Som vanligt hade min älskade sambo den dåliga smaken att fylla år på Alla Hjärtans Dag ;) så det blev lite firande av honom igår. Vi hoppade över allt vad husfix heter och låg och gottade oss i soffan hela kvällen. Blev alldeles för mätt på kyckling, mjölk och chili-ostbågar, men det var det värt. :)
Den senaste tiden har vi fixat en del småsaker med huset. Det mesta handlar om att allt ska vara helt färdigt innan bebisen kommer och det handlar mest om att rätta till småfel. Det stora projektet just nu är att fixa källaren/tvättstugan så att vi kan investera i en ny tvättmaskin och en torktumlare. I helgen rensade H ut allt som stod i vägen och monterade ner hyllorna som tog plats. Nästa steg är att måla väggar, tak och golv. Nya skåp och hyllor som förhoppningsvis ska vara lite mer funktionella ska in och sen får vi se om jag kanske kan dekorera lite också så att det känns lite mer lockande att tvätta... Tänker mig en fin zinkbalja, lite gröna växter och en gammal tvättbräda. Kan nog bli helt ok! :)
Hoppas att ni hade en härlig Alla Hjärtans Dag!
tisdag, februari 15, 2011
fredag, februari 11, 2011
Magstatus
Nu har det gått ett tag sedan jag skrev sist, så jag tänkte att en liten uppdatering om hur magen utvecklas kan vara på sin plats.
De senaste veckorna har varit lite upp och ner. Ibland har det känts som om magen är ENORM, framförallt på kvällarna. En "enorm" mage och lite sammandragningar gör lätt att man känner sig en aning otymplig. Jag har också haft problem med muskelvärk i ryggen och nacken som har resulterat i att jag vissa dagar har vaknat med huvudvärk. Jag är ju annars ganska förskonad från just huvudvärk, så jag känner mig ganska hängig när den slår till. Tack vare en ny, något större bh och en ordentlig massage av min fina vän L så har det faktiskt blivit mycket bättre. Jag antar att kroppen är ovan vid att bära tyngden fördelad på detta viset, så det känns väldigt bra att i alla fall temporärt ha hittat en lösning.
Annars tror jag nog egentligen att min mage är ganska normalstor, ca 93 cm i omkrets när jag mätte förra veckan (samma som bystmåttet). Jag har precis gått in i 25:te veckan och har gått upp ca 4 kilo. Jag mår fortfarande väldigt bra. Märker dock att jag har lite svårare för att ligga på mage, krypa in i små utrymmen och ligga på knä och rensa trösklar från färg. :) Det var ett tag sedan jag började ha en bricka i knäet när vi äter kvällsmat i soffan för det blir för jobbigt att luta sig fram över magen för att nå bordet.
Jag har sedan länge också legat uppstöttad av ett antal kuddar när jag sover. Vet inte om det kanske är kroppens sätt att vänja sig vid att det kommer bli besvärligare att hitta bekväma sovställningar framöver för tidigare har jag varit en strikt "sova platt på rygg"-typ och nu ligger jag hur bekvämt som helst på sidan. Jag är väldigt tacksam för att jag inte har några som helst sovprobelm och än så länge behöver jag inte heller gå upp på toa under natten.
Kläder blir allt svårare. Det börjar bli dags att införskaffa fler "underdelar" som passar en stor mage. Än så länge har jag klarat mig på ett par mammajeans och sen har jag satt ett gummiband i knapphålet på mina vanliga jeans. Det trista är att jag skulle vilja ha på mig kjol och ingen av mina kjolar funkar längre. T.o.m. de som har resår i midjan bärjar bli för hårda och obekväma. Bra tips om var det finns shyssta mammakläder tages tacksamt emot! Jag har faktiskt gjort en beställning från Asos på två fina klänningar och en bikini som jag fick igår. Trist nog så var en av klänningarna som de hade skickat helt fel och dessutom sönder. Förhoppningsvis ska det gå bra att skicka tillbaka igen även om det förmodligen kommer ta lite längre tid.
När det gäller förberedelserna inför ankomsten så har vi i stort sett inte gjort någon annat än skaffa en vagn. Den begagnade vagnen som jag nämnde i förra inlägget fick följa med hem till oss direkt. Liggdelen är precis i den färgen som jag ville ha - skogsgrön, och sittdelen är ljusgrå med lite infällda delar med mönster på. Helt ok och bra pris! I kalendern har vi bokat in en helg då vi ska åka till det stora svenska möbelvaruhuset och införskaffa spjälsäng och andra mer eller mindre essentiella saker... Jag har insett att jag plötsligt har utvecklat ett behov av att få köpa små, små sängkläder och bädda och fixa. Tror att man i djurvärlden brukar benämna det som "nesting". Ska bli spännande att se var denna nya instinkt ska leda till...
De senaste veckorna har varit lite upp och ner. Ibland har det känts som om magen är ENORM, framförallt på kvällarna. En "enorm" mage och lite sammandragningar gör lätt att man känner sig en aning otymplig. Jag har också haft problem med muskelvärk i ryggen och nacken som har resulterat i att jag vissa dagar har vaknat med huvudvärk. Jag är ju annars ganska förskonad från just huvudvärk, så jag känner mig ganska hängig när den slår till. Tack vare en ny, något större bh och en ordentlig massage av min fina vän L så har det faktiskt blivit mycket bättre. Jag antar att kroppen är ovan vid att bära tyngden fördelad på detta viset, så det känns väldigt bra att i alla fall temporärt ha hittat en lösning.
Annars tror jag nog egentligen att min mage är ganska normalstor, ca 93 cm i omkrets när jag mätte förra veckan (samma som bystmåttet). Jag har precis gått in i 25:te veckan och har gått upp ca 4 kilo. Jag mår fortfarande väldigt bra. Märker dock att jag har lite svårare för att ligga på mage, krypa in i små utrymmen och ligga på knä och rensa trösklar från färg. :) Det var ett tag sedan jag började ha en bricka i knäet när vi äter kvällsmat i soffan för det blir för jobbigt att luta sig fram över magen för att nå bordet.
Jag har sedan länge också legat uppstöttad av ett antal kuddar när jag sover. Vet inte om det kanske är kroppens sätt att vänja sig vid att det kommer bli besvärligare att hitta bekväma sovställningar framöver för tidigare har jag varit en strikt "sova platt på rygg"-typ och nu ligger jag hur bekvämt som helst på sidan. Jag är väldigt tacksam för att jag inte har några som helst sovprobelm och än så länge behöver jag inte heller gå upp på toa under natten.
Kläder blir allt svårare. Det börjar bli dags att införskaffa fler "underdelar" som passar en stor mage. Än så länge har jag klarat mig på ett par mammajeans och sen har jag satt ett gummiband i knapphålet på mina vanliga jeans. Det trista är att jag skulle vilja ha på mig kjol och ingen av mina kjolar funkar längre. T.o.m. de som har resår i midjan bärjar bli för hårda och obekväma. Bra tips om var det finns shyssta mammakläder tages tacksamt emot! Jag har faktiskt gjort en beställning från Asos på två fina klänningar och en bikini som jag fick igår. Trist nog så var en av klänningarna som de hade skickat helt fel och dessutom sönder. Förhoppningsvis ska det gå bra att skicka tillbaka igen även om det förmodligen kommer ta lite längre tid.
När det gäller förberedelserna inför ankomsten så har vi i stort sett inte gjort någon annat än skaffa en vagn. Den begagnade vagnen som jag nämnde i förra inlägget fick följa med hem till oss direkt. Liggdelen är precis i den färgen som jag ville ha - skogsgrön, och sittdelen är ljusgrå med lite infällda delar med mönster på. Helt ok och bra pris! I kalendern har vi bokat in en helg då vi ska åka till det stora svenska möbelvaruhuset och införskaffa spjälsäng och andra mer eller mindre essentiella saker... Jag har insett att jag plötsligt har utvecklat ett behov av att få köpa små, små sängkläder och bädda och fixa. Tror att man i djurvärlden brukar benämna det som "nesting". Ska bli spännande att se var denna nya instinkt ska leda till...
måndag, januari 24, 2011
Det rör på sig
Full kalabalik i magen idag känns det som. Tidigare har jag bara känt bebisen när jag har legat stilla på soffan, men nu är det rörelser mest hela tiden. När vi var på ultraljudet strax efter nyår så barnmorskan att det var en väldigt aktiv och rörlig bebis vi hade och det känns, kan jag säga.
I helgen hälsade jag på en vän som nyligen har återvänt till Lund efter att ha bott i Stockholm. Det var mysigt att ses igen även om det kanske inte direkt blev tid för några lugna samtal med två härliga pojkar som sprang omkring och krävde sin mammas uppmärksamhet. Jag är grymt imponerad av hur K hanterade vissa situationer (inte så allvarliga, men ändå) och jag ser fram emot att lära mig mer av denna supermamma som klarar både det ena och det andra. Hoppas att vi ses snart igen.
Igår var det slappedag med sen frukost och fika på Skryllegården. Jag lyckades också få napp på en bättre begangnad barnvagn som vi ska kika på ikväll, så eventuellt är vi med barnvagn innan dagen är slut. Nu börjar det bli lite allvar...
I helgen hälsade jag på en vän som nyligen har återvänt till Lund efter att ha bott i Stockholm. Det var mysigt att ses igen även om det kanske inte direkt blev tid för några lugna samtal med två härliga pojkar som sprang omkring och krävde sin mammas uppmärksamhet. Jag är grymt imponerad av hur K hanterade vissa situationer (inte så allvarliga, men ändå) och jag ser fram emot att lära mig mer av denna supermamma som klarar både det ena och det andra. Hoppas att vi ses snart igen.
Igår var det slappedag med sen frukost och fika på Skryllegården. Jag lyckades också få napp på en bättre begangnad barnvagn som vi ska kika på ikväll, så eventuellt är vi med barnvagn innan dagen är slut. Nu börjar det bli lite allvar...
fredag, januari 21, 2011
I görningen
Fyra dagars sjukdom förra veckan har resulterat i att det har varit ganska hektiskt på jobbet denna veckan. Det är visserligen väldigt kul när det är mycket att göra eftersom dagarna går lite snabbare.
Jag har också fått väldigt goda nyheter i veckan. Vi fick nämligen besked om att förvaltningsrätten avslog överklagan på den upphandling som jag har haft bekymmer med under hela hösten. Vi är dock inte helt säkra än. Det finns fortfarande möjlighet att överklaga till nästa instans och då kan det i princip dra ut på tiden hur länge som helst vilket skulle vara väldigt dåligt. Nu bidar vi vår tid och håller tummarna så hårt vi kan. Om det inte har kommit in någon ny överklagan den 31 jan så skriver vi avtal. Hoppas, hoppas, hoppas!
I huset har vi börjat planera inredningen på övervåningen och igår startade vi arbetat med att åtgärda alla småfel som har uppstått under renoveringen: måla över små färgfläckar från väggen som hamnat i taket eller tvärtom, rensa element och termostater från färgstänk, rensa, slipa och olja in trösklar, rensa takbjälkarna från färg och spackel osv. Trots att det ser färdigt ut på avstånd så är det mycket smådetaljer som ska fixas till och min älskade sambo ger sig inte förrän allt är helt perfekt.
Vi har ju börjat fundera över inredningen också så förra helgen var vi på soffjakt och i onsdags beställdes en sån här tjusig sak som ska pryda övervåningen. Den kommer dock att vara svartmelerad, ha svarta ben och mässingshjul. Skitfin om jag får säga min mening! Vår soffa kommer dock inte från Mio, med annars är det i stort sett exakt samma modell.
Jag är glatt överraskad att vi hade så lätt för att komma överens om vilken soffa vi ville ha. Nu ska vi bara komma överens om soffbord, tv-bänk och matta också...
Jag har också fått väldigt goda nyheter i veckan. Vi fick nämligen besked om att förvaltningsrätten avslog överklagan på den upphandling som jag har haft bekymmer med under hela hösten. Vi är dock inte helt säkra än. Det finns fortfarande möjlighet att överklaga till nästa instans och då kan det i princip dra ut på tiden hur länge som helst vilket skulle vara väldigt dåligt. Nu bidar vi vår tid och håller tummarna så hårt vi kan. Om det inte har kommit in någon ny överklagan den 31 jan så skriver vi avtal. Hoppas, hoppas, hoppas!
I huset har vi börjat planera inredningen på övervåningen och igår startade vi arbetat med att åtgärda alla småfel som har uppstått under renoveringen: måla över små färgfläckar från väggen som hamnat i taket eller tvärtom, rensa element och termostater från färgstänk, rensa, slipa och olja in trösklar, rensa takbjälkarna från färg och spackel osv. Trots att det ser färdigt ut på avstånd så är det mycket smådetaljer som ska fixas till och min älskade sambo ger sig inte förrän allt är helt perfekt.
Vi har ju börjat fundera över inredningen också så förra helgen var vi på soffjakt och i onsdags beställdes en sån här tjusig sak som ska pryda övervåningen. Den kommer dock att vara svartmelerad, ha svarta ben och mässingshjul. Skitfin om jag får säga min mening! Vår soffa kommer dock inte från Mio, med annars är det i stort sett exakt samma modell.
Jag är glatt överraskad att vi hade så lätt för att komma överens om vilken soffa vi ville ha. Nu ska vi bara komma överens om soffbord, tv-bänk och matta också...
torsdag, januari 13, 2011
Långtråkigt
Har varit sjuk i tre dagar och börjar blir riktigt less. Tur att man kan fä lite uppmuntran av sällskapet i magen som börjar bli väldigt påtagligt.
Tack förresten för alla uppmuntrande ord om att jag inte ska oroa mig. Det känns riktigt bra att ha så många erfarna vänner runt omkring sig. :) Hoppas att allt faller på plats efterhand och att naturen funkar som den ska.
Nu ska jag peppa mig själv med lite hemmagjord chokladkräm. Mums!
Tack förresten för alla uppmuntrande ord om att jag inte ska oroa mig. Det känns riktigt bra att ha så många erfarna vänner runt omkring sig. :) Hoppas att allt faller på plats efterhand och att naturen funkar som den ska.
Nu ska jag peppa mig själv med lite hemmagjord chokladkräm. Mums!
måndag, januari 10, 2011
Den lilla hemligheten
Nu börjar det bli så uppenbart så nu känner jag mig mentalt mogen att skriva om att jag och min älskade sambo ska bli föräldrar i början av sommaren. Vi har vetat om det sedan slutet av september (nåja, jag misstänkte nog lite innan) och jag är nu i 20:de veckan.
En liten mage börjar ge sig till känna och trots att jag inte har gått upp speciellt mycket i vikt (ca 2 kg) så känner jag mig ganska gravid. Jag har än så länge mått bra hela tiden. Helt sluppit illamående och andra, allvarligare krämpor. Däremot är jag ju inte riktigt mig själv. Allting känns ju konstigt och annorlunda och det är svårt att sätta fingret på vad man egentligen känner. Jag har blivit en aning blödigare också. Gråter något lättare för mindre sorgliga saker än tidigare, men det hoppas jag går över så småningom.
Precis för en vecka sedan var vi på vårt första ultraljud. Då blev saker och ting lite mer verkliga och jag kunde inte hindra de stora tårarna som trillade längs kinderna. H satt och höll mig i handen hela tiden och verkade lite tagen, men samtidigt väldigt glad. I min mage sprallade en liten bebis som var på pricken så lång som den borde vara (jag hade räknat ut att jag var i vecka 18+4 och när BM hade mätt bebisen så var det precis det hon kom fram till). Enligt barnmorskan var den väldigt snabb och rörlig, så vi får väl se vad det kommer bli för en filur som kommer ut. Vi har pratat om att vi skulle ta reda på om det är en pojke eller flicka men H tog beslutet att vi kunde vänta till nästa UL i vecka 32 eller 33. Han tror sig dock ha sett vad det är, men jag är inte så säker på att man ska lita på det...
Innan UL:et har jag bara känt av bebis väldigt lite, vid något enstaka tillfälle. Jag har verkligen försökt känna efter, men utan framgång. På kvällen efter UL:et var det plötsligt hur lätt som helst att känna. Jag vet inte om det beror på någon typ av mental spärr eller bara det faktum att jag nu vet var i magen bebisen ligger, men plötsligt var det hur lätt som helst att känna den. Sedan dess har det varit full rulle i magen och vad jag kan känna så är den som mest aktiv när jag ligger och vilar på soffan under kvällen. Till och med H kan känna nu även om han nog ser fram emot att känna lite mer än bara något som kan misstas för en av mina utandningar.
Vi har så smått börjat titta på vagnar och jag efterlyser desperat synpunkter från erfarna barnvagnskörare. Vad ska vi tänka på? Eftersom vi bor i skogen och kommer köra i terräng så behöver vi en rejäl vagn som inte är för låg i chassit, men det är inte lätt att välja modell. Inte konstigt att det kallas barnvagnsdjungel... Är det kanske någon som vill sälja sin vagn och som har varit nöjd med den?
Jag har också börjat oroa mig för hur man ska klä bebisen för att den inte ska vara för varm eller för kall. I början av juni, när vi är beräknade kan det ju vara riktigt kyligt, men det kan samtidigt vara jättevarmt. Hjälp, vad svårt allting är.
Oron är med mig mer eller mindre hela tiden, men skiftar mellan allt mellan himmel och jord: från vår potential som föräldrar till vagnar och vidare till om barnet är friskt eller ej. Lite frustrerande att man inte bara kan slappna av, men det kommer kanske en sådan fas också...
Så, nu vet ni om vår hemlighet!
Kram
En liten mage börjar ge sig till känna och trots att jag inte har gått upp speciellt mycket i vikt (ca 2 kg) så känner jag mig ganska gravid. Jag har än så länge mått bra hela tiden. Helt sluppit illamående och andra, allvarligare krämpor. Däremot är jag ju inte riktigt mig själv. Allting känns ju konstigt och annorlunda och det är svårt att sätta fingret på vad man egentligen känner. Jag har blivit en aning blödigare också. Gråter något lättare för mindre sorgliga saker än tidigare, men det hoppas jag går över så småningom.
Precis för en vecka sedan var vi på vårt första ultraljud. Då blev saker och ting lite mer verkliga och jag kunde inte hindra de stora tårarna som trillade längs kinderna. H satt och höll mig i handen hela tiden och verkade lite tagen, men samtidigt väldigt glad. I min mage sprallade en liten bebis som var på pricken så lång som den borde vara (jag hade räknat ut att jag var i vecka 18+4 och när BM hade mätt bebisen så var det precis det hon kom fram till). Enligt barnmorskan var den väldigt snabb och rörlig, så vi får väl se vad det kommer bli för en filur som kommer ut. Vi har pratat om att vi skulle ta reda på om det är en pojke eller flicka men H tog beslutet att vi kunde vänta till nästa UL i vecka 32 eller 33. Han tror sig dock ha sett vad det är, men jag är inte så säker på att man ska lita på det...
Innan UL:et har jag bara känt av bebis väldigt lite, vid något enstaka tillfälle. Jag har verkligen försökt känna efter, men utan framgång. På kvällen efter UL:et var det plötsligt hur lätt som helst att känna. Jag vet inte om det beror på någon typ av mental spärr eller bara det faktum att jag nu vet var i magen bebisen ligger, men plötsligt var det hur lätt som helst att känna den. Sedan dess har det varit full rulle i magen och vad jag kan känna så är den som mest aktiv när jag ligger och vilar på soffan under kvällen. Till och med H kan känna nu även om han nog ser fram emot att känna lite mer än bara något som kan misstas för en av mina utandningar.
