Familjeträffar

Med min vanliga tur (och då menar jag verkligen tur) har jag lyckats slippa förkylningen under ledigheten och istället dragit på mig snorigheten lagom till jobbet börjar igen.

I fredags eftermiddag började jag känna mig lite småkonsttig i näsan och under kvällens obligatoriska "Let's dance"-premiär blev det bara värre och värre.

Förkylningen fick mig att avstå från flickfika i lördags och H kände sig också hängig så det blev en lugn dag. På eftermiddagen begav vi oss till Skurup och hans föräldrar för en parmiddag de lux. Svärmor hade nämligen bjudit in mig och H, min svåger och svägerska samt mina och min svägerskas föräldrar. Det blev en väldigt trevlig kväll som vi hoppas att vi kan göra om igen när det kanske inte är snöstorm och man måste gräva sig fram på Österlen...

I söndags hälsade vi på H's kusin i hennes nyagamla, jättefina hus någonstans mellan Vellinge och Trelleborg. Trots att det kändes som om vi körde rakt ut i ingenstans, så ligger det förvånansvärt bra till vid E6:an med ca 2 mil till Malmö och 1,5 mil till Trelleborg. Dessvärre tog denna lilla fest musten ur mig alldeles och jag beslutade mig för att stanna hemma från jobb och ridning igår. Trist som F, men idag känner jag mig i alla fall lite bättre.

Idag ska jag på ett möte som eventuellt kan förändra mina framtidsutsikter. Om det blir till det bättre eller sämre får framtiden utvisa. Jag återkommer!

Inte ensam

Jag har funnit en tvillingsjäl. Det har nämligen visat sig att en av mina kollegor avskyr vått papper och klisterlappar på olämpliga ställen lika mycket som jag gör. Jag är inte ensam om min lite udda fobi och det känns faktiskt riktigt bra att ha hittat någon som känner likadant.

Det var faktiskt en ren slump att vi upptäckte det. Vi har ju trots allt jobbat tillsammans i två år och aldrig fattat att vi hör ihop, så nu känns det väldigt bra och helt plötsligt verkar det inte riktigt lika konstigt att ha en fobi för vått papper. Sweet!

För er som inte har koll på vad detta innebär så kan jag berätta hur min fobi brukar ge sig uttryck:

- Om lappen som sitter i ena änden av tepåsen trillar i tevattnet så häller jag ut det, tar en ny tepåse och börjar om från början.
- Om jag ska äta och får en tallrik med ett klistermärke som sitter på "ätytan" så ser jag till att få den utbytt mot en där det inte finns något klistermärke. Detsamma gäller klistermärke på glas som sitter precis där man sätter läpparna.
- När jag diskar porslin som har klisterlappar i botten (undertill) ser jag till att klisterlapparna förblir torra. Jag undviker dessutom att ta direkt på klisterlappen.
- Alla klisterlappar på diskborstar, schampoflaskor eller annat som är i närheten av vatten avlägsnas innan de någonsin har kommit i kontakt med vatten.
- Jag skulle aldrig i mitt liv blötlägga burkar eller flaskor för att få bort etiketterna. Inte i vasken och definitivt inte i badkaret eftersom jag aldrig skulle kunna bada där igen.
- Att se ett barn/bebis tugga på papper av något slag får mig att vilja kräkas. I första hand brukar jag avlägsna pappret från barnet. Om det inte går, eller om det är så blött att jag inte kan ta i det, så avlägsnar jag mig själv så jag slipper se.
- Bara att försöka sitta här och hitta på situationer med vått papper får det att vända sig i magen på mig...

Ja, så nu vet ni. Jag är knäpp!

Välplanerat

Jaha, så har man gått och fått halsfluss... Bara sådär. Tror det har varit på gång ett tag, i och med munsår och allt, men ändå. Det är ju astrist!

Det trista är att jag har flyttat till sommarstugan och där huserar just nu även min storasyster och hennes familj, vilket inkluderar en liten guldklimp på två och en halv månad. Skulle nog inte bli så populär om jag lyckas smitta honom...

Tack och lov har jag sluppit feber så jag är på jobbet, men här är det ju ingen som vill vara i närheten av mig. Så fort de fick veta att jag hade halsfluss började de prata om att stänga av ventilationen. Det var nog tack och lov mest ett skämt, jag tror nämligen inte många av dem skulle stå ut i värmen och de föredrar nog halsfluss framför att smälta bort.

Antibiotika är inhandlat och förhoppningsvis är jag frisk och kry lagom till semestern igen! :)

Stesssymtom?

