Bensinskatten - ett nödvändigt ont!

Jag har fått ett mail vid ett antal gånger som uppmanar folk att skriva på en lista för att protestera mot de höga bensinskatterna. Detta inlägg är absolut inget påhopp mot de underbara människor som skickade listan till mig så tolka det inte så. Det som får mig att fundera är hur man i dagens samhälle kan vara villig att protestera mot ett av de starkaste styrmedlen vi har gentemot fossila bränslen. Vi matas ständigt med information om hur illa ställt det är med våra koldioxidutsläpp. Ska vi då verkligen gynna den industri som är den största boven? För det är ju så det blir i förlängningen. Höga bensinpriser leder (förhoppningsvis) till att färre människor köper bensin och då måste man i oljeindustrin och transportsektorn börja fundera på vad man kan göra annorlunda. Naturligtvis drabbar det oss som privatpersoner i det första ledet, men tanken bakom är ganska god.

Jag är definitivt inget helgon när det gäller bilkörning. Visst, jag pendlar med buss till jobb, men jag älskar att köra bil. För inte så länge sedan var jag dessutom väldigt nära att köpa en egen (bensin)bil. Enda anledningen till varför jag står ut med mig själv när jag kör omkring och släpper ut avgaser av allehanda slag är att jag vet att jag betalar miljöskatt för det onda jag gör. Jag betalar med glädje mer för mitt fossila bränsle om det kan bidra till att öka miljöbilspremien eller sänka skatten på miljövänliga drivmedel. Frågan är då: Är jag knäpp som vill göra det jag kan för miljön? Jag har, i detta skede av mitt liv, inga möjligheter att köpa en miljöbil. Jag kan lova er att drömmen om en alldeles egen biogasbil finns, men det ligger nog en bit in i framtiden. Tråkigt nog känner jag mig ganska ensam med min inställning att "rädda världen". Det jag märker är att i vår åldersgrupp är man antingen helt ointresserad eller en miljönörd. Själv anser jag mig vara lite av en kombination, men de flesta ser mig nog som en nörd... Egentligen är jag inte alls så duktig som många tror. Jag jobbar med miljöfrågor dagarna i ända, men det innebär inte att jag applicerar det fullt ut i mitt privatliv. Jag försöker, som de flesta andra, att duktigt sortera mina sopor och använda tygkasse/återanvända plastkassen istället för att köpa nya plastpåsar varje gång jag handlar, men jag tror att vi måste börja tänka lite vidare än så. Varje dag när jag står och väntar på bussen räknar jag de bilar som kör ut från Lund och kollar i hur många av bilarna som det finns passagerare. Det brukar bli i omkring 2 % av bilarna. Det är ju skrämmande! Det är ju så typiskt det svenska samhället att inte samåka för då blir man ju plötsligt beroende av någon och man kan inte flexa hur som helst. Allvarligt talat kan jag lätt räkna upp 5 personer som åker samma buss som jag alla dagar i veckan. Så mycket flexar vi...

...den där bilen

I torsdags bestämde jag mig för att inte köpa bilen. Med tanke på alla de hyllor vi måste köpa(...) plus att vi kanske, men bara kanske hade tänkt att göra en lite längre resa, så kände jag att jag inte skulle kunna få det att gå ihop rent ekonomiskt. Dessutom behöver jag ju egentligen bara en bil till jobbet och min chef övertygade mig om att det finns bilar som jag kan låna. Det avgjorde saken och jag känner mig enormt lättad av att ha tagit beslutet. Inte lättad över att inte ha en bil utan över att äntligen ha kunnat ta ett beslut som jag känner mig till freds med just nu.

En bils vara eller icke vara

De senaste dagarna har jag brottats med tanken på att köpa bil eller inte. I princip har jag kommit fram till lika många plus som minus. Ett stort minus är ju naturligtvis att en bil alltid innebär en massa kostnader. Det kommer medföra att jag inte kan spara lika mycket som jag gör idag, men i övrigt tror jag att det ska går bra. Det finns en hel del plus också. Jag behöver en bil på jobbet, jag blir inte beroende av min käre sambos bil, man är fri att ta sig dit man behöver när man behöver m.m. Nu har jag inte tänkt att jag skulle pendla med bilen. Tanken är att jag ska ha den i Ystad under veckorna och sen ta den till Lund under helgen. Det skulle vara helt mot mina både ekonomiska och miljömässiga principer att pendla ensam i bil mellan Lund och Ystad varje dag, så det är uteslutet. Det finns dock en sak som oroar mig och det är att jag kommer skapa ett bilberoende som jag egentligen inte vill ha.

Aahhrg! Jag har verkligen problem med att bestämma mig. Ikväll ska meckarsvärfar ta en titt på den och imorgon gör jag det slutgiltiga valet. Just nu lutar det åt köp...imorgon får vi se.

Tiden rinner iväg

Jag är inne i en period på jobbet då jag har extremt mycket att göra. Vissa dagar känns det som om det är så mycket att jag inte kan hantera det. I fredags var jag så uppskruvad efter jobb, så jag kunde inte sova ordentligt på hela natten eftersom jag drömde om jobb...

Nu har jag dock kunnat beta av det mesta som jag hade hängande över mig, så just nu känns det helt ok igen...förutom att jag har lovat att påbörja nya grejer så fort jag har avslutat de gamla....dvs imorgon.

Samtidigt är jag mitt uppe i ett eventuellt bilköp. Min storasyster ska sälja sin bil för en mycket överkomlig summa och jag är väldigt sugen på att skaffa min första egna bil. Jag tycker det egentligen är väldigt onödigt att sambon och jag ska ha vars en bil, men jag har utarbetat en plan som innebär att jag ska ha bilen på jobbet där jag behöver den mest. Mycket bra plan, enligt min mening.

Nu ska jag unna mig själv en fika. Det känns som om det är dags.