kommer gå av stapeln på måndag kl 09.00. Det första beskedet var att vi skulle träffas igår eftermiddag, men sen kom det nya besked om att mötet skulle skjutas fram ytterligare. Till en början visste jag inte riktigt hur jag skulle tolka det faktum att jag blev bortglömd och att sen mötet skjuts upp gång på gång. Det kan ju vara så att det innebär dåliga nyheter och att de pengar som krävs för att detta ska bli av inte går att uppbringa. Samtidigt tänker jag att om det är dåliga nyheter han ska ge mig, så kan han lika gärna göra det snabbt över ett telefonsamtal.

Mina farhågor mildrades lite alldeles nyss när en av mina förhoppningsvis nya kollegor ringde och sa att han hade varit i kontakt med Chefen. Enligt min kollega ska Chefen ha samma planer för mig som han hade innan semestern och allt verkar se positivt ut. Tydligen hade det dock fortfarande varit problem med pengarna, så nu har jag bestämt mig för att göra en liten insats själv. Får se om den leder någonvart, men det kan ju inte skada.

Håll tummarna för mig!

En riktig utmaning

Igår fyllde min kära svärmor år. Vi tog oss dit efter jobb för att fira henne med en härlig middag lagad av H:s bror och hans fina V.

Som vanligt var det en väldigt trevlig middag, men det visade sig bli en potentiellt livsförändrande upplevelse... Mitt i middagen började vi nämligen prata om att flera av oss kanske skulle behöva träna lite mer och kanske till och med gå ner i vikt. Detta ledde till att vi tog ett kollektivt beslut om att sätta upp individuella mål om viktminskning eller träning. Om vi lyckas nå målet till den 30 januari nästa år så blir vi bjudna på en resa till solen av svärfar. Det kallar jag motivation!!

Våra mål skiljer sig markant åt då vissa av oss ska försöka gå ner upp till 15 kilo medan jag ska försöka mig på 2,5 kilo. Mitt egentliga mål är att kunna springa milen på 60 minuter och om jag kan gå ner ett par kilo som bonus så är det bara bra. Det stora problemet är att jag inte springer... Jag försökte verkligen knöla mig ur situationen genom att ge förslag på roligare träningsformer, men kärasten satte stopp för mina argument när han fastslog att det minsann inte är speciellt kul att gå ner 15 kilo och att jag då också borde få en utmaning som inte nödvändigtvis är rolig.

Som ni säkert förstår så kommer detta bli väldigt intressant. Inom kort har svärfar lovat oss att han ska ha bestämt sig för en destination. Ni lär höra mer om detta...

Grrr...

Det första jag fick reda på idag var att dagens viktigaste möte var inställt eftersom chefen med stort C hade glömt bort det. Irritationen är total!!! %"#¤!*&%"#&"% skit!

Isch!

Sitter på bussen på väg till första arbetsdagen efter en lång, varm och härlig semester. Kan bara säga att nivån på ångesten är ganska hög. Jag kan inte för mitt liv förstå varför jag inte gjorde som jag tänkte och tog semester även idag. Det känns ju alltid bättre om man kan mjukstarta med en lite kortare första vecka. Nä, istället har jag planerat in en massa viktiga grejer idag, bl a det samtal som kommer avgöra hur min arbetssituation kommer att se ut de närmsta fyra åren. Ovanpå det ska jag till tandläkaren och laga hål OCH jobba kväll! Hur tänkte jag?

Nedräkningen har börjat

Åter från vår lilla roadtrip och den sista veckan semester håller på att avverkas.

Ända sedan vi kom hem har jag befunnit mig i mitt lilla paradis vid sydkusten i totoal radioskugga. Ett mycket fint och stämningsfullt dop gick av stapeln i lördags då min systerson officiellt fick sitt namn. Prästen var nerbjuden till sommarstugan och ceremonin hölls utomhus med endast de absolut närmsta närvarande. Jag och Fia sjöng och lyckades faktiskt klara oss igenom två hela sånger utan att bli alltför rörda, vilket är ganska ovanligt och konstigt eftersom både vår kära moder och vår fina lillasyster hade lite svårt för att läsa sina respektive texter. Den lilla festen som följde hölls i ett tält i trädgården och innefattade såväl stora mängder vin och Xanté (för vissa av oss, dock inte mig), campingdans, diskussioner om allehanda typer av bölder och Wii-spelande. En toppenfest helt enkelt.

De senaste dagarna har jag mest slappat. På kvällarna ger jag mig av till ridskolan för det årliga ridlägret. Jag har redan varit där två kvällar och ikväll är det den sista. Jag har ridit två olika hästar med relativt goda resultat. Jag har ännu inte riktigt hittat känslan som gör att jag kan få hästen att gå på tygeln, men jag har å andra sidan inte heller glömt så mycket som jag trode att jag skulle göra under sommaren. Tre kvällar ridning i sträck är helt enkelt en bra kickstart till den fortsatta terminen.

Imorgon hoppas jag få umgås lite med H:s kusin som är på besök, men det är inget som är bestämt än. I värsta fall får jag väl ligga på en madrass i trädgården och sola hela dagen istället.... Stackars mig ;)