Jag kom alldeles nyss hem från jobbet och blev överraskad av min sambo när han, glad i hågen, meddelade att han minsann hade satt igång två maskiner tvätt. Plötsligt infann sig en malande oro eftersom jag, efter förra tvättomgången, sparade en av mina finaste koftor eftersom den skulle handtvättas. Sedan i fredags har den legat på tvättkorgen och väntat på att bli tvättad...
Av någon märklig anledning kunde H inte riktigt redogöra för vad exakt han hade stoppat i maskinerna och min kofta syntes inte till någonstans. Det blev till att gå ner i källaren och avbryta tvättprogrammet på BÅDA maskinerna eftersom han uppenbarligen blandar ljusa och mörka färger hej vilt.
Och där...tillsammans med allehanda svarta underkläder, sunkiga träningskläder och, som grädde på moset, ett par gymnastikskor...låg min fina, ljusbeiga kashmerekofta!!! Suck!
Nu ligger koftan, handtvättad och ordentligt avsköljd, i tryggt förvar i torkrummet.
Jag vet inte riktigt hur han kunde vara så välklädd medan han bodde ensam, men i fortsättningen står det i alla fall klart att all tvättning som utförs av käresten min kommer ske under strikt bevakning och rådgivning. Än har jag inte gett upp!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
hahaha, så där är det här med...men jag har svårt att ha uppsikt men nog brukar jag poängtera att vittvätt innebär att inte röda och blåa saker skall gå i samma maskin....suck, är det fel på färgsinnet hos det motsatta könet tros?!
tur att du hann rädda din kofta!!
Skicka en kommentar