Jag har funderat på begreppet "stående inbjudan". Jag är en väldigt sällskaplig människa och jag menar det ur djupet av mitt hjärta varje gång jag säger till mina vänner att de har en stående inbjudan till oss och vårt hem. Jag är dessutom ganska säker på att inbjudan är ömsesidig i de allra flesta fall ;). Varför är vi då så otroligt dåliga på att utnyttja detta briljanta system?
Framförallt tänker jag på den gruppen av mina vänner och min familj som t ex har hus och trädgård. Hade det inte blivit otroligt mycket roligare om man tog hjälp av sina vänner när det är dags att vår- eller höststäda trädgården, måla om vardagsrummet eller flytta? Jag är tillgänglig och hjälper gärna till! Naturligtvis får denna typ av "utnyttjan" inte gå till överdrift åt det ena eller andra hållet. I viss mån måste man ju praktisera tjänster och gentjänster, men bland mina vänner tror jag att det är en självklarhet. Hur kan det då komma sig att ingen gör det?? Vill man inte vara till besvär? Gör man det bättre själv? I många fall tvekar man aldrig en sekund att be sina föräldrar eller syskon om hjälp, men när det gäller kompisar så blir det annorlunda. Det borde inte vara så, tycker jag.
Den stående inbjudan hos oss betyder ju självklart inte att vi vill att alla ska jobba varje gång de kommer. Nä, jag vill bara ha sällskap. Sitta och snacka ett tag, ta en promenad eller fika lite. De spontana besöken blir oftast de bästa och ändå gör jag det så sällan själv.
Jag tror vi måste ta tag i det här! Göra alla de tråkiga sakerna tillsammans och därmed ha mycket roligare. Jag måste framförallt ta tag i mig själv och göra fler spontana besök hos mina underbara vänner. Risken är väl att alla mina vänner drar öronen åt sig och tror att jag ska sätta dem i arbete varje gång jag skickar ett mail... Hoppas det inte blir så ;)
onsdag, januari 23, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar