Mitt livs första insändare

Ja, today´s the day! Jag har skrivit mitt livs första insändare. Nåja om jag ska vara riktigt noga så var det faktiskt ett svar på en insändare. Det var riktigt roligt, men det var iofs relativt lätt eftersom det fanns många direkta felaktigheter i det som insändarskribenterna hade skrivit.

Insändaren handlade om kommunens agerande när det gäller en specifik kustskyddsåtgärd och insändarskribenterna anklagade kommunen för att endast fokusera på en ca 200 meter lång strandremsa i Löderups strandbad när hela Ystads kommuns kust hotas av erosionen. Detta är naturligtvis helt galet. De bad också "ansvarig tjänsteman vid kommunen" att besvara insändaren...vilket jag gjorde. Om ett par dar publiceras mitt svar och det ska bli intressant att se om man får någon feedback.

Värstingfynd

Mycket sällan handlar jag på rea och de få gånger jag ger mig ut, så slår det aldrig fel att jag hittar en massa fina grejer i avdelningen med "vårnyheter". På senare år har jag dessutom fått stora svårigheter med att spontanshoppa. Denna svåra åkomma har uppkommit av alldeles för mycket postordershoppande. Ja, det kanske låter galet, men jag är galen i La Redoute! När jag handlar via postordertar det ca två månader för mig att bestämma mig för vad jag vill ha och när det blir dags för mig att beställa så är vanligvis det mesta redan slut. Jag har alltid tolkat det som ödet och accepterat faktumet att det var inte meningen att jag skulle ha den där tröjan, kjolen, blusen, whatever. Mot denna bakgrund kan jag meddela att jag går ungefär till väga på samma sätt när jag handlar på stan. I lördags spatserade jag därför in på Åhlens klädavdelning för att kolla om några av de där klänningarna som jag har tittat på möjligtvis finns kvar. Döm om min förvåning så hänger ganska många av favoriten kvar, t o m min storlek! Efter provning och lite uppmuntran bestämde jag mig! Glad i hågen struttar jag med min 350 kronorsklänning till kassan där expediten frågar om den hängde på rea...

Mona - Nä, det tror jag inte...
Exp. - Den gick in på 199:-, så du får den för det, men jag tror inte det var halva reapriset.
Mona - Nä, det tror inte jag heller
en liten stund senare

Exp. - Vilket fynd! 99.50:- Tack!

Tänk! Ibland så kan man faktiskt belönas för att man tar oändligt lång tid på sig för att bestämma sig. Tjoho!

Söndag, söndag. Vilken söndag!

Startade dagen med att kliva ur sängen vid niotiden för att gå ut med hunden. Efter en kort men intensiv kissrunda kröp vi tillbaka in i värmen och gottade ner oss under täcket igen. Tjugo över tio var det dags att gå upp och göra sig iordning för dagens första fest: Brunch hos våra kära vänner CoA. Lyxen var total. Vackert dukat bord med allt som hör en fantastisk brunch till. Scones och andra goda bröd, olika skink- och korvpålägg, hemmalagad marmelad ;), ost, bacon och korv, äggröra, amerikanska plättar, fruktsallad med yogurt, olika juicer, kaffe, thé, smooties (två olika!) och sist men inte minst äppelkaka och någon typ av blåbärsknyte, modell kanelbulle. Fantasktiskt fint och otroligt gott! Mycket bra jobbat! Gästerna (vi) slog direkt fast att detta kommer bli en helt underbar tradition hos lilla familjen. Vi kommer igen på söndag! ;) När klockan började närma sig halv tre och vi knappt kunde röra oss, fick jag skjuts av sambon till nästa fest...med goa, gamla vänner.

Det var en snabbt påkommen månadsträff eftersom Ti hade bestämt sig för att besöka Skåne i helgen. Lika mysigt och roligt som alltid! Vi satte oss i bilarna och körde den (långa) fina vägen till Bjärred där vi tog en, inte så välbeövlig för min del, fika på kallbadhuset. Mycket snack och skvaller som alltid. Bästa nyheten var att hus har införskaffats och att stor fest är på G i Trelleborg. Man kan inte säga det tillräckligt många gånger. Otroligt Bra Initiativ! När vi närmade oss Lund igen, körde vi om Bantorget och restaurang Tatung där tre stora rätter inhandlades. Efter maten var det dags för Ti att bege sig och då tog jag tillfället i akt och fick skjuts till dagens tredje tillställning, filmkväll hos EoP.

