Uppdatering - orken

Nu har det hunnit gå en vecka sedan jag skrev på bloggen sist. Vissa saker har blivit bättre än jag trodde medan andra har blivit värre.

Mötet med gubbarna i början av förra veckan gick långt över förväntan. Jag fick hjälp av experten, som vi har anställt för att skriva ansökan, att strukturera upp vad som behöver göras för att ansökan ska bli klar. Jag var riktigt positiv när vi begav oss till Kaliningrad och kände mig driven att fortsätta.

På mötet i Kaliningrad fick jag dessvärre lite dåliga vibbar från en av de kommuner som vi garanterat trodde skulle delta i projektet. Vi behöver nämligen 3-4 kommuner/områden som är villiga att testa olika kustskydd = satsa lite mer pengar än övriga partners. Tyvärr ser ansvarsfrågan i länderna runt Östersjön olika ut och i samtliga fall (utom Sverige) är det staten som ansvarar för kustförvaltningen vilket gör att kommunerna egentligen inte har något att säga till om och därmed inte kan medverka i projektet ensamma. Detta innebär såklart problem och jag började genast fundera på om det är vettigt att utgå från den plattform som KIMO utgör vilket är upplägget idag (KIMO är en nätverksorganisation för kommuner). Jag blev frustrerad och försökte förklara för mötet att vi trots allt tillsammans har kommit fram till att vi vill arbeta med detta projektet och det är ju upp till varje kommun att arbeta för att det ska bli verklighet. Det är t ex väldigt svårt som utlänning att komma i kontakt med rätt personer inom de statliga myndigheterna i vissa av Östersjöländerna, framförallt om man är helt okänd sedan tidigare.

Ja, hela mötet var lite frustrerande, men det fanns ändå hopp och det var tydligt att många är intresserade men att ingen kunde ge några direkta svar.

Det som var värst med mötet var dock när jag, för mina egna svenska kollegor, försökte ventilera min oro. Politikerdamen från Simrishamn (ordförande i KIMO Baltic) var mycket oförstående och snäste av mig när jag sa att detta nog kan bli svårt att få ihop innan ansökningstiden gått ut. Jag är ju trots allt inte anställd på full tid för att göra detta utan bara till 25%. Hennes oförmåga att förstå och att vara ett stöd gjorde att jag var helt knäckt inför att gå till jobbet i måndags.

Ytterligare ett par mail från tanten som hade kommit under helgen gjorde inte saken bättre så jag skrev ett meddelande där jag förklarade att jag i vilket fall som helst inte kan varken tvinga någon eller trolla och att vi helt enkelt fick acceptera läget och börja bearbeta dem igen.

Idag var hennes meddelande inte riktigt så skarpa som de varit tidigare och jag hoppas hon har förstått att hon inte riktigt kan agera mot mig som hon gör mot sina elever (gymnasielärare).

Det som är lite tråkigt är att utöver detta jättejobb som måste göras för KIMO, så har jag massor att göra för hamnen samtidigt som jag ska hantera alla mina ordinarie ärenden som kommer in. Det känns mer hanterbart nu än i början av veckan, men jag ska ta ett allvarligt snack med chefen för att reda ut vad jag ska göra och hur jag ska gå tillväga.

Typiskt att vi under samma tid ska arbeta stenhårt med att få färdigt huset inför flytten i slutet av mars. I värsta fall kommer jag vara helhispig och inte kunna föra en normal konversation eller så kommer lite kroppsarbete göra att jag kan sluta tänka på allt som ska göras på jobbet. I vilket fall som helst lär ni märka det här!

