Vi förfirade julen igår hos mina föräldrar som vanligt. Alla systrar med respektive (Zandra saknades dock) trotsade vintern och begav sig till Löderup. Fia och jag drog tidigt på morgonen för att jag skulle hinna ut till avslutningen på ridskolan, men när vi äntligen kom fram kände jag mig ganska mör och hoppade över hopptävlingen...
Vi gav oss ut i snön istället och började skotta gården för att alla bilar skulle få plats. Efter skottningen tillät vi oss lite hederlig lek i snödrivorna. Det hela flippade ut lite så till slut låg vi i vars en driva och skrattade så att vi grät. Troligtvis något man skulle ha varit med på för att förstå, men det var i alla fall hysteriskt roligt. Precis vad jag behövde!
När alla hade hittat fram käkade vi kalkon, delade ut julklappar till pojkarna som inte kommer vara med på julafton, och mös! Underbart! Nu har julkänslan infunnit sig!
G O D J U L & G O T T N Y T T Å R
måndag, december 21, 2009
En partner mindre
Nu har jag äntligen gått på ledighet och lugnet har intagit kroppen.
Ändå spenderar jag en del tid vi datorn idag för att göra det sista som inte hanns med i fredags.
Ett mail från Polen i morse gör dock att jag har svårt för att se att vi kommer få ihop det projektet som jag har arbetat för hela hösten. De kommuner som har varit med från början har hoppat av i sista stund och jag tror det blir väldigt svårt att hitta nya partners innan det är dags att lämna in ansökan.
Detta är min väldigt preliminära bedömning av läget, men vi får väl se hur resten av gänget reagerar på nyheten. Ärligt talat blev jag ganska nöjd när jag fick mailet eftersom jag under den senaste månaden har känt att projektet inte har varit riktigt genomtänkt. Just nu bryr jag mig inte speciellt mycket utan tänker låta det ligga till sig lite under julen. För min del var kanske detta det bästa som kunde hända, men det är dock inte lika bra för kommunen eftersom EU-pengar trots allt skulle vara ett väldigt bra tillskott...
Ändå spenderar jag en del tid vi datorn idag för att göra det sista som inte hanns med i fredags.
Ett mail från Polen i morse gör dock att jag har svårt för att se att vi kommer få ihop det projektet som jag har arbetat för hela hösten. De kommuner som har varit med från början har hoppat av i sista stund och jag tror det blir väldigt svårt att hitta nya partners innan det är dags att lämna in ansökan.
Detta är min väldigt preliminära bedömning av läget, men vi får väl se hur resten av gänget reagerar på nyheten. Ärligt talat blev jag ganska nöjd när jag fick mailet eftersom jag under den senaste månaden har känt att projektet inte har varit riktigt genomtänkt. Just nu bryr jag mig inte speciellt mycket utan tänker låta det ligga till sig lite under julen. För min del var kanske detta det bästa som kunde hända, men det är dock inte lika bra för kommunen eftersom EU-pengar trots allt skulle vara ett väldigt bra tillskott...
onsdag, december 09, 2009
Uppdatering - orken
Nu har det hunnit gå en vecka sedan jag skrev på bloggen sist. Vissa saker har blivit bättre än jag trodde medan andra har blivit värre.
Mötet med gubbarna i början av förra veckan gick långt över förväntan. Jag fick hjälp av experten, som vi har anställt för att skriva ansökan, att strukturera upp vad som behöver göras för att ansökan ska bli klar. Jag var riktigt positiv när vi begav oss till Kaliningrad och kände mig driven att fortsätta.
På mötet i Kaliningrad fick jag dessvärre lite dåliga vibbar från en av de kommuner som vi garanterat trodde skulle delta i projektet. Vi behöver nämligen 3-4 kommuner/områden som är villiga att testa olika kustskydd = satsa lite mer pengar än övriga partners. Tyvärr ser ansvarsfrågan i länderna runt Östersjön olika ut och i samtliga fall (utom Sverige) är det staten som ansvarar för kustförvaltningen vilket gör att kommunerna egentligen inte har något att säga till om och därmed inte kan medverka i projektet ensamma. Detta innebär såklart problem och jag började genast fundera på om det är vettigt att utgå från den plattform som KIMO utgör vilket är upplägget idag (KIMO är en nätverksorganisation för kommuner). Jag blev frustrerad och försökte förklara för mötet att vi trots allt tillsammans har kommit fram till att vi vill arbeta med detta projektet och det är ju upp till varje kommun att arbeta för att det ska bli verklighet. Det är t ex väldigt svårt som utlänning att komma i kontakt med rätt personer inom de statliga myndigheterna i vissa av Östersjöländerna, framförallt om man är helt okänd sedan tidigare.
Ja, hela mötet var lite frustrerande, men det fanns ändå hopp och det var tydligt att många är intresserade men att ingen kunde ge några direkta svar.
Det som var värst med mötet var dock när jag, för mina egna svenska kollegor, försökte ventilera min oro. Politikerdamen från Simrishamn (ordförande i KIMO Baltic) var mycket oförstående och snäste av mig när jag sa att detta nog kan bli svårt att få ihop innan ansökningstiden gått ut. Jag är ju trots allt inte anställd på full tid för att göra detta utan bara till 25%. Hennes oförmåga att förstå och att vara ett stöd gjorde att jag var helt knäckt inför att gå till jobbet i måndags.
Ytterligare ett par mail från tanten som hade kommit under helgen gjorde inte saken bättre så jag skrev ett meddelande där jag förklarade att jag i vilket fall som helst inte kan varken tvinga någon eller trolla och att vi helt enkelt fick acceptera läget och börja bearbeta dem igen.
Idag var hennes meddelande inte riktigt så skarpa som de varit tidigare och jag hoppas hon har förstått att hon inte riktigt kan agera mot mig som hon gör mot sina elever (gymnasielärare).
Det som är lite tråkigt är att utöver detta jättejobb som måste göras för KIMO, så har jag massor att göra för hamnen samtidigt som jag ska hantera alla mina ordinarie ärenden som kommer in. Det känns mer hanterbart nu än i början av veckan, men jag ska ta ett allvarligt snack med chefen för att reda ut vad jag ska göra och hur jag ska gå tillväga.
Typiskt att vi under samma tid ska arbeta stenhårt med att få färdigt huset inför flytten i slutet av mars. I värsta fall kommer jag vara helhispig och inte kunna föra en normal konversation eller så kommer lite kroppsarbete göra att jag kan sluta tänka på allt som ska göras på jobbet. I vilket fall som helst lär ni märka det här!
Mötet med gubbarna i början av förra veckan gick långt över förväntan. Jag fick hjälp av experten, som vi har anställt för att skriva ansökan, att strukturera upp vad som behöver göras för att ansökan ska bli klar. Jag var riktigt positiv när vi begav oss till Kaliningrad och kände mig driven att fortsätta.
På mötet i Kaliningrad fick jag dessvärre lite dåliga vibbar från en av de kommuner som vi garanterat trodde skulle delta i projektet. Vi behöver nämligen 3-4 kommuner/områden som är villiga att testa olika kustskydd = satsa lite mer pengar än övriga partners. Tyvärr ser ansvarsfrågan i länderna runt Östersjön olika ut och i samtliga fall (utom Sverige) är det staten som ansvarar för kustförvaltningen vilket gör att kommunerna egentligen inte har något att säga till om och därmed inte kan medverka i projektet ensamma. Detta innebär såklart problem och jag började genast fundera på om det är vettigt att utgå från den plattform som KIMO utgör vilket är upplägget idag (KIMO är en nätverksorganisation för kommuner). Jag blev frustrerad och försökte förklara för mötet att vi trots allt tillsammans har kommit fram till att vi vill arbeta med detta projektet och det är ju upp till varje kommun att arbeta för att det ska bli verklighet. Det är t ex väldigt svårt som utlänning att komma i kontakt med rätt personer inom de statliga myndigheterna i vissa av Östersjöländerna, framförallt om man är helt okänd sedan tidigare.
Ja, hela mötet var lite frustrerande, men det fanns ändå hopp och det var tydligt att många är intresserade men att ingen kunde ge några direkta svar.
Det som var värst med mötet var dock när jag, för mina egna svenska kollegor, försökte ventilera min oro. Politikerdamen från Simrishamn (ordförande i KIMO Baltic) var mycket oförstående och snäste av mig när jag sa att detta nog kan bli svårt att få ihop innan ansökningstiden gått ut. Jag är ju trots allt inte anställd på full tid för att göra detta utan bara till 25%. Hennes oförmåga att förstå och att vara ett stöd gjorde att jag var helt knäckt inför att gå till jobbet i måndags.
Ytterligare ett par mail från tanten som hade kommit under helgen gjorde inte saken bättre så jag skrev ett meddelande där jag förklarade att jag i vilket fall som helst inte kan varken tvinga någon eller trolla och att vi helt enkelt fick acceptera läget och börja bearbeta dem igen.
Idag var hennes meddelande inte riktigt så skarpa som de varit tidigare och jag hoppas hon har förstått att hon inte riktigt kan agera mot mig som hon gör mot sina elever (gymnasielärare).
Det som är lite tråkigt är att utöver detta jättejobb som måste göras för KIMO, så har jag massor att göra för hamnen samtidigt som jag ska hantera alla mina ordinarie ärenden som kommer in. Det känns mer hanterbart nu än i början av veckan, men jag ska ta ett allvarligt snack med chefen för att reda ut vad jag ska göra och hur jag ska gå tillväga.
Typiskt att vi under samma tid ska arbeta stenhårt med att få färdigt huset inför flytten i slutet av mars. I värsta fall kommer jag vara helhispig och inte kunna föra en normal konversation eller så kommer lite kroppsarbete göra att jag kan sluta tänka på allt som ska göras på jobbet. I vilket fall som helst lär ni märka det här!
måndag, november 30, 2009
Har inte orken
Inför den här veckan känner jag mest bara för att gå och gräva ner mig. Denna veckan ska jag till Kaliningrad för att bl.a. diskutera EU-projektet och bestämma hur vi vill ha det. Problemet är att jag inte vet hur vi vill ha det och tanken är att jag och två gubbs ska sitta och försöka författa en EU-ansökan idag och imorgon. Jag känner på mig att det förväntas en massa av mig som jag egentligen inte har någon som helst koll på.
Tyvärr känns det där med drömjobbet och leda ett EU-projekt mest som en enorm börda där ingen egentligen riktigt vet hur det ska gå till. Jag känner mig bara överväldigad och det känns inte alls speciellt kul längre. Vill jag verkligen arbeta som projektledare för ett EU-projekt? I stort sett innebär det bara administrativa arbetsuppgifter och ärligt talat är det det som jag vill undvika så långt det bara är möjligt.
Vi får väl se hur eftermiddagens möte går... Det är kanske hungern som gör att allting känns så hopplöst nu. Dags för lunch!
Tyvärr känns det där med drömjobbet och leda ett EU-projekt mest som en enorm börda där ingen egentligen riktigt vet hur det ska gå till. Jag känner mig bara överväldigad och det känns inte alls speciellt kul längre. Vill jag verkligen arbeta som projektledare för ett EU-projekt? I stort sett innebär det bara administrativa arbetsuppgifter och ärligt talat är det det som jag vill undvika så långt det bara är möjligt.
Vi får väl se hur eftermiddagens möte går... Det är kanske hungern som gör att allting känns så hopplöst nu. Dags för lunch!
tisdag, november 24, 2009
Denna fantastiska höst!
Den här hösten har rusat förbi. Jag har knappt hunnit uppfatta att det har blivit kall och mörk vinter.
Anledningarna till min tankspriddhet är två. För det första har jag haft en hel massa grejer att göra på jobbet. Det har varit resor till Holland, Polen och i nästa vecka är det dags att bege sig till Kaliningrad. Samtidigt skulle jag jobbat 50% för hamnen, men det har inte riktigt gått ihop. Det har å andra sidan resulterat i att jag nu måste sitta på plats i ett kontor på hamnen två och en halv dag i veckan.
Den andra anledningen till att vintern har verkat ovanligt varm och ljus är för att vi har hittat vårt drömhus. Det var i slutet av september som H skickade en länk till mig. Då hade huset precis lagts ut på hemnet och samma vecka fick vi tid att titta på det. Vi blev väldigt förtjusta direkt. Huset, som ligger på landet med direkt närhet till skog och sjöar, är byggt runt sekelskiftet 1900. Det är relativt stort, 220 kvm, vitputsar och fastigheten är nästan 2600 kvm. Ganska så precis allting vi har önskat oss! Trädgården lämnar väl lite att önska eftersom den tidigare ägaren aldrig har lagt speciellt mycket energi på den. I stort sett kan man säga att halva trädgården är gräs och grusplan och att resten är en vild skog.
Efter att vi hade tittat på huset vid tre olika tillfällen tog vi beslutet att lägga ett bud. Vi var tack och lov de enda intressenterna som var SÅ intresserade, så det slutade med att vi budade mot säljaren. Tack vare en bra förhandlingssits (som enda budgivare) fick vi ner priset lite grand. Den 30 oktober fick vi reda på att säljaren var nöjd med vårt bud och sen dess har det funnits ett rosa skimmer över allt vi gjort. Jag gav mig iväg till Polen och H skrev på kontraktet. Då var det bara en sak till som skulle kunna grusa våra drömmar: besiktningen. För precis en vecka sedan gjordes den och allt såg bra ut. H hade redan hittat en del grejer som besiktningsmannen påpekade, men det var inte värre än att det går att göra något åt. Samma dag betalade vi handpenningen och den 29 januari är det vårt!
Huset helrenoverades 1997 och har åtta rum varav fem är sovrum. När vi flyttar in planerar vi dock en renovering "light", dvs att alla ytskikt i hela huset ska ses över och fräschas till. Fem sovrum ska också göras om till två. Jag har också lite planer för trädgården, men först och främst måste vi se till att hägna in den så att vildsvinen håller sig utanför.
Så för er som vill uppleva djur och natur på nära håll. Välkomna till Vita huset på Slottsvägen! :)
Anledningarna till min tankspriddhet är två. För det första har jag haft en hel massa grejer att göra på jobbet. Det har varit resor till Holland, Polen och i nästa vecka är det dags att bege sig till Kaliningrad. Samtidigt skulle jag jobbat 50% för hamnen, men det har inte riktigt gått ihop. Det har å andra sidan resulterat i att jag nu måste sitta på plats i ett kontor på hamnen två och en halv dag i veckan.
Den andra anledningen till att vintern har verkat ovanligt varm och ljus är för att vi har hittat vårt drömhus. Det var i slutet av september som H skickade en länk till mig. Då hade huset precis lagts ut på hemnet och samma vecka fick vi tid att titta på det. Vi blev väldigt förtjusta direkt. Huset, som ligger på landet med direkt närhet till skog och sjöar, är byggt runt sekelskiftet 1900. Det är relativt stort, 220 kvm, vitputsar och fastigheten är nästan 2600 kvm. Ganska så precis allting vi har önskat oss! Trädgården lämnar väl lite att önska eftersom den tidigare ägaren aldrig har lagt speciellt mycket energi på den. I stort sett kan man säga att halva trädgården är gräs och grusplan och att resten är en vild skog.
Efter att vi hade tittat på huset vid tre olika tillfällen tog vi beslutet att lägga ett bud. Vi var tack och lov de enda intressenterna som var SÅ intresserade, så det slutade med att vi budade mot säljaren. Tack vare en bra förhandlingssits (som enda budgivare) fick vi ner priset lite grand. Den 30 oktober fick vi reda på att säljaren var nöjd med vårt bud och sen dess har det funnits ett rosa skimmer över allt vi gjort. Jag gav mig iväg till Polen och H skrev på kontraktet. Då var det bara en sak till som skulle kunna grusa våra drömmar: besiktningen. För precis en vecka sedan gjordes den och allt såg bra ut. H hade redan hittat en del grejer som besiktningsmannen påpekade, men det var inte värre än att det går att göra något åt. Samma dag betalade vi handpenningen och den 29 januari är det vårt!
