Familjen O håller andan

Jag ska bli moster. En av tre mostrar. Konstigt och väldigt kul. Jag har vetat det ganska länge, men det är lite känsligt om och när det är dags att prata om det. Det är min äldsta syster och hennes man som ska bli föräldrar. Den första bebisen (av, förhoppningsvis, fler) i vår hjord till familj är på väg och spänningen är total!

Det känns lite grand som om hela världen håller andan och bara väntar på att bebisen ska komma. Detta kanske verkar lite överdrivet eftersom det inte ens är jag själv som ska ha barn, men det är ju så himla häftigt att det kommer en ny människa med våra gener till världen.

Världen få dock hålla andan ett tag till eftersom beräknad nedkomst är i april. Fram tills dess ska jag kalla min vanligtvis perfekt timglasformade syster för söta lilla tjockis och bara vänta och vänta och vänta...

Den komplexa tiden

Vi satt vid fikabordet på jobb när vi kom att tala om hur det känns som om tiden går fortare ju äldre man blir. En av mina lite äldre kollegor berättade då att han vid något tillfälle sagt till sin fru att han skulle ägna pensionen åt att ta reda på varför det var så. Hans fru svarade då att han kunde hitta på roligare saker under pensionen eftersom hon redan hade svaret på gåtan.

Förklaringen är förvånansvärt briljant och jag förvånas över att tanken inte har slagit mig tidigare:

För en femtonåring är ett år en femtondel av livet. För en sextioåring är ett år en sextiondel. Vem som helst kan räka ut att en sextiondel är mycket mindre än en femtondel och bör därför gå avsevärt mycket snabbare.

Svårare än så är det inte.

Julklappsångest

Veckan har i allmänhet varit lugn och det ser ut som nästa vecka, med undantag för ett par mycket spännande möten, också kommer gå åt till småfixande med allehanda halvfärdiga ting. Det känns bra och framförallt behövligt eftersom det har varit mycket att göra under den senaste tiden.

Livet i stort rör sig förvånansvärt mycket om julen just nu. Alla mina systrar (jag har tre) har varit på mig om vad jag önskar mig i julklapp. Jag kan bara säga att jag inte på långa vägar är där än. Jag är medvetan om att det är två veckor till advent, men mina julklappsönskningar och inköp har definitivt inte kommit igång än. Det tråkiga är att jag och mina kära systrar ofta lägger ihop till lite dyrare presenter (vilket natruligtvis är väldigt bra) och när de är så långt före mig i planeringen får jag sällan chansen att få komma med några bra förslag eller att få köpa presenterna eller att få slå in dem. Allt detta är saker som jag dessutom är väldigt förtjust i att göra, men p.g.a. min dåliga och långsamma planering så går jag miste om allt medan de fixar och står i. Suck! Som tur är så försöker de inkludera mig så gott det går, men jag kan ändå känna att jag går miste om en bit när jag inte får möjligheten att sitta och fundera ihop vad jag ska köpa till alla. Det är ju faktiskt halva nöjet.

I övrigt ser fram emot helgen som jag ska tillbringa merparten av i Halmstad med gamla återvunna vänner. To be contunied...

En lugn dag

Det är ganska lugnt på jobbet nu, faktiskt. Jag har lite att sitta och pula med, men inget flängande till trettioelva olika möten och det är riktigt skönt. Paradoxen är att jag har lite svårt att motivera mig. Allra helst ska jag ha kalendern fullspckad med aktiviteter för då får jag gjort så mycket mer. Nja, förutom då jag är på heldagsmöten för då känns det som om man inte gjort något vettigt på hela dagen trots att mötet är viktigt.

Hursomhelst känns det som en välbehövlig paus.

I helgen var jag desto mer aktiv. Vi hade gäster på besök i lördags och jag bestämde mig för att slå till med trerätters. För er som inte känner mig så väl så låter detta kanske inte så konstigt, men saken är den att jag mycket sällan ser matlagning som något kul och spännande. Min käre sambo har dessutom gått så långt att han har beskyllt mig för att laga mat helt utan hjärta. (Vad f-n ska man göra när han har en mästerkock till mor?) I lördags kände jag mig emellertid mycket motiverad så jag for iväg och handlade det jag behövde för att göra jordärtskockssoppa med parmachips till förrätt, ryggbiff med rotfrukter i ugn samt chevreröra och balsamvinägersås till huvudrätt och kubansk chokladmousse till efterrätt. Mycket lyckat om jag får säga min mening som trots allt är baserad på mina gästers och min sambos reaktioner. Det var asgott och inte alls speciellt svårt. Kanske, kanske kan jag få för mig att göra detta igen...