Roadtrip i Polen

Jag tillbringade hela förra veckan i Polen å tjänstens vägnar. Resans syfte var att uppvakta kommuner längs kusten för att få dem att gå med i KIMO, en miljöorganisation som arbetar med marina miljöproblem i Nordsjön och Östersjön. Inom ramen för KIMO vill vi starta upp två olika projekt. Ett som redan, med mycket goda resultat, har genomförts i Nordsjön som heter Fishing for Litter. Det andra projektet ska handla om kusterosion och tanken är att vi på tre eller fyra olika ställen runt om i Östersjön ska testa nya innovativa kustskydd och sedan utvärdera dem. Samtidigt lär vi oss förhoppningsvis hur kustprocesseran ser ut på olika ställen runt vårt lilla hav samtidigt som vi utbyter erfarenheter. Arbetet är ju så klart extremt spännande, men samtidigt känns det överväldigande och det hade varit väldigt skönt att ha någon med som faktiskt vet hur man startar upp EU-projekt. Just nu känns det mest som om vi bara åker runt och pratar. Jag har ingen aning om hur det ska gå till att faktiskt göra detta till ett projekt som ska ge resultat. Just nu sitter jag mest och hoppas på att allting ska lösa sig av sig själv, men det är väl kanske inte helt realistiskt.

Polen var i övrigt ganska kallt, men naturen är väldigt vacker. Massor med bokskogar som sprakade av höstfärger. Vi fick lite snö också, men det blev inte direkt långvarigt. Vi åkte igenom en hel del mindre byar och husen är väldigt gråa, slitna och deprimenrande. Tydligen satsar man inte alls på att renovera gamla byggnader utan de får bara stå som ödehus och förfalla. Dessvärre är väl en hel del av dessa ruiner egentligen inte öde, utan faktiskt bebodda... Det som däremot var lite trevligt att se är att de bygger en hel del nytt och det får man väl se som positivt. Jag passade på att ta lite bilder på några av stränderna som vi passerade.

Ett par ställen som jag varmt kan rekommendera är Gdansk och Hel. Gdansk har en fantastisk stadskärna med otroligt fina hus och mysiga små restauranger. Enligt den turistinformation som fanns tillgänglig, så verkar det finnas en hel del att se där. Vår resas sista anhalt och höjdpunkt var Hel. Hel är sista utposten på en smal halvö som sticker ut några mil norr om Gdansk. Hel i sig själv vet jag inte så mycket om, men stränderna på halvön är magnifika och framförallt ligger det en marin forskningsstation i Hel som har sex eller sju supersöta sälar som de använder som avelsdjur för att återinföra sälar i Östersjön. Vi fick möjligheten till privatguide och fick se när sälarna matades och tränades. Det var en väldigt trevlig avslutning på resan och jag är djupt imponerad av dessa smarta djur. Förhoppningsvis kan jag snart få tillfälle att se dessa sötnosar i det vilda.

Stranderosion i Löderups strandbad

Det blåste läskigt mycket i helgen och i måndags när jag som vanligt var på landet för att rida så fick jag se några av skadorna som orsakats av stormen. Havets krafter är verkligen inte att leka med och nu är det inte långt kvar innan vårt sommarhus är i riskzonen. Redan nu är vägen till tomterna alldeles för nära kanten. Förhoppningsvis tas ett beslut å det snaraste för att skydda den lilla mark som är kvar. Jag har förespråkat skydd sedan ungefär tre år, men det finns envisa viljor i byn som hellre vill ha sandstrand. Man kan ju fråga sig om de är nöjda med sin strand nu...

Så sprang en vecka förbi...

Det där med att bli flitigare med att uppdatera bloggen har jag väl inte riktigt lyckats med, men, men...

Förra veckan var hektisk och väldigt rolig. Jag har tre större projekt på gång just nu. Det första har jag hållit på med ett tag och går ut på att jag, tillsammans med en arbetsgrupp, ska försöka skapa en Handlingsplan för förvaltning och skydd av kusten där vi identifierar risker nu och i framtiden samt hur vi ska hantera dem.

Det andra projektet är det som vi hoppas blir ett EU-projekt. Nu håller vi på att skriva ansökan och mitt jobb är i stort sett att ge så mycket information om kustskydd och erosionsprocesser som jag kan till en man som är någon typ av expert på att skriva EU-ansökningar. Jag kommer dessutom få rea en del och försöka övertyga kommuner, organisationer och myndigheter i bl a Tyskland, Polen och Lettland att medverka i projektet.

