Helgen

Har haft en tuff, men väldigt trevlig helg. Lördagen tillbringades i Helsingborgs omgivningar på en möhippa med ett glatt gäng. Förmiddagen ägnades åt allehanda livsfarliga aktiviteter så som lerduveskytte, yxkastning och traktorrace (eller rajs som det heter på skånska). Fantastiskt kul var det i alla fall. Efter en mumsig pastasalladslunch var det dags för stripaerobic. Vi var alla lite lagom osäkra inför detta moment, men det var faktiskt jätteroligt. Roligare än någon aerobics/step-variant jag någonsin har provat på. Rekommenderas varmt!

Kvällen tillbringades i en av tjejernas fina, nyrenoverade hus och avslutades på dansstället Le Cardinal. Det var lääääänge sedan jag gick ut och dansade till 04.00 och det var en otroligt lyckad möhippa. Den blivande bruden var (om än lite sliten) väldigt lycklig dagen efter när vi vaknade i lägenheten där några tappra hippare hade övernattat.

Den nyhippade bruden fick till sist återvända hem, men jag och söta vännerna T o K fortsatte med helgaktiviteterna genom att köra till Trelleborg där planering stod på schemat. Vi tillhör nämligen ett gäng med 9 tjejer (förtjänar egentligen ett helt eget inlägg) som har hållit ihop i upp till 25 år. Det låter kanske inte så konstigt, men saken är den att vi faktiskt bara är 30 år. Och det är den egentliga anledningen till varför vi träffades igår. Alla fyller 30 i år och det måste naturligtvis firas. Efter lite diskussioner kom vi fram till att en spavistelse med övernattning och god middag skulle passa alla. Sagt och gjort: Spaweekend är inbokad i september!

Jag längtar redan!

På tvären

Jag har haft den stora förmånen att bli bjuden på två bröllop detta året. Något som jag är väldigt glad över. Det första går av stapeln Kristi himmelfärds-helgen och det andra helgen efter midsommar.

Jag älskar verkligen bröllop. Känslan under själva bröllopsdagen är oslagbar med en massa kärlek i luften. Jag har varit på en hel del bröllop och jag blir aldrig trött på det. På flera av dem har jag dessutom fått äran att sjunga på ceremonin och det gör ju lätt att man känner sig lite mer delaktig än övriga gäster. Den här sommaren är jag dock lättad över att få vara en vanlig gäst utan några speciella uppgifter annat än att njuta av dagarna och roa brudparen.

En av det roligaste grejerna innan det blir dags för bröllopet tycker jag är att komma på vad man ska ha på sig. För oavsett vilka uppgifter jag har eller inte har haft på de olika bröllopena så försöker jag alltid hitta nya klänningar som jag kan ha på mig. Det är inte så att jag bara använder klänningarna en gång, tvärt om. Det har faktiskt slumpat sig så bra att om jag har haft två eller t.o.m. tre bröllop på en sommar, så har det varit i vitt skilda kompissällskap, så det är bara min stackars sambo som har behövt se samma klänning flera gånger. Samma sak gäller denna sommaren, tack och lov!

Så vad ska jag ha för klänning... Jag hade egentligen tänkt mig en 20-talsklänning eftersom jag är lagom lång och ganska rak i formen. Det gör att jag klarar av raka klänningsmodeller ganska bra. Trots att jag letade ganska länge så lyckades jag inte hitta en modell som talade till mig. Inte förrän jag såg den här:

Bilden är lånad från www.aahairstyle.com/2009-medium-hairstyle-from-cameron-diaz/

Ja, jag vet att det inte är en 20-talsklänning, men jag blev kär direkt. Det roliga är att det är ganska typiskt mig att falla för en enkel klänning i uppseendeväckande färg/material. Det var ett tag sedan jag hittade den nu och jakten på det rätta tyget är i full gång. Jag har dessutom kollat med sömmerskan (min kära moder) så att jag vet med säkerhet att hon kan sy en klänning som blir minst lika fin som denna. Jag vill allra helst ha ett tvärrandigt tyg, men kan tänka mig andra stora, grafiska mönster. Lättare sagt än gjort... Jag har letat igenom alla skumma webbtygbutiker som jag kan hitta, men alla kör på enkla, enfärgade "festtyger". Suck! Nu har jag skrivit till en kvinna som har en butik i Stockholm och hoppas att jag får napp där.

