Ljuvliga sommarmorgon

Hittade detta klippet på min telefon och blev sugen på att vrida tillbaka klockan lite. Jag fick ett par ljuvliga dagar i sommarstugan och varje morgon började min kära moder och min supersöta systerson dagen genom att hälsa på stora vattnet. En av dagarna var jag klok nog att ta med kameran.

PS Damen på stranden är vår granne. Det är min mamma som syns ute i vattnet.

Framsteg

Jag och Sofia passade världens underbaraste systerson i lördags. Jag skulle egentligen göra det själv, men fick stöd från systern vilket alltid är väldigt bra.

Viggo är vid det här laget ca 13 månader. Han går om man håller honom i handen eller om han håller i sig, men han är lite feg och sätter sig ner när man släpper taget. I lördags bestämde vi oss därför för att öva att gå själv och vi fixade det! Helt plötsligt gick den lille fjanten flera steg helt själv utan att hålla i sig. Helt fantastiskt och hans två mostrar var lyriska!

Dessutom lyckades jag få honom att somna ganska tidigt och sova utan uppehåll till kl 9 på morgonen. Något som inte händer speciellt ofta. Lite kaxig känner man sig allt när man har lyckats så bra, men risken finns ju att man är lite för kaxig och att allt går åt pipsvängen nästa gång.

Det är i alla fall helt fantastiskt att få vara med om denna ljuvliga lilla människas framsteg och jag kan nästan inte få nog. Ser inte direkt framemot att han kommer bli en finnig 15-åring som vägrar att kramas, men varje ålder har väl sin charm...

Lillprinsen groda

Jag tror jag är lite kär i en bebis... Jag är vanligtvis väldigt förtjust i alla mina vänners barn, men nu är jag kär. Det är min systerson som är fullkomligt oemotståndlig. Först och främst är han ju extremt söt, men det är inte därför jag tycker så mycket om honom. Anledning är så enkel...jag tror nämligen att han tycker om mig. Ärligt talat är det ju faktiskt det som räknas när man pratar om barn som är yngre än 6 månader. Han är så gosig och glad så fort man får tag i honom och man kan helt enkelt inte låta bli att smälta.

Jag har den stora fördelen att träffa lillprinsen minst en gång i veckan eftersom min syster och hennes man är hemma hos våra föräldrar samtidigt som jag på måndagskvällarna. Jag går på ridlektioner och svågern tränar fotboll. Det innebär alltså att jag försöker krama och pussa så mycket som möjligt på den stackars lille pågen så att jag laddar upp för en hel vecka.

Igår när jag kom hem från ridningen hade han somnat, men efter ett litet tag vaknade han och var inte riktigt nöjd. Min syster försökte igen, men blev mest trött efter en lång dag då han inte sovit speciellt bra. Eftersom jag tar mitt mosteransvar på största allvar, så erbjöd jag mig att vyssa lite. Ganska snart somnade han i famnen och sen låg han i min famn och sov som en liten groda tills det var dags för familjen att bege sig hemåt. Så himla mysigt!

Jag får helt enkelt passa på att njuta så länge jag kan. Snart är han väl stor och är inte alls sugen på att kramas och pussas med moster, men jag kommer aldrig sluta försöka.

Tänk om alla helger kunde vara så

Så här några dagar in i veckan kan jag inte låta bli att tänka tillbaka på helgen som gick. Jag hade en riktig superhelg och hoppas verkligen att nästa blir lika bra. Det började med att jag gick lite tidigare från jobbet. Jag hade bokat träff med tjejerna från gymnasiet och ville inte vara alltför trött, som jag annars är på fredagseftermiddagar. Vi möttes upp utanför Stortorgets uteservering där vi satte oss och tog ett par glas att dricka. Sen bar det av till St Michel's vin och tapasbar som jag varmt kan rekommendera. Tapasen där är jättegoda om än ganska små. När vi hade löst alla världens problem tog jag bilen och körde till Malmö för att hämta upp kärleken. Vi tog oss tillsammans vidare ut på Österlen och vi nådde vårt mål, Norrekås, vid midnatt.

I det stora huset vid havet väntade underbara vänner som vi tillbringade resten av helgen med. I lördags blev det utflykt till Simrishamn där några av oss (inte jag eftersom jag redan har sett den) blev tvingade att se forntids-utställningen på Österlens museum. Vi käkade lunch på uteservering (trots regntunga skyar) och fyndade på 1910. När det blev lite för kyligt begav vi oss hemåt igen för att mysa lite och förbereda kvällens middag.

De hurtigaste av oss beslutade sig för att ta en joggingtur på eftermiddagen och jag, som inte hade träningskläder med, cyklade med för att stötta och peppa. På kvällen intog vi en middag bestående av bland annat grönsaks- och nudelwok, grillad torskfilé och crème brûlée. Helt ok!!!

