Utlovade bilder - Rom

Första lunchen

Pantheon

Utanför Pantheon

Det finns gott om vackra byggnader i Rom

Piazza Navona by night

Detalj i fontänen

I närheten av Villa Borghese med fantastisk utsikt

Nya inköp

Service på det som anses vara Roms bästa pizzaresturang

H hittade Homers öl i Italien

Kontraster

Målet för veckan

Jag jobbar på och tycker att jag egentligen inte har så mycket att skriva om här på bloggen. När jag tänker efter så har det i själva verket varit en fantastisk helg och det har hänt så mycket att det faktiskt känns lite jobbigt att skriva om allt. :) Så kan det vara ibland...

Just nu längtar jag till att vi ska få internet hemma så att jag inte behöver stjäla tid från lunchen för att skriva på bloggen. Framförallt hoppas jag att mina bilduppdateringar ska bli avsevärt mycket mer frekventa när jag inte renoverar hela kvällarna. Jag tänkte dock göra ett försök och anstränga mig lite för mina trogna läsares skull genom att sortera ut lite bilder av vad som har hänt under sommaren och hur renoveringen utvecklar sig. Målet för veckan är alltså att lägga upp bilder på bloggen! Känns som ett lagom ansträngande mål så här i sensommartider.

En kort sammanfattning av helgen följer:

• Vi har fått våra nya sopkärl. För en miljönisse som mig så är detta drömmen. jag kan sortera allt, ALLT utanför dörren och det är underbart!
• H har fått en mycket bra, ny tjänst på sitt jobb så det firades med champagne.
• Lördagen ägnades åt auktion från vilken vi återvände med några fina "fynd"
  
• Vi åt en ljuvlig middag med goda vänner och fick goda nyheter vilket firades med utmärkt rött vin.
• H och hans kumpan A gjorde skogen osäker genom att klä sig i svart och smyga omkring och spana på en mystisk bil. Detta var förvånansvärt roande även om jag inte direkt deltog själv.
  
• Hela söndagen tillbringades i Rydbergska hemmet med nästan alla flickorna från landet. Vi hade fixardag och mycket blev fixat. :)
• Ovanpå allt har min kära syster bokat vårens resa för hela klanen. I februari åker jag till Khao Lak! :)
  

Fantastiska Rom

Helgen i Rom var lika fantastisk som vi hade hoppats. Vädret var underbart, vi hann se massor samtidigt som vi hann njuta och ta det lite lugnt. Vi åt mycket god mat och fick med oss en ordentlig bit parmesan hem. Helt enkelt toppen. Kan förresten varmt rekommendera det B&B som vi bodde på, Le Real de Luxe, som låg väldigt nära Termini och på gångavstånd från Colosseum och Forum Romanum. Visserligen skulle vissa påstå att allting ligger inom gångavstånd i Rom, men när man har kort om tid så är det toppen att kunna utnyttja metron och bussarna som är förvånansvärt smidiga att använda. Vi pratar redan om nästa resa dit...

Vi kickstartar sommaren i Rom

Känner mig, trots två sovmornar, omotiverat trött. Kan bero på vädret, men även på att det har varit mycket de senaste veckorna. Det är märkligt hur någon annans bröllop kan ta så mycket tid och energi i anspråk. Jag kan inte riktigt föreställa mig hur det skulle vara den som faktiskt gifter sig. :) I och för sig har allt som har tagit tid varit väldigt trevliga "besvär". det är inte var dag man gifter bort sin tvillingsyster eller fyller 31 som vi gjorde veckan efter bröllopet.

Denna helgen som kommer hoppas jag dock få lite möjlighet att slappna av och skämma bort mig själv. Vi ska nämligen till underbara Rom. Denna resa har varit planerad ett ganska bra tag, men med allt annat så hade jag helt lyckats glömma att det var redan nu som det var dags.

Jag har förhört vänner med Rom-erfarenheter för att vi ska kunna få så mycket som möjligt ur de drygt 2.5 dygnen vi ska tillbringa där. Väderprognosen verkar lovande och nu måste jag börja fundera på vad som ska packas. Jag har nästa glömt bort hur man klär sig när det är 20-28 grader varmt utan att ta på en bikini... men även det är ett mycket angenämt besvär. Ska bli härligt att äntligen få lite försmak på sommaren. Håll tummarna att jag inte bränner mig!

