Som much to do, so little time

Även om bloggen har hängt upp sig på den stundande semestern så har livet inte gjort detsamma. Eller jo, lite förresten. :)

På jobbet håller jag som vanligt på med x antal grejer parallellt. Än så länge går det bra, men det brukar sluta med en mindre härdsmälta (eller att jag glömmer bort något). Det brukar iofs inte vara så allvarligt, men det är alltid betungande när det händer.

Det stora projektet som jag driver går raskt framåt just nu. Under 2009 har vi som mål att samla in 500 ton matavfall. Det är ganska mycket om man jämför med att vi än så länge (maj-dec) har samlat in ungefär ca 20 ton... Detta innebär naturligtvis ganska mycket jobb för min del. Jag började redan innan jul med att "ragga upp" det kommunala bostadsbolaget och nu i januari kommer jag sätta igång 2 av deras fastigheter (totalt ca 115 lägenheter). Förhoppningsvis tycker de att det fungerar bra och vill göra samma sak i alla fastigheter.

Parallellt med det försöker jag komma i kontakt med så många bostadsrättsföreningar och matavfallsproducernade verksamheter som jag kan. Det går sådär med verksamheterna, men jag är övertygad om att när väl en startar så kommer de andra efter.

Samtidigt som jag arbetar med matavfallsprojektet försöker jag få ordning på den Policy för förvaltning och skydd av kusten som jag har skrivit. Tidigare har det bara varit ett arbetsmaterial och nu försöker jag, med mina mycket bristande layout-kunskaper, göra dokumentet lite finare och läsvänligare. Tack vare bilder från en utmärkt fotograf så kan den nog bli riktigt snygg.

På samma gång håller jag, tillsammans med en mycket kompetent arbetsgrupp, på att göra en handlingsplan som en fortsättning på policyn. Ett utkast av handlingsplanen ska vara färdig i början av mars så att den kan användas som underlag vid budgetförhandlingarna. Känner en aning stress över detta, men det kommer nog att gå...

Sen är det ju verksamhetsberättelsen, KIMO, informationsuppdrag och föredrag, administration, nyhetsbrev, seminarier etc.etc.

Det är väldigt roligt att ha mycket att göra, tiden går så mycket snabbare då och det måste innebära att semestern närmar sig med stormsteg!

47 dagar till avresa!

One down, twohundredthousand to go

Efter vad som känns som en ovanligt lång dag på jobb ska jag snart packa ihop mig och bege mig hemåt.

Idag har jag äntligen lyckats få all information till det där företaget som gör en studie för Europeiska kommisionen om europeiska kommuners klimatanpassningsarbete. Det var mycket jobb och en hel del bläddrande i det splitternya engelska lexikon som jag har införskaffat endast för denna typ av uppgifter. Jag är emellertid relativt övertygad om att de fick vad de behövde. Det ska bli hemskt spännande att läsa resultatet sen, men det tar ett tag eftersom rapporten inte beräknas vara färdig förrän i april eller maj.

Projektet med matavfallsinsamling börjar också dra ihop sig. Hela hösten har jag i princip suttit och väntat (nåja, det har krävt en hel del arbete från min sida eftersom jag har skrivit all text) på att vårt informationsmaterial ska bli färdigt så att jag ska kunna börja sprida mitt härliga budskap till några fler. Förhoppningsvis kommer jag lyckas få napp på några restauranger och i något flerbostadshus så att vi kan sätta igång dem precis till årsskiftet när den nya taxan börjar gälla. Jag känner mig faktiskt lite nervös för det krävs att jag måste prata med en massa människor i telefon och det tycker jag egenrligen är riktigt jobbigt. Ja, det var mycket värre förr, men jag är inte helt över det än. Efter detta projektet bör jag dock vara botad för gott!

Nä, nu är det dags att dra på sig den urtjusiga regncapen, stoppa hunden i cykelkorgen och bege sig till Studentstaden. Där väntar filmkväll och Club sandwich. Mys!

Hotelltankar

Sitter på mitt andra hotellrum på fyra dagar. Hela helgen har jag tillbringat i södra Jylland med en hel drös med härliga "miljösnubbar", nu sitter jag i Västerås och ser fram emot en tvådagars kurs om matavfall. Mycket att göra är det...