Är det någon som har tips på vart jag kan vända mig? Jag har inte varit på Soff o Stil än, men jag är på väg dit inom en vecka eller två. Vad tycker ni förresten om klänningen? Fin, eller hur!!

Återträff med hemvändare

Denna veckan är verkligen helt fullbokad! Det var länge sedan sist det var så här, men man känner i alla fall att man lever.

Igår bokade jag in den enda lediga kvällen med en kompis som jag inte har träffat på flera år. Min underbara kursare A-K som gjorde livet värt att leva under studietiden i Lund och som var en av anledningarna till att mina prestationer på universitetet översteg mina förväntningar. Äntligen får jag träffa henne igen efter att hon har varit bosatt utomlands och hunnit uppfostra två söta ungar. Gissa om vi kommer få sitta hela natten... Det brukar nämligen bli så när vi pratar. Vi slutar inte när vi väl har satt igång, men det är värt det! Ser verkligen fram emot fredag!

Innan dess ska emellertid lite jobb klaras av. Lite roligt arbete och lite mindra roligt arbete.

Helgen kommer tillbringas i Helsingborg och Trelleborg i goda vänners sällskap. Mer om detta senare!

Vårtecken

Var tvungen att ta några bilder i "trädgården" när jag var ute och lekte med hunden. Det är ju helt fantastiskt att det kan rymmas så mycket i en knopp!

Var sak har sin människa

Idag har jag ägnat några timmars arbete på den arbetsuppgift som jag tycker är allra tråkigast, nämligen att uppdatera hemsidan. Jag vet egentligen inte varför jag tycker det är så förtvivlat tråkigt, men bara tanken på det får mig att plötsligt komma på att ett flertal mindre och vanligtvis obetydliga saker plötsligt har blivit oerhört viktiga och i behov av mycket noggranna undersökningar/sorteringar/studier. Det fina är att jag har lyckats övertyga min arbetsledare om att det inte är en arbetsuppgift för mig, vilket ju iofs helt sant. Jag har nämligen aldrig varit känd för att skriva på ett pedagogiskt och lättförståeligt sätt och dessutom ska det ju vara en snygg layout också. Man skulle kunna tro att det är något som jag skulle kunna fixa och det är kanske sant om jag visste hur en snygg layout ska se ut...egentligen. Som sagt har jag i vilket fall lyckats övertyga min arbetsledare och detta har lett fram till att jag ska få min alldeles egna praktikant (nåja, första fyra veckorna är han/hon min sen delar jag med en annan kollega)! Ingenting är helt säkert än, men urvalsprocessen är igång och förhoppningsvis står det en ung kommunikationsstudent utanför mitt rum den 1/6 och väntar ivrigt på att sätta tänderna i det som jag tycker är världens tråkigaste arbetsuppgift. Är inte livet härligt?

Snart är det över

Den sista skälvande halvtimmen på jobb, innan det är dags att packa ihop inför lite långledighet, är nu inne på sin andra minut. Jag har inte gjort mycket vettigt idag eftersom jag lyckades arbeta undan det som fanns snabbare än väntat. Idag har jag däremot (som numera traditionen bjuder) fixat och trixat lite för att vi skulle kunna njuta av en gemensam påsklunch här på jobb. Även om det tar lite tid i anspråk så är det väl värt besväret när alla blir så glada.

Påsken kommer jag fira lite här och lite där. De obligatoriska och traditionsenliga påskmiddagarna hos föräldrar och svärföräldrar kommer gå av stapeln på fredag och söndag. Däremellan ska jag försöka njuta av det vackra vårvädret, åka på konstrunda, hälsa på vår nya familjemedlem och göra ett (sista?) ryck i stugan. På annandag måndag är det dags för hustitt igen! Känns som en välplanerad påskhelg!

GLAD PÅSK!

Detta är stort!