Uppdatering - orken

Nu har det hunnit gå en vecka sedan jag skrev på bloggen sist. Vissa saker har blivit bättre än jag trodde medan andra har blivit värre.

Mötet med gubbarna i början av förra veckan gick långt över förväntan. Jag fick hjälp av experten, som vi har anställt för att skriva ansökan, att strukturera upp vad som behöver göras för att ansökan ska bli klar. Jag var riktigt positiv när vi begav oss till Kaliningrad och kände mig driven att fortsätta.

På mötet i Kaliningrad fick jag dessvärre lite dåliga vibbar från en av de kommuner som vi garanterat trodde skulle delta i projektet. Vi behöver nämligen 3-4 kommuner/områden som är villiga att testa olika kustskydd = satsa lite mer pengar än övriga partners. Tyvärr ser ansvarsfrågan i länderna runt Östersjön olika ut och i samtliga fall (utom Sverige) är det staten som ansvarar för kustförvaltningen vilket gör att kommunerna egentligen inte har något att säga till om och därmed inte kan medverka i projektet ensamma. Detta innebär såklart problem och jag började genast fundera på om det är vettigt att utgå från den plattform som KIMO utgör vilket är upplägget idag (KIMO är en nätverksorganisation för kommuner). Jag blev frustrerad och försökte förklara för mötet att vi trots allt tillsammans har kommit fram till att vi vill arbeta med detta projektet och det är ju upp till varje kommun att arbeta för att det ska bli verklighet. Det är t ex väldigt svårt som utlänning att komma i kontakt med rätt personer inom de statliga myndigheterna i vissa av Östersjöländerna, framförallt om man är helt okänd sedan tidigare.

Ja, hela mötet var lite frustrerande, men det fanns ändå hopp och det var tydligt att många är intresserade men att ingen kunde ge några direkta svar.

Det som var värst med mötet var dock när jag, för mina egna svenska kollegor, försökte ventilera min oro. Politikerdamen från Simrishamn (ordförande i KIMO Baltic) var mycket oförstående och snäste av mig när jag sa att detta nog kan bli svårt att få ihop innan ansökningstiden gått ut. Jag är ju trots allt inte anställd på full tid för att göra detta utan bara till 25%. Hennes oförmåga att förstå och att vara ett stöd gjorde att jag var helt knäckt inför att gå till jobbet i måndags.

Ytterligare ett par mail från tanten som hade kommit under helgen gjorde inte saken bättre så jag skrev ett meddelande där jag förklarade att jag i vilket fall som helst inte kan varken tvinga någon eller trolla och att vi helt enkelt fick acceptera läget och börja bearbeta dem igen.

Idag var hennes meddelande inte riktigt så skarpa som de varit tidigare och jag hoppas hon har förstått att hon inte riktigt kan agera mot mig som hon gör mot sina elever (gymnasielärare).

Det som är lite tråkigt är att utöver detta jättejobb som måste göras för KIMO, så har jag massor att göra för hamnen samtidigt som jag ska hantera alla mina ordinarie ärenden som kommer in. Det känns mer hanterbart nu än i början av veckan, men jag ska ta ett allvarligt snack med chefen för att reda ut vad jag ska göra och hur jag ska gå tillväga.

Typiskt att vi under samma tid ska arbeta stenhårt med att få färdigt huset inför flytten i slutet av mars. I värsta fall kommer jag vara helhispig och inte kunna föra en normal konversation eller så kommer lite kroppsarbete göra att jag kan sluta tänka på allt som ska göras på jobbet. I vilket fall som helst lär ni märka det här!

Har inte orken

Inför den här veckan känner jag mest bara för att gå och gräva ner mig. Denna veckan ska jag till Kaliningrad för att bl.a. diskutera EU-projektet och bestämma hur vi vill ha det. Problemet är att jag inte vet hur vi vill ha det och tanken är att jag och två gubbs ska sitta och försöka författa en EU-ansökan idag och imorgon. Jag känner på mig att det förväntas en massa av mig som jag egentligen inte har någon som helst koll på.

Tyvärr känns det där med drömjobbet och leda ett EU-projekt mest som en enorm börda där ingen egentligen riktigt vet hur det ska gå till. Jag känner mig bara överväldigad och det känns inte alls speciellt kul längre. Vill jag verkligen arbeta som projektledare för ett EU-projekt? I stort sett innebär det bara administrativa arbetsuppgifter och ärligt talat är det det som jag vill undvika så långt det bara är möjligt.

Vi får väl se hur eftermiddagens möte går... Det är kanske hungern som gör att allting känns så hopplöst nu. Dags för lunch!

Roadtrip i Polen

Jag tillbringade hela förra veckan i Polen å tjänstens vägnar. Resans syfte var att uppvakta kommuner längs kusten för att få dem att gå med i KIMO, en miljöorganisation som arbetar med marina miljöproblem i Nordsjön och Östersjön. Inom ramen för KIMO vill vi starta upp två olika projekt. Ett som redan, med mycket goda resultat, har genomförts i Nordsjön som heter Fishing for Litter. Det andra projektet ska handla om kusterosion och tanken är att vi på tre eller fyra olika ställen runt om i Östersjön ska testa nya innovativa kustskydd och sedan utvärdera dem. Samtidigt lär vi oss förhoppningsvis hur kustprocesseran ser ut på olika ställen runt vårt lilla hav samtidigt som vi utbyter erfarenheter. Arbetet är ju så klart extremt spännande, men samtidigt känns det överväldigande och det hade varit väldigt skönt att ha någon med som faktiskt vet hur man startar upp EU-projekt. Just nu känns det mest som om vi bara åker runt och pratar. Jag har ingen aning om hur det ska gå till att faktiskt göra detta till ett projekt som ska ge resultat. Just nu sitter jag mest och hoppas på att allting ska lösa sig av sig själv, men det är väl kanske inte helt realistiskt.

Polen var i övrigt ganska kallt, men naturen är väldigt vacker. Massor med bokskogar som sprakade av höstfärger. Vi fick lite snö också, men det blev inte direkt långvarigt. Vi åkte igenom en hel del mindre byar och husen är väldigt gråa, slitna och deprimenrande. Tydligen satsar man inte alls på att renovera gamla byggnader utan de får bara stå som ödehus och förfalla. Dessvärre är väl en hel del av dessa ruiner egentligen inte öde, utan faktiskt bebodda... Det som däremot var lite trevligt att se är att de bygger en hel del nytt och det får man väl se som positivt. Jag passade på att ta lite bilder på några av stränderna som vi passerade.

Ett par ställen som jag varmt kan rekommendera är Gdansk och Hel. Gdansk har en fantastisk stadskärna med otroligt fina hus och mysiga små restauranger. Enligt den turistinformation som fanns tillgänglig, så verkar det finnas en hel del att se där. Vår resas sista anhalt och höjdpunkt var Hel. Hel är sista utposten på en smal halvö som sticker ut några mil norr om Gdansk. Hel i sig själv vet jag inte så mycket om, men stränderna på halvön är magnifika och framförallt ligger det en marin forskningsstation i Hel som har sex eller sju supersöta sälar som de använder som avelsdjur för att återinföra sälar i Östersjön. Vi fick möjligheten till privatguide och fick se när sälarna matades och tränades. Det var en väldigt trevlig avslutning på resan och jag är djupt imponerad av dessa smarta djur. Förhoppningsvis kan jag snart få tillfälle att se dessa sötnosar i det vilda.

Sjön suger!

Har tillbringat det senaste dygnet i Västerviks skärgård och njuter i fulla drag. Här finns inte mycket mer att göra än att fiska, fika, sola, bada (inte jag såklart) och ha det skönt i allmänhet. Efter lunch (kl 14.30), lite fiske och lingonplockning drog vi in till fastlandet igen och nu har vi avnjutit en härlig grillmiddag med rökt, nyfångad fisk till förrätt och glass med massor av hemmagjord chokladsås till efterrätt. Helt enkelt ett underbart slut på semestern. Imorgon bär det hemåt igen och roadtripen är över för denna gången. Ingen större katastrof för min del eftersom jag har en hel veckas semesteer kvar. Gott!

Nästa vecka är det dags för årets sommarridläger. Om jag överlever träningvärken kommer jag kanske berätta om det här... Kul ska det i alla fall bli!


En liten hälsning från en riktig landkrabba...

Vägen är lång, men fin

Nu har vi avverkat tre av fem stopp på vår roadtrip genom södra delarna av Sverige och Norge. Vi har myst med släkten på Rossö, njutit av strålande solsken i skärgården vid Arendal och turistat i Oslo i sommarregn. Än så länge en riktigt lyckad semester då vi fått tillfällen att träffa fina vänner och härlig släkt som vi inte brukar se så ofta. Nu är vi på E18, på väg mot Uppsala där vi bland andra ska träffa det senaste tillskottet i den Tessenska släkten. Bilder kommer senare!

