Mitt största bekymmer

Min underbara tvillingsyster ska gifta sig i maj. Jag har i stort sett vänt ut och in på internet för att hitta den perfekta klänningen för en sådan tilldragelse. Från början lutade det mest mot vintage, men just den modellen jag letade efter fanns inte att uppbringa. Jakten gick vidare genom flera kända modeskapares vårkollektioner, men inte heller där fanns den perfekta klänningen. Efter mycket sökande snubblade jag dock över ett par sidor som föll mig i smaken: www.bcbg.com och www.net-a-porter.com.

Efter idogt sökande har alltså lotten fallit på dessa två godbitar. Slutresultatet kommer såklart inte bli exakt samma eftersom jag ska få klänningen uppsydd, så det är modellen som är aktuell. Vilken tycker ni är bäst?



Klänningen är en Stella McCartney hittad på net-a-porter.com



Denna klänningen har jag hittat på www.bcbg.com

Vad jag sysslar med

Om ni är intresserade av att se vad det är jag sysslar med varje kväll, så varsågoda:


Verktygen...


...och det färdiga resultatet

Detta kommer bli ett gästrum så småningom. Rummet var helt blått (se ventilluckan) för två omgångar spackel sedan. Vilken färg det blir till slut har vi inte bestämt än.

Vinterväder

Snö i all ära, men nu tycker till och med jag att det börjar bli lite väl bra. Idag har det vräkt ner i sydöstra Skåne och resultatet har blivit ungefär 3 dm nysnö. Därtill kommer ordentliga vindar som av någon oförklarlig anledning blåser upp all snö på vägarna.

Tack och lov verkar det inte vara så problematiskt på vägarna och jag har gott hopp om att kunna ta mig hem. Eventuellt kommer det ta lite längre tid än normalt, men hem kommer jag nog.

Nu bär det av i snöstormen. Önska mig lycka till!

Expert

Det visade sig att undertecknad tydligen är något av en naturbegåvning när det kommer till bredspackling.

Gästrummer har tilldelats mig och där kommer jag få härja helt fritt... i alla fall fram tills dess att vi ska bestämma vilka tapeter som ska pryda väggarna. :)

På tal om tapeter så har ju H och jag ett litet problem mär det gäller vilken tapet som ska väljas till köket. I princip är alla väggar i köket frilagd tegel, men det finns en vägg, ganska central, som vi gärna vill ha tapet på. Så fort jag klev in i huset så fick jag en vision för denna vägg. Jag berättade för H, men han blev inte riktigt övertygad. Jag bad honom inte fälla tapeten förrän han sett den i verkligheten, men dessvärre tror jag att han tyckte sämre om den då. Efter besöket hos tapethandlaren tog vi hem följande tapetprover:






Ja, det är ju mönster som gäller, men vi är inte riktigt överens om utseendet. vilken tycker du är bäst?

Status: Husägare, dock ingen löpare

Vi har nu haft vårt fina hus i snart sex dagar. Det är full aktivitet även om snön hindrar oss till viss del.

Efter att vi fått nyckeln i fredags kunde vi inte bärga oss utan packade så fort vi kunde och körde dit. Det blev lite knepigt eftersom den förra ägaren var kvar för att göra det sista med städningen (hon hade också haft lite problem med snöstormarna så hon fick behålla en nyckel ett par dar). Trots att det är vårt hus kändes det som om vi inkräktade på henne och störde när hon var i "sitt" hus för sista gången. Vi packade av lite snabbt, tog en tur i huset och begav oss sen till svärföräldrarna i Skurup.

Detta var ju även helgen då utmaningen avslutades, så vi åt en relativt lätt middag bestående av räkor och vin :) för att vi skulle kunna väga in så lätta som möjligt morgonen efter. Generellt var resultaten riktigt bra om vi bortsåg från det faktum att jag slutade försöka nå mitt mål när jag sprungit 5 km på 30 min. Jag förlorade alltså, men H vann eftersom han var närmast sin målvikt, så det jämnade ut sig. :)

I lördags åkte vi till huset trots något besvärligt väglag. Det blev inget arbete utan vi gick mest omkring och kollade vad förre ägaren hade lämnat kvar till oss och fixade lite med vår verkstad. Lite besök fick vi också, vilket var väldigt trevligt. Kom gärna tillbaka!