Till helgen är det dags för en av årets stora händelse. R & A gifter sig. Efter veckor av möhippeplanering, fixande, smygande och piffande så är det äntligen dags...och så har jag gått och dragit på mig det här:



Någon som har ett tips på hur man kan bli av med ett munsår på två dagar? Jag kan säga så mycket att Anti är helt verknigslöst i detta faller. Snacka om otur!

På syrrans soffa

Har tillbringat hela helgen som inneboende hos min kära tvillingsyster efter att min älskling ringde i fredagskväll och meddelade att han hade bosatt sig på toaletten pga återkommande och våldsamma uppstötningar.

Nu är det så att jag är väldigt negativt inställd till alla former av magsjuka och kommer vara honom evigt tacksam för att han gav mig fristen att slippa komma hem när han mådde som värst. Dessvärre hade han inte räknat med att jag skulle stanna borta större delen av helgen. Trots att han är övertygad om att han hade oturen att få en dålig mussla till förrätt, så är jag inte helt övertygad om den saken. Efter en noggrann utfrågning igår förmiddags valde jag emellertid att våga mig tillbaka hem, till hans stora glädje.

Fortfarande är jag inte helt övertygad om att magsjukan var orsakad av en oskyldig liten mussla, så jag gör allt i min makt för att försöka motverka att eventuella virus eller bakterier ska trivas i min kropp. Om ett par dagar vet vi om han har varit smittsam och om jag har haft otur. Förslag på huskurer tages tacksamt emot.

Update: Earth Hour och hustittning

Trots att jag kände mig pigg som en mört och frisk som en nötkärna när vi återvände från semestern, så har den kalla vårvintern tagit ett grepp om min svaga kropp åter igen. Jag har aldrig tidigare varit med om att vakna med ögonen igenklistrade av var, men någon gång ska vara den första. Det är inte en speciellt angenäm upplevelse. Utöver variga ögon går jag med en ständig huvudvärk och sårig hals. Jag är helt enkelt inte riktigt på topp. Känner att jag behöver vila, men helgen bjuder på en massa spännande saker och därför ser möjligheterna för vila inte särskilt bra ut.

På lördag är det ju för övrigt Earth Hour. Hoppas att alla jag känner tar sitt ansvar och släcker ner alla elektriska prylar under en timmes tid. Själv ska jag vara på 15-årsfest, men jag kan garantera att mitt hem kommer vara fullkomligt nersläckt! Lite kul att jag såg reklamen för Earth hour första gången när vi var i DR. Då inser man verkligen att detta är en grej som inte bara är ett påhitt i Sverige utan att det kommer ske över hela världen. Miljönörden i mig tycker att det ska bli riktigt spännande att se vilken effekt det hela får.

Vi ska titta på hus i helgen. Efter semestern meddelade min sambo mig att nu var det dags att börja titta lite så att vi kommer underfund med vad vi vill ha. Problemet är att jag tror jag vill ha det här... Det första huset vi tittar på... Jag har en innerlig längtan om att få komma ut på landet. Att ha en egen trädgård och kunna se längre än in i grannens vardagsrum. Ha natur och friluftsliv bortom knuten och vakna av fågelkvitter istället för av ljuden av motorvägen och trafiken utanför. Suck! Vi får väl se vart detta leder...

When she was bad, she was horrid.

Denna veckan har inte blivit riktigt som jag tänkt mig. Jag var, tillsammans med sambo och tvillingsyster, i sommarstugan och fixade lite i helgen. Min käre fader hade en ganska otäck hosta, men han verkade i övrigt relativt pigg, så vi tänkte inte så mycket på det. I söndagskväll började jag också hosta. Jag hade iofs hostat en del innan, så jag funderade inte så mycket på saken förrän jag vaknade dagen efter och var helt nedslagen. Influensa... Tydligen var min käre fader extremt smittsam eftersom jag, min mor, min syster och en av våra bekanta som kom förbi en liten stund har blivit sjuka. Än så länge har H inte blivit sjuk och jag hoppas verkligen att han håller sig frisk. Det skulle inte vara så kul för honom att behöva ligga sjuk när vi är på resa.

Nu på fjärde sjukdagen börjar jag känna mig som en människa igen. Jag har till och med orkat stå upprätt så länge så att jag har klarat av att både gå ut med hunden och ta en dusch. Febern har släppt, men jag har en torrhosta som är riktigt besvärande, men det går i alla fall åt rätt håll.

Sen sist

Det har varit lite öde här på bloggen den senaste veckan och det beror på att jag har varit krasslig, omotiverad och bara valt att vara så långt borta från en dator som möjligt. Jag känner mig fortfarande inte riktigt kry, men nu tror jag i alla fall att det är på bättringsvägen. Konstigt nog har det visat vara en riktig varannandagsgrej. Ena dagen kan jag känna mig helt ok och nästa dag går jag och hostar och fräser och känner mig alldeles tung och konstig i huvudet. En veckas vila har i alla fall varit bra och nu känns det mest som att den närmsta månaden bara kommer vara ett enda långt upplopp tills vi åker på semester.