Flopp, flopp, flopp

Så har helgen med BoDagarna passerat och jag måste dessvärre säga att det var lite av en katastrof. Det hela började i fredags kl 12 och de flesta av oss misstänkte att det inte skulle komma så mycket folk första dagen eftersom det var en vanlig arbetsdag. En del folk dök upp till invigningen och till en föreläsning som hölls lite senare på eftermiddagen, men annars var det inte direkt rusning. Vis av arbetet i Sandhammarkiosken insåg jag ganska snabbt att det var en dålig idé att hålla utställningen öppen till 18 (när det är fint väder är det grillkväll på fredagar i 90 % av alla hem). De fick till och med ställa in en föreläsning som skulle hållas kl 17 eftersom det bara fanns utställare på plats. Ovanpå allt detta fick "utställningsgeneralen" reda på att kulturskolan blev tvugna att ställa in alla sina framträdande under helgen på grund av sjukdom. Ingen bra start alltså...

På lördagen kom det trots allt lite folk. Det var ju långlördag, även om jag tror att stranden lockade de flesta. Jag hade hjälp av en kock från en av skolrestaurangerna som har startat med matavfallsinsamlingen. En riktigt trevlig tjej och när det inte var så mycket folk så roade vi varandra istället. En stor fördel var att vi bjöd på frukt istället för godis som alla andra. Bara det lockade en massa folk till vårt bord. En annan fördel var att vi inte sålde något och då flyr inte folk på samma vis. Detta innebar att vi hade en jämn tillströmning av folk och vi hade gott om tid att prata med varje sällskap. Det var dessutom en hel del av de andra utställarna som kom fram och frågade grejer och var intresserade av projektet. När utställningen var över för dagen stack jag till Löderup för att gå på oxfiléfrossa med familjen. Ett väldigt bra slut på en seg dag.

Om det var lite folk på fredagen så var det ännu värre på söndagen. Min kollega kom strax efter öppningsdags och skulle hjälpa mig fram till lunch. Jag tror helt ärligt att det inte kom en enda människa under tiden hon var där. För att bidra med något stack hon iväg och handlade mer frukt till mig, vilket var väldigt bra. Framåt eftermiddagen började fler och fler av utställarna ge upp och packa ihop. De flesta stod trots allt ut, minglade hos varandra och satt ute i solen. Jag tror jag tar i om jag säger att vi hade 50 besökare under eftermiddagen...

Det finns mycket som kommer göras annorlunda till nästa BoDagar i Ystad. Förr har det varit extremt stort intresse och därför valde man att byta lokal till detta året. Nu, med facit i hand, vet vi att det var ett mycket dåligt beslut. Samtidigt hade en massa andra jippon planerats in (Frida från melodifestivalen, Wallanderturer, guidade turer) på andra ställen i stan vilket ledde till att dom som faktiskt hade tagit sig ut på stan tillbringade tiden långt ifrån Bollen och Fritidsparken.

Även om det var ganska trist att stå innomhus hela helgen så har jag lyckats spara in en hel del komptid som jag kan plocka ut vid något lämpligt tillfälle. Vad är det man brukar säga? Inget ont som inte har något gott med sig.

Blähä

Ahhhgrrhh! Frustrationen är total när man har drivit ett projekt under ett antal månader och folk plötsligt börjar inse att det kan bli problem... Duh! Jag vet inte hur många gånger jag har försökt kommunicera vad mitt projekt innebär, men det slår ändå aldrig fel. Det är inte förrän allting sätter igång som man kläcker ur sig att det kan bli problem än här och än där. WTF. Är det bara jag här som tycker det är lättare att behandla problemen innan de dyker upp? Det är så typiskt denna ljuvliga byråkrati som jag, iofs stolt, är en del av. Jag är mest frustrerad på mig själv som inte kunde förutse detta. De problem som har uppstått är tack och lov inte början på någon undergång, men det känns ändå inte så kul att folk inte har tänkt på detta innan. Jag önskar jag kunde ha upptäkt det själv, men i det här fallet har jag ingen som helst koll på det datorsystem som används och då är det väldigt svårt att förutse problemen. Damn it! Jag ska nog ta och lära mig det där systemet ändå!

