Kära dagbok...

Detta inlägg skrevs torsdagen den 9/12 och publiceras idag p.g.a. känsligt innehåll :)

Idag går jag in i min 16:de graviditetsvecka. Detta är den huvudsakliga anledningen till varför det har varit så tyst på bloggen. Graviditeten har överskuggat allt och jag har inte haft någon inspiration att skriva om något annat. Nu kommer det förhoppningsvis bli ändring på det.

Jag mår oförskämt bra. Under några veckor led jag av överväldigande hunger och om jag inte fick mat så började jag må lite illa, men annars har jag helt sluppit det där med illamående. Jag är dock inte helt säker på att jag verkligen har fattat vad som är på gång. Förutom några få symtom så mår jag som vanligt. Skillnaden är det där stora blå plusset...

Om jag ska sammanfatta mina känslor så här långt så är jag naturligtvis väldigt glad. Samtidigt är jag livrädd och jag tycker att allting som är förknippat med det här är otroligt läskigt. Är jag redo? Kommer jag någonsin bli redo? Hur kommer vårt förhållande att utvecklas av det här? Kommer vi att klara det? Skulle vi inte har blivit helt färdiga med huset innan vi försökte få barn för att njuta lite av det själva? Massa konstiga och själviska tankar som strömmar genom huvudet.

Veckorna 6-14 var konstigast hitintills. Jag kände mig svullen och konstig och ville dölja magen trots att den inte alls putade. Jag var på dåligt humör hela tiden eftersom jag ständigt var hungrig. Jag gick också och förberedde mig mentalt på att jag förmodligen kommer få en förlossningsdepression, att barnet kommer att ha kolik eller någon annan fasansfull sjukdom, att allt som kan gå snett går snett... Jag som normalt är den ständige optimisten kunde bara föreställa mig de värsta scenarierna.

Nu verkar saker och ting ha fallit på plats lite mer. Visst är jag fortfarande rädd och jag oroar mig en massa, men magen börjar puta lite smått och jag behöver inte dölja den i några bylsiga kläder. Omgivningens uppmuntrande stöd gör nog att jag känner mig något lugnare. Igår var jag dock med om en intressant sak: När jag fick ett svar jag inte vill ha av min älskade sambo så svämmade tårarna över och innan jag visste ordet av så storgrät jag. Stackars sambon blev alldeles tagen och försökte trösta, men jag försökte förklara att det nog var hormoner som fick mig att överreagera. Det är tydligen något jag kommer få vänja mig vid... Jag har märkt tidigare att jag är något mer lättrörd, men det här överrumplade till och med mig.

Att H och jag ska få en bebis är fortfarande en tanke som är svår att förstå. Om några veckor ska vi göra ett första ultraljud och förhoppningsvis blir allt lite mer verkligt då.

Så länge alla nära och kära inte har fått reda på att jag är gravid kommer jag inte att publicera mina inlägg utan än så länge skriver jag för min egen skull och för bebis.

Vi hörs!

Allt och inget

Det händer en massa och samtidigt ingenting i mitt liv just nu. I vilket fall känns det inte tillräckligt intressant att berätta om här.

Just nu är jag dock enormt lycklig över att en fint snötäcke döljer allt det bruna och gråa. Inför första advent har julkänslan verkligen infunnit sig och helgen ska ägnas åt adventspyntande, tapetsering och julbak med bästaste flickorna. ÄNTLIGEN!

Rötägg

Förutom allt flyttande av möbler från ovanvåningen till nedervåningen där hemma, så har jag bytt arbetsplats för sjunde gången på 5 år. Kanske inte så förfärligt egentligen förutom det att tre av flyttarna har skett det senaste året och det lär komma minst en till innan jag sitter på rätt plats. Anledningen till allt flyttande är att jag numera tillhör en liten miljöstrategisk avdelning (vi är totalt tre personer) och tanken är att vi ska sitta tillsammans för att få så tight samarbete som möjligt. Det målet är ännu inte uppnått och just nu sitter jag och min närmaste chef i ett sammanträdesrum som temporärt har gjorts om till ett kontorslandskap. Det kunde ha varit bättre, men det är faktiskt helt ok.

I övrigt när det gäller jobbet är jag ganska förvirrad. EU-projektet som jag arbetade med och som grankommunen tog över ledaskapet för har nu återgått till vårt ledaskap. Ingen vet någonting, men någon förväntas veta och framförallt driva det... Suck! Tyvärr är det så att samarbetet med grannkommunen kunde varit bättre. Den ansvarige tjänstemannen där har ett horn i sidan till mig eftersom jag tydligen ifrågasätter vissa av hans beslut lite för ofta. Dessvärre brukar de slutgiltiga besluten tas över mitt huvud vilket i slutändan ger "grannen" rätt, till min stora förtret. Vet inte riktigt hur jag ska hantera saken utan att bli alltför besviken.

Jag är dock väldigt tacksam för att personen i fråga inte jobbar på samma arbetsplats som jag. Jag har aldrig tidigare sett på maken! Han har en förmåga att göra mig fullkomligt galen med sina härskartekniker. När jag tror att jag förstår mig på honom så säger han helt något som är helt tvärt om det han har sagt tidigare och så förnekar han fullständigt sina tidigare uttalanden. Det slutar med att jag står och ber om ursäkt för att jag har "missförstått". Fruktansvärt enerverande och jag blir enormt arg på mig själv som går på det gång på gång.

Tack och lov har jag en chef som är mycket stöttande och står på min sida till hundra procent vilket är väldigt tacksamt. Just nu försöker jag ha så lite som möjligt att göra med grannen och i de fall jag behöver kommunicera med honom sker det skriftligt med kopior till alla berörda. Han ska i alla fall inte kuna påstå att jag har sagt saker som jag inte har sagt, så jag försöker vara så försiktig jag kan.

Trist bara att detta enda rötägg ska kunna påverka mig så till den milda grad, men jag lär mig...

Äntligen tillbaka

Min första upphandling är klar, konsult har fixats till nästa upphandling, avsiktsförklaring inlämnad till eventuellt framtida EU-projekt, partnermöte genomfört, och miljöutbildning för hamnens personal genomförd.

Det har varit intensivt ett tag, men nu börjar det äntligen lugna ner sig. Det är konstigt ibland hur allting har en förmåga att hopa sig. Jag har fortfarande ett antal dödslinjer kvar att klara av, men det känns så mycket mer hanterbart när man inte har tusen andra saker att tänka på samtidigt.

I Vita huset går det framåt. Allting har gått på sparlåga eftersom vi skulle ordna med installationen av jordvärmeanläggningen och tillfixningen av skorstenarna. Förutom ett par detaljer med skorstenarna (nya kåpor) så är allt nu i princip klart. Jordvärmen är lagd i backen och hela gräsmattan är fräst och krattad tack vare mycket snälla svärföräldrar. De senaste dagarna har vi städat och fixat så att vi ska kunna flytta ner möblerna från övervåning till nedervåningen och igår fick köksbordet inta sin plats i matvrån. Ikväll ska gjutjärnskaminerna på plats och innan veckan är över hoppas jag att även soffa och TV hittar ner. Mycket spännande, men det kommer bli förfärligt tomt på ovanvåningen. Tror faktiskt att det börjar dra ihop sig till en ordentlig shoppingtur. :D

Förklaring

Har så mycket att göra att jag knappt vet vad jag håller på med. Många gånger är det väldigt trevligt att dela sin tid på två olika verksamheter, men just nu är det bara jobbigt.

Resultat: bloggen blir lidanade, men det verkar bli en ljusning så småningom och då är jag tillbaka.

Två stora projekt

Denna och nästa vecka händer det stora saker i Vita huset. För det första ska vi äntligen få våra två gjutjärnspisar på plats vilket är ett avgörande steg för att vi ska kunna göra det sista i vardagsrummet och köket och börja flytta ner möbler från ovanvåningen.

För det andra så ska vi installera en jordvärmeanläggning som drastiskt kommer att sänka våra uppvärmningskostnader och dessutom stabilisera värmen i huset nu när det börjar bli kallare.