Fika med allehanda ting: kakor, chips, popcorn och tårtor, dukades fram till en klart sevärd gangsterfilm med Denzel Washington i huvudrollen. Film och fika avnjöts och vid halv tolv var det dags att, mätta och väldigt nöjda, dra sig hemåt för att krypa till kojs.

En klart upprepningsbar söndag, helt enkelt!

Ja visst ja...Marmeladen

smakade otroligt bra!! Mycket bättre än jag väntat mig. När jag provsmakade på "smeten" var den lite bitter i eftersmaken, men när den hade stelnat så var den verkligen söt och god. Skulle vara konstigt annat med 5 (!!) dl socker i 200 g frukt. Jag hoppas få bjuda lite på brunchen. Återkommer med ev. kommentarer... ;)

Fredagkväll, bästa kvällen i veckan

Fredagkväll är ju trots allt den kvällen då man har hela långa, sköna helgen framför sig. Inte dumt alls. Denna helgen är, som alla helger, upptagen av allehanda småmysiga dagar och trevliga kvällstillstälningar. Speciellt tufft blir det på söndag då jag både ska på brunch med Gänget och sen försöka träffa delar av Flickorna Från Landet på eftermiddagen. Vi får se hur det går och om jag får ihop det. Det brukar ju bli så att brunch drar ut ganska rejält på tiden, men det ska nog ordna sig.

Lite oroväckande är att jag har drabbats av en enorm träningsvärk. Jag tyckte ridpasset var tufft förra veckan, men det var inget i jämförelse med hur det var igår. Hoppning på en smågalen häst var otroligt roligt men JÄTTEJOBBIGT! Magen, biceps och nackmuskler har tagit stryk av allt "bromsande". Det brukar vara så att träningsvärken kommer på lördagsförmiddagen, men den här gången kom den redan fredagförmiddag. Det kommer bli tufft att röra sig imorgon...

En annan sak som oroar mig lite mer är den storm som redan ikväll har tagit sitt grepp om Skåne och som förväntas bli riktigt illa imorgon: 29 m/s i vindbyarna!!! Som 1/8:dels ägare av ett hus i Löderups Strandbad, ett hus som dessutom ligger i riskzonen för att hamna väääldigt nära strandkanten, så kan man inte annat än oroa sig när det blåser på detta viset. En stor del av mitt arbete handlar just om kusterosionen, dess verkningar och olika tekniker att minska erosionens skador på allmänna och privata intressen. Nu kan man naturligtvis tycka att jag sitter på två stolar och det gör jag, men jag sitter nog i den bästa sitsen att övertyga villaägarna om att gå på kommunens linje som faktiskt är väldigt bra för alla. Jag tror jag har nämnt att jag gillar mitt jobb...

Nu håller jag tummarna för att stormen inte går för hårt åt Sveriges sydkust. Tack och lov har kommunen nyligen lagt ut sand för att skydda stranden, så förhoppningsvis ska det hjälpa (varför man lägger ut något så erosionskänsligt som sand är en lång historia som jag kan berätta vid ett annat tillfälle).

Go´natt

Resultatet

Ja, det blev faktiskt marmelad igår. Naturligtvis följde jag inte receptet till punkt och pricka vilket resulterade i att det tog ungefär 3 timmar istället för 2...Men vad gör väl det när det är kul!? Jag har inte hunnit smaka den än eftersom den måste stelna ordnetligt först, men till helgen är det scones och kumquatmarmelad som gäller!

Produktiv kväll

Arbetsdagen är slut och jag ser fram emot att åka hem och vara produktiv. För första gången i mitt liv blev jag plötsligt inspirerad av ett recept jag hittade i en av mina tidningar. Kumquatmarmelad!! Det låter ju så himla gott, så jag måste bara testa. Igår handlade jag frukten och idag fixade jag citronsyra och glasburk medan jag var på lunch. Det kommer ta ungefär 2 timmar och jag är väldigt spänd inför resultatet. Tänkte kombinera marmeladskapandet med tvätt, kan det bli bättre?