Snart helg

Tre saker som visar att du förtjänar en en lång helgs vila:

1. Du försöker låsa upp ytterdörren där hemma utan att inse att det nyckeln till jobbet du använder.

2. Du svarar "Samhällsbyggnad, Mo..." i telefonen där hemma.

3. När du loggar in på datorn skriver du ".se" efter lösenordet

One down, twohundredthousand to go

Efter vad som känns som en ovanligt lång dag på jobb ska jag snart packa ihop mig och bege mig hemåt.

Idag har jag äntligen lyckats få all information till det där företaget som gör en studie för Europeiska kommisionen om europeiska kommuners klimatanpassningsarbete. Det var mycket jobb och en hel del bläddrande i det splitternya engelska lexikon som jag har införskaffat endast för denna typ av uppgifter. Jag är emellertid relativt övertygad om att de fick vad de behövde. Det ska bli hemskt spännande att läsa resultatet sen, men det tar ett tag eftersom rapporten inte beräknas vara färdig förrän i april eller maj.

Projektet med matavfallsinsamling börjar också dra ihop sig. Hela hösten har jag i princip suttit och väntat (nåja, det har krävt en hel del arbete från min sida eftersom jag har skrivit all text) på att vårt informationsmaterial ska bli färdigt så att jag ska kunna börja sprida mitt härliga budskap till några fler. Förhoppningsvis kommer jag lyckas få napp på några restauranger och i något flerbostadshus så att vi kan sätta igång dem precis till årsskiftet när den nya taxan börjar gälla. Jag känner mig faktiskt lite nervös för det krävs att jag måste prata med en massa människor i telefon och det tycker jag egenrligen är riktigt jobbigt. Ja, det var mycket värre förr, men jag är inte helt över det än. Efter detta projektet bör jag dock vara botad för gott!

Nä, nu är det dags att dra på sig den urtjusiga regncapen, stoppa hunden i cykelkorgen och bege sig till Studentstaden. Där väntar filmkväll och Club sandwich. Mys!

Tönder, Danmark

Ville visa några bilder från när jag var i Tönder med KIMO. Tönder ligger på södra Jylland och landskapet är mycket spektakulärt. De har vallat in hela kusten eftersom hela södra Jylland annars skulle vara översvämmat 8 månader om året. Tufft!

Hösten gör sig påmind

Novemberlovsveckan har flutit förbi utan några större ansträngningar och nu närmar sig helgen igen med stormsteg! Skönt! Eftersom det är röd dag imorgon (d.v.s. 5-timmarsdag på jobb idag)har jag dessutom fått tillåtelse att arbeta hemifrån idag vilket är en stor fördel när det tar 2,5 timmar att åka tur och retur till jobbet.

Veckan som gått har som sagt varit ganska lugn. Min okynnesshopping förra fredagen gav mycket goda resultat i form av denna supercoola klänning från Sisters. Nu ska jag bara lyckas hitta ett tillfälle då jag kan bära den, men det lär inte bli något större problem.

I onsdags var gymnasieflickorna och några av pojkarna här hos mig på en regelrätt myskväll. Vi njöt av het Thai-mat, lite snack och senaste avsnittet av GA. Dessutom fick vi den stora äran att träffa det senaste tillskottet i familjen Bjerning. Ursöt!

Här hemma har jag försökt göra lägenheten lite höstmysig. Gardiner och pläd har införskaffats, hyllorna har prytts av allehanda prylar och mer är på gång. Mitt tillfixningsbehov är verkligen på topp just nu, men eftersom jag inte själv anser att jag har någon känsla för inredning så tar allting lite extra tid. Jobbigt, men förhoppningsvis blir det bra i slutändan.

...och snart är det helg

En dags ledighet gjorde susen och de senaste tre dagarna har varit fullpackade av aktiviteter.

På min lediga dag var jag som sagt i Löderups Strandbad och stöttade min mor i renoveringsarbetet av stugan. Jag fick en välbehövlig sovmorgon, en långpromenad i skogen och lite härligt kvällsmys med söta Marre med familj. Precis så som man vill att en ledig tisdag ska vara. Kvällen innan hade vi dessutom hoppning på ridskolan och jag lyckades komma över 90 (!!) cm med en fjording som normalt inte alls brukar hoppa så högt. Det var tufft jobb, men det gick och jag är mycket stolt.