Sol, vind och vatten

Snart, snart, snart är det dags för semester och det ska bli helt underbart. På jobb sitter jag relativt sysslolös eftersom jag inte riktigt vet vad som kommer hända efter semestern. I bästa fall byter jag förvaltning och får arbeta med kustskydd på heltid. I annat fall stannar jag kvar på mitt nuvarande projekt. Det hela hänger på om min nya förvaltning kan finansiera min tjänst fram tills dess att vi får beviljat en ansökan om EU-bidrag. Allting ska bli klart i augusti och det är väldigt frustrerande att bara gå och vänta.

Vad är då planerat till semestern? Jo, jag kommer ju av naturliga själ tillbringa en del tid i sommarstugan. Första semesterveckan är uppbokad av trettioårsfester, loppmarknader, andra marknader, filmpremiärer och mycket annat skoj!

Andra veckan ser för tillfället ganska lugn ut och kommer med största sannolikhet tillbringas tillsammans med min andre hälft. Var, kommer bero på vädret.

Den tredje veckan ska vi på tur i Norge och södra "halvan" av Sverige. En massa fina vänner och släktingar ska hälsas på och vi hoppas på lugna vägar och fint väder så länge vi inte sitter i bilen.

Min sista semestervecka kommer också tillbringas i sommarstugan. Som vanligt har jag anmält mig till ridskolans sommarridläger och förhoppningsvis blir det en bra kickstart inför den kommande säsongen. Avslutningen på förra terminen var ju inte den bästa, så jag hoppas jag ska lyckas bättre denna gången.

Ja, det var min semester det... Nu håller vi tummarna för fint väder i alla fall några av dagarna!

Räkna med förseningar...

Mycket bortavaro från verkligheten innebär att bloggen blir väldigt lidande. De senaste två veckorna har gått åt till möhippeplanering, stugrenovering, tjänsteresa i Litauen och möhippa i Västervik. Allt har resulterat i mycket positiva saker även om det har varit mer eller mindre besvärligt.

En liten stuguppdatering tycker jag kan vara på sin plats. Snart, vääääldigt snart ska vi nämligen flytta in i vår alldeles nyrenoverade stuga. Numera ser den emellertid inte ut riktigt som den stuga det en gång var, utan snarare som en modern villa. Vi är otroligt nöjda med resultatet och det känns som en stor vinst att jag, mina tre systrar och vår kära moder har lyckats samsats och kommit överens om hur vi skulle vilja ha det. Naturligtvis ska vi inte glömma vår far som vi aldrig hade klarat oss utan och som har stått för det mesta av arbetet. Nu är det ett tag sedan jag var där själv, men enligt den sista uppdateringen jag har fått så har vi kök, toalett, handfat, soffor och soffbord nu. Tydligen är det enda som saknas lite vatten i rören och några sängar som vi har beställt. I juli tar jag som vanligt mitt pick och pack och flyttar ner ett par veckor eller fyra... Välkomna att hälsa på!

Tjänsteresan till Litauen gjorde jag i slutet av förra veckan. I stort sett gick allting bra och konferensen kan i det långa loppet innebära stora förändringar för mig på jobbet. Än så länge är ingenting bestämt till 100 procent, men jag lovar att skriva om det så fort jag vet mer.

Som sagt gick det hela väldigt bra ända tills det var dags för mig och mitt resesällskap (en politiker) att åka hem. Eftersom det var fredagen innan min älskade väns möhippa och jag hade viktiga saker att uträtta så skulle vi flyga från Litauen redan kl 06.40 med ankomst i Köpenhamn 07.15. När vi anlände till flygplatsen fick vi dock reda på att flyget var inställt. Efter att ha stått i kö i evigheter sa de att det gick ett nytt flyg nästa morgon. Jag blev nervös i ett par sekunder innan jag fick besked om att det även gick bra att flyga via Riga. Ankomsttiden till Kastrup förskjöts visserligen till 13.30 och det innebar att jag skulle missa möhippekidnappningen, men samtidigt att jag skulle hinna åka med vännerna upp till Västervik där möhippan skulle gå av stapeln. Efter några paniksamtal såg jag till att min väldigt samarbetsvilliga tvillingsyster skulle hjälpa mig genom att packa en ny packning och att stackars E, som redan fixat massor till möhippan, även fick se till att en väska blev packad till den blivande bruden.