Huset helrenoverades 1997 och har åtta rum varav fem är sovrum. När vi flyttar in planerar vi dock en renovering "light", dvs att alla ytskikt i hela huset ska ses över och fräschas till. Fem sovrum ska också göras om till två. Jag har också lite planer för trädgården, men först och främst måste vi se till att hägna in den så att vildsvinen håller sig utanför.
Så för er som vill uppleva djur och natur på nära håll. Välkomna till Vita huset på Slottsvägen! :)
onsdag, november 11, 2009
Roadtrip i Polen
Jag tillbringade hela förra veckan i Polen å tjänstens vägnar. Resans syfte var att uppvakta kommuner längs kusten för att få dem att gå med i KIMO, en miljöorganisation som arbetar med marina miljöproblem i Nordsjön och Östersjön. Inom ramen för KIMO vill vi starta upp två olika projekt. Ett som redan, med mycket goda resultat, har genomförts i Nordsjön som heter Fishing for Litter. Det andra projektet ska handla om kusterosion och tanken är att vi på tre eller fyra olika ställen runt om i Östersjön ska testa nya innovativa kustskydd och sedan utvärdera dem. Samtidigt lär vi oss förhoppningsvis hur kustprocesseran ser ut på olika ställen runt vårt lilla hav samtidigt som vi utbyter erfarenheter. Arbetet är ju så klart extremt spännande, men samtidigt känns det överväldigande och det hade varit väldigt skönt att ha någon med som faktiskt vet hur man startar upp EU-projekt. Just nu känns det mest som om vi bara åker runt och pratar. Jag har ingen aning om hur det ska gå till att faktiskt göra detta till ett projekt som ska ge resultat. Just nu sitter jag mest och hoppas på att allting ska lösa sig av sig själv, men det är väl kanske inte helt realistiskt.
Polen var i övrigt ganska kallt, men naturen är väldigt vacker. Massor med bokskogar som sprakade av höstfärger. Vi fick lite snö också, men det blev inte direkt långvarigt. Vi åkte igenom en hel del mindre byar och husen är väldigt gråa, slitna och deprimenrande. Tydligen satsar man inte alls på att renovera gamla byggnader utan de får bara stå som ödehus och förfalla. Dessvärre är väl en hel del av dessa ruiner egentligen inte öde, utan faktiskt bebodda... Det som däremot var lite trevligt att se är att de bygger en hel del nytt och det får man väl se som positivt. Jag passade på att ta lite bilder på några av stränderna som vi passerade.
Ett par ställen som jag varmt kan rekommendera är Gdansk och Hel. Gdansk har en fantastisk stadskärna med otroligt fina hus och mysiga små restauranger. Enligt den turistinformation som fanns tillgänglig, så verkar det finnas en hel del att se där. Vår resas sista anhalt och höjdpunkt var Hel. Hel är sista utposten på en smal halvö som sticker ut några mil norr om Gdansk. Hel i sig själv vet jag inte så mycket om, men stränderna på halvön är magnifika och framförallt ligger det en marin forskningsstation i Hel som har sex eller sju supersöta sälar som de använder som avelsdjur för att återinföra sälar i Östersjön. Vi fick möjligheten till privatguide och fick se när sälarna matades och tränades. Det var en väldigt trevlig avslutning på resan och jag är djupt imponerad av dessa smarta djur. Förhoppningsvis kan jag snart få tillfälle att se dessa sötnosar i det vilda.
Polen var i övrigt ganska kallt, men naturen är väldigt vacker. Massor med bokskogar som sprakade av höstfärger. Vi fick lite snö också, men det blev inte direkt långvarigt. Vi åkte igenom en hel del mindre byar och husen är väldigt gråa, slitna och deprimenrande. Tydligen satsar man inte alls på att renovera gamla byggnader utan de får bara stå som ödehus och förfalla. Dessvärre är väl en hel del av dessa ruiner egentligen inte öde, utan faktiskt bebodda... Det som däremot var lite trevligt att se är att de bygger en hel del nytt och det får man väl se som positivt. Jag passade på att ta lite bilder på några av stränderna som vi passerade.
Ett par ställen som jag varmt kan rekommendera är Gdansk och Hel. Gdansk har en fantastisk stadskärna med otroligt fina hus och mysiga små restauranger. Enligt den turistinformation som fanns tillgänglig, så verkar det finnas en hel del att se där. Vår resas sista anhalt och höjdpunkt var Hel. Hel är sista utposten på en smal halvö som sticker ut några mil norr om Gdansk. Hel i sig själv vet jag inte så mycket om, men stränderna på halvön är magnifika och framförallt ligger det en marin forskningsstation i Hel som har sex eller sju supersöta sälar som de använder som avelsdjur för att återinföra sälar i Östersjön. Vi fick möjligheten till privatguide och fick se när sälarna matades och tränades. Det var en väldigt trevlig avslutning på resan och jag är djupt imponerad av dessa smarta djur. Förhoppningsvis kan jag snart få tillfälle att se dessa sötnosar i det vilda.
tisdag, november 10, 2009
Trista bloggen!
Insåg plötsligt att jag har skrivit över 200 inlägg på bloggen och undrar om det fortfarande finns någon som tar sig tid att läsa?
Ja, iofs skapade jag bloggen mest för min egen skull, men det är klart att det är trevligt med små meddelande lite då och då. Jag kan dock förstå att min lilla läsarskara har gett upp eftersom mina inlägg nu för tiden inte är de mest inspirerade...
Om jag får ge en liten teaser, så är det i alla fall stora saker på gång. STORA och väldigt trevliga som med allra största sannolikhet kommer ta lite utrymme i denna bloggen. Så för er som fortfarande flitigt läser: Jag ska försöka bli bättre på att skriva och snart, väldigt snart kan jag förhoppningsvis komma med en mycket trevlig nyhet som just nu gör att mitt liv kantas av ljusrosa moln!
Håll ut!
Ja, iofs skapade jag bloggen mest för min egen skull, men det är klart att det är trevligt med små meddelande lite då och då. Jag kan dock förstå att min lilla läsarskara har gett upp eftersom mina inlägg nu för tiden inte är de mest inspirerade...
Om jag får ge en liten teaser, så är det i alla fall stora saker på gång. STORA och väldigt trevliga som med allra största sannolikhet kommer ta lite utrymme i denna bloggen. Så för er som fortfarande flitigt läser: Jag ska försöka bli bättre på att skriva och snart, väldigt snart kan jag förhoppningsvis komma med en mycket trevlig nyhet som just nu gör att mitt liv kantas av ljusrosa moln!
Håll ut!
fredag, oktober 23, 2009
Etc., etc., etc.
Jäklar! Jag hinner inte riktigt med! Det är så mycket att göra på jobb så jag får knappt tillfälle att tänka igenom vad det är jag håller på med. Kul, spännande och läskigt eftersom jag går med en ständig känsla att jag har missat något.
Samtidigt som jag försöker läsa in mig på gamla och pågående EU-projekt ringer hamnchefen i Kåseberga och vill att vi kommer dit och undersöker om kustskyddet behöver förstärkas. I telefonen väntar en stressad politiker från Simrishamn som jag håller på att planera en Polenresa med och i samma veva skickar VD:n för Ystads hamn ett mail och frågar om jag lever eftersom jag inte har hört av mig på ett tag. Däremellan ska jag göra en powerpoint om KIMO-projektet, hantera skrivelser som kommer från ilskna husägare i Löderups Strandbad, fixa visumansökan till mig och en politiker och författa ett brev på engelska till en polsk man som vill veta allt om mitt KIMO-projekt och ett annat projekt som Simrishamns kommun driver...
Wow! Vad skönt att det är fredag :)
Samtidigt som jag försöker läsa in mig på gamla och pågående EU-projekt ringer hamnchefen i Kåseberga och vill att vi kommer dit och undersöker om kustskyddet behöver förstärkas. I telefonen väntar en stressad politiker från Simrishamn som jag håller på att planera en Polenresa med och i samma veva skickar VD:n för Ystads hamn ett mail och frågar om jag lever eftersom jag inte har hört av mig på ett tag. Däremellan ska jag göra en powerpoint om KIMO-projektet, hantera skrivelser som kommer från ilskna husägare i Löderups Strandbad, fixa visumansökan till mig och en politiker och författa ett brev på engelska till en polsk man som vill veta allt om mitt KIMO-projekt och ett annat projekt som Simrishamns kommun driver...
Wow! Vad skönt att det är fredag :)
tisdag, oktober 20, 2009
Long time no see
Det är mycket nu, men allt känns ganska bra. Jag har hunnit avverka en resa till Haag och en till Ringsted i Danmark. Haag var mycket trevligt och Ringsted var givande.
Det händer lite saker hemmavid som jag inte riktigt känner att vill prata om än. Många av de allra närmaste känner till det, men jag vill inte sprida det vitt och brett riktigt än. Allt jag kan säga är att det i alla fall är något fint och trevligt (inga barn dock).
Utöver jobbet känns det inte som jag får mycket annat gjort. Jag har lagt joggträningen lite på hyllan under vardagarna eftersom jag inte är speciellt road av att sticka ut i kylan och mörkret när jag kommer hem från jobbet. På helgerna försöker jag däremot vara lite flitigare. I söndags gav jag mig tusan på att jag skulle föröka jogga så långt jag kunde utan att gå ibland. Det visade sig att jag ganska smärtfritt kunde jogga hela 4.77 km dvs hela rundan! Det har jag aldrig i hela mitt liv ens försökt mig på. Kändes väldigt bra ända tills jag ett par timmar senare fick en mördande huvudvärk som gjorde mig i princip sängliggande resten av eftermiddagen... Nästa gång ska jag komma ihåg att dricka orimliga mängder vatten så att jag inte drabbas av så svår vätskebrist igen. Huaveda!
Det händer lite saker hemmavid som jag inte riktigt känner att vill prata om än. Många av de allra närmaste känner till det, men jag vill inte sprida det vitt och brett riktigt än. Allt jag kan säga är att det i alla fall är något fint och trevligt (inga barn dock).
Utöver jobbet känns det inte som jag får mycket annat gjort. Jag har lagt joggträningen lite på hyllan under vardagarna eftersom jag inte är speciellt road av att sticka ut i kylan och mörkret när jag kommer hem från jobbet. På helgerna försöker jag däremot vara lite flitigare. I söndags gav jag mig tusan på att jag skulle föröka jogga så långt jag kunde utan att gå ibland. Det visade sig att jag ganska smärtfritt kunde jogga hela 4.77 km dvs hela rundan! Det har jag aldrig i hela mitt liv ens försökt mig på. Kändes väldigt bra ända tills jag ett par timmar senare fick en mördande huvudvärk som gjorde mig i princip sängliggande resten av eftermiddagen... Nästa gång ska jag komma ihåg att dricka orimliga mängder vatten så att jag inte drabbas av så svår vätskebrist igen. Huaveda!
onsdag, oktober 07, 2009
Stranderosion i Löderups strandbad
Det blåste läskigt mycket i helgen och i måndags när jag som vanligt var på landet för att rida så fick jag se några av skadorna som orsakats av stormen. Havets krafter är verkligen inte att leka med och nu är det inte långt kvar innan vårt sommarhus är i riskzonen. Redan nu är vägen till tomterna alldeles för nära kanten. Förhoppningsvis tas ett beslut å det snaraste för att skydda den lilla mark som är kvar. Jag har förespråkat skydd sedan ungefär tre år, men det finns envisa viljor i byn som hellre vill ha sandstrand. Man kan ju fråga sig om de är nöjda med sin strand nu...
så snygg är jag
Nu har jag snart haft min nya frisyr i en vecka och jag har fortfarande inte fått tummarna loss och visa den här. :)
Faktiskt är det så att mitt hår för tillfället är lite av "A work in progress" eftesom vi inte blev riktigt nöjda med färgen. Fram till dess att vi har fått ordning på det så kan jag bjuda på det här:
Fina Male kom också med på ett hörn. Bästa frissan i stan!
Faktiskt är det så att mitt hår för tillfället är lite av "A work in progress" eftesom vi inte blev riktigt nöjda med färgen. Fram till dess att vi har fått ordning på det så kan jag bjuda på det här:
Fina Male kom också med på ett hörn. Bästa frissan i stan!
söndag, oktober 04, 2009
torsdag, oktober 01, 2009
Resor i höst
Jag har ett roligt jobb...
Än så länge är följande resor inbokade: Haag där KIMO:s årsmöte går av stapeln, Ringsted i Danmark där jag ska gå på ett Project Café för att presentera min projektidé, en turresa i Polen där jag och en kollega ska försöka övertyga så många kommuner som möjligt att medverka i projektet och till sist, troligtvis en tur till Lettland där vi också ska försöka värva kommuner till projektet. Det känns som om större delen av hösten kommer gå åt att resa och förhoppningsvis kommer det inte bara vara jobb hela tiden, utan jag hinner kanske få se lite av ställena jag åker till också. Synd bara att jag planerar ett EU-projekt i länderna runt Östersjön istället för Medelhavet, men jag antar att man få ta en sak i taget. :)
Än så länge är följande resor inbokade: Haag där KIMO:s årsmöte går av stapeln, Ringsted i Danmark där jag ska gå på ett Project Café för att presentera min projektidé, en turresa i Polen där jag och en kollega ska försöka övertyga så många kommuner som möjligt att medverka i projektet och till sist, troligtvis en tur till Lettland där vi också ska försöka värva kommuner till projektet. Det känns som om större delen av hösten kommer gå åt att resa och förhoppningsvis kommer det inte bara vara jobb hela tiden, utan jag hinner kanske få se lite av ställena jag åker till också. Synd bara att jag planerar ett EU-projekt i länderna runt Östersjön istället för Medelhavet, men jag antar att man få ta en sak i taget. :)
Spahelg i Torekov
Mer än halva veckan har gått och jag lever fortfarande på den ljuvliga helgen som gick. Det är nämligen så att alla flickorna från landet firade sina trettioårsdagar gemensamt genom att spendera helgen på Torekov spa och hotell.
Spa-helgen har varit planerad sedan i våras och jag har sett fram emot den väldigt länge. Fantastiskt nog så blev det precis så bra som vi hade hoppats. Mycket slapp och häng i poolen, supergod mat och de finaste (och nu även fräschaste) vännerna på jorden! Torekov Spa och hotell kan varmt rekommenderas, huvudsakligen för den extremt goda maten och för bra behandlingar med väldigt prisvärda produkter. Vanligtvis tycker jag att produkterna som används oftast är lika dyra (eller dyrare) än behandlingen. Så var det inte här, men det var inte sämre produkter heller, tvärt om! Svenskt, närproducerat, naturliga ingredienser och väldoftande, precis som det ska và.
I absolut bästa fall firar vi trettio igen nästa år...
Spa-helgen har varit planerad sedan i våras och jag har sett fram emot den väldigt länge. Fantastiskt nog så blev det precis så bra som vi hade hoppats. Mycket slapp och häng i poolen, supergod mat och de finaste (och nu även fräschaste) vännerna på jorden! Torekov Spa och hotell kan varmt rekommenderas, huvudsakligen för den extremt goda maten och för bra behandlingar med väldigt prisvärda produkter. Vanligtvis tycker jag att produkterna som används oftast är lika dyra (eller dyrare) än behandlingen. Så var det inte här, men det var inte sämre produkter heller, tvärt om! Svenskt, närproducerat, naturliga ingredienser och väldoftande, precis som det ska và.