Utnyttja mera

Jag har funderat på begreppet "stående inbjudan". Jag är en väldigt sällskaplig människa och jag menar det ur djupet av mitt hjärta varje gång jag säger till mina vänner att de har en stående inbjudan till oss och vårt hem. Jag är dessutom ganska säker på att inbjudan är ömsesidig i de allra flesta fall ;). Varför är vi då så otroligt dåliga på att utnyttja detta briljanta system?

Framförallt tänker jag på den gruppen av mina vänner och min familj som t ex har hus och trädgård. Hade det inte blivit otroligt mycket roligare om man tog hjälp av sina vänner när det är dags att vår- eller höststäda trädgården, måla om vardagsrummet eller flytta? Jag är tillgänglig och hjälper gärna till! Naturligtvis får denna typ av "utnyttjan" inte gå till överdrift åt det ena eller andra hållet. I viss mån måste man ju praktisera tjänster och gentjänster, men bland mina vänner tror jag att det är en självklarhet. Hur kan det då komma sig att ingen gör det?? Vill man inte vara till besvär? Gör man det bättre själv? I många fall tvekar man aldrig en sekund att be sina föräldrar eller syskon om hjälp, men när det gäller kompisar så blir det annorlunda. Det borde inte vara så, tycker jag.

Den stående inbjudan hos oss betyder ju självklart inte att vi vill att alla ska jobba varje gång de kommer. Nä, jag vill bara ha sällskap. Sitta och snacka ett tag, ta en promenad eller fika lite. De spontana besöken blir oftast de bästa och ändå gör jag det så sällan själv.

Jag tror vi måste ta tag i det här! Göra alla de tråkiga sakerna tillsammans och därmed ha mycket roligare. Jag måste framförallt ta tag i mig själv och göra fler spontana besök hos mina underbara vänner. Risken är väl att alla mina vänner drar öronen åt sig och tror att jag ska sätta dem i arbete varje gång jag skickar ett mail... Hoppas det inte blir så ;)

Små, små tecken

Har ni sett? Det börjar dyka upp små, små tecken som tyder på att vi går mot ljusare tider. Fåglarna har plötsligt börjat sjunga mer igen och idag slapp jag cykla med lampan tänd från busshållplatsen till kontoret. Istället följdes jag av en magnifik soluppgång! Jag har lovat mig själv att lägga märke till dessa första tecken eftersom jag upplever att våren oftast bara passerar utan att man hinner med att njuta av den. Jag är fullt medeten om att vintern med allra största sannolikhet inte ens har börjar här i Skåne än, men sanningen är den att vi går mot ljusare tider och det är underbart. :D

Baby steps...

Helgen har varit lugn med lite flit och mysiga kvällar. I fredags firade vi min svärbrors fördelsedag på T-Bone i Malmö. Ett riktigt toppenställe med klassisk amerikansk mat. Har hört en hel del bra om detta stället från en mycket god vän och hennes man och jag kan inte annat än hålla med. :)

I lördags var det dags att hämta vårt fina matbord! Egentligen skulle vi inte få det förrän vecka 5 så det var en mycket angenäm överraskning! Vi passade även på att köra en sväng till IKEA med min systersomserlikadanut där jag bland mycket annat köpte några nya tidskriftsamlare som kommer göra sig mycket bra på mitt kontor när jag har fått mina nya möbler.

Vi är nöjda med bordet! Två iläggsskivor ingick vilket betyder att vi kan få plats med upp till 12 peroner, lätt!

Kvällen tillbringade vi hemma hos våra före detta grannar där vi tihade en lugn och skön kväll tillsammans med gänget. Just nu känns det faktiskt som om de flesta av oss bara går och väntar på att C och A äntligen ska få sin efterlängtade Tengil. Mycket kommer förändras i vårt lilla gäng, men den lille/lilla är varmt välkommen!

Idag har jag och mannen min gjort lite småsaker i lägenheten som vi har skjutit på ett tag. Garderoberna har fått handtag och fönstret har fått ett "kreativt" insynsskydd. I eftermiddags kom svärmor och svärfar på spontanvisit, vilket alltid är mycket trevligt. Dom fick lite middag och svärbror med vän bidrog med efterrätten. En lyckad dag, helt enkelt!

Jag är inte helt säker på om förnsterdekorationen kommer behållas, men det var i alla fall kul medan jag gjorde det. :/ Garderoberna blev i allafall väldigt fina! (Nu kommer det framförallt bli väldigt mycket enklare att öppna dem!)

