Mycket att stå i

Jag ska villigt erkänna att det inte är ofta som jag "verkligen inte har tid" på jobbet. Det där låter ju väldigt konstigt, men jag jobbar på en kommun och då är det ganska ovanligt att inte ha tid för fika eller ett snack med kollegan mitt emot. Slutet av förra veckan hade jag verkligen inte tid att göra något annat än att sitta fastnaglad vid datorn och jobba med avdelningens verksamhetsberättelse. Som vanligt var det mitt eget fel eftersom jag hade skjutit det en aning för långt framför mig. Jag har blivit bättre på att planera, men ibland hopar det sig på ett oroväckande sätt. Nu känns allting bättre igen, jag höll deadline och chefen blev mycket nöjd. Tack och lov för den korta påskveckan!