Vi anlände till Riga flygplats enligt planen och satte oss ner för att ta en förmiddagsfika. Nästa plan skulle avgå 12.30. När vi fortfarande inte hade boardat vid 12.30 började vi bli oroliga igen. Ingen kunde ge några ordentliga svar på varför flyget var försenat, så det var bara att vänta. Ca 50 minuter försenade klev vi på planet. Fortfarande var jag hoppfull och trodde att jag skulle hinna vara i Lund kl 15.00, men det såg sämre och sämre ut. Jag satte mig till rätta med en bok och kände hur planets motorer startade. När jag såg upp från boken ett par sidor senare insåg jag att vi stod kvar på samma plats. Det var ungefär då vi fick reda på att det var något tekniskt strul och att tekniker hade tillkallats. Efter ytterligare lite väntan fick vi reda på att prolemet inte kunde åtgärdas så det var bara att kliva av planet och bege sig tillbaka till gaten. Återigen var bristen på information det enda som man kunde lita på. Folk var väldigt frustrerade över att missa sina transfers i Kastrup och personalen på AirBaltic fick ta en hel del skit. Vi satte oss däremot på ett café och försökte ta det så lugnt som möjligt. Vi försökte också ställa in oss på att övernatta på ett hotell eftersom vi visste att det inte är helt lätt att fixa fram ett flygplan. Jag kände hoppet om att få åka på möhippa helt försvinna så jag ringde tillbaka till Sverige och meddelade att E och R skulle köra till Västervik utan mig. E lovade att kolla upp tåg och jag började förbereda mig på en fem timmars ensam bilresa så fort jag klev av tåget i Lund.

Men miraklens tid var inte förbi. Runt fyra (litauisk tid) lyfte slutligen vårt plan mot Kastrup. Som plåster på såren fick vi åka ett jetplan istället för ett propellerplan som skulle tagit längre tid. Vi hade dessutom turen att hamna i Business class där det bjöds på champagne och anka. Den sista delen av resan flöt på som den skulle och vi fick svaret på varför allting var försenat. Hos oss hade vädret varit väldigt bra med strålande solsken och 25 graders värme. I Danmark och södra Sverige hade det snarare varit oväder och endast en landningsbana hade varit öppen vilket medförde att nästan all trafik till och från Kastrup var försenad.

På tåget till Lund kunde jag ladda min helt urladdade telefon och slå en siginal till kärleken för att be om hämtning. När han meddelade att han hade fixat en tågbiljett till Nässjö och att E skulle hämta mig där blev jag så glad att jag började gråta. All trötthet och frustration blev som bortblåst och jag kunde till och med slappna av i ett par timmar innan tåget avgick. Den tiden spenderades hemma hos syrran där jag fick lite sympatier från svågern, kramas lite med kärleken och ompackningshjälp av systern. Klockan var ungefär 11 på kvällen när jag slutligen med många vänners hjälp anlände vid den hyrda stugan och möhippehelgen startade. Men det är en helt annan historia...

Hemma igen

Nu är jag tillbaka i verkligheten efter mer än tre veckors frånvaro. Skrivbordet håller i princip på att säcka ihop under tyngden av allt arbete som har lagts på hög.

Semestern var ljuvlig. Vi kom hem igår vid 20-tiden utvilade och glada. Den första veckan tillbringade vi huvudsakligen vid poolen eller vid havet. Den andra gav vi oss ut på lite äventyr och fick se lite av omgivningarna runt vår i övrigt ganska stängda tillvaro på hotellet. Vi har till och med lyckats få lite solbränna vilket är en stor bedrift, framförallt för mig, eftersom min hudfärg normalt ligger på gränsen till albino.

Jag tänkte egentligen bara meddela att vi har återvänt och måste återgå till jobbet. Inom kort ska jag försöka nedteckna lite mer omfattande information om resan och kanske även en eller två bilder.

Tills dess...

Förvirrad

Det känns som tiden rinner ifrån mig!