Inatt, 23.40, blev jag moster för första gången i mitt liv. Tjugo minuter före beräknat nedkomstdatum bestämde sig lille "Molgan" för att komma ut till världen. Förlossningen var snabb och allt hade gått väldigt bra. Man skulle kunna säga att det var en riktig drömförlossning. Den stolte fadern berättade nämligen att det var ungefär en tidsperiod på två minuter som det såg ut på L som om hon hade riktigt ont. TVÅ MINUTER! Det kan ju till och med jag klara av! Sannolikheten att de tre nyblivna mostrarna har samma tur när det väl blir dags är väl dock inte så stor.

Konkurrensen om den lille är ju enormt stor med tre mostrar + en plastmoster, 2 plast morbröder, morföräldrar, farföräldrar, gammelmorföräldrar, vänner osv osv. Första besöket är redan avklarat och det kommer bli ett till innan dagen är över. Det gäller att etablera ett förhållande på ett tidigt stadium och det går ju helt enkelt inte att hålla sig borta! Han är alldeles ljuvlig!

På syrrans soffa

Har tillbringat hela helgen som inneboende hos min kära tvillingsyster efter att min älskling ringde i fredagskväll och meddelade att han hade bosatt sig på toaletten pga återkommande och våldsamma uppstötningar.

Nu är det så att jag är väldigt negativt inställd till alla former av magsjuka och kommer vara honom evigt tacksam för att han gav mig fristen att slippa komma hem när han mådde som värst. Dessvärre hade han inte räknat med att jag skulle stanna borta större delen av helgen. Trots att han är övertygad om att han hade oturen att få en dålig mussla till förrätt, så är jag inte helt övertygad om den saken. Efter en noggrann utfrågning igår förmiddags valde jag emellertid att våga mig tillbaka hem, till hans stora glädje.

Fortfarande är jag inte helt övertygad om att magsjukan var orsakad av en oskyldig liten mussla, så jag gör allt i min makt för att försöka motverka att eventuella virus eller bakterier ska trivas i min kropp. Om ett par dagar vet vi om han har varit smittsam och om jag har haft otur. Förslag på huskurer tages tacksamt emot.

Fördelarna med att jobba kommunalt?

Det finns folk som tror att vi som jobbar som kommunala tjänstemän har det lätt. Illvilliga och envisa rykten påstår att vi fikar i evigheter och går hem klockan 15.00 varje fredag. Jag skulle gärna vilja arbeta på ett sådant ställe. Tyvärr gör jag inte det... Ikväll börjar mitt sista möte 20.00!

Suck! Jobbigt värre...

Något händer

Lite saker jag noterade vid dagens morgonpromenad med hunden:

1. Mina händer förfrös inte trots att jag glömde vantarna.
2. Jag klarade mig alldeles utmärkt utan obligatoriska tre lager byxor och fem lager tröjor/jackor.
3. Axlarna var avslappnade istället för spänt uppdragna mot öronen.
4. Hunden drog mig istället för tvärt om.
5. När jag andades fick jag inte kramp i lungorna.
6. En katt förföljde Vilmah.

Detta, mina vänner, är mycket tydliga tecken på att våren närmar sig.

Update: Earth Hour och hustittning

Trots att jag kände mig pigg som en mört och frisk som en nötkärna när vi återvände från semestern, så har den kalla vårvintern tagit ett grepp om min svaga kropp åter igen. Jag har aldrig tidigare varit med om att vakna med ögonen igenklistrade av var, men någon gång ska vara den första. Det är inte en speciellt angenäm upplevelse. Utöver variga ögon går jag med en ständig huvudvärk och sårig hals. Jag är helt enkelt inte riktigt på topp. Känner att jag behöver vila, men helgen bjuder på en massa spännande saker och därför ser möjligheterna för vila inte särskilt bra ut.

På lördag är det ju för övrigt Earth Hour. Hoppas att alla jag känner tar sitt ansvar och släcker ner alla elektriska prylar under en timmes tid. Själv ska jag vara på 15-årsfest, men jag kan garantera att mitt hem kommer vara fullkomligt nersläckt! Lite kul att jag såg reklamen för Earth hour första gången när vi var i DR. Då inser man verkligen att detta är en grej som inte bara är ett påhitt i Sverige utan att det kommer ske över hela världen. Miljönörden i mig tycker att det ska bli riktigt spännande att se vilken effekt det hela får.