Vi har så smått börjat titta på vagnar och jag efterlyser desperat synpunkter från erfarna barnvagnskörare. Vad ska vi tänka på? Eftersom vi bor i skogen och kommer köra i terräng så behöver vi en rejäl vagn som inte är för låg i chassit, men det är inte lätt att välja modell. Inte konstigt att det kallas barnvagnsdjungel... Är det kanske någon som vill sälja sin vagn och som har varit nöjd med den?
Jag har också börjat oroa mig för hur man ska klä bebisen för att den inte ska vara för varm eller för kall. I början av juni, när vi är beräknade kan det ju vara riktigt kyligt, men det kan samtidigt vara jättevarmt. Hjälp, vad svårt allting är.
Oron är med mig mer eller mindre hela tiden, men skiftar mellan allt mellan himmel och jord: från vår potential som föräldrar till vagnar och vidare till om barnet är friskt eller ej. Lite frustrerande att man inte bara kan slappna av, men det kommer kanske en sådan fas också...
Så, nu vet ni om vår hemlighet!
Kram
fredag, januari 07, 2011
Hej då 2010, hej 2011!
Nu var det länge sedan jag skrev på bloggen och det känns som det är läge att sammanfatta året som gick.
2010 har, på det privata planet, varit ett av de bästa åren hitintills. Vi fick vårt hus, vi har flyttat in i vårt hus och som grädde på moset fick vi en fantastisk gåva i slutet av sommaren, något som jag kanske skriver mer om så småningom, men inte just nu. Vi har ägnat större delen av vår lediga tid med att renovera och fixa i huset, men jag känner samtidigt att vi hade tid att njuta av den magiska sommaren med härliga besök av släkt och vänner, sol, bad och min fina tvillingsysters bröllop. Dessutom har 2010 bjudit oss nyblivna husägare på fantastiska säsongsvariationer i naturen och vi har försökt njuta såväl av knoppande vår och sommarens hetta som skogens höstgåvor och den strålande snön. Det har verkligen varit fantastiskt att få följa årets skiftningar på så nära håll och tack vare tre svampbocker i julklapp ska vi nog kunna bli riktiga skogsmullar så småningom...
På jobbet har det varit lite mer upp och ner. Samtidigt som jag har fått min drömtjänst, så har det uppdelade arbetet mellan kommunen och hamnen mest gjort att allting blir lite halvgjort och att det inte finns tid och möjlighet att engagera sig helhjärtat i något. Mycket frustrerande. I bästa fall ska det bli ändring på det snart eftersom hamnen har tillsatt en miljöansvarig vilket innebär att jag kommer jobba för kommunen med kustskydd och klimatanpassning på heltid. Jag har också lärt mig att jag vet både mer och mindre än vad jag trodde. Intutionen börjar växa till sig och jag ska försöka lita lite mer tilll den när det kommer till kritiska beslut. Får se hur det kommer att gå...
Så vad har 2010 resulterat i? Jo, huset är ju i stort sett klart. Golv, väggar, tak, lister har fått färg och tapeter. Möblerna (de vi har än så länge) står på plats och vissa planer på nya inköp har gjorts. Vi tar allt med lugn och tillförsikt och hoppas att allt ska falla på plats efter hand.
På jobbet ska i bästa fall arbetet på hamnen mer eller mindre helt avslutas. Eventuellt kommer jag att behöva hjälpa till med ett evenemang som kommer att gå av stapeln i slutet av maj, men det kommer förhoppningsvis innebära att jag kan lägga mer tid på kommunen.
2011 kommer att bli ett mycket spännande år! :) Jag ska försöka vara flitigare med uppdateringarna här på bloggen (såg att jag bara gjort ca 50 inlägg under 2010) så ni få som flitigt läser kan räkna med att bli fortsatt uppdaterade här.
Tills vi hörs igen!
Kram
2010 har, på det privata planet, varit ett av de bästa åren hitintills. Vi fick vårt hus, vi har flyttat in i vårt hus och som grädde på moset fick vi en fantastisk gåva i slutet av sommaren, något som jag kanske skriver mer om så småningom, men inte just nu. Vi har ägnat större delen av vår lediga tid med att renovera och fixa i huset, men jag känner samtidigt att vi hade tid att njuta av den magiska sommaren med härliga besök av släkt och vänner, sol, bad och min fina tvillingsysters bröllop. Dessutom har 2010 bjudit oss nyblivna husägare på fantastiska säsongsvariationer i naturen och vi har försökt njuta såväl av knoppande vår och sommarens hetta som skogens höstgåvor och den strålande snön. Det har verkligen varit fantastiskt att få följa årets skiftningar på så nära håll och tack vare tre svampbocker i julklapp ska vi nog kunna bli riktiga skogsmullar så småningom...
På jobbet har det varit lite mer upp och ner. Samtidigt som jag har fått min drömtjänst, så har det uppdelade arbetet mellan kommunen och hamnen mest gjort att allting blir lite halvgjort och att det inte finns tid och möjlighet att engagera sig helhjärtat i något. Mycket frustrerande. I bästa fall ska det bli ändring på det snart eftersom hamnen har tillsatt en miljöansvarig vilket innebär att jag kommer jobba för kommunen med kustskydd och klimatanpassning på heltid. Jag har också lärt mig att jag vet både mer och mindre än vad jag trodde. Intutionen börjar växa till sig och jag ska försöka lita lite mer tilll den när det kommer till kritiska beslut. Får se hur det kommer att gå...
Så vad har 2010 resulterat i? Jo, huset är ju i stort sett klart. Golv, väggar, tak, lister har fått färg och tapeter. Möblerna (de vi har än så länge) står på plats och vissa planer på nya inköp har gjorts. Vi tar allt med lugn och tillförsikt och hoppas att allt ska falla på plats efter hand.
På jobbet ska i bästa fall arbetet på hamnen mer eller mindre helt avslutas. Eventuellt kommer jag att behöva hjälpa till med ett evenemang som kommer att gå av stapeln i slutet av maj, men det kommer förhoppningsvis innebära att jag kan lägga mer tid på kommunen.
2011 kommer att bli ett mycket spännande år! :) Jag ska försöka vara flitigare med uppdateringarna här på bloggen (såg att jag bara gjort ca 50 inlägg under 2010) så ni få som flitigt läser kan räkna med att bli fortsatt uppdaterade här.
Tills vi hörs igen!
Kram
torsdag, december 09, 2010
Kära dagbok...
Detta inlägg skrevs torsdagen den 9/12 och publiceras idag p.g.a. känsligt innehåll :)
Idag går jag in i min 16:de graviditetsvecka. Detta är den huvudsakliga anledningen till varför det har varit så tyst på bloggen. Graviditeten har överskuggat allt och jag har inte haft någon inspiration att skriva om något annat. Nu kommer det förhoppningsvis bli ändring på det.
Jag mår oförskämt bra. Under några veckor led jag av överväldigande hunger och om jag inte fick mat så började jag må lite illa, men annars har jag helt sluppit det där med illamående. Jag är dock inte helt säker på att jag verkligen har fattat vad som är på gång. Förutom några få symtom så mår jag som vanligt. Skillnaden är det där stora blå plusset...
Om jag ska sammanfatta mina känslor så här långt så är jag naturligtvis väldigt glad. Samtidigt är jag livrädd och jag tycker att allting som är förknippat med det här är otroligt läskigt. Är jag redo? Kommer jag någonsin bli redo? Hur kommer vårt förhållande att utvecklas av det här? Kommer vi att klara det? Skulle vi inte har blivit helt färdiga med huset innan vi försökte få barn för att njuta lite av det själva? Massa konstiga och själviska tankar som strömmar genom huvudet.
Veckorna 6-14 var konstigast hitintills. Jag kände mig svullen och konstig och ville dölja magen trots att den inte alls putade. Jag var på dåligt humör hela tiden eftersom jag ständigt var hungrig. Jag gick också och förberedde mig mentalt på att jag förmodligen kommer få en förlossningsdepression, att barnet kommer att ha kolik eller någon annan fasansfull sjukdom, att allt som kan gå snett går snett... Jag som normalt är den ständige optimisten kunde bara föreställa mig de värsta scenarierna.
Nu verkar saker och ting ha fallit på plats lite mer. Visst är jag fortfarande rädd och jag oroar mig en massa, men magen börjar puta lite smått och jag behöver inte dölja den i några bylsiga kläder. Omgivningens uppmuntrande stöd gör nog att jag känner mig något lugnare. Igår var jag dock med om en intressant sak: När jag fick ett svar jag inte vill ha av min älskade sambo så svämmade tårarna över och innan jag visste ordet av så storgrät jag. Stackars sambon blev alldeles tagen och försökte trösta, men jag försökte förklara att det nog var hormoner som fick mig att överreagera. Det är tydligen något jag kommer få vänja mig vid... Jag har märkt tidigare att jag är något mer lättrörd, men det här överrumplade till och med mig.
Att H och jag ska få en bebis är fortfarande en tanke som är svår att förstå. Om några veckor ska vi göra ett första ultraljud och förhoppningsvis blir allt lite mer verkligt då.
Så länge alla nära och kära inte har fått reda på att jag är gravid kommer jag inte att publicera mina inlägg utan än så länge skriver jag för min egen skull och för bebis.
Vi hörs!
Idag går jag in i min 16:de graviditetsvecka. Detta är den huvudsakliga anledningen till varför det har varit så tyst på bloggen. Graviditeten har överskuggat allt och jag har inte haft någon inspiration att skriva om något annat. Nu kommer det förhoppningsvis bli ändring på det.
Jag mår oförskämt bra. Under några veckor led jag av överväldigande hunger och om jag inte fick mat så började jag må lite illa, men annars har jag helt sluppit det där med illamående. Jag är dock inte helt säker på att jag verkligen har fattat vad som är på gång. Förutom några få symtom så mår jag som vanligt. Skillnaden är det där stora blå plusset...
Om jag ska sammanfatta mina känslor så här långt så är jag naturligtvis väldigt glad. Samtidigt är jag livrädd och jag tycker att allting som är förknippat med det här är otroligt läskigt. Är jag redo? Kommer jag någonsin bli redo? Hur kommer vårt förhållande att utvecklas av det här? Kommer vi att klara det? Skulle vi inte har blivit helt färdiga med huset innan vi försökte få barn för att njuta lite av det själva? Massa konstiga och själviska tankar som strömmar genom huvudet.
Veckorna 6-14 var konstigast hitintills. Jag kände mig svullen och konstig och ville dölja magen trots att den inte alls putade. Jag var på dåligt humör hela tiden eftersom jag ständigt var hungrig. Jag gick också och förberedde mig mentalt på att jag förmodligen kommer få en förlossningsdepression, att barnet kommer att ha kolik eller någon annan fasansfull sjukdom, att allt som kan gå snett går snett... Jag som normalt är den ständige optimisten kunde bara föreställa mig de värsta scenarierna.
Nu verkar saker och ting ha fallit på plats lite mer. Visst är jag fortfarande rädd och jag oroar mig en massa, men magen börjar puta lite smått och jag behöver inte dölja den i några bylsiga kläder. Omgivningens uppmuntrande stöd gör nog att jag känner mig något lugnare. Igår var jag dock med om en intressant sak: När jag fick ett svar jag inte vill ha av min älskade sambo så svämmade tårarna över och innan jag visste ordet av så storgrät jag. Stackars sambon blev alldeles tagen och försökte trösta, men jag försökte förklara att det nog var hormoner som fick mig att överreagera. Det är tydligen något jag kommer få vänja mig vid... Jag har märkt tidigare att jag är något mer lättrörd, men det här överrumplade till och med mig.
Att H och jag ska få en bebis är fortfarande en tanke som är svår att förstå. Om några veckor ska vi göra ett första ultraljud och förhoppningsvis blir allt lite mer verkligt då.
Så länge alla nära och kära inte har fått reda på att jag är gravid kommer jag inte att publicera mina inlägg utan än så länge skriver jag för min egen skull och för bebis.
Vi hörs!
fredag, november 26, 2010
Allt och inget
Det händer en massa och samtidigt ingenting i mitt liv just nu. I vilket fall känns det inte tillräckligt intressant att berätta om här.
Just nu är jag dock enormt lycklig över att en fint snötäcke döljer allt det bruna och gråa. Inför första advent har julkänslan verkligen infunnit sig och helgen ska ägnas åt adventspyntande, tapetsering och julbak med bästaste flickorna. ÄNTLIGEN!
Just nu är jag dock enormt lycklig över att en fint snötäcke döljer allt det bruna och gråa. Inför första advent har julkänslan verkligen infunnit sig och helgen ska ägnas åt adventspyntande, tapetsering och julbak med bästaste flickorna. ÄNTLIGEN!
måndag, november 01, 2010
Rötägg
Förutom allt flyttande av möbler från ovanvåningen till nedervåningen där hemma, så har jag bytt arbetsplats för sjunde gången på 5 år. Kanske inte så förfärligt egentligen förutom det att tre av flyttarna har skett det senaste året och det lär komma minst en till innan jag sitter på rätt plats. Anledningen till allt flyttande är att jag numera tillhör en liten miljöstrategisk avdelning (vi är totalt tre personer) och tanken är att vi ska sitta tillsammans för att få så tight samarbete som möjligt. Det målet är ännu inte uppnått och just nu sitter jag och min närmaste chef i ett sammanträdesrum som temporärt har gjorts om till ett kontorslandskap. Det kunde ha varit bättre, men det är faktiskt helt ok.