En bra dag

Oron igår var helt obefogad och ridlektionen visade sig faktiskt vara en av de bästa jag någonsin haft! Jag red inte samma häst, men känner att det inte skulle bli ett problem om jag får henne igen. Nu känner jag mig definitivt över oron.

Det var vår vikarie, Katarina, som höll i lektionen och då kan man alltid räkna med att det blir ett tufft pass. Hon har en förkärlek för markarbete utan stigbyglar, vilket i princip innebär olika styrke- och balansövningar för både hästen och ryttaren. Övningarna gick ut på att genomföra skänkelvikningar undan båda skänklarna, trava över bommar med olika avstånd (bra styrketräning för hästen) och galoppera över bommar - allt detta utan stigbyglar. Det är hysteriskt kul, men jag kan svära på att jag kommer att ha problem med att gå imorgon... :D

Utöver roliga fritidsintressen så börjar mitt matavfallsprojekt på jobbet komma igång på allvar nu. Idag ska jag inventera det första skolköket med hänsyn till bl a avfallshanteringen i köket, soputrymmen och dragvägar för renhållningspersonalen. Projektet gundar sig på ett nationellt miljömål som ska nås 2010 och det pågår eller håller på att startas upp liknande projekt i alla Sveriges kommuner. Det är roligt att få vara en liten bit av ett så stort projekt, men det är ganska svårt eftersom jag inte har någon tidigare erfarenhet av avfallsbranschen. Tack och lov är människorna som arbetar med det här runt om i Sverige oerhört motiverade och hjälpsamma och tvekar inte att ställa upp med tips och erfarenheter. Extra kul är det att väldigt många är unga, så det känns inte som traditionellt kommunalt arbete. I vår region äger alla kommuner gemensamt ett avfallsbolag som man dessutom kan få mycket stöd från och det känns skönt när man är osäker på något. Fram tills nu har arbetet mest gått ut på att förankra projektet hos våra politiker, men nu har det som sagt äntligen kommit igång på allvar!

Jag har förresten fått reda på att mina nya kontorsmöbler kommer vecka 8!! Samma vecka som soffan... Det kommer bli en mycket bra vecka, tror jag!

Oron i magen

Idag är det torsdag och dags för ridlektion igen. För första gången känner jag inte den där fantastiska känslan som jag brukar känna, jag är till och med lite orolig. Detta beror med all säkerhet på att jag är ganska säker på att jag får rida på samma häst som jag gjorde förra veckan och det vill jag inte. Hon heter Bella och är ganska stor med en mankhöjd på 160-165 cm. Jag har ridit henne förr och det gick jättebra. Hon är helt enkelt lätt att ha och göra med...fram till i torsdags.

Det hela började med att min ridlärare berättade för mig att Bella, av någon okänd anledning, hade blivit väldigt rädd för henne. Därför rådde hon mig att inte rida alldeles för nära henne, så att hästen kunde känna sig lugn. Det var väl ok, men det känns ju naturligtvis inte jättekul att höra. När vi sen satte igång med lektionen och skrittade runt med långa tyglar, satte Bella plötsligt av i trav utan att jag hade bett henne om det. Jag vill inte säga att hon skenade för det gick inte speciellt snabbt, men hon vägrade att stanna. I en sådan situation försöker man använda alla trick man har för att få hästen fokuserad igen och för att stanna. Dessvärre har jag inte ridit så himla länge, så min första instinkt var att dra i bromsen, dvs tyglarna. Ingen bra idé, visade det sig, eftersom hon bara sprang snabbare och snabbare. Sen försökte jag göra mig så tung jag kunde i sadeln och prata lugnande och det hjälpte till viss del eftersom hon bara travade väldigt långsamt. Vid det här laget hade jag börjat fundera på hur länge en häst egentligen orkar trava runt på detta viset eftersom jag förmodligen aldrig skulle kunna få stopp på henne. Hur skulle jag komma av den förbannade hästen? Slänga mig? Till slut, efter vad som kändes som lååång tid men troligen bara var någon enstaka minut, lyckades jag styra in henne i häcken på en av de andra hästarna så att hon stannade.