I absolut bästa fall firar vi trettio igen nästa år...
måndag, september 21, 2009
Ny-gammal höstgarderob
Garderobsrensningen igår gjorde att det kändes som om jag hade en helt ny uppsättning kläder att välja på i morse. Vilken inspiration! Tyvärr går det alldeles för fort och det är svårt att hinna med och komma ihåg alla fina tips men får, så efter ett litet tag bestämde vi oss för att ta fram kameran så att mina nya outfits förevigades. Mot slutet kom dessutom söta svägerskan in och gjorde oss sällskap så nu känner hon också ny inspiration för sina (eller mina;)kläder.
Kan inte säga annat än att det är guld att få någon annan att gå igenom ens garderob. Systern min är dessutom ganska tuff och vågar säga om det är kläder som hon inte alls anser passar. Förra gången vi rensade min garderob så strök t ex mina svarta, något för små Acne-jeans med. Denna gången var hon missnöjd med mina fina, fina Filippa K chinos, men där drog jag gränsen. De fick helt enkelt stanna kvar i garderoben vare sig Syrran gillade det eller inte.
Hur som helst så kan jag varmt rekommendera Fias rensningar. Nu ser jag fram emot hösten och alla mina fina ny-gamla kläder som hittat fram till de ljusa delarna av garderoben igen!
Tack Sis!
Kan inte säga annat än att det är guld att få någon annan att gå igenom ens garderob. Systern min är dessutom ganska tuff och vågar säga om det är kläder som hon inte alls anser passar. Förra gången vi rensade min garderob så strök t ex mina svarta, något för små Acne-jeans med. Denna gången var hon missnöjd med mina fina, fina Filippa K chinos, men där drog jag gränsen. De fick helt enkelt stanna kvar i garderoben vare sig Syrran gillade det eller inte.
Hur som helst så kan jag varmt rekommendera Fias rensningar. Nu ser jag fram emot hösten och alla mina fina ny-gamla kläder som hittat fram till de ljusa delarna av garderoben igen!
Tack Sis!
onsdag, september 16, 2009
Härliga höst
Har precis stigit på bussen och inser plötsligt att det bara handlar om max ett par veckor innan det blir dags att plocka fram mössa och halsduk. Det är väl precis så här man ska introduceras till hösten: med stålande solsken, dimhöljda fält och en temperatur som tangerar nollstecket på morgonen och 20 grader på dagen :). Som pricken över i:et har min kära syster lovat mig en rensning av min garderob på söndag. Det kan helt enkelt inte bli bättre än så!
tisdag, september 15, 2009
Lillprinsen groda
Jag tror jag är lite kär i en bebis... Jag är vanligtvis väldigt förtjust i alla mina vänners barn, men nu är jag kär. Det är min systerson som är fullkomligt oemotståndlig. Först och främst är han ju extremt söt, men det är inte därför jag tycker så mycket om honom. Anledning är så enkel...jag tror nämligen att han tycker om mig. Ärligt talat är det ju faktiskt det som räknas när man pratar om barn som är yngre än 6 månader. Han är så gosig och glad så fort man får tag i honom och man kan helt enkelt inte låta bli att smälta.
Jag har den stora fördelen att träffa lillprinsen minst en gång i veckan eftersom min syster och hennes man är hemma hos våra föräldrar samtidigt som jag på måndagskvällarna. Jag går på ridlektioner och svågern tränar fotboll. Det innebär alltså att jag försöker krama och pussa så mycket som möjligt på den stackars lille pågen så att jag laddar upp för en hel vecka.
Igår när jag kom hem från ridningen hade han somnat, men efter ett litet tag vaknade han och var inte riktigt nöjd. Min syster försökte igen, men blev mest trött efter en lång dag då han inte sovit speciellt bra. Eftersom jag tar mitt mosteransvar på största allvar, så erbjöd jag mig att vyssa lite. Ganska snart somnade han i famnen och sen låg han i min famn och sov som en liten groda tills det var dags för familjen att bege sig hemåt. Så himla mysigt!
Jag får helt enkelt passa på att njuta så länge jag kan. Snart är han väl stor och är inte alls sugen på att kramas och pussas med moster, men jag kommer aldrig sluta försöka.
Jag har den stora fördelen att träffa lillprinsen minst en gång i veckan eftersom min syster och hennes man är hemma hos våra föräldrar samtidigt som jag på måndagskvällarna. Jag går på ridlektioner och svågern tränar fotboll. Det innebär alltså att jag försöker krama och pussa så mycket som möjligt på den stackars lille pågen så att jag laddar upp för en hel vecka.
Igår när jag kom hem från ridningen hade han somnat, men efter ett litet tag vaknade han och var inte riktigt nöjd. Min syster försökte igen, men blev mest trött efter en lång dag då han inte sovit speciellt bra. Eftersom jag tar mitt mosteransvar på största allvar, så erbjöd jag mig att vyssa lite. Ganska snart somnade han i famnen och sen låg han i min famn och sov som en liten groda tills det var dags för familjen att bege sig hemåt. Så himla mysigt!
Jag får helt enkelt passa på att njuta så länge jag kan. Snart är han väl stor och är inte alls sugen på att kramas och pussas med moster, men jag kommer aldrig sluta försöka.
So far...
Har skickat en massa mail, skrivit lite minnseanteckningar, planerat morgondagen, avverkat ett par telefonsamtal, käkat en lugn men sen lunch bestående av gröt och knäckebröd och nu väntar snart fika med gamla arbetskamraterna. Hoppas de blir nöjda med fruktsallad!
måndag, september 14, 2009
Så sprang en vecka förbi...
Det där med att bli flitigare med att uppdatera bloggen har jag väl inte riktigt lyckats med, men, men...
Förra veckan var hektisk och väldigt rolig. Jag har tre större projekt på gång just nu. Det första har jag hållit på med ett tag och går ut på att jag, tillsammans med en arbetsgrupp, ska försöka skapa en Handlingsplan för förvaltning och skydd av kusten där vi identifierar risker nu och i framtiden samt hur vi ska hantera dem.
Det andra projektet är det som vi hoppas blir ett EU-projekt. Nu håller vi på att skriva ansökan och mitt jobb är i stort sett att ge så mycket information om kustskydd och erosionsprocesser som jag kan till en man som är någon typ av expert på att skriva EU-ansökningar. Jag kommer dessutom få rea en del och försöka övertyga kommuner, organisationer och myndigheter i bl a Tyskland, Polen och Lettland att medverka i projektet.
Det tredje projektet är att hjälpa Ystads hamn med deras miljöarbete. Hamnen är mitt inne i en domstolsförhandling med miljööverdomstolen om att få bygga om och ut sin verksamhet. Samtidigt har deras miljöarbete tidigare inte varit högsta prioritet och det är något de vill ändra på nu. Förhoppningsvis kan jag vara till viss hjälp i det arbetet. Hur som helst är det väldigt spännande! :)
Förra veckan kulminerade i ett par långa möten i fredags som uppehöll mig hela dagen. På det ena fann jag mig själv sittandes med bland andra kommunchefen, hamnchefen och chefen för plan och bygg. :/ Kände mig inte riktigt hemma och bekväm, men jag tror det gick ganska bra eftersom jag lyckades hålla mig någotsånär tyst...
Helgen har i huvudsak tillbringats i goda vänners lag. I fredags bjöd vi hem våra kära Björnstorpsbor på hemmafiskad regnbågsforell. En riktig höjdare som vi hoppas få göra om snart. I lördags hade jag en lugn dag ensam med hunden eftersom kärleken hade andra saker för sig. På kvällen träffade jag R & J som hade begett sig från Halmstad för att göra en liten tur i Skåne. Vi fick också sällskap av syrran och grannen L. Kvällen blev, som vanligt, sen men väldigt mysig!
Nu börjar ännu en vecka full av fart och fläkt. Jag ska försöka, men vågar inte lova att jag orkar hålla er uppdaterade så ofta som jag vill...
Förra veckan var hektisk och väldigt rolig. Jag har tre större projekt på gång just nu. Det första har jag hållit på med ett tag och går ut på att jag, tillsammans med en arbetsgrupp, ska försöka skapa en Handlingsplan för förvaltning och skydd av kusten där vi identifierar risker nu och i framtiden samt hur vi ska hantera dem.
Det andra projektet är det som vi hoppas blir ett EU-projekt. Nu håller vi på att skriva ansökan och mitt jobb är i stort sett att ge så mycket information om kustskydd och erosionsprocesser som jag kan till en man som är någon typ av expert på att skriva EU-ansökningar. Jag kommer dessutom få rea en del och försöka övertyga kommuner, organisationer och myndigheter i bl a Tyskland, Polen och Lettland att medverka i projektet.
Det tredje projektet är att hjälpa Ystads hamn med deras miljöarbete. Hamnen är mitt inne i en domstolsförhandling med miljööverdomstolen om att få bygga om och ut sin verksamhet. Samtidigt har deras miljöarbete tidigare inte varit högsta prioritet och det är något de vill ändra på nu. Förhoppningsvis kan jag vara till viss hjälp i det arbetet. Hur som helst är det väldigt spännande! :)
Förra veckan kulminerade i ett par långa möten i fredags som uppehöll mig hela dagen. På det ena fann jag mig själv sittandes med bland andra kommunchefen, hamnchefen och chefen för plan och bygg. :/ Kände mig inte riktigt hemma och bekväm, men jag tror det gick ganska bra eftersom jag lyckades hålla mig någotsånär tyst...
Helgen har i huvudsak tillbringats i goda vänners lag. I fredags bjöd vi hem våra kära Björnstorpsbor på hemmafiskad regnbågsforell. En riktig höjdare som vi hoppas få göra om snart. I lördags hade jag en lugn dag ensam med hunden eftersom kärleken hade andra saker för sig. På kvällen träffade jag R & J som hade begett sig från Halmstad för att göra en liten tur i Skåne. Vi fick också sällskap av syrran och grannen L. Kvällen blev, som vanligt, sen men väldigt mysig!
Nu börjar ännu en vecka full av fart och fläkt. Jag ska försöka, men vågar inte lova att jag orkar hålla er uppdaterade så ofta som jag vill...
onsdag, september 02, 2009
Det har varit kaos på jobbet ...
...men nu är det värsta över och lugnet har börjat lägra sig. Flytten är gjord och det är väldigt skönt att det är över. Det enda molnet på min annars klarblåa himmel är att jag måste försöka hitta en vettig lösning för Vilmah. Hon får inte längre följa med till jobbet och jag måste så snart som möjligt hitta någon som kan passa henne eller eventuellt hitta någon annan lösning. Denna veckan kommer hon tillbringa hos mina föräldrar och jag saknar henne som besatt. Att lämna henne hos mina eller min sambos föräldrar för en vecka i stöten känns helt orimligt. Då betalar jag hellre någon annan så att jag kan få hem henne varje dag.
Den senaste veckan har gått ut på att överföra all min kunskap om källsortering, matavfall, renhållningsarbetarnas arbetsmiljö, avfallsenhetens rutiner m.m.m.m. till min fina ersättare Tina. Vi känner varandra sedan tidigare eftersom vi har pluggat tillsammans och jag är helt övertygad om att hon kommer klara jobbet galant, förmodligen mycket bättre än jag. Jag kommer dock sakna folket ute på den tekniska avdelningen. Det tog lite tid att komma in i gänget, men nu känns det som om jag... hörde till. De flesta verkade dessutom ganska ledsna över att jag skulle lämna dem, så det gjorde ju inte saken lättare.
Den senaste veckans arbete har tagit på krafterna. Jag fattar att det inte kan vara lätt att ta över någons jobb så där rakt av, men när det gäller vissa grejer har jag fått upprepa det nästan löjligt många gånger. Ja, jag vet att jag inte är rättvis, men det har dessutom gjort att jag inte haft någon möjlighet att jobba själv.
Å ena sidan måste det vara en stor fördel att ha någon som har koll på läget sittande bredvid, men jag tror samtidigt att det kan hämma en från att försöka själv och ta initiativ. Samtidigt vet jag att Tina är en av de mest initiativrika människor jag känner, så jag tror hon kommer känna en lättnad nu när jag inte sitter "som en hök" över henne. Hennes frågor bygger naturligtvis på osäkerhet och nu när hon är ensam kommer det säkert lossna efterhand. Hon kommer garanterat klara detta mycket bättre än jag någonsin gjort och slå alla med häpnad! :)
Min flytt och projektstart har fått stå undan lite så länge. Det har inte fallit i så god jord på vissa håll, men å andra sidan visste vi ju att jag inte skulle börja med det nya projektet förrän den 1/9 och det har jag varit väldigt tydlig med. Nu sitter jag hur som helst på mitt nya kontor, mitt i stan. Lådorna ska packas upp under dagen och jag hoppas att jag ska ha mer klart för mig vad jag ska göra i början av nästa vecka. Allt känns fortfarande stort och skrämmande, men samtidigt väldigt spännande.
Ska försöka bli lite bättre på att uppdatera bloggen i fortsättningen, det händer ju trots allt mer i livet än jobb...
Den senaste veckan har gått ut på att överföra all min kunskap om källsortering, matavfall, renhållningsarbetarnas arbetsmiljö, avfallsenhetens rutiner m.m.m.m. till min fina ersättare Tina. Vi känner varandra sedan tidigare eftersom vi har pluggat tillsammans och jag är helt övertygad om att hon kommer klara jobbet galant, förmodligen mycket bättre än jag. Jag kommer dock sakna folket ute på den tekniska avdelningen. Det tog lite tid att komma in i gänget, men nu känns det som om jag... hörde till. De flesta verkade dessutom ganska ledsna över att jag skulle lämna dem, så det gjorde ju inte saken lättare.
Den senaste veckans arbete har tagit på krafterna. Jag fattar att det inte kan vara lätt att ta över någons jobb så där rakt av, men när det gäller vissa grejer har jag fått upprepa det nästan löjligt många gånger. Ja, jag vet att jag inte är rättvis, men det har dessutom gjort att jag inte haft någon möjlighet att jobba själv.
Å ena sidan måste det vara en stor fördel att ha någon som har koll på läget sittande bredvid, men jag tror samtidigt att det kan hämma en från att försöka själv och ta initiativ. Samtidigt vet jag att Tina är en av de mest initiativrika människor jag känner, så jag tror hon kommer känna en lättnad nu när jag inte sitter "som en hök" över henne. Hennes frågor bygger naturligtvis på osäkerhet och nu när hon är ensam kommer det säkert lossna efterhand. Hon kommer garanterat klara detta mycket bättre än jag någonsin gjort och slå alla med häpnad! :)
Min flytt och projektstart har fått stå undan lite så länge. Det har inte fallit i så god jord på vissa håll, men å andra sidan visste vi ju att jag inte skulle börja med det nya projektet förrän den 1/9 och det har jag varit väldigt tydlig med. Nu sitter jag hur som helst på mitt nya kontor, mitt i stan. Lådorna ska packas upp under dagen och jag hoppas att jag ska ha mer klart för mig vad jag ska göra i början av nästa vecka. Allt känns fortfarande stort och skrämmande, men samtidigt väldigt spännande.
Ska försöka bli lite bättre på att uppdatera bloggen i fortsättningen, det händer ju trots allt mer i livet än jobb...
fredag, augusti 21, 2009
Min önskan slog in
Igår fick jag det fantastiska beskedet att jag ska byta tjänst. Jag kommer stanna kvar i samma kommun, men nu kommer jag jobba med det som jag har utbildat mig till. I stort sett har alla mina karriärplaner hela tiden gått ut på att nå hit. Det gick snabbare än jag kunde önska och nu känns det faktiskt lite läskigt. Överväldigande är nog rätt ord.