Det tredje projektet är att hjälpa Ystads hamn med deras miljöarbete. Hamnen är mitt inne i en domstolsförhandling med miljööverdomstolen om att få bygga om och ut sin verksamhet. Samtidigt har deras miljöarbete tidigare inte varit högsta prioritet och det är något de vill ändra på nu. Förhoppningsvis kan jag vara till viss hjälp i det arbetet. Hur som helst är det väldigt spännande! :)

Förra veckan kulminerade i ett par långa möten i fredags som uppehöll mig hela dagen. På det ena fann jag mig själv sittandes med bland andra kommunchefen, hamnchefen och chefen för plan och bygg. :/ Kände mig inte riktigt hemma och bekväm, men jag tror det gick ganska bra eftersom jag lyckades hålla mig någotsånär tyst...

Helgen har i huvudsak tillbringats i goda vänners lag. I fredags bjöd vi hem våra kära Björnstorpsbor på hemmafiskad regnbågsforell. En riktig höjdare som vi hoppas få göra om snart. I lördags hade jag en lugn dag ensam med hunden eftersom kärleken hade andra saker för sig. På kvällen träffade jag R & J som hade begett sig från Halmstad för att göra en liten tur i Skåne. Vi fick också sällskap av syrran och grannen L. Kvällen blev, som vanligt, sen men väldigt mysig!

Nu börjar ännu en vecka full av fart och fläkt. Jag ska försöka, men vågar inte lova att jag orkar hålla er uppdaterade så ofta som jag vill...

Förvirrad

Det känns som tiden rinner ifrån mig!

Jag håller på med ett stort projekt på jobb som ska vara färdigt vid månadsslutet. Det är en Handlingsplan som följer på den kustskyddspolicy som jag har gjort. I handlingsplanen ska jag och en liten grupp "vetare" ge rekommendationer för hur vi bör förvalta olika delar av vår kust bl a med tanke på erosionsrisker nu och i framtiden. Grymt spännande, men det är inte lätt!

I helgen firade vi min älskades trettioårsdag. Han har den dåliga smaken att fylla år på Alla Hjärtans Dag, så ni fårstår kanske att den dagen inte är så högt prioriterad i vår lilla familj. Det firades med en liten klick nära, kära vänner och det var jättetrevligt.

Om 11 dagar åker vi iväg på semester. Känns väldigt bra om jag får säga det själv. Jag håller på att bli alldeles snurrig av vädret här hemma. Ena sekunden känner man solen värma kinden och fåglarna kvittrar så att man tror att öronen ska trilla av. I nästa sekund fryser tårarna till is när man cyklar på snorhala vägar, så det känns faktiskt helt ok att åka till ett land där årsmedeltemperaturen är 30 grader.

Sportlovet är ju annars en trevlig tilldragelse. Jag kommer ihåg den här tiden första året jag jobbade. Kroppen var efter x antal års skolgång tidinställd och ville inget hellre än vara ledig tillsammans med alla andra. Nu är jag bara otroligt tacksam för att det är gott om plats på bussen på väg till jobb! Det är inte dumt alls med skollov.

Så har jag äntligen fått min nya telefon. Är redan lite frustrerad eftersdom jag inte kan få larmet att fungera om telefonen är avstängd. Jag hatar att behöva ha på telefonen dag som natt. Känns inte bra alls. Trodde förresten att jag skulle blogga från telefonen på bussen idag, men det gick inte riktigt som jag tänkt mig. Får se om jag klarar av det vid något annat tillfälle. Tills dess får jag stjäla till mig lite tid på jobb under fikarasterna. Allt för er skull ;)

Som much to do, so little time

Även om bloggen har hängt upp sig på den stundande semestern så har livet inte gjort detsamma. Eller jo, lite förresten. :)

På jobbet håller jag som vanligt på med x antal grejer parallellt. Än så länge går det bra, men det brukar sluta med en mindre härdsmälta (eller att jag glömmer bort något). Det brukar iofs inte vara så allvarligt, men det är alltid betungande när det händer.

Det stora projektet som jag driver går raskt framåt just nu. Under 2009 har vi som mål att samla in 500 ton matavfall. Det är ganska mycket om man jämför med att vi än så länge (maj-dec) har samlat in ungefär ca 20 ton... Detta innebär naturligtvis ganska mycket jobb för min del. Jag började redan innan jul med att "ragga upp" det kommunala bostadsbolaget och nu i januari kommer jag sätta igång 2 av deras fastigheter (totalt ca 115 lägenheter). Förhoppningsvis tycker de att det fungerar bra och vill göra samma sak i alla fastigheter.

Parallellt med det försöker jag komma i kontakt med så många bostadsrättsföreningar och matavfallsproducernade verksamheter som jag kan. Det går sådär med verksamheterna, men jag är övertygad om att när väl en startar så kommer de andra efter.

Samtidigt som jag arbetar med matavfallsprojektet försöker jag få ordning på den Policy för förvaltning och skydd av kusten som jag har skrivit. Tidigare har det bara varit ett arbetsmaterial och nu försöker jag, med mina mycket bristande layout-kunskaper, göra dokumentet lite finare och läsvänligare. Tack vare bilder från en utmärkt fotograf så kan den nog bli riktigt snygg.

På samma gång håller jag, tillsammans med en mycket kompetent arbetsgrupp, på att göra en handlingsplan som en fortsättning på policyn. Ett utkast av handlingsplanen ska vara färdig i början av mars så att den kan användas som underlag vid budgetförhandlingarna. Känner en aning stress över detta, men det kommer nog att gå...

Sen är det ju verksamhetsberättelsen, KIMO, informationsuppdrag och föredrag, administration, nyhetsbrev, seminarier etc.etc.

Det är väldigt roligt att ha mycket att göra, tiden går så mycket snabbare då och det måste innebära att semestern närmar sig med stormsteg!

47 dagar till avresa!

Tjänsteresan i Lettland

Kom hem från tjänsteresan igår och är tillbaka i vardagen igen. Skönt. Jag tycker det är väldigt kul att resa, speciellt när det handlar om att vara delaktig i en inspirerande konferens, men det är ändå oändligt ljuvligt att komma hem.

Konferensen, eller seminariet som det egentligen var, gick väldigt bra. Vi hade bjudit in ett antal föreläsare som huvudsakligen pratade om kustskydd och erosion, men även om det projekt som Organisationen ska sjösätta inom kort. Jag agerade sekreterare under dagarna och minglade så gott jag kunde på kvällarna. Fick bra kontakt med en geolog från Nederländerna, en värmlänning som är expert på hur man söker EU-bidrag samt en svensk riksdagsledamot som verkar kunna vara bra att ha när man behöver någon som kan göra lite ljud ifrån sig. Förhoppningsvis kan vi dra nytta av dessa kompetenser i framtida kustskyddsprojekt i kommunen.

Lettland var för övrigt ett spännande ställe att besöka. En av de första sakerna jag la märke till var att det helt och hållet saknades alla typer av julpynt. Det var i stort sett bara på hotellet som de hade pyntat, inget alls på huvudgatan i staden där vi var och nästan helt obefintligt i Riga när vi gjorde studiebesök där. Konstigt, men de sparar kanske på det... När man kommer utomlands brukar det tvärtom vara ännu mer komers än här i Sverige (jmf Tyskland, USA, Irland) Men så har jag ju å andra sidan aldrig varit i Lettland kring juletid, så detta kanske inte är konstigt alls. Hur som helst så var vi i en stad som heter Jurmala. Det är tydligen en känd och relativt stor badort med många stora hotell och urtjusiga träsommarvillor, men ännu fler mycket nergångna och slitna trävillor som en gång i tiden säkert har varit väldigt fina. Det verkade som om det fanns en bevarandeplan för alla dessa hus, men att pengarna saknades. Det är dessvärre troligen alltför vanligt i dessa trakter. Riga, som vi också besökte, kan vara väl värt ett besök på sommaren. Den gamla staden är otroligt välbevarad även om vissa av husen där såg ut att ha blivit renoverade med plastic padding.

Hotellet som vi bodde på var fint, men det verkar som om de var starkt påverkade av finanskrisen. Helst av allt ville de att vi skulle betala allting direkt och kontant. Jag har aldrig någonsin varit på ett hotell där man måste lämna en deposition i receptionen för att få tillgång till minibaren. Självklart finns ju alltid risken för att saker försvinner, men efter att ha avtvingat alla gäster samtliga personuppgifter, passnummer och kreditkortsnummer, så borde de ju nöja sig med att i värsta fall efterfakturera folk som inte betalar det som de tagit. Lite underligt, minst sagt...