I övrigt när det gäller jobbet är jag ganska förvirrad. EU-projektet som jag arbetade med och som grankommunen tog över ledaskapet för har nu återgått till vårt ledaskap. Ingen vet någonting, men någon förväntas veta och framförallt driva det... Suck! Tyvärr är det så att samarbetet med grannkommunen kunde varit bättre. Den ansvarige tjänstemannen där har ett horn i sidan till mig eftersom jag tydligen ifrågasätter vissa av hans beslut lite för ofta. Dessvärre brukar de slutgiltiga besluten tas över mitt huvud vilket i slutändan ger "grannen" rätt, till min stora förtret. Vet inte riktigt hur jag ska hantera saken utan att bli alltför besviken.
Jag är dock väldigt tacksam för att personen i fråga inte jobbar på samma arbetsplats som jag. Jag har aldrig tidigare sett på maken! Han har en förmåga att göra mig fullkomligt galen med sina härskartekniker. När jag tror att jag förstår mig på honom så säger han helt något som är helt tvärt om det han har sagt tidigare och så förnekar han fullständigt sina tidigare uttalanden. Det slutar med att jag står och ber om ursäkt för att jag har "missförstått". Fruktansvärt enerverande och jag blir enormt arg på mig själv som går på det gång på gång.
Tack och lov har jag en chef som är mycket stöttande och står på min sida till hundra procent vilket är väldigt tacksamt. Just nu försöker jag ha så lite som möjligt att göra med grannen och i de fall jag behöver kommunicera med honom sker det skriftligt med kopior till alla berörda. Han ska i alla fall inte kuna påstå att jag har sagt saker som jag inte har sagt, så jag försöker vara så försiktig jag kan.
Trist bara att detta enda rötägg ska kunna påverka mig så till den milda grad, men jag lär mig...
I övrigt när det gäller jobbet är jag ganska förvirrad. EU-projektet som jag arbetade med och som grankommunen tog över ledaskapet för har nu återgått till vårt ledaskap. Ingen vet någonting, men någon förväntas veta och framförallt driva det... Suck! Tyvärr är det så att samarbetet med grannkommunen kunde varit bättre. Den ansvarige tjänstemannen där har ett horn i sidan till mig eftersom jag tydligen ifrågasätter vissa av hans beslut lite för ofta. Dessvärre brukar de slutgiltiga besluten tas över mitt huvud vilket i slutändan ger "grannen" rätt, till min stora förtret. Vet inte riktigt hur jag ska hantera saken utan att bli alltför besviken.
Jag är dock väldigt tacksam för att personen i fråga inte jobbar på samma arbetsplats som jag. Jag har aldrig tidigare sett på maken! Han har en förmåga att göra mig fullkomligt galen med sina härskartekniker. När jag tror att jag förstår mig på honom så säger han helt något som är helt tvärt om det han har sagt tidigare och så förnekar han fullständigt sina tidigare uttalanden. Det slutar med att jag står och ber om ursäkt för att jag har "missförstått". Fruktansvärt enerverande och jag blir enormt arg på mig själv som går på det gång på gång.
Tack och lov har jag en chef som är mycket stöttande och står på min sida till hundra procent vilket är väldigt tacksamt. Just nu försöker jag ha så lite som möjligt att göra med grannen och i de fall jag behöver kommunicera med honom sker det skriftligt med kopior till alla berörda. Han ska i alla fall inte kuna påstå att jag har sagt saker som jag inte har sagt, så jag försöker vara så försiktig jag kan.
Trist bara att detta enda rötägg ska kunna påverka mig så till den milda grad, men jag lär mig...
onsdag, oktober 13, 2010
Äntligen tillbaka
Min första upphandling är klar, konsult har fixats till nästa upphandling, avsiktsförklaring inlämnad till eventuellt framtida EU-projekt, partnermöte genomfört, och miljöutbildning för hamnens personal genomförd.
Det har varit intensivt ett tag, men nu börjar det äntligen lugna ner sig. Det är konstigt ibland hur allting har en förmåga att hopa sig. Jag har fortfarande ett antal dödslinjer kvar att klara av, men det känns så mycket mer hanterbart när man inte har tusen andra saker att tänka på samtidigt.
I Vita huset går det framåt. Allting har gått på sparlåga eftersom vi skulle ordna med installationen av jordvärmeanläggningen och tillfixningen av skorstenarna. Förutom ett par detaljer med skorstenarna (nya kåpor) så är allt nu i princip klart. Jordvärmen är lagd i backen och hela gräsmattan är fräst och krattad tack vare mycket snälla svärföräldrar. De senaste dagarna har vi städat och fixat så att vi ska kunna flytta ner möblerna från övervåning till nedervåningen och igår fick köksbordet inta sin plats i matvrån. Ikväll ska gjutjärnskaminerna på plats och innan veckan är över hoppas jag att även soffa och TV hittar ner. Mycket spännande, men det kommer bli förfärligt tomt på ovanvåningen. Tror faktiskt att det börjar dra ihop sig till en ordentlig shoppingtur. :D
Det har varit intensivt ett tag, men nu börjar det äntligen lugna ner sig. Det är konstigt ibland hur allting har en förmåga att hopa sig. Jag har fortfarande ett antal dödslinjer kvar att klara av, men det känns så mycket mer hanterbart när man inte har tusen andra saker att tänka på samtidigt.
I Vita huset går det framåt. Allting har gått på sparlåga eftersom vi skulle ordna med installationen av jordvärmeanläggningen och tillfixningen av skorstenarna. Förutom ett par detaljer med skorstenarna (nya kåpor) så är allt nu i princip klart. Jordvärmen är lagd i backen och hela gräsmattan är fräst och krattad tack vare mycket snälla svärföräldrar. De senaste dagarna har vi städat och fixat så att vi ska kunna flytta ner möblerna från övervåning till nedervåningen och igår fick köksbordet inta sin plats i matvrån. Ikväll ska gjutjärnskaminerna på plats och innan veckan är över hoppas jag att även soffa och TV hittar ner. Mycket spännande, men det kommer bli förfärligt tomt på ovanvåningen. Tror faktiskt att det börjar dra ihop sig till en ordentlig shoppingtur. :D
torsdag, september 23, 2010
Förklaring
Har så mycket att göra att jag knappt vet vad jag håller på med. Många gånger är det väldigt trevligt att dela sin tid på två olika verksamheter, men just nu är det bara jobbigt.
Resultat: bloggen blir lidanade, men det verkar bli en ljusning så småningom och då är jag tillbaka.