Vi ska titta på hus i helgen. Efter semestern meddelade min sambo mig att nu var det dags att börja titta lite så att vi kommer underfund med vad vi vill ha. Problemet är att jag tror jag vill ha det här... Det första huset vi tittar på... Jag har en innerlig längtan om att få komma ut på landet. Att ha en egen trädgård och kunna se längre än in i grannens vardagsrum. Ha natur och friluftsliv bortom knuten och vakna av fågelkvitter istället för av ljuden av motorvägen och trafiken utanför. Suck! Vi får väl se vart detta leder...

WTF! Snö?

Vårlik helg

Jag hade lyxen att tillbringa en hel dag ensam på stan i lördags. Det flesta kanske tycker att detta låter ganska trist, men ack så fel ni har. När jag har ett uppdämt behov av shopping, så funkar det allra bäst om jag ger mig ut ensam.

Sagt och gjort. Efter en långpromenad med Vilmah gav jag mig av lagom till lunch. Jag hittade byxor, blusar, kuddar och smycken och jag hade jättekul! Till lunch tog jag ett par pölser med bröd på stående fot. Ah! Härligt!

Det enda som inte gick så bra var min klänningsjakt. Vi har fått äran att bli bjudna till två bröllop i år och jag känner för en ny klänning, men det var tydligen lättare sagt än gjort. Nåja, min kära sömmerska till moder kan kanske hjälpa mig, men det krävs fortfarande både mönster och tyg och framförallt är det bra om man har klart för sig vad för sorts klänning man vill ha...

Lördag kväll tillbringade vi med A & R och en härlig chili con carne.

Söndagen startade vi medn lunch i Björnstorp. Via en husvisning fortsatte sedan shoppandet på IKEA, men där hade jag sällskap. Skörden var god och kanske, kanske har vi våra hett efterlängtade gardiner i vardagsrummet snart.

Helgen avslutades med svärföräldrarna och mysmiddag. Finfin helg helt enkelt!

Hemma igen

Nu är jag tillbaka i verkligheten efter mer än tre veckors frånvaro. Skrivbordet håller i princip på att säcka ihop under tyngden av allt arbete som har lagts på hög.

Semestern var ljuvlig. Vi kom hem igår vid 20-tiden utvilade och glada. Den första veckan tillbringade vi huvudsakligen vid poolen eller vid havet. Den andra gav vi oss ut på lite äventyr och fick se lite av omgivningarna runt vår i övrigt ganska stängda tillvaro på hotellet. Vi har till och med lyckats få lite solbränna vilket är en stor bedrift, framförallt för mig, eftersom min hudfärg normalt ligger på gränsen till albino.

Jag tänkte egentligen bara meddela att vi har återvänt och måste återgå till jobbet. Inom kort ska jag försöka nedteckna lite mer omfattande information om resan och kanske även en eller två bilder.

Tills dess...

Snart är det dags!

Nu är det mindre än 12 timmar tills vi åker. Känns konstigt och fantastiskt på samma gång. Jag har ingen resfeber än, men jag känner på mig att den kommer komma förr eller senare.

Det känns lite knepigt att inte ha varit på jobbet på en hel vecka och sen åka på semester i två och en halv vecka till, men det var ju inte direkt planerat att bli sjuk så jag är bara tacksam för att sjukdomen kom innan och inte under resan.

Vi åker från Lund kl 7 imorgon bitti och om allting går som det ska så ska vi landa i Dominikanska Republiken ca kl 2 på natten till tisdag (svensk tid). 19 timmar resa... Ja, ja det ska nog gå bra. Fyra timmar kommer vi tillbringa på Frankfurts flygplats, så det är i alla fall inte non stop.

Jag vill inte lova några inlägg under resan, men jag kanske gör ett snabbt besök om det finns internet lätttillgängligt. På återhörande! :D

When she was bad, she was horrid.

