Nedräkningen har börjat

Åter från vår lilla roadtrip och den sista veckan semester håller på att avverkas.

Ända sedan vi kom hem har jag befunnit mig i mitt lilla paradis vid sydkusten i totoal radioskugga. Ett mycket fint och stämningsfullt dop gick av stapeln i lördags då min systerson officiellt fick sitt namn. Prästen var nerbjuden till sommarstugan och ceremonin hölls utomhus med endast de absolut närmsta närvarande. Jag och Fia sjöng och lyckades faktiskt klara oss igenom två hela sånger utan att bli alltför rörda, vilket är ganska ovanligt och konstigt eftersom både vår kära moder och vår fina lillasyster hade lite svårt för att läsa sina respektive texter. Den lilla festen som följde hölls i ett tält i trädgården och innefattade såväl stora mängder vin och Xanté (för vissa av oss, dock inte mig), campingdans, diskussioner om allehanda typer av bölder och Wii-spelande. En toppenfest helt enkelt.

De senaste dagarna har jag mest slappat. På kvällarna ger jag mig av till ridskolan för det årliga ridlägret. Jag har redan varit där två kvällar och ikväll är det den sista. Jag har ridit två olika hästar med relativt goda resultat. Jag har ännu inte riktigt hittat känslan som gör att jag kan få hästen att gå på tygeln, men jag har å andra sidan inte heller glömt så mycket som jag trode att jag skulle göra under sommaren. Tre kvällar ridning i sträck är helt enkelt en bra kickstart till den fortsatta terminen.

Imorgon hoppas jag få umgås lite med H:s kusin som är på besök, men det är inget som är bestämt än. I värsta fall får jag väl ligga på en madrass i trädgården och sola hela dagen istället.... Stackars mig ;)

Sol, vind och vatten

Snart, snart, snart är det dags för semester och det ska bli helt underbart. På jobb sitter jag relativt sysslolös eftersom jag inte riktigt vet vad som kommer hända efter semestern. I bästa fall byter jag förvaltning och får arbeta med kustskydd på heltid. I annat fall stannar jag kvar på mitt nuvarande projekt. Det hela hänger på om min nya förvaltning kan finansiera min tjänst fram tills dess att vi får beviljat en ansökan om EU-bidrag. Allting ska bli klart i augusti och det är väldigt frustrerande att bara gå och vänta.

Vad är då planerat till semestern? Jo, jag kommer ju av naturliga själ tillbringa en del tid i sommarstugan. Första semesterveckan är uppbokad av trettioårsfester, loppmarknader, andra marknader, filmpremiärer och mycket annat skoj!

Andra veckan ser för tillfället ganska lugn ut och kommer med största sannolikhet tillbringas tillsammans med min andre hälft. Var, kommer bero på vädret.

Den tredje veckan ska vi på tur i Norge och södra "halvan" av Sverige. En massa fina vänner och släktingar ska hälsas på och vi hoppas på lugna vägar och fint väder så länge vi inte sitter i bilen.

Min sista semestervecka kommer också tillbringas i sommarstugan. Som vanligt har jag anmält mig till ridskolans sommarridläger och förhoppningsvis blir det en bra kickstart inför den kommande säsongen. Avslutningen på förra terminen var ju inte den bästa, så jag hoppas jag ska lyckas bättre denna gången.

Ja, det var min semester det... Nu håller vi tummarna för fint väder i alla fall några av dagarna!

Oplanerad övernattning

Ridningen har börjat igen efter juluppehållet. Det blev nästan så att jag missade första lektionen eftersom jag inte hade fått något terminsstarsbrev hem, men jag kände att något var på gång så jag kollade in hemsidan i måndags. Där stod det klart och tydligt att ridlektionerna skulle börja den 12 jan och eftersom jag vanligtvis rider på måndagar blev jag lite konfunderad. Jag var ju inte alls förberedd. Hade ingenting med mig så att jag skulle kunna sova över hos mina föräldrar som jag brukar. Fanns inte mycket annat att göra än att ringa och säga att jag inte kunde komma. När det var gjort ringde jag genast upp min kära moder och beklagade mig. Efter lite mammapepping ringde jag tillbaka till ridskolan och sa att jag kommer i alla fall. Sagt och gjort. Det där med smink, rena underkläder och p-piller är ju egentligen ganska överskattat. ;)

Lektionen var ljuvlig. Jag fick rida en ny häst som jag har varit lite nervös för tidigare. Nu visade det sig att han var helt underbar och vi passade ihop som hand i handske. Jag brukar ha svårt för att sitta tungt i sadeln när vissa hästar galopperar och travar, men inte här inte! Det var perfekt. Förhoppningsvis får jag rida honom igen och igen och igen och igen.

Varför hata måndagar?

Denna terminen har det skett en del förändringar på ridfronten. Först och främst har jag fått en ny ridlärare eftersom min riktiga har tagit tjänstledigt för att åka till USA. Den nya ridläraren tog genast tillfället i akt och strukturerade om samtliga grupper, så när jag kom till höstens första lektion blev jag informerad om att jag inte längre skulle rida på torsdagar, utan på måndagar istället! Jag blev helt perplex och eftersom jag inte var helt säker på att jag kunde rida på måndagar så hade jag plötsligt två alternativ. Efter lite funderingar bestämde jag mig ändå för att testa en ny dag och resultatet har blivit mycket bra. Det fina är nämligen att i de allra flesta fall så förläggs möten inte på måndagar. Jag vet egentligen inte varför, men det är ju bra just i det här fallet.

Hästen som jag rider heter Galant. Han är en relativt stor fux och han är väldigt välutbildad och känslig för alla hjälper. Jag har velat rida honom sedan lektion ett, men eftersom han är ganska stor och några av tjejerna i den förra gruppen var större än mig, så har jag alltid fått de små hästarna. Nu har jag dock fått chansen och jag älskar det. Första lektionen, när jag fortfarande hade min gamla ridlärare, kändes det lite läskigt att rida Galant eftersom hon har ägt honom, men det blev riktigt bra.

Nu har jag ridit Galant några gånger och jag inbillar mig att jag börjar förstå mig på honom. Jag har fortfarande lite problem med att få honom att gå i form, men jag kämpar så gott det går. Jag ska ärligt säga att jag inte riktigt har förstått hur man gör och det blir inte bättre av att man gör på olika sätt på olika hästar, men det ska nog lösa sig. Nästa vecka är det dags för hoppning och då får vi visa vad vi går för!

Som grädde på moset har min nya, söta svägerska också börjat ta ridlektioner (hon är typ expert och har ridit massor när hon var yngre) så vi har inte bara Skoogapojkar att prata om utan även vår fasination av hästar. En tvillingsjäl!

Fin torsdag

Jag har ju hunnit fira födelsedag och trots att det var en extremt stressig dag så var den, som vanligt, ljuvlig.

Dagen startade med frukost och sång (!) i sängen. H hade verkligen ansträngt sig och tänt ljus och skivat frukt i filen med flingor. Så gulligt! Så bar det iväg till jobbet där jag hade bjudit in hela ungdomsgänget till lunch. Det krävdes en del förberedelser, men det verkar som om lunchen blev riktigt uppskattad och det finns planer på att genomföra det hela igen. Efter lunchen bjöd jag på chokladmousse deluxe som gick hem hos de allra flesta. Under eftermiddagen fick jag hjälp av en kollega att rigga utställningen i Bolllen. Fram och tillbaka körde vi och släpade på lådor med broschyrer, bord och skärmar. Till eftermiddagskaffet bjöd jag kollegorna på dagens andra efterrätt: kladdkaka med limefärskost. Mmmm!