Jag startar på min nya tjänst den 1 september och det är många praktiska detaljer som ska ordnas innan dess. Jag har tack och lov redan sett till att det finns en mycket kompetent ersättare på min nuvarande tjänst, så hela nästa vecka ska hon gå parallellt med mig för att försöka komma in i hur jag har lagt upp arbetet och strukturerat mina tankar och idéer. Får se hur det går, men jag känner henne och anar att det kommer gå galant.
Shit pommes frites! Jag är skitglad!!
Jag startar på min nya tjänst den 1 september och det är många praktiska detaljer som ska ordnas innan dess. Jag har tack och lov redan sett till att det finns en mycket kompetent ersättare på min nuvarande tjänst, så hela nästa vecka ska hon gå parallellt med mig för att försöka komma in i hur jag har lagt upp arbetet och strukturerat mina tankar och idéer. Får se hur det går, men jag känner henne och anar att det kommer gå galant.
Shit pommes frites! Jag är skitglad!!
onsdag, augusti 19, 2009
Tänk om alla helger kunde vara så
Så här några dagar in i veckan kan jag inte låta bli att tänka tillbaka på helgen som gick. Jag hade en riktig superhelg och hoppas verkligen att nästa blir lika bra. Det började med att jag gick lite tidigare från jobbet. Jag hade bokat träff med tjejerna från gymnasiet och ville inte vara alltför trött, som jag annars är på fredagseftermiddagar. Vi möttes upp utanför Stortorgets uteservering där vi satte oss och tog ett par glas att dricka. Sen bar det av till St Michel's vin och tapasbar som jag varmt kan rekommendera. Tapasen där är jättegoda om än ganska små. När vi hade löst alla världens problem tog jag bilen och körde till Malmö för att hämta upp kärleken. Vi tog oss tillsammans vidare ut på Österlen och vi nådde vårt mål, Norrekås, vid midnatt.
I det stora huset vid havet väntade underbara vänner som vi tillbringade resten av helgen med. I lördags blev det utflykt till Simrishamn där några av oss (inte jag eftersom jag redan har sett den) blev tvingade att se forntids-utställningen på Österlens museum. Vi käkade lunch på uteservering (trots regntunga skyar) och fyndade på 1910. När det blev lite för kyligt begav vi oss hemåt igen för att mysa lite och förbereda kvällens middag.
De hurtigaste av oss beslutade sig för att ta en joggingtur på eftermiddagen och jag, som inte hade träningskläder med, cyklade med för att stötta och peppa. På kvällen intog vi en middag bestående av bland annat grönsaks- och nudelwok, grillad torskfilé och crème brûlée. Helt ok!!!
I söndags var det finfint väder på Österlen, så vi passade på att åka på tur till Kåseberga och Ales stenar. Detta alltid lika fascinerande ställe blev lite extra spännande eftersom vi tog oss ner via stupet till stranden och gick tillbaka till hamnen den vägen. En ny upplevelse även för mig som har varit där fler gånger än jag kan komma ihåg. Vi inhandlade lite rökt fisk som vi sedan åt till lunch.
Eftermiddagen tillbringades huvudskligen i solen med en fantastiskt god chokladkaka som Beckis hade bakat. Det var faktiskt så varm t att till och med jag badade och det händer inte speciellt ofta.
När det var dags att bege sig hemåt körde vi via Strandbaden för att släppa av mig. Jag fick alltså förmånen att tillbringa helgens sista skälvande timmar med min fina familj, men framförallt med min nya favvobebis. Det kan inte bli bättre än så!
I det stora huset vid havet väntade underbara vänner som vi tillbringade resten av helgen med. I lördags blev det utflykt till Simrishamn där några av oss (inte jag eftersom jag redan har sett den) blev tvingade att se forntids-utställningen på Österlens museum. Vi käkade lunch på uteservering (trots regntunga skyar) och fyndade på 1910. När det blev lite för kyligt begav vi oss hemåt igen för att mysa lite och förbereda kvällens middag.
De hurtigaste av oss beslutade sig för att ta en joggingtur på eftermiddagen och jag, som inte hade träningskläder med, cyklade med för att stötta och peppa. På kvällen intog vi en middag bestående av bland annat grönsaks- och nudelwok, grillad torskfilé och crème brûlée. Helt ok!!!
I söndags var det finfint väder på Österlen, så vi passade på att åka på tur till Kåseberga och Ales stenar. Detta alltid lika fascinerande ställe blev lite extra spännande eftersom vi tog oss ner via stupet till stranden och gick tillbaka till hamnen den vägen. En ny upplevelse även för mig som har varit där fler gånger än jag kan komma ihåg. Vi inhandlade lite rökt fisk som vi sedan åt till lunch.
Eftermiddagen tillbringades huvudskligen i solen med en fantastiskt god chokladkaka som Beckis hade bakat. Det var faktiskt så varm t att till och med jag badade och det händer inte speciellt ofta.
När det var dags att bege sig hemåt körde vi via Strandbaden för att släppa av mig. Jag fick alltså förmånen att tillbringa helgens sista skälvande timmar med min fina familj, men framförallt med min nya favvobebis. Det kan inte bli bättre än så!
måndag, augusti 17, 2009
Inga besked
Var på möte i morse och plötsligt var de positiva vibbarna från förra veckan som bortblåsta. Jag har fortfarande inte fått några fasta besked så jag vet fortfarande ingenting, men jag fick ett gott råd från en av mina goaste kollegor: "Förbered dig på det värsta och hoppas på det bästa." Jag tror tyvärr att det är den bästa strategin jag kan ha just nu. Ska försöka jobba på som vanligt, men det känns lite motigt eftersom jag trodde att jag skulle kunna koncentrera mig på viktigare saker idag... Chefen har fått till slutet av veckan för att se om han kan skrapa ihop lite pengar, men det ser inte bra ut.
fredag, augusti 14, 2009
Positiva vibbar
Det VIKTIGA mötet (se tidigare inlägg från denna veckan) har bokats om och kommer gå av stapeln på måndag kl 09.00. Det första beskedet var att vi skulle träffas igår eftermiddag, men sen kom det nya besked om att mötet skulle skjutas fram ytterligare. Till en början visste jag inte riktigt hur jag skulle tolka det faktum att jag blev bortglömd och att sen mötet skjuts upp gång på gång. Det kan ju vara så att det innebär dåliga nyheter och att de pengar som krävs för att detta ska bli av inte går att uppbringa. Samtidigt tänker jag att om det är dåliga nyheter han ska ge mig, så kan han lika gärna göra det snabbt över ett telefonsamtal.
Mina farhågor mildrades lite alldeles nyss när en av mina förhoppningsvis nya kollegor ringde och sa att han hade varit i kontakt med Chefen. Enligt min kollega ska Chefen ha samma planer för mig som han hade innan semestern och allt verkar se positivt ut. Tydligen hade det dock fortfarande varit problem med pengarna, så nu har jag bestämt mig för att göra en liten insats själv. Får se om den leder någonvart, men det kan ju inte skada.
Håll tummarna för mig!
Mina farhågor mildrades lite alldeles nyss när en av mina förhoppningsvis nya kollegor ringde och sa att han hade varit i kontakt med Chefen. Enligt min kollega ska Chefen ha samma planer för mig som han hade innan semestern och allt verkar se positivt ut. Tydligen hade det dock fortfarande varit problem med pengarna, så nu har jag bestämt mig för att göra en liten insats själv. Får se om den leder någonvart, men det kan ju inte skada.
Håll tummarna för mig!
torsdag, augusti 13, 2009
En riktig utmaning
Igår fyllde min kära svärmor år. Vi tog oss dit efter jobb för att fira henne med en härlig middag lagad av H:s bror och hans fina V.
Som vanligt var det en väldigt trevlig middag, men det visade sig bli en potentiellt livsförändrande upplevelse... Mitt i middagen började vi nämligen prata om att flera av oss kanske skulle behöva träna lite mer och kanske till och med gå ner i vikt. Detta ledde till att vi tog ett kollektivt beslut om att sätta upp individuella mål om viktminskning eller träning. Om vi lyckas nå målet till den 30 januari nästa år så blir vi bjudna på en resa till solen av svärfar. Det kallar jag motivation!!
Våra mål skiljer sig markant åt då vissa av oss ska försöka gå ner upp till 15 kilo medan jag ska försöka mig på 2,5 kilo. Mitt egentliga mål är att kunna springa milen på 60 minuter och om jag kan gå ner ett par kilo som bonus så är det bara bra. Det stora problemet är att jag inte springer... Jag försökte verkligen knöla mig ur situationen genom att ge förslag på roligare träningsformer, men kärasten satte stopp för mina argument när han fastslog att det minsann inte är speciellt kul att gå ner 15 kilo och att jag då också borde få en utmaning som inte nödvändigtvis är rolig.
Som ni säkert förstår så kommer detta bli väldigt intressant. Inom kort har svärfar lovat oss att han ska ha bestämt sig för en destination. Ni lär höra mer om detta...
Som vanligt var det en väldigt trevlig middag, men det visade sig bli en potentiellt livsförändrande upplevelse... Mitt i middagen började vi nämligen prata om att flera av oss kanske skulle behöva träna lite mer och kanske till och med gå ner i vikt. Detta ledde till att vi tog ett kollektivt beslut om att sätta upp individuella mål om viktminskning eller träning. Om vi lyckas nå målet till den 30 januari nästa år så blir vi bjudna på en resa till solen av svärfar. Det kallar jag motivation!!
Våra mål skiljer sig markant åt då vissa av oss ska försöka gå ner upp till 15 kilo medan jag ska försöka mig på 2,5 kilo. Mitt egentliga mål är att kunna springa milen på 60 minuter och om jag kan gå ner ett par kilo som bonus så är det bara bra. Det stora problemet är att jag inte springer... Jag försökte verkligen knöla mig ur situationen genom att ge förslag på roligare träningsformer, men kärasten satte stopp för mina argument när han fastslog att det minsann inte är speciellt kul att gå ner 15 kilo och att jag då också borde få en utmaning som inte nödvändigtvis är rolig.
Som ni säkert förstår så kommer detta bli väldigt intressant. Inom kort har svärfar lovat oss att han ska ha bestämt sig för en destination. Ni lär höra mer om detta...
måndag, augusti 10, 2009
Grrr...
Det första jag fick reda på idag var att dagens viktigaste möte var inställt eftersom chefen med stort C hade glömt bort det. Irritationen är total!!! %"#¤!*&%"#&"% skit!
Isch!
Sitter på bussen på väg till första arbetsdagen efter en lång, varm och härlig semester. Kan bara säga att nivån på ångesten är ganska hög. Jag kan inte för mitt liv förstå varför jag inte gjorde som jag tänkte och tog semester även idag. Det känns ju alltid bättre om man kan mjukstarta med en lite kortare första vecka. Nä, istället har jag planerat in en massa viktiga grejer idag, bl a det samtal som kommer avgöra hur min arbetssituation kommer att se ut de närmsta fyra åren. Ovanpå det ska jag till tandläkaren och laga hål OCH jobba kväll! Hur tänkte jag?
onsdag, augusti 05, 2009
Nedräkningen har börjat
Åter från vår lilla roadtrip och den sista veckan semester håller på att avverkas.
Ända sedan vi kom hem har jag befunnit mig i mitt lilla paradis vid sydkusten i totoal radioskugga. Ett mycket fint och stämningsfullt dop gick av stapeln i lördags då min systerson officiellt fick sitt namn. Prästen var nerbjuden till sommarstugan och ceremonin hölls utomhus med endast de absolut närmsta närvarande. Jag och Fia sjöng och lyckades faktiskt klara oss igenom två hela sånger utan att bli alltför rörda, vilket är ganska ovanligt och konstigt eftersom både vår kära moder och vår fina lillasyster hade lite svårt för att läsa sina respektive texter. Den lilla festen som följde hölls i ett tält i trädgården och innefattade såväl stora mängder vin och Xanté (för vissa av oss, dock inte mig), campingdans, diskussioner om allehanda typer av bölder och Wii-spelande. En toppenfest helt enkelt.
De senaste dagarna har jag mest slappat. På kvällarna ger jag mig av till ridskolan för det årliga ridlägret. Jag har redan varit där två kvällar och ikväll är det den sista. Jag har ridit två olika hästar med relativt goda resultat. Jag har ännu inte riktigt hittat känslan som gör att jag kan få hästen att gå på tygeln, men jag har å andra sidan inte heller glömt så mycket som jag trode att jag skulle göra under sommaren. Tre kvällar ridning i sträck är helt enkelt en bra kickstart till den fortsatta terminen.
Imorgon hoppas jag få umgås lite med H:s kusin som är på besök, men det är inget som är bestämt än. I värsta fall får jag väl ligga på en madrass i trädgården och sola hela dagen istället.... Stackars mig ;)
Ända sedan vi kom hem har jag befunnit mig i mitt lilla paradis vid sydkusten i totoal radioskugga. Ett mycket fint och stämningsfullt dop gick av stapeln i lördags då min systerson officiellt fick sitt namn. Prästen var nerbjuden till sommarstugan och ceremonin hölls utomhus med endast de absolut närmsta närvarande. Jag och Fia sjöng och lyckades faktiskt klara oss igenom två hela sånger utan att bli alltför rörda, vilket är ganska ovanligt och konstigt eftersom både vår kära moder och vår fina lillasyster hade lite svårt för att läsa sina respektive texter. Den lilla festen som följde hölls i ett tält i trädgården och innefattade såväl stora mängder vin och Xanté (för vissa av oss, dock inte mig), campingdans, diskussioner om allehanda typer av bölder och Wii-spelande. En toppenfest helt enkelt.
De senaste dagarna har jag mest slappat. På kvällarna ger jag mig av till ridskolan för det årliga ridlägret. Jag har redan varit där två kvällar och ikväll är det den sista. Jag har ridit två olika hästar med relativt goda resultat. Jag har ännu inte riktigt hittat känslan som gör att jag kan få hästen att gå på tygeln, men jag har å andra sidan inte heller glömt så mycket som jag trode att jag skulle göra under sommaren. Tre kvällar ridning i sträck är helt enkelt en bra kickstart till den fortsatta terminen.
Imorgon hoppas jag få umgås lite med H:s kusin som är på besök, men det är inget som är bestämt än. I värsta fall får jag väl ligga på en madrass i trädgården och sola hela dagen istället.... Stackars mig ;)
torsdag, juli 30, 2009
Sjön suger!
Har tillbringat det senaste dygnet i Västerviks skärgård och njuter i fulla drag. Här finns inte mycket mer att göra än att fiska, fika, sola, bada (inte jag såklart) och ha det skönt i allmänhet. Efter lunch (kl 14.30), lite fiske och lingonplockning drog vi in till fastlandet igen och nu har vi avnjutit en härlig grillmiddag med rökt, nyfångad fisk till förrätt och glass med massor av hemmagjord chokladsås till efterrätt. Helt enkelt ett underbart slut på semestern. Imorgon bär det hemåt igen och roadtripen är över för denna gången. Ingen större katastrof för min del eftersom jag har en hel veckas semesteer kvar. Gott!
Nästa vecka är det dags för årets sommarridläger. Om jag överlever träningvärken kommer jag kanske berätta om det här... Kul ska det i alla fall bli!
En liten hälsning från en riktig landkrabba...
Nästa vecka är det dags för årets sommarridläger. Om jag överlever träningvärken kommer jag kanske berätta om det här... Kul ska det i alla fall bli!