Fick förresten ett samtal när jag var på väg igenom säkerhetskontrollen på Kastrup från en av våra lokala tidningar så nu kan våra invånare ännu mer om mitt lilla projekt. För en gångs skull är jag riktigt nöjd med artikeln trots att jag inte hade möjlighet att korrekturläsa den. Det innebär förhoppningsvis att jag, till viss del, kanske har blivit lite bättre på att kommunicera ut mitt budskap. Finfint jobbat!

One down, twohundredthousand to go

Efter vad som känns som en ovanligt lång dag på jobb ska jag snart packa ihop mig och bege mig hemåt.

Idag har jag äntligen lyckats få all information till det där företaget som gör en studie för Europeiska kommisionen om europeiska kommuners klimatanpassningsarbete. Det var mycket jobb och en hel del bläddrande i det splitternya engelska lexikon som jag har införskaffat endast för denna typ av uppgifter. Jag är emellertid relativt övertygad om att de fick vad de behövde. Det ska bli hemskt spännande att läsa resultatet sen, men det tar ett tag eftersom rapporten inte beräknas vara färdig förrän i april eller maj.

Projektet med matavfallsinsamling börjar också dra ihop sig. Hela hösten har jag i princip suttit och väntat (nåja, det har krävt en hel del arbete från min sida eftersom jag har skrivit all text) på att vårt informationsmaterial ska bli färdigt så att jag ska kunna börja sprida mitt härliga budskap till några fler. Förhoppningsvis kommer jag lyckas få napp på några restauranger och i något flerbostadshus så att vi kan sätta igång dem precis till årsskiftet när den nya taxan börjar gälla. Jag känner mig faktiskt lite nervös för det krävs att jag måste prata med en massa människor i telefon och det tycker jag egenrligen är riktigt jobbigt. Ja, det var mycket värre förr, men jag är inte helt över det än. Efter detta projektet bör jag dock vara botad för gott!

Nä, nu är det dags att dra på sig den urtjusiga regncapen, stoppa hunden i cykelkorgen och bege sig till Studentstaden. Där väntar filmkväll och Club sandwich. Mys!

Tönder, Danmark

Ville visa några bilder från när jag var i Tönder med KIMO. Tönder ligger på södra Jylland och landskapet är mycket spektakulärt. De har vallat in hela kusten eftersom hela södra Jylland annars skulle vara översvämmat 8 månader om året. Tufft!

Så trött.

Jag känner mig omotiverat trött. En sån där trötthet som känns i hela kroppen och som gör att armar och ben inte riktigt hänger med. Jag hoppas intensivt att tröttheten ska gå över efter lunch för då ska vi ha ett möte om hur vi ska fortsätta arbetet med Kustskyddspolicyn och då måste jag vara alert. Fram tills dess ska jag bara göra grejer som inte kräver någon större tankeverksamhet.

Jag är så tacksam för att jag har valt att ta en ledig dag imorgon. Det verkar som om min kropp behöver det. Det kommer dock inte innebära att jag bara ska slappa hela dagen, utan jag har lovat min kära moder att hjälpa henne i sommarstugan. Vi har nämligen kommit in i målarfasen och det innebär att vi faktiskt börjar kunna se slutet på den ett år långa tunneln. Visst, där är massor kvar att göra, men tre färdiga sovrum innebär att vi kan börja flytta dit grejer! Tjoho!

European Commission: Study on climate change adaptation

Så har ytterligare en jobbvecka kommit igång på allvar. Som vanligt känner jag mig alltid mest på hugget de första dagarna och en hel del har blivit gjort. Jag håller dessutom på att förbereda mig mentalt på att denna veckan inte tar slut förrän nästa helg eftersom jag ska vara borta på tjänsteresa hela helgen. Jag har små planer på att ta en kompdag på torsdag så att jag kan få lite ledighet, men jag har inte riktigt bestämt mig än.