Eftersom det var en torsdag skulle jag naturligtvis till Löderup för min ridlektion. Ingen var hemma när jag kom från jobbet så efter ett snabbt samtal fick jag reda på att jag skulle göra middag så att jag och mina föräldrar skulle kunna äta gemensamt innan ridlektionen. Något försenade dyker mina kära föräldrar upp för att äta middag. Med sig har de...H med en megapresent!! En fantastisk överraskning. Han kom...hela vägen till Löderup... trots att han skulle jobba dagen efter och trots att han hade en inlämningsuppgift till skolan. Tänk att man kan bli så glad över att se någon som man bor med och som man har tillbringat de senaste 12,5 åren med... Kärleken! Fin present hade han med också! För dom som inte känner min kärlek så lägger han vanligtvis inte speciellt mycket tid på att köpa presenter eller slå in dem. Det är inte så att jag går omkring presentlös, tvärtom! Men det är inte så noga vilken dag det blir och han har haft väldigt mycket i skolan så denna gången trodde jag definitivt inte han hade tagit sig tid att fixa en present till själva födelsedagen. Men det hade han... Lyckan var total!

Väskan till vänster (under rubriken "grejer jag vill ha") är nu min. :D

Helt lyckorusig for jag iväg på ridlektion och fick en häst jag bara har ridit en gång tidigare. En söt liten arabblandning som var alldeles ljuvlig och lydde min minsta vink. Som jag säkert har skrivit tidigare så är det väldigt bra för mig, som egentligen inte kan rida, att ha en häst som är väldigt känslig för hjälperna. Om jag gör rätt får jag genast respons från hästen och då är det mycket lättare att lära sig. En hellyckad ridlektion och det känns hopplöst att det bara är en lektion kvar nu är man börjar komma in i det igen. Förhoppningsvis kan jag ta ett par lektioner i sommar också.

När jag kom hem var det dags för dagens tredje efterrätt: resterna från eftermiddagens kladdkaka och mys med sambon i soffan. En riktigt lyckad födelsedag helt enkelt!

Sorgligt avsked

Igår fick jag ta farväl av min nya favorithäst. Hon är dräktig och är beräknad till maj, så det var sista gången jag red henne innan hon återvänder till sin ägare. Tyvärr lär hon inte komma tillbaka eftersom hon har stora problem med av sina hovar. Jag har ridit henne hela denna terminen och hon har varit alldeles ljuvlig. Lagom sur i boxen så att man tvingas fjäska (pussar och kramar), men extremt samarbetsvillig och duktig i ridhallen. Dessvärre fick vi inte sluta på topp. Trots att hon älskar att hoppa, så strejkade hon vilt och vi insåg att det inte var läge att pressa henne mer. Eftersom hon är så förjtust i att hoppa så strejkar hon inte förrän det verkligen är något som är fel. Det innebär att jag inte heller fick hoppa, utan istället rida runt på en något frustrerad häst.

I boxen efter lektionen fick hon lite extra kärlek innan jag tog mig i kragen och körde hem. Hela situationen känns mycket bättre när man vet att hon återvänder hem till en av sina bästa kompisar som hon saknade väldigt mycket i början av sin vistelse på ridskolan. Ett sorgligt avsked med ett lyckligt slut.

Är det nödvändigt att sätta rubrik på allt?

Det var ett tag sedan jag skrev och det är väl i stor sett för att livet och dagarna har flutit förbi utan några större incidenter. Vi tillbringade en lugn helg i Lund: Fredagsmys och söndagsslapp med min kära tvillingsyster och hennes sambo; en "liten" promenad i lördags...till Södra Sandby, två mil tur och retur och värstingshopping i söndags med min syster: modegurun.

En helt ok helg!

Veckan så här långt har jag ägnat åt att slutföra etapp ett i mitt projekt. Elva kommunala storkök ska börja samla in matavfall och jag har varit ute i samtliga och informerat vid ett flertal tillfällen. Idag fick jag äntligen leverera kärl, stativ, biokorgar och påsar till en del av verksamheterna och nu kan jag bara hålla tummarna för att de ska göra ett bra jobb. Än så länge har alla varit väldigt positiva, men jag har redan börjat förbereda mig mentalt på att klagomålen kommer dyka upp. Förhoppningsvis ska jag kunna lösa de problem som uppstår.