En liten hälsning från en riktig landkrabba...
tisdag, juli 28, 2009
Vägen är lång, men fin
Nu har vi avverkat tre av fem stopp på vår roadtrip genom södra delarna av Sverige och Norge. Vi har myst med släkten på Rossö, njutit av strålande solsken i skärgården vid Arendal och turistat i Oslo i sommarregn. Än så länge en riktigt lyckad semester då vi fått tillfällen att träffa fina vänner och härlig släkt som vi inte brukar se så ofta. Nu är vi på E18, på väg mot Uppsala där vi bland andra ska träffa det senaste tillskottet i den Tessenska släkten. Bilder kommer senare!
torsdag, juli 23, 2009
söndag, juli 19, 2009
Sommaraktivitet i regnväder
En lite vädertrist söndagseftermiddag tillbingas med familjen Skoog på tur runt Söderslätt. Hönan Agda och Ting ute och inne har besökts och nu väntar fika på Dalabadets camping i Trelleborg. T:o.m. solen vågar titta fram...
lördag, juli 18, 2009
Liten uppdatering
Har haft en ljuvlig första semestervecka med massor av sol, slapp och mys. Det enda som saknas är alla vänner som är ute och far och jag ksn inte låte bli att sakna dem.
Idag har jag avverkat en av sommarens stora traditioner, nämligen stått och sålt avlagda grejer på en av Skånes största loppisar, Janstorp. För första gången på länge var det inte riktigt lika fint väder som vi är vana vid. Tack och lov slapp vi i alla fall regnet som tog slut precis innan vi begav oss till loppisen. Vi gjorde inga fynd själv, men det är ändå kul att se vilka sorts grejer som går att sälja. Idag tror jag att det gick att sälja allt! Ibland blir man förvånad över vad folk kan köpa, men det är ju upp till dem!
Den kommande veckan kommer förhoppningsvis gå åt till att träffa lite kompisar som kommer till Skåne på besök. Jag hoppas kunna klämma in så många som möjligt, samtidigt som jag ska hinna njuta av semestern, men det ska nog inte bli några problem.
Nu vankas middag med grillat hemma hos svärföräldrarna! GOTT!
Idag har jag avverkat en av sommarens stora traditioner, nämligen stått och sålt avlagda grejer på en av Skånes största loppisar, Janstorp. För första gången på länge var det inte riktigt lika fint väder som vi är vana vid. Tack och lov slapp vi i alla fall regnet som tog slut precis innan vi begav oss till loppisen. Vi gjorde inga fynd själv, men det är ändå kul att se vilka sorts grejer som går att sälja. Idag tror jag att det gick att sälja allt! Ibland blir man förvånad över vad folk kan köpa, men det är ju upp till dem!
Den kommande veckan kommer förhoppningsvis gå åt till att träffa lite kompisar som kommer till Skåne på besök. Jag hoppas kunna klämma in så många som möjligt, samtidigt som jag ska hinna njuta av semestern, men det ska nog inte bli några problem.
Nu vankas middag med grillat hemma hos svärföräldrarna! GOTT!
onsdag, juli 08, 2009
Sol, vind och vatten
Snart, snart, snart är det dags för semester och det ska bli helt underbart. På jobb sitter jag relativt sysslolös eftersom jag inte riktigt vet vad som kommer hända efter semestern. I bästa fall byter jag förvaltning och får arbeta med kustskydd på heltid. I annat fall stannar jag kvar på mitt nuvarande projekt. Det hela hänger på om min nya förvaltning kan finansiera min tjänst fram tills dess att vi får beviljat en ansökan om EU-bidrag. Allting ska bli klart i augusti och det är väldigt frustrerande att bara gå och vänta.
Vad är då planerat till semestern? Jo, jag kommer ju av naturliga själ tillbringa en del tid i sommarstugan. Första semesterveckan är uppbokad av trettioårsfester, loppmarknader, andra marknader, filmpremiärer och mycket annat skoj!
Andra veckan ser för tillfället ganska lugn ut och kommer med största sannolikhet tillbringas tillsammans med min andre hälft. Var, kommer bero på vädret.
Den tredje veckan ska vi på tur i Norge och södra "halvan" av Sverige. En massa fina vänner och släktingar ska hälsas på och vi hoppas på lugna vägar och fint väder så länge vi inte sitter i bilen.
Min sista semestervecka kommer också tillbringas i sommarstugan. Som vanligt har jag anmält mig till ridskolans sommarridläger och förhoppningsvis blir det en bra kickstart inför den kommande säsongen. Avslutningen på förra terminen var ju inte den bästa, så jag hoppas jag ska lyckas bättre denna gången.
Ja, det var min semester det... Nu håller vi tummarna för fint väder i alla fall några av dagarna!
Vad är då planerat till semestern? Jo, jag kommer ju av naturliga själ tillbringa en del tid i sommarstugan. Första semesterveckan är uppbokad av trettioårsfester, loppmarknader, andra marknader, filmpremiärer och mycket annat skoj!
Andra veckan ser för tillfället ganska lugn ut och kommer med största sannolikhet tillbringas tillsammans med min andre hälft. Var, kommer bero på vädret.
Den tredje veckan ska vi på tur i Norge och södra "halvan" av Sverige. En massa fina vänner och släktingar ska hälsas på och vi hoppas på lugna vägar och fint väder så länge vi inte sitter i bilen.
Min sista semestervecka kommer också tillbringas i sommarstugan. Som vanligt har jag anmält mig till ridskolans sommarridläger och förhoppningsvis blir det en bra kickstart inför den kommande säsongen. Avslutningen på förra terminen var ju inte den bästa, så jag hoppas jag ska lyckas bättre denna gången.
Ja, det var min semester det... Nu håller vi tummarna för fint väder i alla fall några av dagarna!
Sommarläsning
Följande lektyr ska jag roa mig med under semestern:
- Från idé till verklighet - Information om EU-program 2007-2013
- Nya pengar, bättre regler - Översikt över de nya finansiella reglerna och stödmöjligheterna 2007-2013
- Din Guide till EU-stöd
- European coastal Action Plan
- HELCOM Baltic Sea Action Plan
- Processes on the Latvian coast of the Baltic Sea
- The changing faces of Europe´s coastal areas
- Making Waves - Integrating coastal conservation and development
Sa jag förresten att jag förmodligen börjar med ett nytt projekt efter sommaren...
- Från idé till verklighet - Information om EU-program 2007-2013
- Nya pengar, bättre regler - Översikt över de nya finansiella reglerna och stödmöjligheterna 2007-2013
- Din Guide till EU-stöd
- European coastal Action Plan
- HELCOM Baltic Sea Action Plan
- Processes on the Latvian coast of the Baltic Sea
- The changing faces of Europe´s coastal areas
- Making Waves - Integrating coastal conservation and development
Sa jag förresten att jag förmodligen börjar med ett nytt projekt efter sommaren...
måndag, juli 06, 2009
Inte ensam
Jag har funnit en tvillingsjäl. Det har nämligen visat sig att en av mina kollegor avskyr vått papper och klisterlappar på olämpliga ställen lika mycket som jag gör. Jag är inte ensam om min lite udda fobi och det känns faktiskt riktigt bra att ha hittat någon som känner likadant.
Det var faktiskt en ren slump att vi upptäckte det. Vi har ju trots allt jobbat tillsammans i två år och aldrig fattat att vi hör ihop, så nu känns det väldigt bra och helt plötsligt verkar det inte riktigt lika konstigt att ha en fobi för vått papper. Sweet!
För er som inte har koll på vad detta innebär så kan jag berätta hur min fobi brukar ge sig uttryck:
- Om lappen som sitter i ena änden av tepåsen trillar i tevattnet så häller jag ut det, tar en ny tepåse och börjar om från början.
- Om jag ska äta och får en tallrik med ett klistermärke som sitter på "ätytan" så ser jag till att få den utbytt mot en där det inte finns något klistermärke. Detsamma gäller klistermärke på glas som sitter precis där man sätter läpparna.
- När jag diskar porslin som har klisterlappar i botten (undertill) ser jag till att klisterlapparna förblir torra. Jag undviker dessutom att ta direkt på klisterlappen.
- Alla klisterlappar på diskborstar, schampoflaskor eller annat som är i närheten av vatten avlägsnas innan de någonsin har kommit i kontakt med vatten.
- Jag skulle aldrig i mitt liv blötlägga burkar eller flaskor för att få bort etiketterna. Inte i vasken och definitivt inte i badkaret eftersom jag aldrig skulle kunna bada där igen.
- Att se ett barn/bebis tugga på papper av något slag får mig att vilja kräkas. I första hand brukar jag avlägsna pappret från barnet. Om det inte går, eller om det är så blött att jag inte kan ta i det, så avlägsnar jag mig själv så jag slipper se.
- Bara att försöka sitta här och hitta på situationer med vått papper får det att vända sig i magen på mig...
Ja, så nu vet ni. Jag är knäpp!
Det var faktiskt en ren slump att vi upptäckte det. Vi har ju trots allt jobbat tillsammans i två år och aldrig fattat att vi hör ihop, så nu känns det väldigt bra och helt plötsligt verkar det inte riktigt lika konstigt att ha en fobi för vått papper. Sweet!
För er som inte har koll på vad detta innebär så kan jag berätta hur min fobi brukar ge sig uttryck:
- Om lappen som sitter i ena änden av tepåsen trillar i tevattnet så häller jag ut det, tar en ny tepåse och börjar om från början.
- Om jag ska äta och får en tallrik med ett klistermärke som sitter på "ätytan" så ser jag till att få den utbytt mot en där det inte finns något klistermärke. Detsamma gäller klistermärke på glas som sitter precis där man sätter läpparna.
- När jag diskar porslin som har klisterlappar i botten (undertill) ser jag till att klisterlapparna förblir torra. Jag undviker dessutom att ta direkt på klisterlappen.
- Alla klisterlappar på diskborstar, schampoflaskor eller annat som är i närheten av vatten avlägsnas innan de någonsin har kommit i kontakt med vatten.
- Jag skulle aldrig i mitt liv blötlägga burkar eller flaskor för att få bort etiketterna. Inte i vasken och definitivt inte i badkaret eftersom jag aldrig skulle kunna bada där igen.
- Att se ett barn/bebis tugga på papper av något slag får mig att vilja kräkas. I första hand brukar jag avlägsna pappret från barnet. Om det inte går, eller om det är så blött att jag inte kan ta i det, så avlägsnar jag mig själv så jag slipper se.
- Bara att försöka sitta här och hitta på situationer med vått papper får det att vända sig i magen på mig...
Ja, så nu vet ni. Jag är knäpp!
onsdag, juli 01, 2009
Välplanerat
Jaha, så har man gått och fått halsfluss... Bara sådär. Tror det har varit på gång ett tag, i och med munsår och allt, men ändå. Det är ju astrist!
Det trista är att jag har flyttat till sommarstugan och där huserar just nu även min storasyster och hennes familj, vilket inkluderar en liten guldklimp på två och en halv månad. Skulle nog inte bli så populär om jag lyckas smitta honom...
Tack och lov har jag sluppit feber så jag är på jobbet, men här är det ju ingen som vill vara i närheten av mig. Så fort de fick veta att jag hade halsfluss började de prata om att stänga av ventilationen. Det var nog tack och lov mest ett skämt, jag tror nämligen inte många av dem skulle stå ut i värmen och de föredrar nog halsfluss framför att smälta bort.
Antibiotika är inhandlat och förhoppningsvis är jag frisk och kry lagom till semestern igen! :)
Det trista är att jag har flyttat till sommarstugan och där huserar just nu även min storasyster och hennes familj, vilket inkluderar en liten guldklimp på två och en halv månad. Skulle nog inte bli så populär om jag lyckas smitta honom...
Tack och lov har jag sluppit feber så jag är på jobbet, men här är det ju ingen som vill vara i närheten av mig. Så fort de fick veta att jag hade halsfluss började de prata om att stänga av ventilationen. Det var nog tack och lov mest ett skämt, jag tror nämligen inte många av dem skulle stå ut i värmen och de föredrar nog halsfluss framför att smälta bort.
Antibiotika är inhandlat och förhoppningsvis är jag frisk och kry lagom till semestern igen! :)
tisdag, juni 30, 2009
32 grader varmt och jobb
Helgen har varit superhärlig med bröllop, härligt umgänge och sol. Nu är det dock jobb igen och det är mycket på gång. I bästa fall har jag en ny tjänst pä ett stort spännande projekt när jag återvänder från semestern. Det senaste just nu är dock ett par nya, shyssta glasögon :)
Vad tycks?
Vad tycks?
torsdag, juni 25, 2009
Stesssymtom?
Till helgen är det dags för en av årets stora händelse. R & A gifter sig. Efter veckor av möhippeplanering, fixande, smygande och piffande så är det äntligen dags...och så har jag gått och dragit på mig det här:
Någon som har ett tips på hur man kan bli av med ett munsår på två dagar? Jag kan säga så mycket att Anti är helt verknigslöst i detta faller. Snacka om otur!
Någon som har ett tips på hur man kan bli av med ett munsår på två dagar? Jag kan säga så mycket att Anti är helt verknigslöst i detta faller. Snacka om otur!
tisdag, juni 23, 2009
Vilsen i mökret
Ibland, när min kärlek går och lägger sig, stänger han till dörren mellan sovrum och vardagsrum för att stänga ute ljud och ljus från TVn. Idag gjorde han samma sak och som vanligt stängde han även ute vår lilla hund från sovrummet. Efter en liten stund krafsade hon på dörren för att visa mig att hon också var redo för sängen. Jag släppte in henne och återgick till "So you think you can dance". En liten stund senare slog det mig att jag, tidigare på kvällen, hade ställt ut lillans säng i TV-rummet. När jag så går för att sätta in sängen till henne, så upptäcker jag att hon
är i full färd med att göra sig hemmastadd i min, halvt uppackade resebag som av en händelse var placerad precis där lillans säng brukar stå. Söta, underbara hund som tar det som finns närmast till hands bara för att få sin skönhetssömn. Nu ligger hon här bredvid och snusar förnöjt, nöjd och trygg i sin egen säng.
är i full färd med att göra sig hemmastadd i min, halvt uppackade resebag som av en händelse var placerad precis där lillans säng brukar stå. Söta, underbara hund som tar det som finns närmast till hands bara för att få sin skönhetssömn. Nu ligger hon här bredvid och snusar förnöjt, nöjd och trygg i sin egen säng.
Mycket att göra
Har fått en ny webbläsare som gör att jag kan blogga genom telefonen. Inte dunt alls om jag får säga min mening. framförallt känns det extra befogat nu eftersom jag inte har tid att blogga annat än på bussen. Alla kvällar denna veckan är upptagna av någon aktivitet som på ena eller andra sättet berör det bröllop som går av stapeln på lördag. Ovanpå det ramlar det in nya, superbrådskande ärenden på jobb hela tiden. Jag känner att jag inte riktigt räcker till någonstans. Hela tiden måste något flyttas ner på prioriteringslistan och det är inget jag gör lättvindigt. Ska kanske passa på att få lite välbehövlig vila nu när jag ändå sitter här i en timme...
fredag, juni 19, 2009
torsdag, juni 18, 2009
Räkna med förseningar...
Mycket bortavaro från verkligheten innebär att bloggen blir väldigt lidande. De senaste två veckorna har gått åt till möhippeplanering, stugrenovering, tjänsteresa i Litauen och möhippa i Västervik. Allt har resulterat i mycket positiva saker även om det har varit mer eller mindre besvärligt.
En liten stuguppdatering tycker jag kan vara på sin plats. Snart, vääääldigt snart ska vi nämligen flytta in i vår alldeles nyrenoverade stuga. Numera ser den emellertid inte ut riktigt som den stuga det en gång var, utan snarare som en modern villa. Vi är otroligt nöjda med resultatet och det känns som en stor vinst att jag, mina tre systrar och vår kära moder har lyckats samsats och kommit överens om hur vi skulle vilja ha det. Naturligtvis ska vi inte glömma vår far som vi aldrig hade klarat oss utan och som har stått för det mesta av arbetet. Nu är det ett tag sedan jag var där själv, men enligt den sista uppdateringen jag har fått så har vi kök, toalett, handfat, soffor och soffbord nu. Tydligen är det enda som saknas lite vatten i rören och några sängar som vi har beställt. I juli tar jag som vanligt mitt pick och pack och flyttar ner ett par veckor eller fyra... Välkomna att hälsa på!
Tjänsteresan till Litauen gjorde jag i slutet av förra veckan. I stort sett gick allting bra och konferensen kan i det långa loppet innebära stora förändringar för mig på jobbet. Än så länge är ingenting bestämt till 100 procent, men jag lovar att skriva om det så fort jag vet mer.
Som sagt gick det hela väldigt bra ända tills det var dags för mig och mitt resesällskap (en politiker) att åka hem. Eftersom det var fredagen innan min älskade väns möhippa och jag hade viktiga saker att uträtta så skulle vi flyga från Litauen redan kl 06.40 med ankomst i Köpenhamn 07.15. När vi anlände till flygplatsen fick vi dock reda på att flyget var inställt. Efter att ha stått i kö i evigheter sa de att det gick ett nytt flyg nästa morgon. Jag blev nervös i ett par sekunder innan jag fick besked om att det även gick bra att flyga via Riga. Ankomsttiden till Kastrup förskjöts visserligen till 13.30 och det innebar att jag skulle missa möhippekidnappningen, men samtidigt att jag skulle hinna åka med vännerna upp till Västervik där möhippan skulle gå av stapeln. Efter några paniksamtal såg jag till att min väldigt samarbetsvilliga tvillingsyster skulle hjälpa mig genom att packa en ny packning och att stackars E, som redan fixat massor till möhippan, även fick se till att en väska blev packad till den blivande bruden.
Vi anlände till Riga flygplats enligt planen och satte oss ner för att ta en förmiddagsfika. Nästa plan skulle avgå 12.30. När vi fortfarande inte hade boardat vid 12.30 började vi bli oroliga igen. Ingen kunde ge några ordentliga svar på varför flyget var försenat, så det var bara att vänta. Ca 50 minuter försenade klev vi på planet. Fortfarande var jag hoppfull och trodde att jag skulle hinna vara i Lund kl 15.00, men det såg sämre och sämre ut. Jag satte mig till rätta med en bok och kände hur planets motorer startade. När jag såg upp från boken ett par sidor senare insåg jag att vi stod kvar på samma plats. Det var ungefär då vi fick reda på att det var något tekniskt strul och att tekniker hade tillkallats. Efter ytterligare lite väntan fick vi reda på att prolemet inte kunde åtgärdas så det var bara att kliva av planet och bege sig tillbaka till gaten. Återigen var bristen på information det enda som man kunde lita på. Folk var väldigt frustrerade över att missa sina transfers i Kastrup och personalen på AirBaltic fick ta en hel del skit. Vi satte oss däremot på ett café och försökte ta det så lugnt som möjligt. Vi försökte också ställa in oss på att övernatta på ett hotell eftersom vi visste att det inte är helt lätt att fixa fram ett flygplan. Jag kände hoppet om att få åka på möhippa helt försvinna så jag ringde tillbaka till Sverige och meddelade att E och R skulle köra till Västervik utan mig. E lovade att kolla upp tåg och jag började förbereda mig på en fem timmars ensam bilresa så fort jag klev av tåget i Lund.
Men miraklens tid var inte förbi. Runt fyra (litauisk tid) lyfte slutligen vårt plan mot Kastrup. Som plåster på såren fick vi åka ett jetplan istället för ett propellerplan som skulle tagit längre tid. Vi hade dessutom turen att hamna i Business class där det bjöds på champagne och anka. Den sista delen av resan flöt på som den skulle och vi fick svaret på varför allting var försenat. Hos oss hade vädret varit väldigt bra med strålande solsken och 25 graders värme. I Danmark och södra Sverige hade det snarare varit oväder och endast en landningsbana hade varit öppen vilket medförde att nästan all trafik till och från Kastrup var försenad.
På tåget till Lund kunde jag ladda min helt urladdade telefon och slå en siginal till kärleken för att be om hämtning. När han meddelade att han hade fixat en tågbiljett till Nässjö och att E skulle hämta mig där blev jag så glad att jag började gråta. All trötthet och frustration blev som bortblåst och jag kunde till och med slappna av i ett par timmar innan tåget avgick. Den tiden spenderades hemma hos syrran där jag fick lite sympatier från svågern, kramas lite med kärleken och ompackningshjälp av systern. Klockan var ungefär 11 på kvällen när jag slutligen med många vänners hjälp anlände vid den hyrda stugan och möhippehelgen startade. Men det är en helt annan historia...
En liten stuguppdatering tycker jag kan vara på sin plats. Snart, vääääldigt snart ska vi nämligen flytta in i vår alldeles nyrenoverade stuga. Numera ser den emellertid inte ut riktigt som den stuga det en gång var, utan snarare som en modern villa. Vi är otroligt nöjda med resultatet och det känns som en stor vinst att jag, mina tre systrar och vår kära moder har lyckats samsats och kommit överens om hur vi skulle vilja ha det. Naturligtvis ska vi inte glömma vår far som vi aldrig hade klarat oss utan och som har stått för det mesta av arbetet. Nu är det ett tag sedan jag var där själv, men enligt den sista uppdateringen jag har fått så har vi kök, toalett, handfat, soffor och soffbord nu. Tydligen är det enda som saknas lite vatten i rören och några sängar som vi har beställt. I juli tar jag som vanligt mitt pick och pack och flyttar ner ett par veckor eller fyra... Välkomna att hälsa på!
Tjänsteresan till Litauen gjorde jag i slutet av förra veckan. I stort sett gick allting bra och konferensen kan i det långa loppet innebära stora förändringar för mig på jobbet. Än så länge är ingenting bestämt till 100 procent, men jag lovar att skriva om det så fort jag vet mer.
Som sagt gick det hela väldigt bra ända tills det var dags för mig och mitt resesällskap (en politiker) att åka hem. Eftersom det var fredagen innan min älskade väns möhippa och jag hade viktiga saker att uträtta så skulle vi flyga från Litauen redan kl 06.40 med ankomst i Köpenhamn 07.15. När vi anlände till flygplatsen fick vi dock reda på att flyget var inställt. Efter att ha stått i kö i evigheter sa de att det gick ett nytt flyg nästa morgon. Jag blev nervös i ett par sekunder innan jag fick besked om att det även gick bra att flyga via Riga. Ankomsttiden till Kastrup förskjöts visserligen till 13.30 och det innebar att jag skulle missa möhippekidnappningen, men samtidigt att jag skulle hinna åka med vännerna upp till Västervik där möhippan skulle gå av stapeln. Efter några paniksamtal såg jag till att min väldigt samarbetsvilliga tvillingsyster skulle hjälpa mig genom att packa en ny packning och att stackars E, som redan fixat massor till möhippan, även fick se till att en väska blev packad till den blivande bruden.
Vi anlände till Riga flygplats enligt planen och satte oss ner för att ta en förmiddagsfika. Nästa plan skulle avgå 12.30. När vi fortfarande inte hade boardat vid 12.30 började vi bli oroliga igen. Ingen kunde ge några ordentliga svar på varför flyget var försenat, så det var bara att vänta. Ca 50 minuter försenade klev vi på planet. Fortfarande var jag hoppfull och trodde att jag skulle hinna vara i Lund kl 15.00, men det såg sämre och sämre ut. Jag satte mig till rätta med en bok och kände hur planets motorer startade. När jag såg upp från boken ett par sidor senare insåg jag att vi stod kvar på samma plats. Det var ungefär då vi fick reda på att det var något tekniskt strul och att tekniker hade tillkallats. Efter ytterligare lite väntan fick vi reda på att prolemet inte kunde åtgärdas så det var bara att kliva av planet och bege sig tillbaka till gaten. Återigen var bristen på information det enda som man kunde lita på. Folk var väldigt frustrerade över att missa sina transfers i Kastrup och personalen på AirBaltic fick ta en hel del skit. Vi satte oss däremot på ett café och försökte ta det så lugnt som möjligt. Vi försökte också ställa in oss på att övernatta på ett hotell eftersom vi visste att det inte är helt lätt att fixa fram ett flygplan. Jag kände hoppet om att få åka på möhippa helt försvinna så jag ringde tillbaka till Sverige och meddelade att E och R skulle köra till Västervik utan mig. E lovade att kolla upp tåg och jag började förbereda mig på en fem timmars ensam bilresa så fort jag klev av tåget i Lund.
Men miraklens tid var inte förbi. Runt fyra (litauisk tid) lyfte slutligen vårt plan mot Kastrup. Som plåster på såren fick vi åka ett jetplan istället för ett propellerplan som skulle tagit längre tid. Vi hade dessutom turen att hamna i Business class där det bjöds på champagne och anka. Den sista delen av resan flöt på som den skulle och vi fick svaret på varför allting var försenat. Hos oss hade vädret varit väldigt bra med strålande solsken och 25 graders värme. I Danmark och södra Sverige hade det snarare varit oväder och endast en landningsbana hade varit öppen vilket medförde att nästan all trafik till och från Kastrup var försenad.
På tåget till Lund kunde jag ladda min helt urladdade telefon och slå en siginal till kärleken för att be om hämtning. När han meddelade att han hade fixat en tågbiljett till Nässjö och att E skulle hämta mig där blev jag så glad att jag började gråta. All trötthet och frustration blev som bortblåst och jag kunde till och med slappna av i ett par timmar innan tåget avgick. Den tiden spenderades hemma hos syrran där jag fick lite sympatier från svågern, kramas lite med kärleken och ompackningshjälp av systern. Klockan var ungefär 11 på kvällen när jag slutligen med många vänners hjälp anlände vid den hyrda stugan och möhippehelgen startade. Men det är en helt annan historia...
tisdag, juni 02, 2009
Oh, how wonderful it was
Födelsedagen och helgen som följde blev helt underbar! Jag vill passa på att tacka för alla fina hälsningar som har kommit via mail, sms, telefon och naturligtvis med snigelpost. Tack ALLA! Tack också alla ni som förgyllde vår dag genom att fira oss på kvällen. Massa fina blommor och presenter fick vi trots att vi egentligen inte förtjänade det. Tusen, tusen tack!
För den som är nyfiken kan jag berätta att min kära tvillingsyster och jag tillbringade hela födelsedagen tillsammans som brukligt. Vi tog en tur till Malmö där morsdagspresenter och klänning inhandlades och där jag fick en härlig ansiktsbehandling. Efter det for vi vidare till Lund där vi mötte upp två stolta mödrar (vår egen och vår storasyster med sin lille son). Efter lite italiensk eftermiddagsfika (som egentligen blev kvällsfika) var det dags att göra sig fin inför kvällens festligheter. Kl 20.00 var bord för 35 personer bokat på Italia i Lund. Servicen var finfin för de flesta och jag kan varmt reckommendera konceptet att ta med gästerna på restaurang och låta alla betala för sig själv. Vi bjöd på lite förrätt och det verkade som om alla gästerna hade en trevlig kväll.
En sak är då säker. Än så länge är det bara kul att fylla 30. Dagen kunde helt enkelt inte bli bättre.
I lördags var det dags för en av våra goda vänners svensexa. Alla grabbarna gav sig iväg tidigt för en riktigt ordentlig festdag/kväll/natt. Vi flickor som stannade hemma tog beslutet att överraska den blivande bruden med lite umgänge.
Vi startade med brunch, inhandlade lite lunch och begav oss till Björnstorp där vissa av oss har förmånen att bo. Sedan avnjöt vi en fantastiskt god silllunch i en solig trädgården. Efter lite allmänt slapp i trädgården, vindrickande och "trädgårdsarbete" avslutade vi dagen med grillning på verandan och tjejsnack.
Söndagen handlade mest om att ta igen sig inför näskommande vecka, men vi avslutade starkt med pizza (nä, inte GI, men bakfylla) och Wii hemma hos syrran med fästman.
En toppenhelg med andra ord. Tack igen kära familj och alla fina vänner och släktningar!
För den som är nyfiken kan jag berätta att min kära tvillingsyster och jag tillbringade hela födelsedagen tillsammans som brukligt. Vi tog en tur till Malmö där morsdagspresenter och klänning inhandlades och där jag fick en härlig ansiktsbehandling. Efter det for vi vidare till Lund där vi mötte upp två stolta mödrar (vår egen och vår storasyster med sin lille son). Efter lite italiensk eftermiddagsfika (som egentligen blev kvällsfika) var det dags att göra sig fin inför kvällens festligheter. Kl 20.00 var bord för 35 personer bokat på Italia i Lund. Servicen var finfin för de flesta och jag kan varmt reckommendera konceptet att ta med gästerna på restaurang och låta alla betala för sig själv. Vi bjöd på lite förrätt och det verkade som om alla gästerna hade en trevlig kväll.
En sak är då säker. Än så länge är det bara kul att fylla 30. Dagen kunde helt enkelt inte bli bättre.
I lördags var det dags för en av våra goda vänners svensexa. Alla grabbarna gav sig iväg tidigt för en riktigt ordentlig festdag/kväll/natt. Vi flickor som stannade hemma tog beslutet att överraska den blivande bruden med lite umgänge.
Vi startade med brunch, inhandlade lite lunch och begav oss till Björnstorp där vissa av oss har förmånen att bo. Sedan avnjöt vi en fantastiskt god silllunch i en solig trädgården. Efter lite allmänt slapp i trädgården, vindrickande och "trädgårdsarbete" avslutade vi dagen med grillning på verandan och tjejsnack.
Söndagen handlade mest om att ta igen sig inför näskommande vecka, men vi avslutade starkt med pizza (nä, inte GI, men bakfylla) och Wii hemma hos syrran med fästman.
En toppenhelg med andra ord. Tack igen kära familj och alla fina vänner och släktningar!
fredag, maj 29, 2009
3+0=?
Fredag, solskensdag, födelsedag, shoppingdag, ledig dag. Lite äldre och väldigt lycklig. Oj, så snabbt det gick att komma hit. Jag hinner inte riktigt med, men det känns fantastiskt fin ändå. Än så länge har dagen varit toppen. Finfin frukost på sängen med färska blåbär, ciabata och juice från Brämhults. Morgonpromenad med hunden och nu laddar jag för en tur på stan med systern som delade mage med mig. Håll tummarna för att jag ska hitta skor till nya klänningen. Vad tror ni om orange...
Önskar alla en fin fredag!
Önskar alla en fin fredag!
onsdag, maj 20, 2009
En bättre människa?
Fick en härlig promenad i skogen i går kväll med mycket trevligt sällskap. Precis vad jag behövde! Ska försöka bli lite flitigare på att gå ut och gå ordentligt på kvällen. Vanligtvis brukar jag bara gå en liten "kisserunda" med hunden och sen leka lite med henne i trädgården, men nu har jag gett mig tusan på att bli en bättre människa. Det fina är ju att man har en massa fina vänner i närheten som gärna gör en sällskap och då är det ju egentligen hur lätt som helst!