I söndags var det finfint väder på Österlen, så vi passade på att åka på tur till Kåseberga och Ales stenar. Detta alltid lika fascinerande ställe blev lite extra spännande eftersom vi tog oss ner via stupet till stranden och gick tillbaka till hamnen den vägen. En ny upplevelse även för mig som har varit där fler gånger än jag kan komma ihåg. Vi inhandlade lite rökt fisk som vi sedan åt till lunch.

Eftermiddagen tillbringades huvudskligen i solen med en fantastiskt god chokladkaka som Beckis hade bakat. Det var faktiskt så varm t att till och med jag badade och det händer inte speciellt ofta.

När det var dags att bege sig hemåt körde vi via Strandbaden för att släppa av mig. Jag fick alltså förmånen att tillbringa helgens sista skälvande timmar med min fina familj, men framförallt med min nya favvobebis. Det kan inte bli bättre än så!

Nedräkningen har börjat

Åter från vår lilla roadtrip och den sista veckan semester håller på att avverkas.

Ända sedan vi kom hem har jag befunnit mig i mitt lilla paradis vid sydkusten i totoal radioskugga. Ett mycket fint och stämningsfullt dop gick av stapeln i lördags då min systerson officiellt fick sitt namn. Prästen var nerbjuden till sommarstugan och ceremonin hölls utomhus med endast de absolut närmsta närvarande. Jag och Fia sjöng och lyckades faktiskt klara oss igenom två hela sånger utan att bli alltför rörda, vilket är ganska ovanligt och konstigt eftersom både vår kära moder och vår fina lillasyster hade lite svårt för att läsa sina respektive texter. Den lilla festen som följde hölls i ett tält i trädgården och innefattade såväl stora mängder vin och Xanté (för vissa av oss, dock inte mig), campingdans, diskussioner om allehanda typer av bölder och Wii-spelande. En toppenfest helt enkelt.

De senaste dagarna har jag mest slappat. På kvällarna ger jag mig av till ridskolan för det årliga ridlägret. Jag har redan varit där två kvällar och ikväll är det den sista. Jag har ridit två olika hästar med relativt goda resultat. Jag har ännu inte riktigt hittat känslan som gör att jag kan få hästen att gå på tygeln, men jag har å andra sidan inte heller glömt så mycket som jag trode att jag skulle göra under sommaren. Tre kvällar ridning i sträck är helt enkelt en bra kickstart till den fortsatta terminen.

Imorgon hoppas jag få umgås lite med H:s kusin som är på besök, men det är inget som är bestämt än. I värsta fall får jag väl ligga på en madrass i trädgården och sola hela dagen istället.... Stackars mig ;)

Detta är stort!

Inatt, 23.40, blev jag moster för första gången i mitt liv. Tjugo minuter före beräknat nedkomstdatum bestämde sig lille "Molgan" för att komma ut till världen. Förlossningen var snabb och allt hade gått väldigt bra. Man skulle kunna säga att det var en riktig drömförlossning. Den stolte fadern berättade nämligen att det var ungefär en tidsperiod på två minuter som det såg ut på L som om hon hade riktigt ont. TVÅ MINUTER! Det kan ju till och med jag klara av! Sannolikheten att de tre nyblivna mostrarna har samma tur när det väl blir dags är väl dock inte så stor.

Konkurrensen om den lille är ju enormt stor med tre mostrar + en plastmoster, 2 plast morbröder, morföräldrar, farföräldrar, gammelmorföräldrar, vänner osv osv. Första besöket är redan avklarat och det kommer bli ett till innan dagen är över. Det gäller att etablera ett förhållande på ett tidigt stadium och det går ju helt enkelt inte att hålla sig borta! Han är alldeles ljuvlig!

Familjen O håller andan

Jag ska bli moster. En av tre mostrar. Konstigt och väldigt kul. Jag har vetat det ganska länge, men det är lite känsligt om och när det är dags att prata om det. Det är min äldsta syster och hennes man som ska bli föräldrar. Den första bebisen (av, förhoppningsvis, fler) i vår hjord till familj är på väg och spänningen är total!

Det känns lite grand som om hela världen håller andan och bara väntar på att bebisen ska komma. Detta kanske verkar lite överdrivet eftersom det inte ens är jag själv som ska ha barn, men det är ju så himla häftigt att det kommer en ny människa med våra gener till världen.

Världen få dock hålla andan ett tag till eftersom beräknad nedkomst är i april. Fram tills dess ska jag kalla min vanligtvis perfekt timglasformade syster för söta lilla tjockis och bara vänta och vänta och vänta...