I onsdags vaknade jag pigg kl 05.30 och dagen fortsatte alldeles lysande. Erosionsskadecentrums årliga konferens gick av stapeln och jag fick hoppa in som miniföredragshållare för att informera lite om den miljöorganisation som kommunen nyligen har blivit medlem i. Det gick bra och tack vare en mycket vänlig professor från LTH kom jag till Lund i lagom tid till pizzan som H hade dukat fram. Efter den välsmakande kvällsmaten bar det av till Tea o Alex för lite hemlighetsmakeri ;).

Igår var jag tillbaka vid skrivbordet där jag försökte pricka av några punkter på "to do"-listan. Jag har nog aldrig haft så många bollar i luften samtidigt och nu börjar dödslinjen (tack för ett mycket bra uttryck L) för flera av aktiviteterna att närma sig och snart står det klart för oss om jag är duktig på att jonglera eller ej. Jag känner själv att vissa delar av arbetet blir lidande av allt detta jonglerande, men det ska nog ordna sig. Det är ju så himla kul när det händer en massa grejer och det är jag som håller i trådarna. Overkligt, men kul!

Dagen igår avslutades med en superskön kvällssupé hos Millan med lundaflickorna och vi fick prata av oss och beundra en garderob som inte är av denna värld!

Idag är planen att bocka av ytterligare några grejer på listan för att sen dra ner på stan i eftermiddag för lite okynnesshopping.

Så trött.

Jag känner mig omotiverat trött. En sån där trötthet som känns i hela kroppen och som gör att armar och ben inte riktigt hänger med. Jag hoppas intensivt att tröttheten ska gå över efter lunch för då ska vi ha ett möte om hur vi ska fortsätta arbetet med Kustskyddspolicyn och då måste jag vara alert. Fram tills dess ska jag bara göra grejer som inte kräver någon större tankeverksamhet.

Jag är så tacksam för att jag har valt att ta en ledig dag imorgon. Det verkar som om min kropp behöver det. Det kommer dock inte innebära att jag bara ska slappa hela dagen, utan jag har lovat min kära moder att hjälpa henne i sommarstugan. Vi har nämligen kommit in i målarfasen och det innebär att vi faktiskt börjar kunna se slutet på den ett år långa tunneln. Visst, där är massor kvar att göra, men tre färdiga sovrum innebär att vi kan börja flytta dit grejer! Tjoho!

Varför hata måndagar?

Denna terminen har det skett en del förändringar på ridfronten. Först och främst har jag fått en ny ridlärare eftersom min riktiga har tagit tjänstledigt för att åka till USA. Den nya ridläraren tog genast tillfället i akt och strukturerade om samtliga grupper, så när jag kom till höstens första lektion blev jag informerad om att jag inte längre skulle rida på torsdagar, utan på måndagar istället! Jag blev helt perplex och eftersom jag inte var helt säker på att jag kunde rida på måndagar så hade jag plötsligt två alternativ. Efter lite funderingar bestämde jag mig ändå för att testa en ny dag och resultatet har blivit mycket bra. Det fina är nämligen att i de allra flesta fall så förläggs möten inte på måndagar. Jag vet egentligen inte varför, men det är ju bra just i det här fallet.

Hästen som jag rider heter Galant. Han är en relativt stor fux och han är väldigt välutbildad och känslig för alla hjälper. Jag har velat rida honom sedan lektion ett, men eftersom han är ganska stor och några av tjejerna i den förra gruppen var större än mig, så har jag alltid fått de små hästarna. Nu har jag dock fått chansen och jag älskar det. Första lektionen, när jag fortfarande hade min gamla ridlärare, kändes det lite läskigt att rida Galant eftersom hon har ägt honom, men det blev riktigt bra.

Nu har jag ridit Galant några gånger och jag inbillar mig att jag börjar förstå mig på honom. Jag har fortfarande lite problem med att få honom att gå i form, men jag kämpar så gott det går. Jag ska ärligt säga att jag inte riktigt har förstått hur man gör och det blir inte bättre av att man gör på olika sätt på olika hästar, men det ska nog lösa sig. Nästa vecka är det dags för hoppning och då får vi visa vad vi går för!

Som grädde på moset har min nya, söta svägerska också börjat ta ridlektioner (hon är typ expert och har ridit massor när hon var yngre) så vi har inte bara Skoogapojkar att prata om utan även vår fasination av hästar. En tvillingsjäl!