En av anledningarna till varför jag inte kan ta ledigt är att jag har ett brev som måste besvaras denna veckan. Naturligtvis kan jag göra det hemmifrån, men jag har ju inte tillgång till allt jag behöver för att kunna svara på brevet där. Brevet kommer från Europeiska kommissionen. Ganska coolt tycker jag. De håller på att göra en studie om vilka klimatanpassningsåtgärder som görs i de Europeiska kustområdena och vår kommun har valts ut speciellt. Naturligtvis ska jag ge dem den Policy om integrerad kustzonsförvaltning som jag har arbetat med i två år och som nu (äntligen) har blivit antagen av Kommunfullmäktige, men det krävs lite jobb för att formulera ett bra svar, översätta policyn och fixa fram budgeten för kustskyddsåtgärderna de senaste 10 åren (som dom cokså vill ha). Spännande och roligt arbete, men jag är orolig för att min skolengelska inte riktigt kommer leva upp till den standard som jag skulle önska att den hade.... Jag tror det är läge att införskaffa ett ordentligt lexikon!

Tjoho!

Medan jag satt och slösurfade gick jag av en ren slump in på en webbsida som drivs av en väldigt engagerad grupp i Löderups strandbad. Man kan ju inte annat än att bli lite glad när man blir citerad och omskriven för sitt arbete. För er som var nyfikna på den insändare jag skrev för ett tag sedan så har ni hela innehållet på länken ovan.

Fasans fasa

Jag sitter just nu och läser litteratur om kustzonsförvaltning på engelska eftersom vi ska ha besök från Indonesien och jag nödvändigtvis måste hålla ett föredrag. Why God, why?

Jag förstår varenda ord jag läser, men när jag sen ska prata och dessutom försöka låta intelligent, så går det käpp rätt åt skogen. Alla smarta ord och formuleringar rasar ur huvudet på mig och jag står som en knäppgök som snubblar på tungan och försöker använda, det mindre belevade, kroppsspråket för att uttrycka ord som förvaltning och kustskyddsstategier. Att tala inför folk brukar vanligtvis inte vara några problem för mig. Undantagen är om folket är utländska eller och de är yngre än 22...

Suck.

Vi kan ju hoppas på att detta bara är ett "worst case scenario" men det lär vi får reda på nästa vecka.

Mycket rök, men ingen eld

Det visade sig vara fullkomligt galna spekulationer som jag lade fram i mitt förra inlägg. Tack och lov. Med facit i hand vet jag faktiskt inte varför jag oroade mig så mycket. Indonesienbesöket kommer bli av och Mr A medverkar glatt. Jag kommer stå för de praktiska arrangemangen och eventuellt hålla ett litet anförande om mitt skötebarn. Nu gäller det att börja plugga engelska facktermer!

Fint besök - stor förlust?

Fick för ett par dagar sedan reda på att jag kommer stå som värdinna för ett besök från Indonesien. Detta är ju naturligtvis väldigt spännande, men av någon anledning får jag en konstig känsla i magtrakten.

Anledningen till varför det kommer ett gäng Indonesier till Ystad är för att den professor som vi samarbetar med på LTH har ett projekt som pågår i Indonesien. Nu har det visat sig att hans asiatiska kollegor har blivit intresserade av den Kustskyddspolicy som jag har skrivit. Av den anlednigen blev jag och min, vad ska jag kalla honom, mentor (??) ombedda att organisera en liten träff i Ystad. Ganska snabbt fick jag ett meddelande från min mentor där ha sa att jag skulle hålla i besöket och att han troligen inte kommer vara på plats. Det är inte ovanligt att han ofta är ute på olika uppdrag, men det som känns konstigt är att detta är ett typiskt tillfälle som Mr A aldrig skulle missa. Dessutom är det i slutet av maj, så det är ju god tid att ändra eventuella planer. Ovanpå allt har han bjudit in ett stort gäng av mina tidigare arbetskamrater (på förra kontoret) på fredagsfika idag. Detta är mycket ovanligt och konstigt eftersom han fyller år i typ december och det har vi redan firat, han jobbar inte längre med oss utan på en annan förvaltning och i övrigt kan jag inte tänka mig någon bra anledning förutom en (som egentligen är ganska otänkbar)... Kan det vara så att han tänker lämna sitt arbete på kommunen för att ägna resten av sin arbetsföra ålder till sin egen konsultfirma? Detta skulle vara en stor förlust för framförallt erosionsarbetet i kommunen. Han är den som har drivit frågan under väldigt lång tid, han har ovärderliga kontakter och en enorm kunskap.