Mitt lilla pyre har gått med tratt på huvudet i nästan två veckor och idag har hon äntligen blivit av med både tratt och stygn. Allting ser fint ut och jag har fått reda på att alla knölarna var godartade och inget att oroa sig för. Vilmah har verkligen varit helt exemplarisk under hela konvalescensen. Sedan hon väl vande sig, så verkar hon inte alls ha haft bekymmer med tratten. Hon har haft den på dag som natt och det har gått toppenbra. Ibland har hon varit frustrerad över att inte kunna klia sig i ögonen eller i öronen, men då har matte och husse fått rycka in.

Husse har också varit lite extra rädd om vår lilla älskling. Hon brukar ju normalt inte få ligga i soffan, men det har hon minsann fått göra nu när hon har varit lite ledsen. Jag försökte förklara för honom att det är lite svårt att förklara för en hund att hon helt plötsligt inte får ligga i soffan längre nu när hon är firsk, men han ville inte höra på det örat. Vi får väl se om han veknar.

På jobbet är det fortfarande mycket, men jag har försökt strukturera tiden så gott det går så förhoppningsvis ska jag inte känna mig alltför stressad. Om bara krassligheten kan släppa lite så orkar jag gå på 100% igen.

Håller mitt hjärta på att brista?

Veckan har varit tuff.
En massa flygande och farande på än det ena och än det andra. Konstiga, ustrukturerade arbetsdagar, en opererad hund och ovanpå allt, ett väldigt oangenämt tryck över bröskorgen. Det känns inte bra alls och jag vet inte vad det beror på. Efter besök på vårdcentralen igår vet jag i alla fall att jag inte har några problem med hjärtat och att blodtrycket och pulsen är exemplariska. Det handlar om att invänta provsvaren och se om de kan ge mig ett svar.

Alternativet är att obehagskänslan/trycket är orsakad/t av stress. Detta är ju inte helt otänkbart, men fortfarande ganska svårt för mig att acceptera. Grejen är ju den att jag började känna det när jag låg, väldigt avslappnad i soffan, och tittade på tv förra helgen. Inte ett stressmoment i sikte och ändå så kommer det. Konstigt.

Hursomhelst får framtiden utvisa hur länge jag ska behöva besväras av det här. Förhoppningsvis inte särskilt länge...

Vilmah, numera kallad Schweizerosten

Igår var dagen D för den stora operationen. Jag lämnade Vilmah 8.30 hos veterinären i Dalby. Han började med att känna lite på knölarna som jag har hittat och vi kom överens om att det var bäst att ta bort alla på en gång. Fyra stycken totalt.

Efter avlämningen begav jag mig till jobbet för en kort men intensiv arbetsdag. Min plan var att jag skulle ta 14.00-bussen tillbaka så att jag skulle kunna hämta Vilmah igen vid 15.00. Typiskt nog hade jag inte kollat upp busstiderna tillräckligt noga så det visade ju sig att det inte gick bussar varje halvtimme som det normalt gör på morgonen och på kvällen. Jag fick snällt stå och vänta, men hade turen att träffa en gammal klasskompis som nyligen hade fått barn, så jag fördrev den mesta tiden med henne.

Kl 15.30 fick jag äntligen träffa min älskade hund igen. Iförd plastkrage och full med plåsterlappar som ska suga upp eventuellt blod nu i början. Hon var lite omtöknad, men verkade glad att se oss.

Sen följde en kväll och natt med en massa gnäll. Hon verkade aldrig bli mätt och jag vågade inte ge henne för mycket eftersom jag trodde att hon kanske skulle kräka upp det igen. Hon har inte riktigt vant sig vid kragen heller. Går in i grejer och ser allmänt rolig ut när hon är ute och ska försöka lukta på marken. Stackars liten!

Kan ju inte låte bli att ge er lite bilder på spektaklet...

Mitt älskade lilla gryn behöver en operation

Vilmah har fått en juvertumör.

Jag var på snabbvisit hos veterinären i förra veckan för att kolla upp ett par "knölar" som jag har hittat på hennes ben. Veterinären var väldigt lugnande och sa att det förmodligen bara rör sig om fettknutor. Han bad mig vara uppmärksam så att de inte växte, för i sådana fall skulle jag höra av mig igen. Under helgen upptäckte jag dock en ny knuta i juvret som inte alls känns som de andra. När jag ringde veterinären i morse sa han att det med största sannolikhet är en juvertumör och att den bör opereras så fort som möjligt även om det skulle visa sig att den är godartad. Jag kastade mig på telefonen till Dalbyveterinären och fick en tid redan på onsdag. Då ska veterinären ta bort knölen i juvret och samtidigt titta på de andra knölarna och ev. även ta bort dem.