Jag håller på med ett stort projekt på jobb som ska vara färdigt vid månadsslutet. Det är en Handlingsplan som följer på den kustskyddspolicy som jag har gjort. I handlingsplanen ska jag och en liten grupp "vetare" ge rekommendationer för hur vi bör förvalta olika delar av vår kust bl a med tanke på erosionsrisker nu och i framtiden. Grymt spännande, men det är inte lätt!

I helgen firade vi min älskades trettioårsdag. Han har den dåliga smaken att fylla år på Alla Hjärtans Dag, så ni fårstår kanske att den dagen inte är så högt prioriterad i vår lilla familj. Det firades med en liten klick nära, kära vänner och det var jättetrevligt.

Om 11 dagar åker vi iväg på semester. Känns väldigt bra om jag får säga det själv. Jag håller på att bli alldeles snurrig av vädret här hemma. Ena sekunden känner man solen värma kinden och fåglarna kvittrar så att man tror att öronen ska trilla av. I nästa sekund fryser tårarna till is när man cyklar på snorhala vägar, så det känns faktiskt helt ok att åka till ett land där årsmedeltemperaturen är 30 grader.

Sportlovet är ju annars en trevlig tilldragelse. Jag kommer ihåg den här tiden första året jag jobbade. Kroppen var efter x antal års skolgång tidinställd och ville inget hellre än vara ledig tillsammans med alla andra. Nu är jag bara otroligt tacksam för att det är gott om plats på bussen på väg till jobb! Det är inte dumt alls med skollov.

Så har jag äntligen fått min nya telefon. Är redan lite frustrerad eftersdom jag inte kan få larmet att fungera om telefonen är avstängd. Jag hatar att behöva ha på telefonen dag som natt. Känns inte bra alls. Trodde förresten att jag skulle blogga från telefonen på bussen idag, men det gick inte riktigt som jag tänkt mig. Får se om jag klarar av det vid något annat tillfälle. Tills dess får jag stjäla till mig lite tid på jobb under fikarasterna. Allt för er skull ;)

Tjänsteresan i Lettland

Kom hem från tjänsteresan igår och är tillbaka i vardagen igen. Skönt. Jag tycker det är väldigt kul att resa, speciellt när det handlar om att vara delaktig i en inspirerande konferens, men det är ändå oändligt ljuvligt att komma hem.

Konferensen, eller seminariet som det egentligen var, gick väldigt bra. Vi hade bjudit in ett antal föreläsare som huvudsakligen pratade om kustskydd och erosion, men även om det projekt som Organisationen ska sjösätta inom kort. Jag agerade sekreterare under dagarna och minglade så gott jag kunde på kvällarna. Fick bra kontakt med en geolog från Nederländerna, en värmlänning som är expert på hur man söker EU-bidrag samt en svensk riksdagsledamot som verkar kunna vara bra att ha när man behöver någon som kan göra lite ljud ifrån sig. Förhoppningsvis kan vi dra nytta av dessa kompetenser i framtida kustskyddsprojekt i kommunen.

Lettland var för övrigt ett spännande ställe att besöka. En av de första sakerna jag la märke till var att det helt och hållet saknades alla typer av julpynt. Det var i stort sett bara på hotellet som de hade pyntat, inget alls på huvudgatan i staden där vi var och nästan helt obefintligt i Riga när vi gjorde studiebesök där. Konstigt, men de sparar kanske på det... När man kommer utomlands brukar det tvärtom vara ännu mer komers än här i Sverige (jmf Tyskland, USA, Irland) Men så har jag ju å andra sidan aldrig varit i Lettland kring juletid, så detta kanske inte är konstigt alls. Hur som helst så var vi i en stad som heter Jurmala. Det är tydligen en känd och relativt stor badort med många stora hotell och urtjusiga träsommarvillor, men ännu fler mycket nergångna och slitna trävillor som en gång i tiden säkert har varit väldigt fina. Det verkade som om det fanns en bevarandeplan för alla dessa hus, men att pengarna saknades. Det är dessvärre troligen alltför vanligt i dessa trakter. Riga, som vi också besökte, kan vara väl värt ett besök på sommaren. Den gamla staden är otroligt välbevarad även om vissa av husen där såg ut att ha blivit renoverade med plastic padding.