I söndags började vi förbereda väggarna genom att dra och skruva ner alla krokar och hyllor som var kvarlämnade. Vi passade också på att färdigställa "verkstaden" så att allt skulle vara färdigt tills vi skulle sätta igång på allvar.

I måndags fick vi hjälp av svärfar som var där flera timmar under dagen. H åkte dit efter jobb (jag rider ju) och de såg till att vårt sovrum blev bredspacklat en första gång. I tisdags var vädret så kass, så vi fick en ledig kväll, men igår begav vi oss dit igen. Gården blev skottad...IGEN! Lite fler golv blev täckta, delar av sovrummet blev bredspacklat för andra gången och några stora hål blev ifyllda. Vi jobbade från fem till halv tio och det kändes som vi hann med en massa trots att det nog inte var så mycket.

Ikväll ska vi dit igen och då är det lektioner i bredspackling som står på schemat. Önska mig lycka till!

Besök i Vita huset

Nu är det svindlande nära att vi får huset. Det känns overkligt och fantastiskt och läskigt och spännande och en massa annat på samma gång. Ikväll ska vi dit för att deala lite med förre ägaren om hon möjligtvis kan tänka sig att lämna lite prylar som hon inte vill ta med till sitt nya hus.

Vi är redan ganska överens om att hon ska lämna en gammal rostig gjutjärnspis som står i förrådshuset. Det står en likadan i köket och vi tänkte att det kan vara väldigt trevligt att ha en likadan i vardagsrummet. Den kommer behöva lite kärlek innan den blir eldningsbar, men det kan det definitivt vara värt!

Vi har pratat lite fram och tillbaka om gamla hyllor som vi kan använde under renoveringen till alla verktyg och ett underrede till ett gammalt arbetsbord som står i trädgården och som hade funkat utmärkt som bas till ett arbets-/målarbord, men det är inget som är säkert än.

Det var ett tag sedan vi var i huset och det ska bli kul och se om man kommer ihåg rätt eller om det är något som känns nytt. I bästa fall har hon börjat flytta lite grand och då kanske vi kan se vad som egentligen döljer sig under alla mattor och tavlor. Det ska helt enkelt bli väldigt spännande.

Kändisfest och brunchrapporter

Fredag och sista skälvande minuterna innan arbetsdagen är slut. Skönt!

Känner att jag skulle behöva vila efter en ganska fullspäckad vecka, men vi har hela helgen planerad:

Imorgon ska vi på lillasysters "Fem år sedan 18-årsfesten"-fest. Temat är kändisar och jag har fortfarande inte riktigt bestämt vem jag ska gå utklädd som. Jag har lite idéer, men vem det blir får vi se imorgon när jag har tid att fixa outfiten. Kul ska det bli i alla fall!

På söndag är det sedan dags för brunch-träff med Flickorna från landet. Ska bli jättemysigt att träffa dem. Det händer en hel del nu med växande magar och husköp, så vi behöver definitivt uppdatera varandra.

Ikväll kommer fina A-S till oss för att hjälpa oss att upprätta samboavtal, testamente och revers (stavas det så?). Känns viktigt nu innan vi tar över huset på riktigt, så att vi har de nödvändiga pappren om något skulle hända.

Övertagandet av huset närmar sig med STORMSTEG och det känns alldeles underbart! Varje dag åker jag förbi min nya hållplats och längtar SÅ tills det blir dags att hoppa av. De två första månaderna kommer vi dock vara extremt osociala eftersom vi ska lägga all ledig tid på att fixa i huset. Det kommer bli väldigt jobbigt, men förhoppningsvis kan man få lite stöd och hjälp från släkt och vänner.

Jag ska försöka göra vad jag kan för att uppdatera er, mina trogna läsare, om vad vi kommer göra i huset, men det finns en risk att det blir i efterhand eftersom jag inte gärna sätter mig vid dator där hemma efter en 12 timmars arbetsdag...

Nu: HELG!

Nio dagar kvar

Försöker vara effektiv på jobbet och få alla måsten gjorda, men det gör dessvärre att jag inte är speciellt motiverad att skriva inlägg här eftersom det nog inte är så kul och läsa om mitt jobb.