Höstsymtom

Trots att jag har känt mig lite okry, så hittade vi på en del roligheter i helgen. Det hela började inte så bra eftersom jag stannade hemma från jobbet i fredags. Jag hade jätteont i halsen och det blev inte bättre av att jag attacknös hela tiden. Vi var bortbjudna till familjemiddag hos den senast tillkomna familjemedlemmen V, men dessvärre fick jag stanna hemma och tycka lite synd om mig själv istället. Systra mi hjälpte till genom att genomlida Sex and the city-filmen för tredje gången.

Det visade sig ändå vara en god idé att stanna hemma en dag för jag vaknade mycket piggare på lördagen. H gav sig ut med grabbarna för en fotosession vid Söderåsen, medan jag gjorde mig i ordning för en dag på stan med lundaflickorna. Eftersom ingen av oss direkt hade några ärenden så hamnade vi på ett fik där vi satt i princip hela eftermiddagen. Härligt!

På kvällen gav H och jag oss av till söta herr och fru O där vi avnjöt en mycket ambitiös och god middag. Sen gav vi oss av till Södra lekplatsen där Cirkus Cirkör gjorde sin näst sista föreställning. Det var en helt fantastisk föreställning och jag insåg igen varför jag verkligen älskar cirkus.

I söndags var vi väldigt produktiva och satte upp ett antal hyllor som legat och skräpat i köket ett tag. Planen att ha hyllor ovanför soffan har funnits ett tag och nu äntligen har det blivit verklighet. Sex hyllor tog i princip hela dagen att sätta upp om man räknar med all städning som vi var tvugna till att göra efteråt. När vi ändå var igång passade vi på att sätta upp gardinstänger och inom kort ska förhoppningsvis även gardinerna upp. Resultatet blev mycket bra, men det känns lite märkligt eftersom man har vant sig vid väldigt kala väggar. Fördelen är emellertid att vi kan börja packa upp de lådor som har stått på vinden i snart ett år och det är ju alltid en upplevelse att återupptäcka prylar som man redan äger. Tillpiffningen av lägenheten kommer troligen fortsätta under hösten eftersom vi har börjat fundera över vad vi vill ha på väggarna. Jag ska försöka hålla alla intresserade a jour!

Hem ljuva hem

Har återvänt till verkligheten igen och hoppas få stanna här ett tag. Det är faktiskt inte kul alls att tillbringa alltför lång tid hemmifrån. Jag har ju inte bara en sambo som är extremt efterlängtad, utan även min älskade lilla hund som jag saknar så fort jag lämnar iväg henne. Nu har jag fått tillbaka henne igen från söta föräldrarna som har ställt upp med passning och allt är rätt med världen (trots finanskris).

Min prinsessa

Hotelltankar

Sitter på mitt andra hotellrum på fyra dagar. Hela helgen har jag tillbringat i södra Jylland med en hel drös med härliga "miljösnubbar", nu sitter jag i Västerås och ser fram emot en tvådagars kurs om matavfall. Mycket att göra är det...

European Commission: Study on climate change adaptation

Så har ytterligare en jobbvecka kommit igång på allvar. Som vanligt känner jag mig alltid mest på hugget de första dagarna och en hel del har blivit gjort. Jag håller dessutom på att förbereda mig mentalt på att denna veckan inte tar slut förrän nästa helg eftersom jag ska vara borta på tjänsteresa hela helgen. Jag har små planer på att ta en kompdag på torsdag så att jag kan få lite ledighet, men jag har inte riktigt bestämt mig än.

En av anledningarna till varför jag inte kan ta ledigt är att jag har ett brev som måste besvaras denna veckan. Naturligtvis kan jag göra det hemmifrån, men jag har ju inte tillgång till allt jag behöver för att kunna svara på brevet där. Brevet kommer från Europeiska kommissionen. Ganska coolt tycker jag. De håller på att göra en studie om vilka klimatanpassningsåtgärder som görs i de Europeiska kustområdena och vår kommun har valts ut speciellt. Naturligtvis ska jag ge dem den Policy om integrerad kustzonsförvaltning som jag har arbetat med i två år och som nu (äntligen) har blivit antagen av Kommunfullmäktige, men det krävs lite jobb för att formulera ett bra svar, översätta policyn och fixa fram budgeten för kustskyddsåtgärderna de senaste 10 åren (som dom cokså vill ha). Spännande och roligt arbete, men jag är orolig för att min skolengelska inte riktigt kommer leva upp till den standard som jag skulle önska att den hade.... Jag tror det är läge att införskaffa ett ordentligt lexikon!