Jag måste säga att trots att jag försökte vara lugn så var jag nog lite orolig och jag är säker på att Bella kände det ganska tydligt. Hur som helst fortsatte lektionen och allt gick relativt bra tills vi skulle galoppera och hon gjorde exakt samma sak igen, fast i galopp. Det gick inte särskillt snabbt, men det var omöjligt att få stopp på henne genom de vanliga hjälperna. Jag fick lägga henne på så små volter så att hon nästan gick omkull. Tillslut fick jag rätt på henne och resten av lektionen gick bra. Egentligen hände ingenting, men känslan av att inte ha någon som helst kontroll skrämmde mig. Jag är inte rädd för att trilla av och inte rädd för att hantera en skrämd häst, så länge jag kan få stopp på den. Man vill liksom kunna kliva av när det inte är kul längre...

Den troliga anledningen till varför Bella betedde sig på detta viset är att hon är i slutet av sin dräktighet och då kan dom bli lite konstiga. Jag förstår bara inte varför dom sätter den minst erfarna ryttaren på den knöligaste hästen. Jag får väl ta det som en komplimang eftersom det verkar som om ridläraren anser att jag kan hantera det. Jag vill bara inte rida henne igen...Men, men. Jag antar att det är vid ett sån´t här tillfälle som man lär sig bli en ryttare. Kanske är det bra om jag rider Bella igen så att jag kan rätta till det jag gjorde fel förra gången. Jag antar att jag kommer veta det efter dagens lektion.

Foto: www.fotoakuten.se

Ett skrivbord blir till

I helgen har kärleken min, med assistans av mig, byggt ett jättefint skrivbord! Designidén är från en av våra goda vänner som har gjort ett otroligt snyggt soffbord på ett liknande sätt. Nu är det på plats och jag måste erkänna att plötsligt var det lite enklare att se hur vårt framtida vardagsrum kanske kommer se ut. Vårt gamla schabrak till skrivbord har nu, för evigt, gått i graven. ÄNTLIGEN!!!

Konstruktionen är relativt enkel, men det behövs lite finlir med träplugg och annat.

Oljat och färdigt med en stadig konstruktion för datorn.

Äntligen på plats!

Ohh, så tjusigt det blev! Nu ska vi bara komma överens vilken typ av förvaring vi ska ha: skåp bredvid eller hyllor ovanför. Har jag nämnt att jag aldrig tidigare har tyckt det var så kul att slösa med pengar? Jag bara önskar att soffan kommer, SNART!!

Bussfreak

Jag är en pendlare. Den typen av person som anser att det hör till att åtminstone 20 min av morgonen måste tillbringas på buss eller tåg innan man når skolan/arbetsplatsen. Jag har i princip pendlat i hela mitt liv och jag gillar det, rent av föredrar det. Om jag ska vara ärlig vet jag inte hur effektiv jag skulle kunna vara de första tre timmarna på jobbet om jag bara hade 5-10 min gångväg till jobbet.

Min pendling började den dagen jag började skolan. Trots att vi bara bodde ca 1,5 km från skolan var vi berättigade till skolbuss eftersom ungefär halva vägen är 90-väg. Nu var det ju så att vi klev på bussen först, vilket innebar att vi åkte hela bussturen på ungefär 40 min innan vi nådde skolan. Jag kommer inte ihåg om mina föräldrar hade möjlighet att skjutsa oss eller inte, men jag är ganska övertygad om att jag och min tvillingsyster tyckte att det var kul att prata med komisar innan skolan, för vi åkte med glädje den långa bussturen och var precis lagom avpratade när vi nådde skolan.

Pendlingen fortsatte under högstadiet och gymnasiet eftersom skolan då låg på annan ort. Då tog man väl tillvara på tiden med sömn och läxläsning. Några av mina bästa och tråkigaste minnen från denna tiden utspelar sig på bussen eller tåget. Hur sjukt är det?

Under universitetstiden bodde jag i alla fall relativt nära skolan. Ett tag försökte jag till och med vara hälsosam genom att cykla, men som de flesta av mina närmsta vänner vet, så är jag och cyklar inte direkt vänner. Jag kan inte heller förstå varför Lund är Sveriges bästa cykelstad när det samtidigt är den staden i Sverige som har störst höjdskillnader inom stadsgränserna. Från Lunds södra delar till vattentornet och sjukhuset och i princip hela universitetsområdet är stigningen inte mindre än 70 höjdmeter. Den ekvationen går inte ihop för min del!