Shit, jag är verkligen inte alls redo för detta. Min hund är trots allt bara 7 år och har förhoppningsvis lång tid kvar. Jag har naturligtvis läst på lite grand och blivit lugnare. Det verkar nämligen som det är väldigt vanligt med juvertumörer. Enligt alla beskrivningar på hur den ska kännas så är Vilmahs knöl ganska stor, men känns ändå förhållandevis bra. Den är väl avgränsad och ganska rund. I stort sett är det bara att vänta och se... Jag är väldigt tacksam för att jag fick en tid så fort, för jag tror inte jag hade stått ut med att vänta. Jag vill bara att hon ska vara frisk, pigg och knölfri. Min älskade lilla hund!

Håll tummarna för oss!

Höstsymtom

Trots att jag har känt mig lite okry, så hittade vi på en del roligheter i helgen. Det hela började inte så bra eftersom jag stannade hemma från jobbet i fredags. Jag hade jätteont i halsen och det blev inte bättre av att jag attacknös hela tiden. Vi var bortbjudna till familjemiddag hos den senast tillkomna familjemedlemmen V, men dessvärre fick jag stanna hemma och tycka lite synd om mig själv istället. Systra mi hjälpte till genom att genomlida Sex and the city-filmen för tredje gången.

Det visade sig ändå vara en god idé att stanna hemma en dag för jag vaknade mycket piggare på lördagen. H gav sig ut med grabbarna för en fotosession vid Söderåsen, medan jag gjorde mig i ordning för en dag på stan med lundaflickorna. Eftersom ingen av oss direkt hade några ärenden så hamnade vi på ett fik där vi satt i princip hela eftermiddagen. Härligt!

På kvällen gav H och jag oss av till söta herr och fru O där vi avnjöt en mycket ambitiös och god middag. Sen gav vi oss av till Södra lekplatsen där Cirkus Cirkör gjorde sin näst sista föreställning. Det var en helt fantastisk föreställning och jag insåg igen varför jag verkligen älskar cirkus.

I söndags var vi väldigt produktiva och satte upp ett antal hyllor som legat och skräpat i köket ett tag. Planen att ha hyllor ovanför soffan har funnits ett tag och nu äntligen har det blivit verklighet. Sex hyllor tog i princip hela dagen att sätta upp om man räknar med all städning som vi var tvugna till att göra efteråt. När vi ändå var igång passade vi på att sätta upp gardinstänger och inom kort ska förhoppningsvis även gardinerna upp. Resultatet blev mycket bra, men det känns lite märkligt eftersom man har vant sig vid väldigt kala väggar. Fördelen är emellertid att vi kan börja packa upp de lådor som har stått på vinden i snart ett år och det är ju alltid en upplevelse att återupptäcka prylar som man redan äger. Tillpiffningen av lägenheten kommer troligen fortsätta under hösten eftersom vi har börjat fundera över vad vi vill ha på väggarna. Jag ska försöka hålla alla intresserade a jour!

Tillbaka

Har tagit tag i mig själv och begett mig till jobbet idag trots att jag fortfarande känner av sviterna från min förkylning. Känns trist att bli helt utmattad efter minsta lilla aktivitet, men förhoppningsvis är det på bättringsvägen nu. Nu ser jag bara fram emot en lång, skön helg!

Tungt, täppt huvud

Det verkar som om jag har fått min kära sambos förkylning...med besked. Eftersom det var jag som började med en mild snorighet för ungefär en och en halv vecka sedan, så trodde jag att jag var mer eller mindre immun när Han drabbades något värre. Det visade sig att jag var mindre immun. Det var länge sedan mitt huvud var så täppt som det är just nu. Jag börjar dessutom oroa mig för att det ska sätta sig på halsen och lungorna. Jag stannade hemma igår och jag är hemma idag, men imorgon måste jag till jobbet igen. Får hålla mig undan från arbetskamrater som absolut inte vill bli smittade. Tack och lov har jag inte en massa grejer inbokade, utan kan sitta instängd på mitt (fina;) rum. Ska bara försöka kurera mig så pass att jag orkar sitta upprätt i 8 timmar...

I övrigt är det ju inte dumt att vara hemma från jobbet när det är strålande solsken utanför. Tråkigt nog har jag inte riktigt ork att ta den där stärkande promenaden som jag så väl behöver. Ska se om jag kan samla tillräcklig ork för att köra och handla.