Resultat: bloggen blir lidanade, men det verkar bli en ljusning så småningom och då är jag tillbaka.
tisdag, september 14, 2010
Två stora projekt
Denna och nästa vecka händer det stora saker i Vita huset. För det första ska vi äntligen få våra två gjutjärnspisar på plats vilket är ett avgörande steg för att vi ska kunna göra det sista i vardagsrummet och köket och börja flytta ner möbler från ovanvåningen.
För det andra så ska vi installera en jordvärmeanläggning som drastiskt kommer att sänka våra uppvärmningskostnader och dessutom stabilisera värmen i huset nu när det börjar bli kallare.
Båda dessa aktiviteter kommer höja värdet på huset vilket såklart är väldigt bra, men jordvärmen kommer också medföra den lite mindre angenäma detaljen att hela gräsmattan kommer att bli en enda jordhög. Gräs ska ju sås på hösten, men jag oroar mig ändå för att vi kommer ha en ganska trist trädgård nästa sommar. Inte får jag plantera något nytt heller eftersom min käre sambo tycker att vi ska avvakta med det tills vi har en mer övergripande plan för trädgården. Jag får helt enkelt acceptera att trädgården är lite rörig ett tag och njuta av bilderna jag tog i somras istället.
Kirgislöken står mitt i gräsmattan och kommer dessvärre försvinna när vi plöjer upp gräsmattan
Detsamma kommer hända denna gula lilja.
Vår spireabuske kommer gå hädan tack vare jordvärmen
Klematisen får jag, tack och lov, behålla.
Förberedelser för jordvärmen
Vi har lila, nästan ogräsliknande blommor i rabatten som kommer att vara kvar
Rosorna är uppgrävda. Rådjuren tyckte att de var liiiite för delikata och jag kunde räkna sommarens blommor på en hand.
Vila i trädgården
Utsikt över "vår" sjö
För det andra så ska vi installera en jordvärmeanläggning som drastiskt kommer att sänka våra uppvärmningskostnader och dessutom stabilisera värmen i huset nu när det börjar bli kallare.
Båda dessa aktiviteter kommer höja värdet på huset vilket såklart är väldigt bra, men jordvärmen kommer också medföra den lite mindre angenäma detaljen att hela gräsmattan kommer att bli en enda jordhög. Gräs ska ju sås på hösten, men jag oroar mig ändå för att vi kommer ha en ganska trist trädgård nästa sommar. Inte får jag plantera något nytt heller eftersom min käre sambo tycker att vi ska avvakta med det tills vi har en mer övergripande plan för trädgården. Jag får helt enkelt acceptera att trädgården är lite rörig ett tag och njuta av bilderna jag tog i somras istället.
Kirgislöken står mitt i gräsmattan och kommer dessvärre försvinna när vi plöjer upp gräsmattan
Detsamma kommer hända denna gula lilja.
Vår spireabuske kommer gå hädan tack vare jordvärmen
Klematisen får jag, tack och lov, behålla.
Förberedelser för jordvärmen
Vi har lila, nästan ogräsliknande blommor i rabatten som kommer att vara kvar
Rosorna är uppgrävda. Rådjuren tyckte att de var liiiite för delikata och jag kunde räkna sommarens blommor på en hand.
Vila i trädgården
Utsikt över "vår" sjöfredag, september 10, 2010
Inte helt enkelt...
Blir så extremt frustrerad över att jag förväntas klara av att göra en upphandling helt själv utan att få vettiga instruktioner eller hjälp samtidigt som det är helt omöjligt att få svar från de som var med och gjorde det ursprungliga upphandlingsunderlaget. WTF!
Nu är risken väldigt stor att tjänsten som jag upphandlar blir sämre eftersom underlaget är alldeles för otydligt.
Grrr!
Tack och lov så har jag mycket förstående kollegor och det finns många vänliga själar som är villiga att stötta så gott de kan. Sen hjälper det också att se en "Facebook-vän" skapa en fuldans med sig själv i ett hysteriskt kul, interaktivt konstverk. Testa själv, vet jag!
Nu är risken väldigt stor att tjänsten som jag upphandlar blir sämre eftersom underlaget är alldeles för otydligt.
Grrr!
Tack och lov så har jag mycket förstående kollegor och det finns många vänliga själar som är villiga att stötta så gott de kan. Sen hjälper det också att se en "Facebook-vän" skapa en fuldans med sig själv i ett hysteriskt kul, interaktivt konstverk. Testa själv, vet jag!
torsdag, augusti 26, 2010
Framstegen i huset
Det är inte lätt att visa framstegen i Vita huset. Om det beror på min oförmåga att ta intressanta bilder eller något annat kan vi låta vara osagt, men jag gör ett litet försök här genom att visa hur bland annat vårt kök har förändrats under sommaren.
I början av juni var det ganska stökigt
Sen målade vi väggarna och det blev lite renare.
De omålade väggarna vid bardisken ska få tapeter så småningom.
Från köket, genom hallen och in på toa
Golven täktes av i mitten av juli
Det har varit lite bekymmer med skorstenarna. Bland annat har vi fått rensa kanalerna och göra lite hål i väggarna. Annars är det nymålat i vardagsrummet...
Håkan syrar den nymurade väggen i hallen
Dags för golvslipning
Svärfar är duktig och snäll
Nyslipade, oljade och polerade golv!
Bänkskivan behövde också slipas och oljas in
Golvet i hallen har fått klinker och är numera även fogat.
I början av juni var det ganska stökigt
Sen målade vi väggarna och det blev lite renare.De omålade väggarna vid bardisken ska få tapeter så småningom.
Från köket, genom hallen och in på toa
Golven täktes av i mitten av juli
Det har varit lite bekymmer med skorstenarna. Bland annat har vi fått rensa kanalerna och göra lite hål i väggarna. Annars är det nymålat i vardagsrummet...
Håkan syrar den nymurade väggen i hallen
Dags för golvslipning
Svärfar är duktig och snäll
Nyslipade, oljade och polerade golv!
Bänkskivan behövde också slipas och oljas in
Golvet i hallen har fått klinker och är numera även fogat.Det blev en liten inblick i hur arbetet framskrider. Nu är det faktiskt mest småsaker kvar. Det stora som ska ske i höst är installation av två gjutjärnskaminer och att vi ska få jordvärme. Jordvärmen kommer ju inte att påverka huset så mycket, utan snarare trädgården. Installationerna av kaminerna kommer däremot att vara lite stökigare och vi lär inte flytta ner några möbler förrän det är klart. Sen hoppas jag att min innerligt efterlängtade tapet i köket snart kommer upp, men det finns tyvärr inga garantier. Eventuellt får det avvakta till efter kaminerna eftersom det förmodligen kommer skita ner ganska ordentligt. Nåja, ännu en trevlig sak att se fram emot!