Ska kanske gå in lite närmre på vår nya, nyttigare livsstil. Det är så att jag och min älskade har bestämt oss för att ge GI ett försök. Än så länge går det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Tanken är att 30 dagars GI-ätande ska göra att man går ner 5 kilo. Nu behöver kanske inte jag gå ner så mycket i vikt, men jag kan gott tänka lite på hur jag äter och motionera lite mer. Problemet är att min vän inte har riktigt koll på vad GI innebär. Det blev ganska tydligt när han hade gjort veckans inköp och missat de flesta grönsakerna...
Jag misstänker att jag får ge mig iväg och handla så att det blir rätt. Framförallt behöver vi kanske läsa på lite mer innan vi ger oss in i det här. Är det någon som har något bra lästips? Vad får man lov att käka till frukost och vad ska man dricka? Det är ju en hel djungel, det här.
Lite trist att köra denna "dieten" i maj och juni när den ena festen avlöser den andra, men förhoppningsvis kommer den i alla fall ge något resultat. Den som lever får se.
Ska kanske gå in lite närmre på vår nya, nyttigare livsstil. Det är så att jag och min älskade har bestämt oss för att ge GI ett försök. Än så länge går det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Tanken är att 30 dagars GI-ätande ska göra att man går ner 5 kilo. Nu behöver kanske inte jag gå ner så mycket i vikt, men jag kan gott tänka lite på hur jag äter och motionera lite mer. Problemet är att min vän inte har riktigt koll på vad GI innebär. Det blev ganska tydligt när han hade gjort veckans inköp och missat de flesta grönsakerna...
Jag misstänker att jag får ge mig iväg och handla så att det blir rätt. Framförallt behöver vi kanske läsa på lite mer innan vi ger oss in i det här. Är det någon som har något bra lästips? Vad får man lov att käka till frukost och vad ska man dricka? Det är ju en hel djungel, det här.
Lite trist att köra denna "dieten" i maj och juni när den ena festen avlöser den andra, men förhoppningsvis kommer den i alla fall ge något resultat. Den som lever får se.
tisdag, maj 19, 2009
Suck!
Jag känner mig omotiverad och vill helst av allt bara vara ute i solskenet hela dagen. Tack och lov för ännu en kort arbetsvecka!
Det känns som om jag sitter och väntar dagarna i ända. Väntar på ett samtal, väntar på en bekräftelse, väntar på att helgen ska komma, väntar på att klänningen ska bli klar, väntar på att arbetskamrater ska göra det dom lovat, väntar, väntar, väntar. Kanske ska jag bara sluta gnälla och ta tag i mig själv...
Ovanpå allt är jag godissugen. Trist när H och jag precis har kommit överens om att äta strikt GI-diet i en månad. Sitter för närvarande och stoppar i mig en väldigt nyttig blandning av solrosfrön och pumpakärnor, men det gör inte mycket nytta när sötsuget pockar på. Förhoppningsvis ska "dieten" motverka det värsta sötsuget, men jag antar att det tar lite tid, framförallt eftersom jag ju knappt börjat än.
GNÄLL!
Det känns som om jag sitter och väntar dagarna i ända. Väntar på ett samtal, väntar på en bekräftelse, väntar på att helgen ska komma, väntar på att klänningen ska bli klar, väntar på att arbetskamrater ska göra det dom lovat, väntar, väntar, väntar. Kanske ska jag bara sluta gnälla och ta tag i mig själv...
Ovanpå allt är jag godissugen. Trist när H och jag precis har kommit överens om att äta strikt GI-diet i en månad. Sitter för närvarande och stoppar i mig en väldigt nyttig blandning av solrosfrön och pumpakärnor, men det gör inte mycket nytta när sötsuget pockar på. Förhoppningsvis ska "dieten" motverka det värsta sötsuget, men jag antar att det tar lite tid, framförallt eftersom jag ju knappt börjat än.
GNÄLL!
fredag, maj 15, 2009
Är Miljöpartiets politik skitsnack?
Vill börja med att säga att jag inte är något snille när det gäller politik, men man har väl rätt till funderingar ändå...
Har läst en artikel som miljöminister Carlgren har skrivit om Miljöpartiets politik. Intressant och säkert rätt på många vis. Det jag blir lite konfunderad över är att han hela tiden refererar till Miljöpartiets politik så som den var under de mandatperioder då vi hade en rödare nyans i regeringen. Enligt min mening hade artikeln blivit avsevärt mycket bättre om han hade jämfört Alliansens miljöpolitik idag med Miljöpartiets miljöpolitik idag. Jag säger inte att resultatet nödvändigtvis hade blivit bättre, men det hade ju definitivt varit mer rättvist.
Enligt min mening har inga av partierna tidigare haft någon vettig miljöpolitik, utom möjligtvis miljöpartiet som hade visioner. Att det sedan har gått extremt dåligt att genomföra dessa visioner kan ju bero på att alla inte hade fattat att vi stod inför en allvalig global klimatförändring och att de som faktiskt hade gjort det blev motarbetade på många sätt. Det är ju inte förrän de senaste två åren som den blåa delen av politikerna har fattat att miljön är en av de stora samhällsfrågorna och att man faktiskt kan vinna röster på att satsa i alla fall vissa medel för att göra situationen bättre.
Det ska hur som helst bli väldigt intressant att höra hur MP svarar på artikeln.
Har läst en artikel som miljöminister Carlgren har skrivit om Miljöpartiets politik. Intressant och säkert rätt på många vis. Det jag blir lite konfunderad över är att han hela tiden refererar till Miljöpartiets politik så som den var under de mandatperioder då vi hade en rödare nyans i regeringen. Enligt min mening hade artikeln blivit avsevärt mycket bättre om han hade jämfört Alliansens miljöpolitik idag med Miljöpartiets miljöpolitik idag. Jag säger inte att resultatet nödvändigtvis hade blivit bättre, men det hade ju definitivt varit mer rättvist.
Enligt min mening har inga av partierna tidigare haft någon vettig miljöpolitik, utom möjligtvis miljöpartiet som hade visioner. Att det sedan har gått extremt dåligt att genomföra dessa visioner kan ju bero på att alla inte hade fattat att vi stod inför en allvalig global klimatförändring och att de som faktiskt hade gjort det blev motarbetade på många sätt. Det är ju inte förrän de senaste två åren som den blåa delen av politikerna har fattat att miljön är en av de stora samhällsfrågorna och att man faktiskt kan vinna röster på att satsa i alla fall vissa medel för att göra situationen bättre.
Det ska hur som helst bli väldigt intressant att höra hur MP svarar på artikeln.
måndag, maj 11, 2009
Lite tidsfördriv
Ännu en kväll som ska tillbringas på jobbet. Det har blivit en hel del sådana vid det här laget. Är inte jättekul, men samtidigt samlar jag på mig välförjtänt komptid som ska användas vid lämpligt tillfälle.
Alla möten som jag har på kvällarna har öppnat upp dagarna på ett oväntat sätt. Jag hinner med avsevärt mycket mer nu än jag har gjort tidigare när alla möten var förlagda under kontorstid. Jag är ju av den åsikten att en arbetsdag då inget producerats är en dålig arbetsdag och när man har möten hela dagen då blir det inte mycket producerat.. Men det är klart, det skulle ju vara konstigt om man inte hann med mer när arbetsdagen är 12 timmar lång...
Förra veckan var det tre kvällar, denna veckan är det två. Än så länge är det lugnt, men jag har väldigt dåligt samvete för Vilmah. Hon är så duktig och följer med mig vart jag än går, men det blir långa och tråkiga dagar för henne. Jag försöker ta arbetet med ut med jämna mellanrum för att hon ska få röra lite på sig i friska luften. Mattes stackars lilla älskling...
Annars går kvällsmötena bra. Bostadsrättsföreningarna är ganska långsamma i sin beslutsprocess, men än så länge har jag bara fått positiv respons. Senast idag fick jag besked om att sätta igång en Brf på allvar. Snart har jag kanske skapat en riktigt miljörörelse i den lilla konservativa stad jag jobbar i, man kan ju alltid hoppas.
Alla möten som jag har på kvällarna har öppnat upp dagarna på ett oväntat sätt. Jag hinner med avsevärt mycket mer nu än jag har gjort tidigare när alla möten var förlagda under kontorstid. Jag är ju av den åsikten att en arbetsdag då inget producerats är en dålig arbetsdag och när man har möten hela dagen då blir det inte mycket producerat.. Men det är klart, det skulle ju vara konstigt om man inte hann med mer när arbetsdagen är 12 timmar lång...
Förra veckan var det tre kvällar, denna veckan är det två. Än så länge är det lugnt, men jag har väldigt dåligt samvete för Vilmah. Hon är så duktig och följer med mig vart jag än går, men det blir långa och tråkiga dagar för henne. Jag försöker ta arbetet med ut med jämna mellanrum för att hon ska få röra lite på sig i friska luften. Mattes stackars lilla älskling...
Annars går kvällsmötena bra. Bostadsrättsföreningarna är ganska långsamma i sin beslutsprocess, men än så länge har jag bara fått positiv respons. Senast idag fick jag besked om att sätta igång en Brf på allvar. Snart har jag kanske skapat en riktigt miljörörelse i den lilla konservativa stad jag jobbar i, man kan ju alltid hoppas.
fredag, maj 08, 2009
Ingen hockeynörd, men ändå!
Är det bara jag som tycker att det är ganska häftigt att Sverige är i VM-semifinal tillsammans med USA, Canada och Ryssland? Lilla Sverige och de tre giganterna.
Tydligen är det inte så ovanligt att Sverige går till semifinal, men de verkar vara väldigt nöjda med sitt spel så här långt så jag tycker det är på sin plats att gratulera till semifinalplatsen! Det är ju skitbra!
Tydligen är det inte så ovanligt att Sverige går till semifinal, men de verkar vara väldigt nöjda med sitt spel så här långt så jag tycker det är på sin plats att gratulera till semifinalplatsen! Det är ju skitbra!
tisdag, maj 05, 2009
Sommarkänslor på Öland
Har firat en ljuvlig valborgshelg på Öland med kära vänner. En trevlig, nystartad tradition som jag hoppas att vi kommer fortsätta med.
Jag tog mig ledigt i torsdags och passade på att göra ett mycket efterlängtat besök på Stoff och Stil i Malmö. Efter en hel del tygletande fann jag äntligen det ultimata tyget... problemet var att jag inte kunde bestämma mig för vilken färg jag skulle ha så jag köpte båda... Jag är helt övertygad om att det kommer bli jättebra oavsett vilken färg jag väljer, men det kommer vara hemligt tills klänningen blir klar. Lite kul måste man ju få ha.
På torsdagskvällen packade vi bilarna och körde de fyra timmarna till Öland och till vårt lilla smultronställe. Liksom förra året stannade vi och käkade en riktigt god middag på Guö Värdshus som ligger en liten bit från E22:an mellan Karlshamn och Ronneby. Mycket god mat som varmt rekommenderas om man har vägarna förbi och inte känner för hamburgare.
Tiden på Öland försökte vi ha så oplanerad som möjligt och det har varit alldeles underbart. Varm, skön sol, fina vänner, god mat och mycket mys. Bättre kan det inte bli.
Jag tog mig ledigt i torsdags och passade på att göra ett mycket efterlängtat besök på Stoff och Stil i Malmö. Efter en hel del tygletande fann jag äntligen det ultimata tyget... problemet var att jag inte kunde bestämma mig för vilken färg jag skulle ha så jag köpte båda... Jag är helt övertygad om att det kommer bli jättebra oavsett vilken färg jag väljer, men det kommer vara hemligt tills klänningen blir klar. Lite kul måste man ju få ha.
På torsdagskvällen packade vi bilarna och körde de fyra timmarna till Öland och till vårt lilla smultronställe. Liksom förra året stannade vi och käkade en riktigt god middag på Guö Värdshus som ligger en liten bit från E22:an mellan Karlshamn och Ronneby. Mycket god mat som varmt rekommenderas om man har vägarna förbi och inte känner för hamburgare.
Tiden på Öland försökte vi ha så oplanerad som möjligt och det har varit alldeles underbart. Varm, skön sol, fina vänner, god mat och mycket mys. Bättre kan det inte bli.
måndag, april 27, 2009
Du är Mamma Mia
Träffade flera av mina bästa vänners barn i helgen. Det är mysigt och man kan inte låta bli att bli sådär tantig och nypa lite kinder. De är ju så sjuhelsikes söta!
Plötsligt fick jag ögonkontakt med den äldste pojken (fyller 4 till sommaren) och då sa han: "Jag har dig på TV därhemma. Du är MammaMia!" Efter en kort förklaring av modern i fråga fick vi reda på att han tydligen tyckte att jag var väldigt lik Agneta Fältskog i videon till MammaMia.
Jag blev så himla glad! Han var sååå gullig när han sa det och han stod alldeles nära och tittade noga på mig. Upprepade "Du är MammaMia" och sen ville han leka en massa med mig. Det är ju helt ljuvligt att få en sådan kontakt med en liten människa, även om han trodde att jag var någon typ av TV-människa.
Nästa gång vi ses kommer han säkert ha glömt den magiska stunden när han mötte MammaMia, men jag lovar jag ska berätta för honom någongång när han blir lite äldre. :)
Plötsligt fick jag ögonkontakt med den äldste pojken (fyller 4 till sommaren) och då sa han: "Jag har dig på TV därhemma. Du är MammaMia!" Efter en kort förklaring av modern i fråga fick vi reda på att han tydligen tyckte att jag var väldigt lik Agneta Fältskog i videon till MammaMia.
Jag blev så himla glad! Han var sååå gullig när han sa det och han stod alldeles nära och tittade noga på mig. Upprepade "Du är MammaMia" och sen ville han leka en massa med mig. Det är ju helt ljuvligt att få en sådan kontakt med en liten människa, även om han trodde att jag var någon typ av TV-människa.
Nästa gång vi ses kommer han säkert ha glömt den magiska stunden när han mötte MammaMia, men jag lovar jag ska berätta för honom någongång när han blir lite äldre. :)
Helgen
Har haft en tuff, men väldigt trevlig helg. Lördagen tillbringades i Helsingborgs omgivningar på en möhippa med ett glatt gäng. Förmiddagen ägnades åt allehanda livsfarliga aktiviteter så som lerduveskytte, yxkastning och traktorrace (eller rajs som det heter på skånska). Fantastiskt kul var det i alla fall. Efter en mumsig pastasalladslunch var det dags för stripaerobic. Vi var alla lite lagom osäkra inför detta moment, men det var faktiskt jätteroligt. Roligare än någon aerobics/step-variant jag någonsin har provat på. Rekommenderas varmt!
Kvällen tillbringades i en av tjejernas fina, nyrenoverade hus och avslutades på dansstället Le Cardinal. Det var lääääänge sedan jag gick ut och dansade till 04.00 och det var en otroligt lyckad möhippa. Den blivande bruden var (om än lite sliten) väldigt lycklig dagen efter när vi vaknade i lägenheten där några tappra hippare hade övernattat.
Den nyhippade bruden fick till sist återvända hem, men jag och söta vännerna T o K fortsatte med helgaktiviteterna genom att köra till Trelleborg där planering stod på schemat. Vi tillhör nämligen ett gäng med 9 tjejer (förtjänar egentligen ett helt eget inlägg) som har hållit ihop i upp till 25 år. Det låter kanske inte så konstigt, men saken är den att vi faktiskt bara är 30 år. Och det är den egentliga anledningen till varför vi träffades igår. Alla fyller 30 i år och det måste naturligtvis firas. Efter lite diskussioner kom vi fram till att en spavistelse med övernattning och god middag skulle passa alla. Sagt och gjort: Spaweekend är inbokad i september!
Jag längtar redan!