Båda dessa aktiviteter kommer höja värdet på huset vilket såklart är väldigt bra, men jordvärmen kommer också medföra den lite mindre angenäma detaljen att hela gräsmattan kommer att bli en enda jordhög. Gräs ska ju sås på hösten, men jag oroar mig ändå för att vi kommer ha en ganska trist trädgård nästa sommar. Inte får jag plantera något nytt heller eftersom min käre sambo tycker att vi ska avvakta med det tills vi har en mer övergripande plan för trädgården. Jag får helt enkelt acceptera att trädgården är lite rörig ett tag och njuta av bilderna jag tog i somras istället.

Kirgislöken står mitt i gräsmattan och kommer dessvärre försvinna när vi plöjer upp gräsmattan

Detsamma kommer hända denna gula lilja.

Vår spireabuske kommer gå hädan tack vare jordvärmen

Klematisen får jag, tack och lov, behålla.

Förberedelser för jordvärmen

Vi har lila, nästan ogräsliknande blommor i rabatten som kommer att vara kvar

Rosorna är uppgrävda. Rådjuren tyckte att de var liiiite för delikata och jag kunde räkna sommarens blommor på en hand.

Vila i trädgården

Utsikt över "vår" sjö

Inte helt enkelt...

Blir så extremt frustrerad över att jag förväntas klara av att göra en upphandling helt själv utan att få vettiga instruktioner eller hjälp samtidigt som det är helt omöjligt att få svar från de som var med och gjorde det ursprungliga upphandlingsunderlaget. WTF!

Nu är risken väldigt stor att tjänsten som jag upphandlar blir sämre eftersom underlaget är alldeles för otydligt.

Grrr!

Tack och lov så har jag mycket förstående kollegor och det finns många vänliga själar som är villiga att stötta så gott de kan. Sen hjälper det också att se en "Facebook-vän" skapa en fuldans med sig själv i ett hysteriskt kul, interaktivt konstverk. Testa själv, vet jag!

Framstegen i huset

Det är inte lätt att visa framstegen i Vita huset. Om det beror på min oförmåga att ta intressanta bilder eller något annat kan vi låta vara osagt, men jag gör ett litet försök här genom att visa hur bland annat vårt kök har förändrats under sommaren.

I början av juni var det ganska stökigt

Sen målade vi väggarna och det blev lite renare.
De omålade väggarna vid bardisken ska få tapeter så småningom.

Från köket, genom hallen och in på toa

Golven täktes av i mitten av juli

Det har varit lite bekymmer med skorstenarna. Bland annat har vi fått rensa kanalerna och göra lite hål i väggarna. Annars är det nymålat i vardagsrummet...

Håkan syrar den nymurade väggen i hallen

Dags för golvslipning

Svärfar är duktig och snäll

Nyslipade, oljade och polerade golv!

Bänkskivan behövde också slipas och oljas in

Golvet i hallen har fått klinker och är numera även fogat.

Det blev en liten inblick i hur arbetet framskrider. Nu är det faktiskt mest småsaker kvar. Det stora som ska ske i höst är installation av två gjutjärnskaminer och att vi ska få jordvärme. Jordvärmen kommer ju inte att påverka huset så mycket, utan snarare trädgården. Installationerna av kaminerna kommer däremot att vara lite stökigare och vi lär inte flytta ner några möbler förrän det är klart. Sen hoppas jag att min innerligt efterlängtade tapet i köket snart kommer upp, men det finns tyvärr inga garantier. Eventuellt får det avvakta till efter kaminerna eftersom det förmodligen kommer skita ner ganska ordentligt. Nåja, ännu en trevlig sak att se fram emot!

Utlovade bilder - Rom

Första lunchen

Pantheon

Utanför Pantheon

Det finns gott om vackra byggnader i Rom

Piazza Navona by night

Detalj i fontänen

I närheten av Villa Borghese med fantastisk utsikt

Nya inköp

Service på det som anses vara Roms bästa pizzaresturang

H hittade Homers öl i Italien

Kontraster

Missade målet

Trodde jag skulle vara duktig idag och leverera de utlovade bilderna. Dessvärre fick jag fel minnespinne med mig, så det får bli nästa vecka istället.