Tillklippt

Ja, jag har ju gått och fått en ny frisyr...igen känns det som. Det har blivit lite av en grej sedan jag var hon en frisörska/mycket-god-vän i fem timmar och större delen av familjen inte ens kunde se att jag hade klippt mig. Sedan dess har jag gett mig tusan på att den nya frisyren ska skilja sig något från den tidigare. Nu är jag ju inte direkt någon äventyrare när det gäller mitt hår, men jag tycker att jag i alla fall blir lite vågligare för varje gång, med betoning på lite.

Så här har ni resultatet:

Lite blondering, lugg och flikar denna gången. Kika här nedanför för att få koll på hur det blev vid förra klippningen.

Ok...vi får nog köra på lugg ett tag. Det är ju helt uppenbart. Känns knepigt att lägga två bilder med olika frisyrer bredvid varandra på det här viset, det har jag nog aldrig gjort tidigare. Slutsatserna är två: 1. det verkar som om jag har blivit bättre på att ta bilder på mig själv (det krävdes inte alls så många försök denna gången), 2. den nya frisyren är den bättre frisyren.

Vilken tur för mig!

Uppdatering

Jag är inte flitig med mina inlägg just nu... Det är hemskt mycket att göra på jobb. Det värsta är dock över just nu för stunden, men det har varit hemskt tufft. Det fina är att allt kvällsjobb har lönat sig och resultatet har blivit riktigt bra. Det är bara jobbigt att jag är så otroligt dålig på att planera.

De senaste två veckorna, när sambon har varit i Kina, har jag dock kunnat jobba över med gott samvete. Det kan tyckas att jag klagar över lite, men som kommunalanställd tjänsteman/-kvinna så är det väldigt sällan så att man behöver arbeta några andra tider än någotsånär normala kontorstider. Jag är övertygad om att massor av människor anser att jag har fel, men så är det i alla fallför de flesta på min arbetsplats, men det finns ju alltid undantag som t ex de personer som har jouren på VA-avdelningen m.m.

Hur som helst så fick jag, för ganska länge sedan, ett uppdrag om att hålla en miljöutbildning för personal på Social omsorg. Sedan jag kom tillbaka från semestern har jag funderat över hur jag skulle lägga upp utbildningen och jag har sökt en massa information. Men trots att jag har haft oändlig tid på mig, så fylls ju dagarna ganska snabbt av allt annat man måste göra, så det hela sköts längre och längre fram. Jag var övertygad om att hinna om jag började att göra min "utbildnings-powerpoint" en vecka innan. Åja, det gick ju... Om man räknar med timmarna på fredagskvällen, på söndagen och kvällen innan det var dags. Men kära hjärtenes vad det kan ta tid! Mitt uppe i arbetet fick jag dessutom grym ångest eftersom jag egentligen inte riktigt visste vad uppdragsgivaren var ute efter. En "miljöutbildning" kan ju innehålla så otroligt mycket olika saker och det ska ju inte bli för litet heller. Fyra timmar skulle jag slå ihjäl... Ett tag var jag också helt säker på att vi skulle behöva sluta två timmar innan utsatt tid eftersom jag "inte hade ansträngt mig tillräckligt mycket". Nä, kvällen innan utbildningen var inte en av mitt liva bästa.

Efter att ha sovit på saken anlände jag trots allt till föreläsningssalen i gott mod. Och dra på trissor! Det gick faktiskt jättebra. Ja, jag pratade mig torr i halsen, men "eleverna" var observanta och deltog aktivt i diskussionerna. Mina 5 powerpoint-presentationer (om de stora miljöproblemen) och några välplanerade pauser fyllde de fyra timmarna precis och hela gruppen, inklusive uppdragsgivaren, var mycket nöjd. Det finns naturligtvis utrymme till förbättring (det finns det alltid), men nu har jag i alla fall ett genomarbetat arbetsmaterial som jag vet funkar. Toppen! Nästa steg är att öva upp mina planeringskunskaper...

Ensam - med sällskap

Min älskling är i Kina.