Däremot är det desto roligare att det nu bara är 9 dagar kvar tills vi får vårt fina hus i skogen. Jag längtar otroligt mycket, men samtidigt är det lite läskigt. Känns ganska skönt att få en tillvänjningsperiod medan vi light-renoverar de första två månaderna.

Det är alltså fredagen den 29 jan som vi får nycklarna. Dagen efter planerar vi en visning för de närmast sörjande och för de som är intresserade av att se det i "ursprungligt" skick innan vi sätter tänderna i det.

Redan nu har vi såklart börjat med vissa förberedelser. Försäkringar, samboavtal, renoveringsmaterial och arbetskläder införskaffas efterhand. I helgen tog vi det steget längre och åkte till två olika auktioner. Jag stack med svägerskan, H:s kusin och hans mor till Skurup på budgetauktion medan H drog ensam till Helsingborg på kvalitetsauktion. På auktionen där jag var fanns det en del smågrejer och jag stör mig otroligt mycket på att ett litet, jättefint, obehandlat furubord gick för 300 kronor när jag kunde gett 1500 för det. Det gick helt enkelt för snabbt och jag uppfattade inte om det var bordet eller den fula hyllan bredvid som var uppe för budgivning. Riktigt störigt, men jag överlever.

De objekt som Håkan var intresserad av blev i de flesta fall lite för dyra. Dock kom han hem med ett litet vägghängt vitrinskåp med det rätta slitaget. Det kommer nog bli väldigt fint i vårt nya kök om det funkar med ekluckorna. Om inte hittar vi helt säkert ett annat ställe där vi kan sätta det. Skåpet blev vårt för futtiga 300 kr (utropet låg på 700!).

Ja, en sak är då säker och det är att det kommer bli en hel del besök på auktioner och loppisar framöver. Jag tror dock att vi måste vara beredda på att lägga lite mer pengar om vi verkligen vill ha godsakerna. Nästa gång följer jag alltså med Håkan.

Familjeträffar

Med min vanliga tur (och då menar jag verkligen tur) har jag lyckats slippa förkylningen under ledigheten och istället dragit på mig snorigheten lagom till jobbet börjar igen.

I fredags eftermiddag började jag känna mig lite småkonsttig i näsan och under kvällens obligatoriska "Let's dance"-premiär blev det bara värre och värre.

Förkylningen fick mig att avstå från flickfika i lördags och H kände sig också hängig så det blev en lugn dag. På eftermiddagen begav vi oss till Skurup och hans föräldrar för en parmiddag de lux. Svärmor hade nämligen bjudit in mig och H, min svåger och svägerska samt mina och min svägerskas föräldrar. Det blev en väldigt trevlig kväll som vi hoppas att vi kan göra om igen när det kanske inte är snöstorm och man måste gräva sig fram på Österlen...

I söndags hälsade vi på H's kusin i hennes nyagamla, jättefina hus någonstans mellan Vellinge och Trelleborg. Trots att det kändes som om vi körde rakt ut i ingenstans, så ligger det förvånansvärt bra till vid E6:an med ca 2 mil till Malmö och 1,5 mil till Trelleborg. Dessvärre tog denna lilla fest musten ur mig alldeles och jag beslutade mig för att stanna hemma från jobb och ridning igår. Trist som F, men idag känner jag mig i alla fall lite bättre.

Idag ska jag på ett möte som eventuellt kan förändra mina framtidsutsikter. Om det blir till det bättre eller sämre får framtiden utvisa. Jag återkommer!

Hej då 2009, Hej 2010!

Jul och nyår har avverkats i en väldig fart och allt har som vanligt varit alldeles, alldeles underbart. Jag fick i princip allt det jag önskade mig och lite till som jag hade glömt bort att jag önskade mig. :)

Nyår firade H och jag med fina Lundgänget i Löderups strandbad. Egentligen hade vi tänkt hyra en stuga i Blekinge, men där frös vattnet, så det blev plan B. Tror nog ändå att det blev bättre som det blev eftersom vi slapp hyran och för att det finns en hel del grejer i vår stuga som inte finns i andra stugor.