Naturligtvis är det inte rätt att dra slutsatser på det här viset, men det känns som om alldeles för många pusselbitar passar ihop på ett oroväckande sätt. Jag håller tummarna för att jag är helt ute och cyklar, jag lär ju få reda på hur det ligger till i sinom tid.

Det var ett tag sedan

Påskhelgen har varit allt annat än lugn, men det har varit roliga aktiviteter som har avlöst varandra. Mesta delen av tiden tillbringades i Löderup. Vi håller på att riva/renovera vår sommarstuga i Löderups strandbad så familjen samlades och tog ett gemensamt grepp.

Jag har bott i Löderups strandbad alla sommrar i hela mitt liv, men det var först vid årsskiftet 2007/2008 som vi (familjen O) blev ägare. Tidigare har mina morföräldrar ägt båda de hus som ligger på tomten, men så är inte fallet längre. Detta innebär naturligtvis att vi helt ska göra om den stuga som har varit mina morföräldrars. Väggar, tak, golv, toalett och kök ska rivas ut och stugan kommer se helt annorlunda ut. Det ska bli väldigt spännande att se resultatet av vårt arbete.

Vädret och resultatet av det lade dock sordin på det glada humöret. Sverige blev nämligen mellan 2-3 meter kortare mellan långfredagen och påskafton. Den sand som hade lagts ut på stranden för att till viss del skydda kanten mot erosionen kunde inte ta påfrestningarna av stormen och ytterligare en bit av kanten följde med. Nu är det ca 5 meter från vår väg till strandkanten. Det var inte speciellt upplyftande att vara på plats och se på medan det hände. Man känner sig totalt maktlös och inser hur lite som egentligen krävs för att detta ska hända. Även om det har stormat mycket under vintern, så har det varit västliga vindar och vattenståndet har varit lågt. I fredags var vindarna nordliga och då blir vattenståndet högt och erosionen är ett faktum. Nu känns det ännu mer aktuellt att vi måste ta tag i det här och göra vad vi kan för att skydda vårt hus. Tråkigast var det för våra nya, danska grannar som precis har köpt sin stuga för över 2 miljoner kr och som inte hade en aning om vilka problem som finns vid vår kust. Jag trodde faktiskt att den förre ägaren var en bättre människa än så...

I Löderup passade jag även på att ta ett par ridlektioner, fira påsk på annadagen och mysa med familjen. Den lilla tid som blev över fördelades mellan två fester, en i Skurup och en i Lund. I Skurup firades det traditionell påsk med en middag med bl a ljuvlig leverpastej och hemmalagad inlagd sill. Det är dessutom extra trevligt med familjemiddag i Skurup nu när vi har fått ytterligare en kvinna till bordet, min svågers söta flickvän "Vi".

I Lund startade vi en ny tradition när Tvillingsystra mi bjöd in till Äggrullningsfest. Ett mysigt gäng var samlat för knytkalas och tävling. Festen var faktiskt en present till herr och fru Orre som gifte sig i somras. Under vårt (Flickorna från landet) tal gjorde vi en lek som går ut på att brudparet ska välja ut personen med det vackraste skrattet, den kortaste kjolen, den snyggaste slipsen m.m. Alla de som har pekats ut får sedan en uppgift som det ska göra med eller för brudparet. En aktivitet för varje månad. Tea & Alex fick i uppgift att fixa äggrullning i mars och jag tror att de som var med kan hålla med mig om att de lyckades väldigt bra. Jag har aldrig någonsin rullat ägg på detta vis, men det var jättekul och det gick ganska bra... Med min (om jag får säga det själv) utmärkta teknik och mina (av mor) välvalda ägg lyckades jag utklassa samtliga deltagare och vinna stort med en skörd av hela nio ägg. Vad är det man brukar säga...nybörjartur??