I helgen ska listerna i bästa fall färdigställas efter missödet vid golvslipningen. Ni andra får ha en härlig helg... ;)

Ljuvliga sommarmorgon

Hittade detta klippet på min telefon och blev sugen på att vrida tillbaka klockan lite. Jag fick ett par ljuvliga dagar i sommarstugan och varje morgon började min kära moder och min supersöta systerson dagen genom att hälsa på stora vattnet. En av dagarna var jag klok nog att ta med kameran.

PS Damen på stranden är vår granne. Det är min mamma som syns ute i vattnet.

Målet för veckan

Jag jobbar på och tycker att jag egentligen inte har så mycket att skriva om här på bloggen. När jag tänker efter så har det i själva verket varit en fantastisk helg och det har hänt så mycket att det faktiskt känns lite jobbigt att skriva om allt. :) Så kan det vara ibland...

Just nu längtar jag till att vi ska få internet hemma så att jag inte behöver stjäla tid från lunchen för att skriva på bloggen. Framförallt hoppas jag att mina bilduppdateringar ska bli avsevärt mycket mer frekventa när jag inte renoverar hela kvällarna. Jag tänkte dock göra ett försök och anstränga mig lite för mina trogna läsares skull genom att sortera ut lite bilder av vad som har hänt under sommaren och hur renoveringen utvecklar sig. Målet för veckan är alltså att lägga upp bilder på bloggen! Känns som ett lagom ansträngande mål så här i sensommartider.

En kort sammanfattning av helgen följer:

• Vi har fått våra nya sopkärl. För en miljönisse som mig så är detta drömmen. jag kan sortera allt, ALLT utanför dörren och det är underbart!
• H har fått en mycket bra, ny tjänst på sitt jobb så det firades med champagne.
• Lördagen ägnades åt auktion från vilken vi återvände med några fina "fynd"
  
• Vi åt en ljuvlig middag med goda vänner och fick goda nyheter vilket firades med utmärkt rött vin.
• H och hans kumpan A gjorde skogen osäker genom att klä sig i svart och smyga omkring och spana på en mystisk bil. Detta var förvånansvärt roande även om jag inte direkt deltog själv.
  
• Hela söndagen tillbringades i Rydbergska hemmet med nästan alla flickorna från landet. Vi hade fixardag och mycket blev fixat. :)
• Ovanpå allt har min kära syster bokat vårens resa för hela klanen. I februari åker jag till Khao Lak! :)
  

Sommarlovet

Så var semestern slut och vardagen börjar återvända. Vi har haft en lugn, skön semester som till stor del har handlat om att fixa i huset, men vi har ändå haft tid att njuta i värmen, ligga på stranden, besöka marknader, grilla i trädgården, ha nära och kära på besök och massa annat som hör sommaren till.

I huset har vi hunnit med en hel del. Numera har vi klinker på golvet i hallen, golven är slipade och oljade på nedervåningen, de flesta vägguttagen och ljusknapparna återmonterade, skorstenarna förberedda för installation av gjutjärnskaminer, några dörrar tillfixade, väggen i köket förberedd för tapetsering, förråden tömda från allt renoveringsavfall osv...

Ja, vi börjar faktiskt närma oss ljuset i tunneln. Min älskade sambo sa igår att ha tyckte det kändes konstigt att det snart var slut med renoverandet. För min del känns det som om allting börjar nu. Det är nu vi ska försöka fylla vårt hus med det som kommer att göra det till ett hem. Vi har börjat lite smått med att hitta lite möbler här och där hos våra familjer. Ett skrivbord och tillhörande vitrinskåp som passar i biblioteket, några vägghängda skåp med fantastisk patina som ingen använde, mindre fynd på loppisar och marknader... Först och främst måste vi dock flytta vår möbler så att soffa och matbord står där det ska, men innan vi kan göra det så måste alla golvlister målas IGEN efter ett ganska stort missöde som innefattade tejp och j-vligt gamla lister, men det är en annan historia...

Längtan

Sista dagen innan en lång, välförtjänt ledighet. Härligt! Igår täcktes golven av på nedervåningen och äntligen är det möjligt att gå omkring där nere utan att vara "byggklädd". Än är det inte aktuellt att börja möblera. En hel del ska klaras av innan dess, men just nu spelar det ingen roll.