Stackars lilla blogg som får stå ut med mitt spottande och fräsande, men nu är jag iaf klar.

Makten, härligheten och helgen

Fredag eftermiddag och ett par timmar till ska tillbringas på jobb innan jag får packa ihop mig, ta hunden under armen och fira helg. Vi har inga direkta planer för helgen, men jag hoppas hinna med en liten träff med våra vänner som nyligen har fått barn, trimning av hunden, kanske inköp av hyllor som vi är i så stort behov av och slapperi. Om andan faller på går vi kanske ett par långpromenader också, men det hänger lite på vädret.

Jobbveckan har varit ganska intensiv och nu har äntligen alla verksamheter som är med i etapp 1 startat sin matavfallsinsamling. Nästa vecka kommer ev. pressen få information om miraklet, men det är nog bättre att köken har fått testa ett tag innan de frågas ut av påträngande journalister. Dom har hängt efter mig ett bra tag och velat ha information om projektet och nu när jag tänker på det lite så ska jag nog undanhålla det ett tag till så att jag får känna hur det egentligen är att ha total makt :)

En arbetsdag av alla arbetsdagar

Sitter på jobb, lite lagom trött, efter en intressant och relativt fullspäckad dag. Dagen har till fullo handlat om mitt huvudprojekt: matavfallsinsamling. Jag började med ett möte med Sysavs matavfallsgrupp. I denna ingår representanter från 14 olika kommuner i södra Skåne och alla jobbar mer eller mindre med matavfall. Mötena med denna grupp är alltid lika intressanta och informativa. Många gånger diskuterar vi de informationssatsningar som är ett måste när man ska införa ett nytt sophanteringssystem och så även idag. Än så länge verkar det som om den information, som jag ger till de verksamheter som har engagerats i projektet, är mycket bra. Det känns väldigt bra att få den bekräftelsen eftersom jag jobbar helt ensam utan erfarenhet av branchen. Efter en gemensam lunch begav jag mig från Svedala (där vi var) tillbaka till Ystad. Nästa möte förbereddes och sen for jag iväg till en av de större skolorna i Ystad för att informera personalen om projektet. Jag har insett att det ofta är förskolepersonal som är väldigt engagerade i miljöfrågor och att engagemanget blir sämre ju högre upp i skolorna man kommer, men på den här skolan märkte jag inte alls av sådana tendenser. De var lite skeptiska till vem som ska ta hand om påsen och faktiskt gå ut med den, men det är jag övertygad om att de kommer klara. Så här långt verkar faktiskt de flesta vara väldigt positiva och jag kan naturligtvis bara tacka och ta emot. Detta är ju trots allt den lätta biten och jag måste förbereda mig mentalt på att det förmodligen kommer bli väldigt annorlunda den dag jag ger mig ut i privata verksamheter och i hushåll. Den tiden, den sorgen...NU ligger jag på topp!

Är det nödvändigt att sätta rubrik på allt?

Det var ett tag sedan jag skrev och det är väl i stor sett för att livet och dagarna har flutit förbi utan några större incidenter. Vi tillbringade en lugn helg i Lund: Fredagsmys och söndagsslapp med min kära tvillingsyster och hennes sambo; en "liten" promenad i lördags...till Södra Sandby, två mil tur och retur och värstingshopping i söndags med min syster: modegurun.

En helt ok helg!

Veckan så här långt har jag ägnat åt att slutföra etapp ett i mitt projekt. Elva kommunala storkök ska börja samla in matavfall och jag har varit ute i samtliga och informerat vid ett flertal tillfällen. Idag fick jag äntligen leverera kärl, stativ, biokorgar och påsar till en del av verksamheterna och nu kan jag bara hålla tummarna för att de ska göra ett bra jobb. Än så länge har alla varit väldigt positiva, men jag har redan börjat förbereda mig mentalt på att klagomålen kommer dyka upp. Förhoppningsvis ska jag kunna lösa de problem som uppstår.

Idag är det ridning igen. Eftersom det är hoppning så får vi se om jag har kommit ett fall närmare att bli en riktig ryttare imorgon.