Idag är det torsdag och dags för ridlektion igen. För första gången känner jag inte den där fantastiska känslan som jag brukar känna, jag är till och med lite orolig. Detta beror med all säkerhet på att jag är ganska säker på att jag får rida på samma häst som jag gjorde förra veckan och det vill jag inte. Hon heter Bella och är ganska stor med en mankhöjd på 160-165 cm. Jag har ridit henne förr och det gick jättebra. Hon är helt enkelt lätt att ha och göra med...fram till i torsdags.
Det hela började med att min ridlärare berättade för mig att Bella, av någon okänd anledning, hade blivit väldigt rädd för henne. Därför rådde hon mig att inte rida alldeles för nära henne, så att hästen kunde känna sig lugn. Det var väl ok, men det känns ju naturligtvis inte jättekul att höra. När vi sen satte igång med lektionen och skrittade runt med långa tyglar, satte Bella plötsligt av i trav utan att jag hade bett henne om det. Jag vill inte säga att hon skenade för det gick inte speciellt snabbt, men hon vägrade att stanna. I en sådan situation försöker man använda alla trick man har för att få hästen fokuserad igen och för att stanna. Dessvärre har jag inte ridit så himla länge, så min första instinkt var att dra i bromsen, dvs tyglarna. Ingen bra idé, visade det sig, eftersom hon bara sprang snabbare och snabbare. Sen försökte jag göra mig så tung jag kunde i sadeln och prata lugnande och det hjälpte till viss del eftersom hon bara travade väldigt långsamt. Vid det här laget hade jag börjat fundera på hur länge en häst egentligen orkar trava runt på detta viset eftersom jag förmodligen aldrig skulle kunna få stopp på henne. Hur skulle jag komma av den förbannade hästen? Slänga mig? Till slut, efter vad som kändes som lååång tid men troligen bara var någon enstaka minut, lyckades jag styra in henne i häcken på en av de andra hästarna så att hon stannade.
Jag måste säga att trots att jag försökte vara lugn så var jag nog lite orolig och jag är säker på att Bella kände det ganska tydligt. Hur som helst fortsatte lektionen och allt gick relativt bra tills vi skulle galoppera och hon gjorde exakt samma sak igen, fast i galopp. Det gick inte särskillt snabbt, men det var omöjligt att få stopp på henne genom de vanliga hjälperna. Jag fick lägga henne på så små volter så att hon nästan gick omkull. Tillslut fick jag rätt på henne och resten av lektionen gick bra. Egentligen hände ingenting, men känslan av att inte ha någon som helst kontroll skrämmde mig. Jag är inte rädd för att trilla av och inte rädd för att hantera en skrämd häst, så länge jag kan få stopp på den. Man vill liksom kunna kliva av när det inte är kul längre...
Den troliga anledningen till varför Bella betedde sig på detta viset är att hon är i slutet av sin dräktighet och då kan dom bli lite konstiga. Jag förstår bara inte varför dom sätter den minst erfarna ryttaren på den knöligaste hästen. Jag får väl ta det som en komplimang eftersom det verkar som om ridläraren anser att jag kan hantera det. Jag vill bara inte rida henne igen...Men, men. Jag antar att det är vid ett sån´t här tillfälle som man lär sig bli en ryttare. Kanske är det bra om jag rider Bella igen så att jag kan rätta till det jag gjorde fel förra gången. Jag antar att jag kommer veta det efter dagens lektion.
Foto: www.fotoakuten.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar