Vi har nu haft vårt fina hus i snart sex dagar. Det är full aktivitet även om snön hindrar oss till viss del.
Efter att vi fått nyckeln i fredags kunde vi inte bärga oss utan packade så fort vi kunde och körde dit. Det blev lite knepigt eftersom den förra ägaren var kvar för att göra det sista med städningen (hon hade också haft lite problem med snöstormarna så hon fick behålla en nyckel ett par dar). Trots att det är vårt hus kändes det som om vi inkräktade på henne och störde när hon var i "sitt" hus för sista gången. Vi packade av lite snabbt, tog en tur i huset och begav oss sen till svärföräldrarna i Skurup.
Detta var ju även helgen då utmaningen avslutades, så vi åt en relativt lätt middag bestående av räkor och vin :) för att vi skulle kunna väga in så lätta som möjligt morgonen efter. Generellt var resultaten riktigt bra om vi bortsåg från det faktum att jag slutade försöka nå mitt mål när jag sprungit 5 km på 30 min. Jag förlorade alltså, men H vann eftersom han var närmast sin målvikt, så det jämnade ut sig. :)
I lördags åkte vi till huset trots något besvärligt väglag. Det blev inget arbete utan vi gick mest omkring och kollade vad förre ägaren hade lämnat kvar till oss och fixade lite med vår verkstad. Lite besök fick vi också, vilket var väldigt trevligt. Kom gärna tillbaka!
I söndags började vi förbereda väggarna genom att dra och skruva ner alla krokar och hyllor som var kvarlämnade. Vi passade också på att färdigställa "verkstaden" så att allt skulle vara färdigt tills vi skulle sätta igång på allvar.
I måndags fick vi hjälp av svärfar som var där flera timmar under dagen. H åkte dit efter jobb (jag rider ju) och de såg till att vårt sovrum blev bredspacklat en första gång. I tisdags var vädret så kass, så vi fick en ledig kväll, men igår begav vi oss dit igen. Gården blev skottad...IGEN! Lite fler golv blev täckta, delar av sovrummet blev bredspacklat för andra gången och några stora hål blev ifyllda. Vi jobbade från fem till halv tio och det kändes som vi hann med en massa trots att det nog inte var så mycket.
Ikväll ska vi dit igen och då är det lektioner i bredspackling som står på schemat. Önska mig lycka till!
Visar inlägg med etikett Utmaningen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Utmaningen. Visa alla inlägg
torsdag, februari 04, 2010
tisdag, oktober 20, 2009
Long time no see
Det är mycket nu, men allt känns ganska bra. Jag har hunnit avverka en resa till Haag och en till Ringsted i Danmark. Haag var mycket trevligt och Ringsted var givande.
Det händer lite saker hemmavid som jag inte riktigt känner att vill prata om än. Många av de allra närmaste känner till det, men jag vill inte sprida det vitt och brett riktigt än. Allt jag kan säga är att det i alla fall är något fint och trevligt (inga barn dock).
Utöver jobbet känns det inte som jag får mycket annat gjort. Jag har lagt joggträningen lite på hyllan under vardagarna eftersom jag inte är speciellt road av att sticka ut i kylan och mörkret när jag kommer hem från jobbet. På helgerna försöker jag däremot vara lite flitigare. I söndags gav jag mig tusan på att jag skulle föröka jogga så långt jag kunde utan att gå ibland. Det visade sig att jag ganska smärtfritt kunde jogga hela 4.77 km dvs hela rundan! Det har jag aldrig i hela mitt liv ens försökt mig på. Kändes väldigt bra ända tills jag ett par timmar senare fick en mördande huvudvärk som gjorde mig i princip sängliggande resten av eftermiddagen... Nästa gång ska jag komma ihåg att dricka orimliga mängder vatten så att jag inte drabbas av så svår vätskebrist igen. Huaveda!