Hur ser det då ut nu? Jo, jag fick ju jobb. Ca 6 mil från Lund, där jag bor. Miljömedveten och morgontrött som jag är så skulle jag aldrig kunna sätta mig i bilen varje dag och köra i de 45 min som det tar att köra mellan Lund och Ystad. Det går ju inte att försvara varken ekonomiskt eller miljömässigt! Det händer då och då att jag gör det när jag måste, men när jag väl har passerat Sjöbo så måste jag genomföra hela små gympapass för att inte somna bakom ratten. Nej, tack och lov för Skåneexpressen 6! (Fin reklam för Skånetrafiken:) Jag tillbringar hellre totalt 3 timmar om dagen med att pendla! Jag stiger nämligen upp runt 06.00 med vetskapen om att inom ca en timme får jag sätta mig i en varm, något trång buss, fälla sätet bakåt och sussa i nästan en timme till! Det är ju grymt skönt! Det fina är att jag vilar på hemvägen också och då är jag pigg och alert när jag kommer hem. (Så alert som man kan vara efter en lång arbetsdag, men ni fattar;) Jag har till och med utarbetat en deal med chefen så att jag får lov att arbeta på bussen. Så med jämna mellanrum samlar jag på mig material som måste läsas igenom och kryper upp i det sköna busssätet. Många ifrågasätter varför jag inte tar tåget eftersom det är snabbare, men det gör jag inte för att jag tycker att sätena är olidligt obekväma. Dessutom är det helt uteslutet nu när vi har flyttat till nya lägenheten och jag har flyttat till ett annat kontor i östra delen av Ystad. Jag är bara tacksam för att alla flyttar har minskat min pendlingstid med ca en halvtimme om dagen.

Nu ska jag inte säga att jag är frälst, även om det låter så. Två och en halv timme i bussen känns ofattbart långt när det börjar ljusna nu på våren, men jag ändå inte är hemma förrän det är mörkt. Det känns också OLIDLIGT långt när man har en bängskalle i närheten som stinker rök, pratar alldeles för högt i telefon (kl 7 på morgonen) eller spelar musik på hög volym i sin telefon (utan lurar, slå upp ordet HÄNSYN!!!!).

Trots detta fortsätter jag med mitt pendlande och kommer förmodligen göra det länge.

Kulkulelikulkul!

Det är otroligt roligt att få så många kommentarer! Tack snälla ni!

Keep up the good work!

Foto: www.fotoakuten.se

Kommentera mera!

Nu har jag ändrat mina inställningar så att alla kan kommentera inläggen. Tidigare var det bara de som har g-mail som har kunnat göra det, men nu ska det vara fritt fram för alla.

Förbannad...

1955:-...Veterinärbesöket kostade 1955:-!!!!! I princip får du för denna nätta summa ca 1 timmes väntande, 10 min allmänt prat med veterinären, ytterligare 10 min prat med två olika djursjukvårdare samt ett blodprov!!! Nu kommer jag ihåg varför jag, efter förra besöket, sa att jag aldrig skulle gå till djursjukhuset igen. Är det bara jag som tycker det är helt och fullkomligt galet. Oj, jag glömde att nämna att de inte gjorde något, NÅGOT för att underlätta problemet. Veterinärens råd var att kastrera henne, något som jag naturligtvis måste bekosta helt utan fösäkringens hjälp eftersom hon faktiskt inte är "sjuk". Hon bara lider med feber och allmän förvirring i ca en månad...Men, nej! Hon är inte sjuk alls!

Förbannad är det minsta jag är!

Jag har ändå bestämt mig för att ta saken i egna händer. Jag kommer kastrera henne så fort jag får chansen. Hon är trots allt min lilla guldklimp och hon ska inte behöva lida på detta viset igen! Kosta vad det kosta vill...

Så trött

Hela natten har jag ömsom svalkat, ömsom värmt min underbara lilla hund. Som vanligt har hon drabbats av skendräktighet efter det senaste löpet. Hon drabbas ca tre månader efter VARJE löp och det är alltid lika frustrerande för både mig och henne. Inatt har hon i princip hållt mig vaken hela tiden och jag känner mig helt bakoframvänd. Jag har fått en tid på djursjukhuset i eftermiddag och förhoppningsvis kan jag få något som antingen lugnar henne eller något febernedsättande för att lindra hennes (och mina) besvär. Medicinen (Galastop vet) som jag redan har fungerar i princip aldrig!