Jag gjorde en liten film för er som är intresserade, men som vanligt så får man ligga ner på sidan för att titta på den... :)

Känslan av hemma

Trots att jag har älskat vårt hus från första stund så genomgår jag nu en nyförälskelse. Tack vare att vi har så dålig fantasi så att vi återanvänder favoritkulörer som vi har haft i våra tidigare hem, så känner jag mig mer hemma allteftersom rummen blir färdigmålade. Igår fixades det sista i vardagsrummet och nu är det bara en tidsfråga till jag får täcka av golvet och tvinga alla mina gäster att ta av skorna när de går in. Underbart!

Renoveringsstatus:

Renoveringen av Vita huset fortgår som planerat. Den senaste veckan har köket målats, golvet i hallen förberetts för nytt klinker, den nya tegelväggen syrats och behandlats och våra skorstenar har blivit rensade från enorma mängder pinnar och krafs och ett och annat fågelskelett.

Vi börjar se ljuset i tunneln, men det är en del kvar. Vardagsrummet är det enda rum som inte är färdigmålat, fondväggen i köket ska bearbetas innan vi kan sätta upp den underbara tapeten, på golvet i hallen och i källartrappen ska det sättas klinker, samtliga element ska målas, golvet ska slipas och oljas och alla dörrar i hela huset ska fixas till lite.

Jag försöker bearbeta H att vi inte ska göra allt under semestern. Det är viktigt med vila och min plan är att så snabbt som möjligt göra det som måste göras för att vi ska kunna flytta ner våra möbler på nedervåningen. Det andra kan skjutas fram till regniga höstkvällar. H har inte riktigt samma plan, men jag ska nog kunna övertyga honom. För att kunna fylla alla 220 m3 krävs det ju till exempel att vi besöker ett antal loppisar och flertalet går ju av stapeln nu under sommaren, så det är bara att acceptera. :)

Trots att jobb som blivit gjort, så har jag lyckats spendera lite tid (med betoning på lite) i sommarstugan. I helgen var jag och mina systrar tillfrågade av den lokala pensionärsföreningen att sjunga på deras sommarfest. Trevligt att göra några pensionärer glada. Samma kväll passade vi på att kika på den nya Twilight-filmen Eclipse som faktiskt var riktigt bra. På lördagsförmiddagen hade en av föreningarna i Strandbaden sitt årsmöte och där var jag, tillsammans med kommunalrådet, inbjuden för att prata lite om kustskydd och vad som planeras i kommunen. Söndagkvällen tillbringade vi på Söderslätt med vänner vi inte har träffat sedan tidigt i våras och det kändes fint att få uppdatera varandra om det senaste som hänt.

Ikväll tar vi nya tag i huset (igår var vi hos grannarna och käkade middag, så då blev det inte mycket gjort) och snart, snart är vi färdiga...nästan.

Smaken av förr

Jag har hittat det ultimata chokladdryckspulvret. Det som smakar som O´boy smakade när vi var små.

Det var inte så många år sedan jag var en storkonsument av just O´boy. På senare år har originalversionen försämrats avsevärt och numera smakar det mer socker än choklad. Eftersom jag har varit sugen på O´boy ett tag, så bestämde jag mig igår för att inhandla detsamma, trots tvivelaktig smak. Döm om min förvåning när jag hittar O´boy Dark i hyllan. Samma lättlösta chokladpulver, men med mer intensiv chokladsmak, ett cacaoinnehåll på 38 % och , det bästa av allt, en vuxnare smak utlovades på paketet. Eftersom jag är en chokladälskare av stora mått lät detta nästan för bra för att vara sant. Detta är som gjort för oss 70- och 80-talister som har vuxit upp på O´boy!

När jag kom hem från affären var jag ju helt enkelt tvugen att testa den direkt. Den smakar precis som förr! Fantastiskt! Det verkar ju onekligen som om de succesivt har dragit ner på chokladen sedan jag var liten och nu återinfört den i en mörk version. Tack, tack, tack kära O´boy! You made my day!