Denna veckan har inte blivit riktigt som jag tänkt mig. Jag var, tillsammans med sambo och tvillingsyster, i sommarstugan och fixade lite i helgen. Min käre fader hade en ganska otäck hosta, men han verkade i övrigt relativt pigg, så vi tänkte inte så mycket på det. I söndagskväll började jag också hosta. Jag hade iofs hostat en del innan, så jag funderade inte så mycket på saken förrän jag vaknade dagen efter och var helt nedslagen. Influensa... Tydligen var min käre fader extremt smittsam eftersom jag, min mor, min syster och en av våra bekanta som kom förbi en liten stund har blivit sjuka. Än så länge har H inte blivit sjuk och jag hoppas verkligen att han håller sig frisk. Det skulle inte vara så kul för honom att behöva ligga sjuk när vi är på resa.

Nu på fjärde sjukdagen börjar jag känna mig som en människa igen. Jag har till och med orkat stå upprätt så länge så att jag har klarat av att både gå ut med hunden och ta en dusch. Febern har släppt, men jag har en torrhosta som är riktigt besvärande, men det går i alla fall åt rätt håll.

Förvirrad

Det känns som tiden rinner ifrån mig!

Jag håller på med ett stort projekt på jobb som ska vara färdigt vid månadsslutet. Det är en Handlingsplan som följer på den kustskyddspolicy som jag har gjort. I handlingsplanen ska jag och en liten grupp "vetare" ge rekommendationer för hur vi bör förvalta olika delar av vår kust bl a med tanke på erosionsrisker nu och i framtiden. Grymt spännande, men det är inte lätt!

I helgen firade vi min älskades trettioårsdag. Han har den dåliga smaken att fylla år på Alla Hjärtans Dag, så ni fårstår kanske att den dagen inte är så högt prioriterad i vår lilla familj. Det firades med en liten klick nära, kära vänner och det var jättetrevligt.

Om 11 dagar åker vi iväg på semester. Känns väldigt bra om jag får säga det själv. Jag håller på att bli alldeles snurrig av vädret här hemma. Ena sekunden känner man solen värma kinden och fåglarna kvittrar så att man tror att öronen ska trilla av. I nästa sekund fryser tårarna till is när man cyklar på snorhala vägar, så det känns faktiskt helt ok att åka till ett land där årsmedeltemperaturen är 30 grader.

Sportlovet är ju annars en trevlig tilldragelse. Jag kommer ihåg den här tiden första året jag jobbade. Kroppen var efter x antal års skolgång tidinställd och ville inget hellre än vara ledig tillsammans med alla andra. Nu är jag bara otroligt tacksam för att det är gott om plats på bussen på väg till jobb! Det är inte dumt alls med skollov.

Så har jag äntligen fått min nya telefon. Är redan lite frustrerad eftersdom jag inte kan få larmet att fungera om telefonen är avstängd. Jag hatar att behöva ha på telefonen dag som natt. Känns inte bra alls. Trodde förresten att jag skulle blogga från telefonen på bussen idag, men det gick inte riktigt som jag tänkt mig. Får se om jag klarar av det vid något annat tillfälle. Tills dess får jag stjäla till mig lite tid på jobb under fikarasterna. Allt för er skull ;)

Den nya kärleken

Vi har blivit med kamera!

Vi har äntligen införskaffat en väldigt efterlängtad, digital systemkamera och vi är i sjunde himlen! H har stått för den mycket noggranna förundersökning som slutligen ledde fram till köpet av en riktig höjdarkamera.

Jag har velat ha kamera ganska länge och jag tackar min lyckliga stjärna för att några av våra närmaste vänner är riktiga kamerafeaks och har på det viset lyckats påverka min andra hälft.

Nu fotograferar vi i tid och otid! Igår kunde jag inte låta bli att ta några häftiga gatlykta-i-snö bilder och trots att jag är lite ringrostig (gymnasiekurserna var ju ganska länge sedan nu) så blir det riktigt fina bilder.

Ni kan lite på att bilderna från Dominikanska republiken kommer vara av högsta kvalitet... :)

Jag vs. chefen

Idag ska jag på utvecklingssamtal.

Har fått en mall som jag ska fylla i som vi (jag och chefen) ska använda som underlag vid samtalet. Frågorna är ganska rakt på sak: "Hur är din och min relation, enligt dig?"