Jag har fortfarande lite ledighet kvar innan det är dags att återgå till vardagen och H har också passat på att ta lite semester. Det är ju nu mindre än en månad kvar tills vi tar över Vita huset och det är mycket som ska fixas och många beslut som ska fattas. Vi börjar imorgon!

Idag har vi dock haft en riktigt härlig söndag med en lång promenad i solen längs Skåneleden på Romeleåsen. Trots kylan (-9) var det hur härligt som helst och vi hoppas detta fantastiska väder håller i sig.

För-jul

Vi förfirade julen igår hos mina föräldrar som vanligt. Alla systrar med respektive (Zandra saknades dock) trotsade vintern och begav sig till Löderup. Fia och jag drog tidigt på morgonen för att jag skulle hinna ut till avslutningen på ridskolan, men när vi äntligen kom fram kände jag mig ganska mör och hoppade över hopptävlingen...

Vi gav oss ut i snön istället och började skotta gården för att alla bilar skulle få plats. Efter skottningen tillät vi oss lite hederlig lek i snödrivorna. Det hela flippade ut lite så till slut låg vi i vars en driva och skrattade så att vi grät. Troligtvis något man skulle ha varit med på för att förstå, men det var i alla fall hysteriskt roligt. Precis vad jag behövde!

När alla hade hittat fram käkade vi kalkon, delade ut julklappar till pojkarna som inte kommer vara med på julafton, och mös! Underbart! Nu har julkänslan infunnit sig!

G O D J U L & G O T T N Y T T Å R

En partner mindre

Nu har jag äntligen gått på ledighet och lugnet har intagit kroppen.
Ändå spenderar jag en del tid vi datorn idag för att göra det sista som inte hanns med i fredags.

Ett mail från Polen i morse gör dock att jag har svårt för att se att vi kommer få ihop det projektet som jag har arbetat för hela hösten. De kommuner som har varit med från början har hoppat av i sista stund och jag tror det blir väldigt svårt att hitta nya partners innan det är dags att lämna in ansökan.

Detta är min väldigt preliminära bedömning av läget, men vi får väl se hur resten av gänget reagerar på nyheten. Ärligt talat blev jag ganska nöjd när jag fick mailet eftersom jag under den senaste månaden har känt att projektet inte har varit riktigt genomtänkt. Just nu bryr jag mig inte speciellt mycket utan tänker låta det ligga till sig lite under julen. För min del var kanske detta det bästa som kunde hända, men det är dock inte lika bra för kommunen eftersom EU-pengar trots allt skulle vara ett väldigt bra tillskott...

Uppdatering - orken

Nu har det hunnit gå en vecka sedan jag skrev på bloggen sist. Vissa saker har blivit bättre än jag trodde medan andra har blivit värre.

Mötet med gubbarna i början av förra veckan gick långt över förväntan. Jag fick hjälp av experten, som vi har anställt för att skriva ansökan, att strukturera upp vad som behöver göras för att ansökan ska bli klar. Jag var riktigt positiv när vi begav oss till Kaliningrad och kände mig driven att fortsätta.

På mötet i Kaliningrad fick jag dessvärre lite dåliga vibbar från en av de kommuner som vi garanterat trodde skulle delta i projektet. Vi behöver nämligen 3-4 kommuner/områden som är villiga att testa olika kustskydd = satsa lite mer pengar än övriga partners. Tyvärr ser ansvarsfrågan i länderna runt Östersjön olika ut och i samtliga fall (utom Sverige) är det staten som ansvarar för kustförvaltningen vilket gör att kommunerna egentligen inte har något att säga till om och därmed inte kan medverka i projektet ensamma. Detta innebär såklart problem och jag började genast fundera på om det är vettigt att utgå från den plattform som KIMO utgör vilket är upplägget idag (KIMO är en nätverksorganisation för kommuner). Jag blev frustrerad och försökte förklara för mötet att vi trots allt tillsammans har kommit fram till att vi vill arbeta med detta projektet och det är ju upp till varje kommun att arbeta för att det ska bli verklighet. Det är t ex väldigt svårt som utlänning att komma i kontakt med rätt personer inom de statliga myndigheterna i vissa av Östersjöländerna, framförallt om man är helt okänd sedan tidigare.