Bröllop, grannar och takmålning

Nu är det allvar i Vita huset. Målningen av nedervåningen har påbörjats och status för nuläget är att taken i samtliga rum, utom i köket är färdiga. I köket har vi ännu så länge bara målat en gång och det blir ännu en omgång ikväll.

Äntligen, äntligen börjar vi se ett ljus i tunneln. Tapeter ska beställas och jag börjar så smått fantisera om hur jag ska inreda. I början kommer det dock inte direkt bli en utmaning eftersom vi har begränsade resurser på möbelsidan och det handlar mest om att placera saker och ting på det mest praktiska stället.

Det är helt och hållet H:s förtjänst att vi har kommit så långt denna helgen. Medan han har jobbat och slitit så har jag haft äran att få vara med på min äldsta barndomskamrats mycket vackra och intima bröllop (det var bara den närmsta familjen som var närvarande) samt brudparets dotters dop. Jag hade hedersuppdraget att försöka fotografera den lilla familjen. Några bra bilder lyckades jag få till och jag hoppas verkligen att de blir nöjda. Trots löfte om halvkasst väder, strålade solen från en klarblå himmel och brudparet verkade mycket lyckliga!

Så fort jag kom in om dörren där hemma fick jag kasta på mig arbetskläderna och måla lister för glatta livet. Trots mitt bortfall under lördagen så unnade vi oss lite besök igår. Vi bjöd in de närmsta grannarna (en ung familj och ett par i 50-årsåldern) på brunch för att vi alla ska lära känna varandra bättre. Vi har träffat dem tidigare, men aldrig allihop tillsammans och det var väldigt, väldigt trevligt. Förhoppningsvis blir det snart igen!

På kvällen kom familjen av Björnstorp till oss och vi fick lite kvalitetstid med dem över en hemmagjord burgare och en härlig limepaj. En riktigt lyckad helg helt enkelt!

Sommarlov

Så har sommarlovet startat och min jobb-buss har slutat gå. Ingen större katastrof då det går en buss några minuter senare, men som kräver ett byte och lite väntan. Det innebär bara att jag hinner läsa lite längre i min bok och, om jag har tur, njuta lite av morgonsolen.

Vi hade vårt första riktiga bakslag med huset i förra veckan. Trots att vi har två rejäla murstockar i huset verkar det dessvärre som om det finns en allvarlig risk att vi aldrig kommer att kunna utnyttja dem på rätt sätt. Vår dröm är att kunna koppla in inte mindre än tre kaminer/gjutjärnsspisar/öppna spisar i huset, men rasade mellanväggar i skorstenarna och olämpligt byggande av den förre ägaren verkar sätta stopp för de planerna. Ännu är sista ordet inte sagt. Vi behöver ta dit en sotare för att helt få klart för oss hur regelverket ser ut innan vi eventuellt börjar riva i väggarna.

Å andra sidan börjar det dra ihop sig för att börja måla på nedervåningen. Vi har fortfarande lite finlir kvar, men tanken på att vi snart kan börja måla gör att man plötsligt blir väldigt motiverad att jobba jättemycket! Naturligtvis kommer problemet med murstockarna eventuellt att sätta lite käppar i hjulet även när det gäller målningen, men just nu känns det hoppfullt. Kanske, kanske ska jag få tillbringa sommaren med att fynda på loppisar...

Favoritbilderna från sommarens bröllop

Mååååånga bilder blev det. Här följer ett urval av mina personliga favoriter. Klicka på bilderna för att se dem i större format.

Bruden gör sig iordning.

Sanna när hon är som bäst

Linda fikar
Brudparet ser varandra för första gången iklädda sina bröllopskläder
Den vackra bruden
Dans på backåkra innan vigseln
Det vackra brudparet vid PAX-stenen
Lyckliga efter vigseln
Nu äntligen är hon Alexanders ansvar :)
Brudparet vänslas i hängmattan
Vår fina morfar...
...och fina mormor.

Storasyster med mannen på dansgolvet

Sanni och Zand

och till sist, våra vackra föräldrar.

