Sorgligt avsked

Igår fick jag ta farväl av min nya favorithäst. Hon är dräktig och är beräknad till maj, så det var sista gången jag red henne innan hon återvänder till sin ägare. Tyvärr lär hon inte komma tillbaka eftersom hon har stora problem med av sina hovar. Jag har ridit henne hela denna terminen och hon har varit alldeles ljuvlig. Lagom sur i boxen så att man tvingas fjäska (pussar och kramar), men extremt samarbetsvillig och duktig i ridhallen. Dessvärre fick vi inte sluta på topp. Trots att hon älskar att hoppa, så strejkade hon vilt och vi insåg att det inte var läge att pressa henne mer. Eftersom hon är så förjtust i att hoppa så strejkar hon inte förrän det verkligen är något som är fel. Det innebär att jag inte heller fick hoppa, utan istället rida runt på en något frustrerad häst.

I boxen efter lektionen fick hon lite extra kärlek innan jag tog mig i kragen och körde hem. Hela situationen känns mycket bättre när man vet att hon återvänder hem till en av sina bästa kompisar som hon saknade väldigt mycket i början av sin vistelse på ridskolan. Ett sorgligt avsked med ett lyckligt slut.