Jag är lyckligt lottad som har ett riktigt bra förhållande till min chef, men det måste ju vara riktigt jobbigt att besvara dessa frågorna om man inte har det. Förhoppningsvis känner chefen till om han har ett dåligt förhållande till någon av sina anställda (det kanske är ömsesidigt), men jag ställer mig ändå frågande till hur ärliga folk är i situatuioner som denna.

Jag vet med säkerhet att det finns folk på min arbetsplats som har synpunkter på olika saker. Inte så extremt allvarliga synpunkter, men det händer ändå att det ventileras med jämna mellanrum. Grejen är den att chefen aldrig är där just då.

Personligen tror jag på att man ska försöka ha ett så öppet förhållande som möjligt till sin chef. När jag tycker att något borde förändras, så säger jag till. Oftast ger jag också förslag på hur man skulle kunna genomföra förändringen och alltid får jag ett gensvar. Ibland är det positivt och ibland är det negativt, men det har ingen större betydelse vilket. Huvudsaken är att jag får ett svar för då känner jag att han åtminstone har lyssnat. Många av mina kollegor har massor av synpunkter, men de berättar sällan om dem för chefen coh därmed får de heller inget gehör.

Men vad gör man då om man inte får feedback trots att man ger sina synpunkter och förslag till chefen. Jag vet ärligt talat inte! Det måste ju kännas hur hopplöst som helst. Säger man upp sig? Genomlider man arbetsdagarna trots allt eller vågar man säga till när det blir dags för årets utvecklingssamtal...

Jag är tacksam för att jag än så länge inte har några dispyter med min chef. Jag har en tvillingsyster som har haft mer än sin beskärda del av puckochefter så jag har fått höra en hel del genom henne, men hon har gett sig tusan på att förändra sin situation vilket jag ger ser upp till henne för. Fler borde våga ändra sin situation om man inte trivs med den, men jag tror att det är lätt att man nedvärderar sig själv om man har arbetat på en och samma plats i årtionden, något som är relativt vanligt inom den kommunala sektorn.

Vi får väl se hur det här går. Kanske lär jag mig något nytt om chefen som jag inte visste tidigare. Kanske lär jag mig något nytt om mig själv...

Sen sist

Det har varit lite öde här på bloggen den senaste veckan och det beror på att jag har varit krasslig, omotiverad och bara valt att vara så långt borta från en dator som möjligt. Jag känner mig fortfarande inte riktigt kry, men nu tror jag i alla fall att det är på bättringsvägen. Konstigt nog har det visat vara en riktig varannandagsgrej. Ena dagen kan jag känna mig helt ok och nästa dag går jag och hostar och fräser och känner mig alldeles tung och konstig i huvudet. En veckas vila har i alla fall varit bra och nu känns det mest som att den närmsta månaden bara kommer vara ett enda långt upplopp tills vi åker på semester.

Mitt lilla pyre har gått med tratt på huvudet i nästan två veckor och idag har hon äntligen blivit av med både tratt och stygn. Allting ser fint ut och jag har fått reda på att alla knölarna var godartade och inget att oroa sig för. Vilmah har verkligen varit helt exemplarisk under hela konvalescensen. Sedan hon väl vande sig, så verkar hon inte alls ha haft bekymmer med tratten. Hon har haft den på dag som natt och det har gått toppenbra. Ibland har hon varit frustrerad över att inte kunna klia sig i ögonen eller i öronen, men då har matte och husse fått rycka in.

Husse har också varit lite extra rädd om vår lilla älskling. Hon brukar ju normalt inte få ligga i soffan, men det har hon minsann fått göra nu när hon har varit lite ledsen. Jag försökte förklara för honom att det är lite svårt att förklara för en hund att hon helt plötsligt inte får ligga i soffan längre nu när hon är firsk, men han ville inte höra på det örat. Vi får väl se om han veknar.

På jobbet är det fortfarande mycket, men jag har försökt strukturera tiden så gott det går så förhoppningsvis ska jag inte känna mig alltför stressad. Om bara krassligheten kan släppa lite så orkar jag gå på 100% igen.