Hoppas verkligen att hon låter mig sova ifred inatt, annars blir jag knäpp!

Lång dag

Just nu står allting stilla på jobb. Nämnden godkände mina förslag när det gäller två olika projekt innan jul, men fortfarande kan jag inte sätta igång på allvar.

Det första projektet är min policy; "Policy för förvaltning och skydd av kusten". Den har jag arbetat med ganska länge. Jag har dessutom haft den ute på remiss till en massa olika tjänstemän, presenterat den på en kustkonferens i Malmö och presenterat den för våra lokalpolitiker vid ett par olika tillfällen. Enkelt sagt ligger en stor del av mitt hjärta i detta projekt. Precis innan jul godkände nämnden den, vilket är väldigt bra! Den enda nackdelen var att de tycker att berörda privarpersoner och föreningar också ska få ta del av den och säga sitt innan den antas av kommunfullmäktige. Detta betyder att den måste presenteras för kommunstyrelsen, ut på remiss till föreningar mm och sen tillbaka till nämnden igen innan den slutgiltigt kan antas av kommunfullmäktige. Hopplösa byråkrati!!

Det andra projektet som handlar om insamling av matavfall godkändes också av nämnde, men även här måste kommunfullmäktige säga sitt. Suck...denna låååångtråkiga väntan gör mig smått galen.

Trots detta älskar jag verkligen mitt jobb. Jag är ju inte speciellt politiskt engagerad, men det är faktiskt otroligt roligt att arbeta i en politiskt styrd organisation...Det är emellertid möjligt att mitt omdöme grumlas något av det faktum att jag aldrig har arbetat någon annanstans...

Så var det 2008

Jul-och nyårshelgerna har även denna gången varit sådär myshärliga som bara julstämning, god mat och en skön familj kan skapa. Jag skulle vilja påstå att helgerna har varit lugna trots att jag har varit involverad i någon typ av festlighet den 22:de, 23:de, 24:de, 25:e 26:e, 27:de, 28:de och 31:e december... Det blir lätt på detta viset när man har två systrar, som det visserligen skiljer 11 år mellan, men som välplanerat nog föddes dagarn efter varandra den 26 och 27 dec.

Det är väldigt praktiskt i en familj med sex personer att endast fira tre födelsedagar. Mor och far med en månads mellanrum på våren. Jag och min tvillingsyster på försommaren och stora- och lillasyster på vintern.

Utöver allt födelsedagsfirande, som i år tog sig uttryck i inte mindre än tre olika fester, firade jag jul med min kärlek och hans föräldrar, julfikade hemma hon mormor och morfar, hade julfirande med alla respektive (tidigare år har de varit bannlysta från själva julafton, men denna gången fick två vara med :) och träffade goda vänner för olika typer av jul/nyårsmys.

Jag tycker fortfarande att det var en rätt lugn jul! ;)

Lite kul är att jag och min sambo inte gav varandra några julklappar. Vi har däremot shoppat lite under mellandagarna istället. Vi har inhandlat en soffa, sex matrumsstolar och beställt ett matsalsbord. Hysteriskt kul!! :D Min sambo gick väldigt pedagogiskt tillväga när vi bestämde oss för att köpa soffan. Vi tittade lite allmänt på möbler och när jag fick syn på en soffa på Bolagret föll jag direkt. Min storasyster och hennes man har samma modell så vi visste redan att det var en bra soffa. Jag var övertygad om att vi skulle slå till direkt priset var VÄLDIGT bra... Då bestämmer sig min syster, som var med, för att berätta att H redan hade bestämt sig för den soffan dagen innan när han var ute och botaniserade!!! Snacka om lurad! Iofs vet jag att jag hade blivit negativ om han hade kommit och sagt att han hade hittat (bestämt sig för) en soffa utan att jag hade fått se den först. På det här viset blev det ju ganska uppenbart att jag gillade den. Han är lurig den där och han känner mig väldigt väl. (Vilket faktisk bevisades när vi vann ett spel som går ut på att känna sin partner. Vi tävlade mot ett gift par (mina föräldrar), och två förlovade :)

Trots alla härliga inköp är vår lägenhet tyvärr fortfarande väldigt tom. Det tar åtta veckor tills soffan kommer och fem veckor tills bordet kommer. Suck...men vi har i alla fall sex fina stolar.