Promenad på minnenas aveny

Jag startade, tillsammans med mitt lilla lundagäng, lördagen med en hurtig promenad i Skrylle. Helt ljuvligt och något jag starkt rekommenderar. Jag tror det är tredje, eller möjligtvis fjärde gången i ordningen och det har definitivt blivit en tradition som vi försöker hålla varje helg med strålande väder. Det fina vädret lockade fram nostalgiska minnen mellan mig och söta R som har bott grannar på Biskopen. När vi bodde där hade vi en bakgård som var ganska liten och sliten, men den tillät oss att njuta utomhus långt innan den egentliga värmen kom och långt efter den försvann. Under de varmaste sommardagarna var det emellertid helt olidligt att vara där.

Min teori är att bakgården fungerade lite som en ugn. Eftersom höga betongmurar omgärdade hela gården så var det i princip alltid vindstilla. När solen sken, som i lördags, värmdes väggarna upp och temperaturen steg på gården. Vid sådana tillfällen satte man sig i solen med linne och solglasögon och njöt av en god bok eller av umgänget. Jag tror att rekordet för brunch utomhus i sommarkläder är satt på vår bakgård i typ mars!

Jag har försökt återskapa ugneffekten på andra ställen, men det är helt omöjligt. Jag får helt enkelt vara tacksam för att vi fick chansen att uppleva det på Biskopen. I lördags gjorde jag det näst bästa: Jag låg på sängen, i solskenet, med en god bok. Gött.