Han är iväg med jobb och har lämnat mig alldeles ensam här hemma. Han har varit borta sedan i måndags morse och än så länge har jag faktiskt klarat mig ganska bra och inte saknat honom alltför mycket. Faktiskt känner jag att jag har lyckats sysselsätta mig så bra så att jag inte kommer hinna få de där alldeles ensamma, lugna hemmakvällarna som man ibland längtar efter. Han kommer ju trots allt tillbaka redan om en vecka och jag har bokat upp mig alla dagar fram tills på onsdagkväll... och då måste jag städa inför hans hemkomst eftersom jag lovade det innan han åkte. Ja, ja. Jag som hade lovat mig själv att hinna med en massa grejer. Det bevisar ju egentligen bara att det inte finns tillräckligt många timmar på dygnet, eller att man tillbringar alldeles för många av dem på jobbet. ;)

Jag får dock vänja mig vid att träffa min vän lite mer sällan ett litet tag framöver. Jag har nämligen en massa uppdrag på jobb som innebär att jag ska ut och resa. Det hela börjar med ett seminarium i Göteborg sista veckan i september. Sen ska jag iväg över den första helgen i oktober till sydvästra Danmark (vid tyska gränsen). Dagen efter att jag kommer hem från Danmark ska jag vidare till Västerås i tre dagar och så kommer det fortsätta under hösten, men inte riktigt lika tajt. Jag har försökt byta bort Västerås, men det verkar inte gå så bra. Om en månad är det alltså fritt fram att kalla mig tågexpert...

Nytt uppdrag

Jag har fått en ny arbetsuppgift... Jag är numera kommunens representant i en stor internationell miljöorganisation. Jag vet ännu inte exakt som kommer krävas av mig, men än så länge har jag varit på möte både i Litauen och i Varberg. Om ett par veckor bär det av till Tönder i Danmark och i december ska jag till Polen. En sak står i alla fall klart. Den nya uppgiften kommer innebära en hel del resor!

Är egentligen inte speciellt road av att resa när jag inte själv få välja resesällskap, men än så länge har det gått bra. Om inte annat ser det väl ganska bra ut att ha denna erfarenheten i CV:t.

Lite kuriosa: En av delegaterna från Shetlandsöarna (ja, det kallas delegater...visst är det coolt) ser exakt ut som Robbie Williams! Jag hoppas kunna visa en bild någon gång, men än så länge får ni lita på mig. Det är kusligt likt...

Semester - vecka tre

För ganska exakt sex veckor sedan vaknade jag, i Lund, till min sista semestervecka. Denna veckan var den av de tre som var mest planerad och förutbestämd. Det var nämligen dags för sommarridläger i dagarna tre. En viss nervositet infann sig redan på måndagsmorgonen, så jag hade även planerat in ett besök på IKEA med modern, storasystern och svägerskan för att avleda mig själv. Som vanligt var det mycket trevligt att få spendera lite pengar tillsammans med utvalda delar av familjen, så det var en bit fram på eftermiddagen när vi styrde kosan hemåt.

Ridlägrets första kväll handlade om sitsträning. Det innebär i stort sett att man sitter på en fullt utrustad häst, men utan stigbyglar, samtidigt som en av de andra deltagarna longerar hästen. Det hela går helt enkelt ut på att försöka hålla balansen i alla olika gångarter samtidigt som hästen går runt, runt, runt...

Min stora oro var att jag skulle drabbas av en enorm träningsverk eftersom det, trots allt, var ett tag sedan jag satt på en häst. Fantastiskt nog så slapp jag det och de två följande kvällarna kunde jag njuta av dressyrträning på en smått galen travare och hoppning med en ny bekantskap som jag inte kan komma ihåg namnet på...

De sista dagarna av semestern försökte jag njuta så mycket som möjligt av ledigheten. Eftersom vädret inte var helt briljant försökte vi sysselsätta oss med renovering av sommarstugan, något som inte var första prioritet under de allra varmaste sommardagarna. Vid det här laget har det lagts ner en hel del jobb i den där stugan och vi är otroligt nöjda över resultatet. Ser verkligen fram emot att få bo där...snart!

Ytterligare några aktiviteter hanns med innan vardagen kom. Vi (jag och mina äldre systrar) träffade två av våra fina nästankusiner och tillbringade en mycket pratglad kväll på Marinan med dem, jag spenderade en mysig shopping/fika-dag i Simrishamn och semesterns andra film, Mamma Mina, avnjöts (ja, jag kunde sett den två gånger på raken=skitbra). Semestern avslutades på topp med en kräftskiva hos goda vännerna L & A som i princip bor granne med oss. Inte dumt att kunna promenera i ca tre minuter till och från festen när man är van vid att det brukar vara mer strul... Tack för det!

Trots att semestern tog slut, slutade emellertid inte sommaraktiviteterna, men det blir ett nytt inlägg...