Ja, hela mötet var lite frustrerande, men det fanns ändå hopp och det var tydligt att många är intresserade men att ingen kunde ge några direkta svar.

Det som var värst med mötet var dock när jag, för mina egna svenska kollegor, försökte ventilera min oro. Politikerdamen från Simrishamn (ordförande i KIMO Baltic) var mycket oförstående och snäste av mig när jag sa att detta nog kan bli svårt att få ihop innan ansökningstiden gått ut. Jag är ju trots allt inte anställd på full tid för att göra detta utan bara till 25%. Hennes oförmåga att förstå och att vara ett stöd gjorde att jag var helt knäckt inför att gå till jobbet i måndags.

Ytterligare ett par mail från tanten som hade kommit under helgen gjorde inte saken bättre så jag skrev ett meddelande där jag förklarade att jag i vilket fall som helst inte kan varken tvinga någon eller trolla och att vi helt enkelt fick acceptera läget och börja bearbeta dem igen.

Idag var hennes meddelande inte riktigt så skarpa som de varit tidigare och jag hoppas hon har förstått att hon inte riktigt kan agera mot mig som hon gör mot sina elever (gymnasielärare).

Det som är lite tråkigt är att utöver detta jättejobb som måste göras för KIMO, så har jag massor att göra för hamnen samtidigt som jag ska hantera alla mina ordinarie ärenden som kommer in. Det känns mer hanterbart nu än i början av veckan, men jag ska ta ett allvarligt snack med chefen för att reda ut vad jag ska göra och hur jag ska gå tillväga.

Typiskt att vi under samma tid ska arbeta stenhårt med att få färdigt huset inför flytten i slutet av mars. I värsta fall kommer jag vara helhispig och inte kunna föra en normal konversation eller så kommer lite kroppsarbete göra att jag kan sluta tänka på allt som ska göras på jobbet. I vilket fall som helst lär ni märka det här!

Har inte orken

Inför den här veckan känner jag mest bara för att gå och gräva ner mig. Denna veckan ska jag till Kaliningrad för att bl.a. diskutera EU-projektet och bestämma hur vi vill ha det. Problemet är att jag inte vet hur vi vill ha det och tanken är att jag och två gubbs ska sitta och försöka författa en EU-ansökan idag och imorgon. Jag känner på mig att det förväntas en massa av mig som jag egentligen inte har någon som helst koll på.

Tyvärr känns det där med drömjobbet och leda ett EU-projekt mest som en enorm börda där ingen egentligen riktigt vet hur det ska gå till. Jag känner mig bara överväldigad och det känns inte alls speciellt kul längre. Vill jag verkligen arbeta som projektledare för ett EU-projekt? I stort sett innebär det bara administrativa arbetsuppgifter och ärligt talat är det det som jag vill undvika så långt det bara är möjligt.

Vi får väl se hur eftermiddagens möte går... Det är kanske hungern som gör att allting känns så hopplöst nu. Dags för lunch!

Denna fantastiska höst!

Den här hösten har rusat förbi. Jag har knappt hunnit uppfatta att det har blivit kall och mörk vinter.

Anledningarna till min tankspriddhet är två. För det första har jag haft en hel massa grejer att göra på jobbet. Det har varit resor till Holland, Polen och i nästa vecka är det dags att bege sig till Kaliningrad. Samtidigt skulle jag jobbat 50% för hamnen, men det har inte riktigt gått ihop. Det har å andra sidan resulterat i att jag nu måste sitta på plats i ett kontor på hamnen två och en halv dag i veckan.

Den andra anledningen till att vintern har verkat ovanligt varm och ljus är för att vi har hittat vårt drömhus. Det var i slutet av september som H skickade en länk till mig. Då hade huset precis lagts ut på hemnet och samma vecka fick vi tid att titta på det. Vi blev väldigt förtjusta direkt. Huset, som ligger på landet med direkt närhet till skog och sjöar, är byggt runt sekelskiftet 1900. Det är relativt stort, 220 kvm, vitputsar och fastigheten är nästan 2600 kvm. Ganska så precis allting vi har önskat oss! Trädgården lämnar väl lite att önska eftersom den tidigare ägaren aldrig har lagt speciellt mycket energi på den. I stort sett kan man säga att halva trädgården är gräs och grusplan och att resten är en vild skog.

Efter att vi hade tittat på huset vid tre olika tillfällen tog vi beslutet att lägga ett bud. Vi var tack och lov de enda intressenterna som var SÅ intresserade, så det slutade med att vi budade mot säljaren. Tack vare en bra förhandlingssits (som enda budgivare) fick vi ner priset lite grand. Den 30 oktober fick vi reda på att säljaren var nöjd med vårt bud och sen dess har det funnits ett rosa skimmer över allt vi gjort. Jag gav mig iväg till Polen och H skrev på kontraktet. Då var det bara en sak till som skulle kunna grusa våra drömmar: besiktningen. För precis en vecka sedan gjordes den och allt såg bra ut. H hade redan hittat en del grejer som besiktningsmannen påpekade, men det var inte värre än att det går att göra något åt. Samma dag betalade vi handpenningen och den 29 januari är det vårt!

Huset helrenoverades 1997 och har åtta rum varav fem är sovrum. När vi flyttar in planerar vi dock en renovering "light", dvs att alla ytskikt i hela huset ska ses över och fräschas till. Fem sovrum ska också göras om till två. Jag har också lite planer för trädgården, men först och främst måste vi se till att hägna in den så att vildsvinen håller sig utanför.

Så för er som vill uppleva djur och natur på nära håll. Välkomna till Vita huset på Slottsvägen! :)

Roadtrip i Polen

Jag tillbringade hela förra veckan i Polen å tjänstens vägnar. Resans syfte var att uppvakta kommuner längs kusten för att få dem att gå med i KIMO, en miljöorganisation som arbetar med marina miljöproblem i Nordsjön och Östersjön. Inom ramen för KIMO vill vi starta upp två olika projekt. Ett som redan, med mycket goda resultat, har genomförts i Nordsjön som heter Fishing for Litter. Det andra projektet ska handla om kusterosion och tanken är att vi på tre eller fyra olika ställen runt om i Östersjön ska testa nya innovativa kustskydd och sedan utvärdera dem. Samtidigt lär vi oss förhoppningsvis hur kustprocesseran ser ut på olika ställen runt vårt lilla hav samtidigt som vi utbyter erfarenheter. Arbetet är ju så klart extremt spännande, men samtidigt känns det överväldigande och det hade varit väldigt skönt att ha någon med som faktiskt vet hur man startar upp EU-projekt. Just nu känns det mest som om vi bara åker runt och pratar. Jag har ingen aning om hur det ska gå till att faktiskt göra detta till ett projekt som ska ge resultat. Just nu sitter jag mest och hoppas på att allting ska lösa sig av sig själv, men det är väl kanske inte helt realistiskt.

Polen var i övrigt ganska kallt, men naturen är väldigt vacker. Massor med bokskogar som sprakade av höstfärger. Vi fick lite snö också, men det blev inte direkt långvarigt. Vi åkte igenom en hel del mindre byar och husen är väldigt gråa, slitna och deprimenrande. Tydligen satsar man inte alls på att renovera gamla byggnader utan de får bara stå som ödehus och förfalla. Dessvärre är väl en hel del av dessa ruiner egentligen inte öde, utan faktiskt bebodda... Det som däremot var lite trevligt att se är att de bygger en hel del nytt och det får man väl se som positivt. Jag passade på att ta lite bilder på några av stränderna som vi passerade.

Ett par ställen som jag varmt kan rekommendera är Gdansk och Hel. Gdansk har en fantastisk stadskärna med otroligt fina hus och mysiga små restauranger. Enligt den turistinformation som fanns tillgänglig, så verkar det finnas en hel del att se där. Vår resas sista anhalt och höjdpunkt var Hel. Hel är sista utposten på en smal halvö som sticker ut några mil norr om Gdansk. Hel i sig själv vet jag inte så mycket om, men stränderna på halvön är magnifika och framförallt ligger det en marin forskningsstation i Hel som har sex eller sju supersöta sälar som de använder som avelsdjur för att återinföra sälar i Östersjön. Vi fick möjligheten till privatguide och fick se när sälarna matades och tränades. Det var en väldigt trevlig avslutning på resan och jag är djupt imponerad av dessa smarta djur. Förhoppningsvis kan jag snart få tillfälle att se dessa sötnosar i det vilda.