Idag är det ridning igen. Eftersom det är hoppning så får vi se om jag har kommit ett fall närmare att bli en riktig ryttare imorgon.

Jag trillade av

På ridningen igår trillade jag av hästen för andra gången sedan jag började rida igen. Nu är det bara 98 gånger kvar innan jag är en riktig ryttare :)

Åter igen red jag ett dräktigt sto som förmodligen har drabbats av hormonrubbningar och som av någon outgrundlig anledning aldrig har sett något så otäckt som tre bommar som ligger i en hög på marken. Vi hade gjort ett antal olika övningar och hon hade gått över bommarna vid flera olika tillfällen medan de låg i rad efter varandra. När det var dags för galoppövningarna puttades bommarna ihop till en hög och min häst fick graviditetsångest. Efter det andra tvärstoppet i galopp hade jag lite svårt för att hålla mig kvar. En kullerbytta från ca 1,40 meters höjd senare satt jag på marken och lilla Trollet var i andra änden av ridhallen. Förvånansvärt nog slog jag mig inte alls! Jag har ingen som helst rädsla för att trilla av och det är nog orsaken till att jag inte slår mig. Detta är lite förvånande för mig eftersom jag, när jag åker skidor och skridskor, hatar att trilla och därför aldrig gör det. Jag har fått höra vid ett flertal tillfällen att om man inte trillar så kan man inte utvecklas i sporten. Vi kan med säkerhet slå fast att jag inte har någon ångest över att utvecklas när det gäller ridningen.

Markarbete och hopp

Det var dags för ridning igår igen. Hoppning... Det är grymt kul, men efter förra veckans träning, då vi hade markarbete (bommar på mark) och jag red en mycket hoppglad, ganska stor, dräktig häst, så var jag lite skeptisk till hur det skulle gå denna veckan. Det var inte så att jag föll av förra veckan. Jag var inte ens i närheten, men eftersom hon verkligen älskar att hoppa så drog hon iväg ganska ordentligt. Återigen känner jag av min bristande kontroll som kommer av det faktum att jag faktiskt inte är speciellt bra på att rida. Med en liten, men relativt tung klump i magen gav jag mig av mot ridskolan igårkväll. Chansen att jag skulle få samma häst igen var överhängande och alternativhästen är inte så mycket bättre = en hoppgalen liten ponny som också springer ifrån mig. Det enda som är positivt med henne är att det inte är så långt till marken eftersom hon är ganska liten...

Det slutade med att jag fick rida den stora hästen, Trolldruva. Hon är ganska häftig med väldigt mycket personlighet. Hon är t ex extremt missnöjd med att släppa in någon på sitt revir (läs box). När hon väl har gjort det så ligger öronen långt bakåtlagda och det är uppenbart att hon inte är glad. Trots detta står hon helt still och låter sig utrustas med både sadel, träns och benskydd. När man väl kommer ut i ridhallen med henne är hon otroligt samarbetsvillig och följer ens minsta vink...och så älskar hon att hoppa. Jag vet inte om det var min relativt negativa inställning eller om det var banan som gjorde det, men det gick i vilket fall som helst fantastiskt bra! Trots att hon drog iväg precis innan hindren, som för att ta sats, så lyckades jag korrigera och lugna ner henne. Tack vare att hon är så himla duktig på allt, så behöver man inte tänka så mycket på galoppbyten och om hon är rättställd, utan man kan koncentrera sig på det man har problem med. I det här fallet handlar det ju helt och hållet om att jag inte är tillräckligt duktig på att visa henne hur jag vill ha det. Igår fick jag chansen att göra det och jag klarade det! Hurra för mig! Tyvärr kommer detta innebära att jag kommer vara kaxig nästa gång vi ska hoppa och då kommer det gå dåligt... Den tiden, den sorgen. Nu får jag leva på detta ett tag. I alla fall tills på torsdag nästa vecka...