Utlovade bilder - Rom
Första lunchen
Pantheon
Utanför Pantheon
Det finns gott om vackra byggnader i Rom
Piazza Navona by night
Detalj i fontänen
I närheten av Villa Borghese med fantastisk utsikt
Nya inköp
Service på det som anses vara Roms bästa pizzaresturang
H hittade Homers öl i Italien
Kontrasterfredag, augusti 20, 2010
Missade målet
Trodde jag skulle vara duktig idag och leverera de utlovade bilderna. Dessvärre fick jag fel minnespinne med mig, så det får bli nästa vecka istället.
I helgen ska listerna i bästa fall färdigställas efter missödet vid golvslipningen. Ni andra får ha en härlig helg... ;)
I helgen ska listerna i bästa fall färdigställas efter missödet vid golvslipningen. Ni andra får ha en härlig helg... ;)
torsdag, augusti 19, 2010
Ljuvliga sommarmorgon
Hittade detta klippet på min telefon och blev sugen på att vrida tillbaka klockan lite. Jag fick ett par ljuvliga dagar i sommarstugan och varje morgon började min kära moder och min supersöta systerson dagen genom att hälsa på stora vattnet. En av dagarna var jag klok nog att ta med kameran.
PS Damen på stranden är vår granne. Det är min mamma som syns ute i vattnet.
PS Damen på stranden är vår granne. Det är min mamma som syns ute i vattnet.
tisdag, augusti 17, 2010
Målet för veckan
Jag jobbar på och tycker att jag egentligen inte har så mycket att skriva om här på bloggen. När jag tänker efter så har det i själva verket varit en fantastisk helg och det har hänt så mycket att det faktiskt känns lite jobbigt att skriva om allt. :) Så kan det vara ibland...
Just nu längtar jag till att vi ska få internet hemma så att jag inte behöver stjäla tid från lunchen för att skriva på bloggen. Framförallt hoppas jag att mina bilduppdateringar ska bli avsevärt mycket mer frekventa när jag inte renoverar hela kvällarna. Jag tänkte dock göra ett försök och anstränga mig lite för mina trogna läsares skull genom att sortera ut lite bilder av vad som har hänt under sommaren och hur renoveringen utvecklar sig. Målet för veckan är alltså att lägga upp bilder på bloggen! Känns som ett lagom ansträngande mål så här i sensommartider.
En kort sammanfattning av helgen följer:
Just nu längtar jag till att vi ska få internet hemma så att jag inte behöver stjäla tid från lunchen för att skriva på bloggen. Framförallt hoppas jag att mina bilduppdateringar ska bli avsevärt mycket mer frekventa när jag inte renoverar hela kvällarna. Jag tänkte dock göra ett försök och anstränga mig lite för mina trogna läsares skull genom att sortera ut lite bilder av vad som har hänt under sommaren och hur renoveringen utvecklar sig. Målet för veckan är alltså att lägga upp bilder på bloggen! Känns som ett lagom ansträngande mål så här i sensommartider.
En kort sammanfattning av helgen följer:
- Vi har fått våra nya sopkärl. För en miljönisse som mig så är detta drömmen. jag kan sortera allt, ALLT utanför dörren och det är underbart!
- H har fått en mycket bra, ny tjänst på sitt jobb så det firades med champagne.
- Lördagen ägnades åt auktion från vilken vi återvände med några fina "fynd"
- Vi åt en ljuvlig middag med goda vänner och fick goda nyheter vilket firades med utmärkt rött vin.
- H och hans kumpan A gjorde skogen osäker genom att klä sig i svart och smyga omkring och spana på en mystisk bil. Detta var förvånansvärt roande även om jag inte direkt deltog själv.
- Hela söndagen tillbringades i Rydbergska hemmet med nästan alla flickorna från landet. Vi hade fixardag och mycket blev fixat. :)
- Ovanpå allt har min kära syster bokat vårens resa för hela klanen. I februari åker jag till Khao Lak! :)
tisdag, augusti 10, 2010
Sommarlovet
Så var semestern slut och vardagen börjar återvända. Vi har haft en lugn, skön semester som till stor del har handlat om att fixa i huset, men vi har ändå haft tid att njuta i värmen, ligga på stranden, besöka marknader, grilla i trädgården, ha nära och kära på besök och massa annat som hör sommaren till.
I huset har vi hunnit med en hel del. Numera har vi klinker på golvet i hallen, golven är slipade och oljade på nedervåningen, de flesta vägguttagen och ljusknapparna återmonterade, skorstenarna förberedda för installation av gjutjärnskaminer, några dörrar tillfixade, väggen i köket förberedd för tapetsering, förråden tömda från allt renoveringsavfall osv...
Ja, vi börjar faktiskt närma oss ljuset i tunneln. Min älskade sambo sa igår att ha tyckte det kändes konstigt att det snart var slut med renoverandet. För min del känns det som om allting börjar nu. Det är nu vi ska försöka fylla vårt hus med det som kommer att göra det till ett hem. Vi har börjat lite smått med att hitta lite möbler här och där hos våra familjer. Ett skrivbord och tillhörande vitrinskåp som passar i biblioteket, några vägghängda skåp med fantastisk patina som ingen använde, mindre fynd på loppisar och marknader... Först och främst måste vi dock flytta vår möbler så att soffa och matbord står där det ska, men innan vi kan göra det så måste alla golvlister målas IGEN efter ett ganska stort missöde som innefattade tejp och j-vligt gamla lister, men det är en annan historia...
I huset har vi hunnit med en hel del. Numera har vi klinker på golvet i hallen, golven är slipade och oljade på nedervåningen, de flesta vägguttagen och ljusknapparna återmonterade, skorstenarna förberedda för installation av gjutjärnskaminer, några dörrar tillfixade, väggen i köket förberedd för tapetsering, förråden tömda från allt renoveringsavfall osv...
Ja, vi börjar faktiskt närma oss ljuset i tunneln. Min älskade sambo sa igår att ha tyckte det kändes konstigt att det snart var slut med renoverandet. För min del känns det som om allting börjar nu. Det är nu vi ska försöka fylla vårt hus med det som kommer att göra det till ett hem. Vi har börjat lite smått med att hitta lite möbler här och där hos våra familjer. Ett skrivbord och tillhörande vitrinskåp som passar i biblioteket, några vägghängda skåp med fantastisk patina som ingen använde, mindre fynd på loppisar och marknader... Först och främst måste vi dock flytta vår möbler så att soffa och matbord står där det ska, men innan vi kan göra det så måste alla golvlister målas IGEN efter ett ganska stort missöde som innefattade tejp och j-vligt gamla lister, men det är en annan historia...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