Fantastiska Rom

Helgen i Rom var lika fantastisk som vi hade hoppats. Vädret var underbart, vi hann se massor samtidigt som vi hann njuta och ta det lite lugnt. Vi åt mycket god mat och fick med oss en ordentlig bit parmesan hem. Helt enkelt toppen. Kan förresten varmt rekommendera det B&B som vi bodde på, Le Real de Luxe, som låg väldigt nära Termini och på gångavstånd från Colosseum och Forum Romanum. Visserligen skulle vissa påstå att allting ligger inom gångavstånd i Rom, men när man har kort om tid så är det toppen att kunna utnyttja metron och bussarna som är förvånansvärt smidiga att använda. Vi pratar redan om nästa resa dit...

Vi kickstartar sommaren i Rom

Känner mig, trots två sovmornar, omotiverat trött. Kan bero på vädret, men även på att det har varit mycket de senaste veckorna. Det är märkligt hur någon annans bröllop kan ta så mycket tid och energi i anspråk. Jag kan inte riktigt föreställa mig hur det skulle vara den som faktiskt gifter sig. :) I och för sig har allt som har tagit tid varit väldigt trevliga "besvär". det är inte var dag man gifter bort sin tvillingsyster eller fyller 31 som vi gjorde veckan efter bröllopet.

Denna helgen som kommer hoppas jag dock få lite möjlighet att slappna av och skämma bort mig själv. Vi ska nämligen till underbara Rom. Denna resa har varit planerad ett ganska bra tag, men med allt annat så hade jag helt lyckats glömma att det var redan nu som det var dags.

Jag har förhört vänner med Rom-erfarenheter för att vi ska kunna få så mycket som möjligt ur de drygt 2.5 dygnen vi ska tillbringa där. Väderprognosen verkar lovande och nu måste jag börja fundera på vad som ska packas. Jag har nästa glömt bort hur man klär sig när det är 20-28 grader varmt utan att ta på en bikini... men även det är ett mycket angenämt besvär. Ska bli härligt att äntligen få lite försmak på sommaren. Håll tummarna att jag inte bränner mig!

Sommarbröllop

I helgen sken solen över Österlen och min fina syster fick så äntligen gifta sig med sin älskade A.

Regn och blåst på fredagen, nära storm på söndagen och strålande solsken och ca 1 m/s på lördagen. Sådan tur är det inte alla som har! Jag och H ansvarade för bland annat fotograferingen, så förhoppningsvis ska jag väl kunna dela med mig av några foto här. Jag tänkte dock att brudparet skulle få se dem först.

Hela dagen gick precis så bra som vi hoppades. Lite drama uppstod när vår 13 månader gamla systerson plötsligt fick åka till akuten med sin pappa för att vi hittade en vätskefylld bula på ena sidan av huvudet. Tack och lov fick vi ganska snabbt besked om att det inte var något farligt även om man egentligen inte riktigt vet vad det är och hur den har uppkommit.

Minglet, ceremonin, festen, talen...Ja, allt var perfekt! Hoppas verkligen att brudparet också är nöjda. Nu är vi nog alla ganska nöjda över att det är över, men minnena är vackra.

Framsteg

Jag och Sofia passade världens underbaraste systerson i lördags. Jag skulle egentligen göra det själv, men fick stöd från systern vilket alltid är väldigt bra.

Viggo är vid det här laget ca 13 månader. Han går om man håller honom i handen eller om han håller i sig, men han är lite feg och sätter sig ner när man släpper taget. I lördags bestämde vi oss därför för att öva att gå själv och vi fixade det! Helt plötsligt gick den lille fjanten flera steg helt själv utan att hålla i sig. Helt fantastiskt och hans två mostrar var lyriska!

Dessutom lyckades jag få honom att somna ganska tidigt och sova utan uppehåll till kl 9 på morgonen. Något som inte händer speciellt ofta. Lite kaxig känner man sig allt när man har lyckats så bra, men risken finns ju att man är lite för kaxig och att allt går åt pipsvängen nästa gång.

Det är i alla fall helt fantastiskt att få vara med om denna ljuvliga lilla människas framsteg och jag kan nästan inte få nog. Ser inte direkt framemot att han kommer bli en finnig 15-åring som vägrar att kramas, men varje ålder har väl sin charm...