Hotellet som vi bodde på var fint, men det verkar som om de var starkt påverkade av finanskrisen. Helst av allt ville de att vi skulle betala allting direkt och kontant. Jag har aldrig någonsin varit på ett hotell där man måste lämna en deposition i receptionen för att få tillgång till minibaren. Självklart finns ju alltid risken för att saker försvinner, men efter att ha avtvingat alla gäster samtliga personuppgifter, passnummer och kreditkortsnummer, så borde de ju nöja sig med att i värsta fall efterfakturera folk som inte betalar det som de tagit. Lite underligt, minst sagt...

Fick förresten ett samtal när jag var på väg igenom säkerhetskontrollen på Kastrup från en av våra lokala tidningar så nu kan våra invånare ännu mer om mitt lilla projekt. För en gångs skull är jag riktigt nöjd med artikeln trots att jag inte hade möjlighet att korrekturläsa den. Det innebär förhoppningsvis att jag, till viss del, kanske har blivit lite bättre på att kommunicera ut mitt budskap. Finfint jobbat!

Hotelltankar 2

Sitter återigen på ett hotellrum i en av de Baltiska staterna. Denna gången är det i Lettland, förra gången var det i Litauen. Än så länge har jag bara sett Lettland i mörker så jag kan inte uttala mig särskilt mycket om landet. Hotellet däremot är väldigt fint så när som på ett totalt obefintligt utbud av engelska tv-kanaler.

Anledningen till varför jag är här är att jag ska delta i ytterligare en KIMO-aktivitet. Denna gången är det en konferens på två dagar som jag faktiskt har varit med och delplanerat. Jag fick även den stora "äran" att värva föredragshållare till konferensen vilket var något besvärligt. Nåja, den ena gick helt smärtfritt eftersom det är en person jag känner sedan tidigare. Den andre är en holländsk man som representerar ett företag som jag inte ens kan uttala namnet på. Bara där kan man ju se att det skulle gå käpp rätt... Tack och lov, efter lite ringande hit och dit, fick jag tag i mannen och han lät sig övertalas. Puh!

Trots att jag ska delta i en spännande konferens imorgon kan jag dock inte låta bli att känna mig lite bitter. Just nu tittar nämligen min sambo med familj på den engelska versionen av Mamma Mia, the musical på Malmö Arena. Så himla typiskt att de skulle få biljetter just till den dagen då jag skulle resa bort. Inte nog med det! Jag missar dessutom förvaltningens julfest på torsdag eftersom jag reser hem den dagen. Även om det inte direkt är århundradets fest, så är det alltid treligt att få festa lite med sina kollegor. TYPISKT!

Nu ska jag hur som helst se om det finns något jag kan titta på genom datorn istället för den här hopplösa dubbade versionen av House.

Tönder, Danmark

Ville visa några bilder från när jag var i Tönder med KIMO. Tönder ligger på södra Jylland och landskapet är mycket spektakulärt. De har vallat in hela kusten eftersom hela södra Jylland annars skulle vara översvämmat 8 månader om året. Tufft!

Ensam - med sällskap

Min älskling är i Kina.

Han är iväg med jobb och har lämnat mig alldeles ensam här hemma. Han har varit borta sedan i måndags morse och än så länge har jag faktiskt klarat mig ganska bra och inte saknat honom alltför mycket. Faktiskt känner jag att jag har lyckats sysselsätta mig så bra så att jag inte kommer hinna få de där alldeles ensamma, lugna hemmakvällarna som man ibland längtar efter. Han kommer ju trots allt tillbaka redan om en vecka och jag har bokat upp mig alla dagar fram tills på onsdagkväll... och då måste jag städa inför hans hemkomst eftersom jag lovade det innan han åkte. Ja, ja. Jag som hade lovat mig själv att hinna med en massa grejer. Det bevisar ju egentligen bara att det inte finns tillräckligt många timmar på dygnet, eller att man tillbringar alldeles för många av dem på jobbet. ;)

Jag får dock vänja mig vid att träffa min vän lite mer sällan ett litet tag framöver. Jag har nämligen en massa uppdrag på jobb som innebär att jag ska ut och resa. Det hela börjar med ett seminarium i Göteborg sista veckan i september. Sen ska jag iväg över den första helgen i oktober till sydvästra Danmark (vid tyska gränsen). Dagen efter att jag kommer hem från Danmark ska jag vidare till Västerås i tre dagar och så kommer det fortsätta under hösten, men inte riktigt lika tajt. Jag har försökt byta bort Västerås, men det verkar inte gå så bra. Om en månad är det alltså fritt fram att kalla mig tågexpert...