Det händer lite saker hemmavid som jag inte riktigt känner att vill prata om än. Många av de allra närmaste känner till det, men jag vill inte sprida det vitt och brett riktigt än. Allt jag kan säga är att det i alla fall är något fint och trevligt (inga barn dock).
Utöver jobbet känns det inte som jag får mycket annat gjort. Jag har lagt joggträningen lite på hyllan under vardagarna eftersom jag inte är speciellt road av att sticka ut i kylan och mörkret när jag kommer hem från jobbet. På helgerna försöker jag däremot vara lite flitigare. I söndags gav jag mig tusan på att jag skulle föröka jogga så långt jag kunde utan att gå ibland. Det visade sig att jag ganska smärtfritt kunde jogga hela 4.77 km dvs hela rundan! Det har jag aldrig i hela mitt liv ens försökt mig på. Kändes väldigt bra ända tills jag ett par timmar senare fick en mördande huvudvärk som gjorde mig i princip sängliggande resten av eftermiddagen... Nästa gång ska jag komma ihåg att dricka orimliga mängder vatten så att jag inte drabbas av så svår vätskebrist igen. Huaveda!
torsdag, augusti 13, 2009
En riktig utmaning
Igår fyllde min kära svärmor år. Vi tog oss dit efter jobb för att fira henne med en härlig middag lagad av H:s bror och hans fina V.
Som vanligt var det en väldigt trevlig middag, men det visade sig bli en potentiellt livsförändrande upplevelse... Mitt i middagen började vi nämligen prata om att flera av oss kanske skulle behöva träna lite mer och kanske till och med gå ner i vikt. Detta ledde till att vi tog ett kollektivt beslut om att sätta upp individuella mål om viktminskning eller träning. Om vi lyckas nå målet till den 30 januari nästa år så blir vi bjudna på en resa till solen av svärfar. Det kallar jag motivation!!
Våra mål skiljer sig markant åt då vissa av oss ska försöka gå ner upp till 15 kilo medan jag ska försöka mig på 2,5 kilo. Mitt egentliga mål är att kunna springa milen på 60 minuter och om jag kan gå ner ett par kilo som bonus så är det bara bra. Det stora problemet är att jag inte springer... Jag försökte verkligen knöla mig ur situationen genom att ge förslag på roligare träningsformer, men kärasten satte stopp för mina argument när han fastslog att det minsann inte är speciellt kul att gå ner 15 kilo och att jag då också borde få en utmaning som inte nödvändigtvis är rolig.
Som ni säkert förstår så kommer detta bli väldigt intressant. Inom kort har svärfar lovat oss att han ska ha bestämt sig för en destination. Ni lär höra mer om detta...
Som vanligt var det en väldigt trevlig middag, men det visade sig bli en potentiellt livsförändrande upplevelse... Mitt i middagen började vi nämligen prata om att flera av oss kanske skulle behöva träna lite mer och kanske till och med gå ner i vikt. Detta ledde till att vi tog ett kollektivt beslut om att sätta upp individuella mål om viktminskning eller träning. Om vi lyckas nå målet till den 30 januari nästa år så blir vi bjudna på en resa till solen av svärfar. Det kallar jag motivation!!
Våra mål skiljer sig markant åt då vissa av oss ska försöka gå ner upp till 15 kilo medan jag ska försöka mig på 2,5 kilo. Mitt egentliga mål är att kunna springa milen på 60 minuter och om jag kan gå ner ett par kilo som bonus så är det bara bra. Det stora problemet är att jag inte springer... Jag försökte verkligen knöla mig ur situationen genom att ge förslag på roligare träningsformer, men kärasten satte stopp för mina argument när han fastslog att det minsann inte är speciellt kul att gå ner 15 kilo och att jag då också borde få en utmaning som inte nödvändigtvis är rolig.
Som ni säkert förstår så kommer detta bli väldigt intressant. Inom kort har svärfar lovat oss att han ska ha bestämt sig för en destination. Ni lär höra mer om detta...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)