Den stora festen

Nu är det full fokus på helgens bröllop som gäller. Klänning, skor och accessoarer är fixade. Dagen och kvällen innan bröllopet är uppstyrda både för bruden och brudgummen, smygande och hemlighetsmakeri pågår för fullt... Väldigt spännande ska det bli! :) Det är möjligt att jag har engagerat mig lite väl mycket i min tvillingsysters bröllop, men så som det ser ut just nu så är detta det närmsta ett eget bröllop jag någonsin kommer vara. Min käre sambo har nämligen ett väldigt stort och obegripligt motstånd till allt vad bröllop heter, så jag börjar vänja mig vid tanken på att aldrig bli gift själv. Ingen större katastrof, men min kära syster och svåger kanske tycker annorlunda... ;)

Eftersom bröllopet ska hållas utomhus så ber vi till vädergudarna för i alla fall någorlunda fint väder. Just nu verkar prognoserna lovande, men vis av erfarenheten så vet vi att det kan ändras väldigt snabbt.

H och jag har fått lite spännande uppdrag på bröllopet. Vi har fått den stora äran att vara vigselns officiella vittnen. Eftersom det är en borgerlig vigsel så är det tänkt att en av brudparets vänner ska hålla i en kärleksceremoni och att en vigselförättare ska hoppa in för att viga de unga tu. Vid dåligt väder ska kärleksceremonin hållas inomhus i festlokalen, vigseln ska däremot hållas utomhus på Backåkra oavsett vilket väder det blir. Vår roll som vittnen innebär alltså att vi, trots eventuell risk för allvarliga frostkador, halv dränkning eller bortblåsning, tvingas följa med brudparet ut på heden och bevittna deras vigsel. Vi är väldigt tacksamma för detta uppdrag....ärligt talat tror jag inte att något hade kunnat hålla mig borta. :)

Vi har också fått uppdraget att fotografera hela denna tilldragelse. Naturligtvis kommer vi att vara flitiga med kamerorna själv, men vi kommer i bästa fall även att be andra att fotografera delar av dagen.

I veckan ska de sista förberedelserna göras klara och sen kan vi förhoppningsvis slappna av i ett par dag innan den stora festen. De flesta som läser här kommer troligen vara där, men jag kommer nog att lägga upp lite bilder så småningom.

Lovely

Små framsteg görs på nedervåningen i Vita huset. Efter lite hjälp av svärfar i helgen är snart alla ytor som ska spacklas, spacklade. Lite, med betoning på liiite, kvar har vi dock.

I helgen fick vi även hem ett gammalt bord som har stått i det hus som någongång, eventuellt kommer bli H:s föräldrars lantställe. Att fylla vårt hem med fina, gamla möbler är ju målet, så nu har vi tagit ett steg på vägen. Ska bara ge det lite kärlek och omvårdnad och sen roa mig med att fundera ut var någonstans det kommer att göra sig bäst.

Längtar tills vi har internet hemma igen så att jag kan uppdatera er med lite bilder. Det är för besvärligt att göra det över lunch på jobbet. Tills dess får ni helt enkelt titta förbi och se hur vi har det. :)

Hjälp!

Börjar få lite ångest över vad det egentligen är som bor i skogarna runt vårt hus. Förra veckan när jag var ute och gick, ensam med hunden, så MORRADE någonting mot mig. Snacka om att vi fick bråttom där ifrån!

Tips om blogg och klänning

Jag läser mestadels mina vänners bloggar, men har fastnat för en modeblogg som jag gillar och som jag varmt rekommenderar. Tjejen som skriver verkar äkta och trots att jag inte alls har samma klädsmak så blir man ändå inspirerad. Colorelle heter bloggen och för några dagar sedan (23/4) gjorde Ulrika (som författarinnan heter) ett inlägg om studentklänningar.

Nu var det ju ett tag sedan jag var i studentåldern, men jag föll handlöst för denna fantastiska klänning



Döm om min förvåning när det visar sig att klänningen är från VILA och kostar 399:-. Det blev inköp direkt och nu hänger underverket i min garderob. Toppen! Jag har ingen aning om när jag ska ha den, men vad gör det när det var så pass billig som den trots allt var.

Lite läskigt hur glad en klänning kan göra en... :)