Trista bloggen!

Insåg plötsligt att jag har skrivit över 200 inlägg på bloggen och undrar om det fortfarande finns någon som tar sig tid att läsa?

Ja, iofs skapade jag bloggen mest för min egen skull, men det är klart att det är trevligt med små meddelande lite då och då. Jag kan dock förstå att min lilla läsarskara har gett upp eftersom mina inlägg nu för tiden inte är de mest inspirerade...

Om jag får ge en liten teaser, så är det i alla fall stora saker på gång. STORA och väldigt trevliga som med allra största sannolikhet kommer ta lite utrymme i denna bloggen. Så för er som fortfarande flitigt läser: Jag ska försöka bli bättre på att skriva och snart, väldigt snart kan jag förhoppningsvis komma med en mycket trevlig nyhet som just nu gör att mitt liv kantas av ljusrosa moln!

Håll ut!

Etc., etc., etc.

Jäklar! Jag hinner inte riktigt med! Det är så mycket att göra på jobb så jag får knappt tillfälle att tänka igenom vad det är jag håller på med. Kul, spännande och läskigt eftersom jag går med en ständig känsla att jag har missat något.

Samtidigt som jag försöker läsa in mig på gamla och pågående EU-projekt ringer hamnchefen i Kåseberga och vill att vi kommer dit och undersöker om kustskyddet behöver förstärkas. I telefonen väntar en stressad politiker från Simrishamn som jag håller på att planera en Polenresa med och i samma veva skickar VD:n för Ystads hamn ett mail och frågar om jag lever eftersom jag inte har hört av mig på ett tag. Däremellan ska jag göra en powerpoint om KIMO-projektet, hantera skrivelser som kommer från ilskna husägare i Löderups Strandbad, fixa visumansökan till mig och en politiker och författa ett brev på engelska till en polsk man som vill veta allt om mitt KIMO-projekt och ett annat projekt som Simrishamns kommun driver...

Wow! Vad skönt att det är fredag :)

Long time no see

Det är mycket nu, men allt känns ganska bra. Jag har hunnit avverka en resa till Haag och en till Ringsted i Danmark. Haag var mycket trevligt och Ringsted var givande.

Det händer lite saker hemmavid som jag inte riktigt känner att vill prata om än. Många av de allra närmaste känner till det, men jag vill inte sprida det vitt och brett riktigt än. Allt jag kan säga är att det i alla fall är något fint och trevligt (inga barn dock).

Utöver jobbet känns det inte som jag får mycket annat gjort. Jag har lagt joggträningen lite på hyllan under vardagarna eftersom jag inte är speciellt road av att sticka ut i kylan och mörkret när jag kommer hem från jobbet. På helgerna försöker jag däremot vara lite flitigare. I söndags gav jag mig tusan på att jag skulle föröka jogga så långt jag kunde utan att gå ibland. Det visade sig att jag ganska smärtfritt kunde jogga hela 4.77 km dvs hela rundan! Det har jag aldrig i hela mitt liv ens försökt mig på. Kändes väldigt bra ända tills jag ett par timmar senare fick en mördande huvudvärk som gjorde mig i princip sängliggande resten av eftermiddagen... Nästa gång ska jag komma ihåg att dricka orimliga mängder vatten så att jag inte drabbas av så svår vätskebrist igen. Huaveda!

Stranderosion i Löderups strandbad

Det blåste läskigt mycket i helgen och i måndags när jag som vanligt var på landet för att rida så fick jag se några av skadorna som orsakats av stormen. Havets krafter är verkligen inte att leka med och nu är det inte långt kvar innan vårt sommarhus är i riskzonen. Redan nu är vägen till tomterna alldeles för nära kanten. Förhoppningsvis tas ett beslut å det snaraste för att skydda den lilla mark som är kvar. Jag har förespråkat skydd sedan ungefär tre år, men det finns envisa viljor i byn som hellre vill ha sandstrand. Man kan ju fråga sig om de är nöjda med sin strand nu...