Kvällen tillbringades i en av tjejernas fina, nyrenoverade hus och avslutades på dansstället Le Cardinal. Det var lääääänge sedan jag gick ut och dansade till 04.00 och det var en otroligt lyckad möhippa. Den blivande bruden var (om än lite sliten) väldigt lycklig dagen efter när vi vaknade i lägenheten där några tappra hippare hade övernattat.
Den nyhippade bruden fick till sist återvända hem, men jag och söta vännerna T o K fortsatte med helgaktiviteterna genom att köra till Trelleborg där planering stod på schemat. Vi tillhör nämligen ett gäng med 9 tjejer (förtjänar egentligen ett helt eget inlägg) som har hållit ihop i upp till 25 år. Det låter kanske inte så konstigt, men saken är den att vi faktiskt bara är 30 år. Och det är den egentliga anledningen till varför vi träffades igår. Alla fyller 30 i år och det måste naturligtvis firas. Efter lite diskussioner kom vi fram till att en spavistelse med övernattning och god middag skulle passa alla. Sagt och gjort: Spaweekend är inbokad i september!
Jag längtar redan!
onsdag, april 22, 2009
På tvären
Jag har haft den stora förmånen att bli bjuden på två bröllop detta året. Något som jag är väldigt glad över. Det första går av stapeln Kristi himmelfärds-helgen och det andra helgen efter midsommar.
Jag älskar verkligen bröllop. Känslan under själva bröllopsdagen är oslagbar med en massa kärlek i luften. Jag har varit på en hel del bröllop och jag blir aldrig trött på det. På flera av dem har jag dessutom fått äran att sjunga på ceremonin och det gör ju lätt att man känner sig lite mer delaktig än övriga gäster. Den här sommaren är jag dock lättad över att få vara en vanlig gäst utan några speciella uppgifter annat än att njuta av dagarna och roa brudparen.
En av det roligaste grejerna innan det blir dags för bröllopet tycker jag är att komma på vad man ska ha på sig. För oavsett vilka uppgifter jag har eller inte har haft på de olika bröllopena så försöker jag alltid hitta nya klänningar som jag kan ha på mig. Det är inte så att jag bara använder klänningarna en gång, tvärt om. Det har faktiskt slumpat sig så bra att om jag har haft två eller t.o.m. tre bröllop på en sommar, så har det varit i vitt skilda kompissällskap, så det är bara min stackars sambo som har behövt se samma klänning flera gånger. Samma sak gäller denna sommaren, tack och lov!
Så vad ska jag ha för klänning... Jag hade egentligen tänkt mig en 20-talsklänning eftersom jag är lagom lång och ganska rak i formen. Det gör att jag klarar av raka klänningsmodeller ganska bra. Trots att jag letade ganska länge så lyckades jag inte hitta en modell som talade till mig. Inte förrän jag såg den här:
Bilden är lånad från www.aahairstyle.com/2009-medium-hairstyle-from-cameron-diaz/
Ja, jag vet att det inte är en 20-talsklänning, men jag blev kär direkt. Det roliga är att det är ganska typiskt mig att falla för en enkel klänning i uppseendeväckande färg/material. Det var ett tag sedan jag hittade den nu och jakten på det rätta tyget är i full gång. Jag har dessutom kollat med sömmerskan (min kära moder) så att jag vet med säkerhet att hon kan sy en klänning som blir minst lika fin som denna. Jag vill allra helst ha ett tvärrandigt tyg, men kan tänka mig andra stora, grafiska mönster. Lättare sagt än gjort... Jag har letat igenom alla skumma webbtygbutiker som jag kan hitta, men alla kör på enkla, enfärgade "festtyger". Suck! Nu har jag skrivit till en kvinna som har en butik i Stockholm och hoppas att jag får napp där.
Är det någon som har tips på vart jag kan vända mig? Jag har inte varit på Soff o Stil än, men jag är på väg dit inom en vecka eller två. Vad tycker ni förresten om klänningen? Fin, eller hur!!
Jag älskar verkligen bröllop. Känslan under själva bröllopsdagen är oslagbar med en massa kärlek i luften. Jag har varit på en hel del bröllop och jag blir aldrig trött på det. På flera av dem har jag dessutom fått äran att sjunga på ceremonin och det gör ju lätt att man känner sig lite mer delaktig än övriga gäster. Den här sommaren är jag dock lättad över att få vara en vanlig gäst utan några speciella uppgifter annat än att njuta av dagarna och roa brudparen.
En av det roligaste grejerna innan det blir dags för bröllopet tycker jag är att komma på vad man ska ha på sig. För oavsett vilka uppgifter jag har eller inte har haft på de olika bröllopena så försöker jag alltid hitta nya klänningar som jag kan ha på mig. Det är inte så att jag bara använder klänningarna en gång, tvärt om. Det har faktiskt slumpat sig så bra att om jag har haft två eller t.o.m. tre bröllop på en sommar, så har det varit i vitt skilda kompissällskap, så det är bara min stackars sambo som har behövt se samma klänning flera gånger. Samma sak gäller denna sommaren, tack och lov!
Så vad ska jag ha för klänning... Jag hade egentligen tänkt mig en 20-talsklänning eftersom jag är lagom lång och ganska rak i formen. Det gör att jag klarar av raka klänningsmodeller ganska bra. Trots att jag letade ganska länge så lyckades jag inte hitta en modell som talade till mig. Inte förrän jag såg den här:
Bilden är lånad från www.aahairstyle.com/2009-medium-hairstyle-from-cameron-diaz/Ja, jag vet att det inte är en 20-talsklänning, men jag blev kär direkt. Det roliga är att det är ganska typiskt mig att falla för en enkel klänning i uppseendeväckande färg/material. Det var ett tag sedan jag hittade den nu och jakten på det rätta tyget är i full gång. Jag har dessutom kollat med sömmerskan (min kära moder) så att jag vet med säkerhet att hon kan sy en klänning som blir minst lika fin som denna. Jag vill allra helst ha ett tvärrandigt tyg, men kan tänka mig andra stora, grafiska mönster. Lättare sagt än gjort... Jag har letat igenom alla skumma webbtygbutiker som jag kan hitta, men alla kör på enkla, enfärgade "festtyger". Suck! Nu har jag skrivit till en kvinna som har en butik i Stockholm och hoppas att jag får napp där.
Är det någon som har tips på vart jag kan vända mig? Jag har inte varit på Soff o Stil än, men jag är på väg dit inom en vecka eller två. Vad tycker ni förresten om klänningen? Fin, eller hur!!
Återträff med hemvändare
Denna veckan är verkligen helt fullbokad! Det var länge sedan sist det var så här, men man känner i alla fall att man lever.
Igår bokade jag in den enda lediga kvällen med en kompis som jag inte har träffat på flera år. Min underbara kursare A-K som gjorde livet värt att leva under studietiden i Lund och som var en av anledningarna till att mina prestationer på universitetet översteg mina förväntningar. Äntligen får jag träffa henne igen efter att hon har varit bosatt utomlands och hunnit uppfostra två söta ungar. Gissa om vi kommer få sitta hela natten... Det brukar nämligen bli så när vi pratar. Vi slutar inte när vi väl har satt igång, men det är värt det! Ser verkligen fram emot fredag!
Innan dess ska emellertid lite jobb klaras av. Lite roligt arbete och lite mindra roligt arbete.
Helgen kommer tillbringas i Helsingborg och Trelleborg i goda vänners sällskap. Mer om detta senare!
Igår bokade jag in den enda lediga kvällen med en kompis som jag inte har träffat på flera år. Min underbara kursare A-K som gjorde livet värt att leva under studietiden i Lund och som var en av anledningarna till att mina prestationer på universitetet översteg mina förväntningar. Äntligen får jag träffa henne igen efter att hon har varit bosatt utomlands och hunnit uppfostra två söta ungar. Gissa om vi kommer få sitta hela natten... Det brukar nämligen bli så när vi pratar. Vi slutar inte när vi väl har satt igång, men det är värt det! Ser verkligen fram emot fredag!
Innan dess ska emellertid lite jobb klaras av. Lite roligt arbete och lite mindra roligt arbete.
Helgen kommer tillbringas i Helsingborg och Trelleborg i goda vänners sällskap. Mer om detta senare!
söndag, april 19, 2009
Vårtecken
Var tvungen att ta några bilder i "trädgården" när jag var ute och lekte med hunden. Det är ju helt fantastiskt att det kan rymmas så mycket i en knopp!
tisdag, april 14, 2009
Var sak har sin människa
Idag har jag ägnat några timmars arbete på den arbetsuppgift som jag tycker är allra tråkigast, nämligen att uppdatera hemsidan. Jag vet egentligen inte varför jag tycker det är så förtvivlat tråkigt, men bara tanken på det får mig att plötsligt komma på att ett flertal mindre och vanligtvis obetydliga saker plötsligt har blivit oerhört viktiga och i behov av mycket noggranna undersökningar/sorteringar/studier. Det fina är att jag har lyckats övertyga min arbetsledare om att det inte är en arbetsuppgift för mig, vilket ju iofs helt sant. Jag har nämligen aldrig varit känd för att skriva på ett pedagogiskt och lättförståeligt sätt och dessutom ska det ju vara en snygg layout också. Man skulle kunna tro att det är något som jag skulle kunna fixa och det är kanske sant om jag visste hur en snygg layout ska se ut...egentligen. Som sagt har jag i vilket fall lyckats övertyga min arbetsledare och detta har lett fram till att jag ska få min alldeles egna praktikant (nåja, första fyra veckorna är han/hon min sen delar jag med en annan kollega)! Ingenting är helt säkert än, men urvalsprocessen är igång och förhoppningsvis står det en ung kommunikationsstudent utanför mitt rum den 1/6 och väntar ivrigt på att sätta tänderna i det som jag tycker är världens tråkigaste arbetsuppgift. Är inte livet härligt?
torsdag, april 09, 2009
Snart är det över
Den sista skälvande halvtimmen på jobb, innan det är dags att packa ihop inför lite långledighet, är nu inne på sin andra minut. Jag har inte gjort mycket vettigt idag eftersom jag lyckades arbeta undan det som fanns snabbare än väntat. Idag har jag däremot (som numera traditionen bjuder) fixat och trixat lite för att vi skulle kunna njuta av en gemensam påsklunch här på jobb. Även om det tar lite tid i anspråk så är det väl värt besväret när alla blir så glada.
Påsken kommer jag fira lite här och lite där. De obligatoriska och traditionsenliga påskmiddagarna hos föräldrar och svärföräldrar kommer gå av stapeln på fredag och söndag. Däremellan ska jag försöka njuta av det vackra vårvädret, åka på konstrunda, hälsa på vår nya familjemedlem och göra ett (sista?) ryck i stugan. På annandag måndag är det dags för hustitt igen! Känns som en välplanerad påskhelg!
GLAD PÅSK!
Påsken kommer jag fira lite här och lite där. De obligatoriska och traditionsenliga påskmiddagarna hos föräldrar och svärföräldrar kommer gå av stapeln på fredag och söndag. Däremellan ska jag försöka njuta av det vackra vårvädret, åka på konstrunda, hälsa på vår nya familjemedlem och göra ett (sista?) ryck i stugan. På annandag måndag är det dags för hustitt igen! Känns som en välplanerad påskhelg!
GLAD PÅSK!
onsdag, april 08, 2009
Detta är stort!
Inatt, 23.40, blev jag moster för första gången i mitt liv. Tjugo minuter före beräknat nedkomstdatum bestämde sig lille "Molgan" för att komma ut till världen. Förlossningen var snabb och allt hade gått väldigt bra. Man skulle kunna säga att det var en riktig drömförlossning. Den stolte fadern berättade nämligen att det var ungefär en tidsperiod på två minuter som det såg ut på L som om hon hade riktigt ont. TVÅ MINUTER! Det kan ju till och med jag klara av! Sannolikheten att de tre nyblivna mostrarna har samma tur när det väl blir dags är väl dock inte så stor.
Konkurrensen om den lille är ju enormt stor med tre mostrar + en plastmoster, 2 plast morbröder, morföräldrar, farföräldrar, gammelmorföräldrar, vänner osv osv. Första besöket är redan avklarat och det kommer bli ett till innan dagen är över. Det gäller att etablera ett förhållande på ett tidigt stadium och det går ju helt enkelt inte att hålla sig borta! Han är alldeles ljuvlig!
Konkurrensen om den lille är ju enormt stor med tre mostrar + en plastmoster, 2 plast morbröder, morföräldrar, farföräldrar, gammelmorföräldrar, vänner osv osv. Första besöket är redan avklarat och det kommer bli ett till innan dagen är över. Det gäller att etablera ett förhållande på ett tidigt stadium och det går ju helt enkelt inte att hålla sig borta! Han är alldeles ljuvlig!
måndag, april 06, 2009
På syrrans soffa
Har tillbringat hela helgen som inneboende hos min kära tvillingsyster efter att min älskling ringde i fredagskväll och meddelade att han hade bosatt sig på toaletten pga återkommande och våldsamma uppstötningar.
Nu är det så att jag är väldigt negativt inställd till alla former av magsjuka och kommer vara honom evigt tacksam för att han gav mig fristen att slippa komma hem när han mådde som värst. Dessvärre hade han inte räknat med att jag skulle stanna borta större delen av helgen. Trots att han är övertygad om att han hade oturen att få en dålig mussla till förrätt, så är jag inte helt övertygad om den saken. Efter en noggrann utfrågning igår förmiddags valde jag emellertid att våga mig tillbaka hem, till hans stora glädje.
Fortfarande är jag inte helt övertygad om att magsjukan var orsakad av en oskyldig liten mussla, så jag gör allt i min makt för att försöka motverka att eventuella virus eller bakterier ska trivas i min kropp. Om ett par dagar vet vi om han har varit smittsam och om jag har haft otur. Förslag på huskurer tages tacksamt emot.
Nu är det så att jag är väldigt negativt inställd till alla former av magsjuka och kommer vara honom evigt tacksam för att han gav mig fristen att slippa komma hem när han mådde som värst. Dessvärre hade han inte räknat med att jag skulle stanna borta större delen av helgen. Trots att han är övertygad om att han hade oturen att få en dålig mussla till förrätt, så är jag inte helt övertygad om den saken. Efter en noggrann utfrågning igår förmiddags valde jag emellertid att våga mig tillbaka hem, till hans stora glädje.
Fortfarande är jag inte helt övertygad om att magsjukan var orsakad av en oskyldig liten mussla, så jag gör allt i min makt för att försöka motverka att eventuella virus eller bakterier ska trivas i min kropp. Om ett par dagar vet vi om han har varit smittsam och om jag har haft otur. Förslag på huskurer tages tacksamt emot.
måndag, mars 30, 2009
Fördelarna med att jobba kommunalt?
Det finns folk som tror att vi som jobbar som kommunala tjänstemän har det lätt. Illvilliga och envisa rykten påstår att vi fikar i evigheter och går hem klockan 15.00 varje fredag. Jag skulle gärna vilja arbeta på ett sådant ställe. Tyvärr gör jag inte det... Ikväll börjar mitt sista möte 20.00!
Suck! Jobbigt värre...
Suck! Jobbigt värre...
lördag, mars 28, 2009
Något händer
Lite saker jag noterade vid dagens morgonpromenad med hunden:
1. Mina händer förfrös inte trots att jag glömde vantarna.
2. Jag klarade mig alldeles utmärkt utan obligatoriska tre lager byxor och fem lager tröjor/jackor.
3. Axlarna var avslappnade istället för spänt uppdragna mot öronen.
4. Hunden drog mig istället för tvärt om.
5. När jag andades fick jag inte kramp i lungorna.
6. En katt förföljde Vilmah.
Detta, mina vänner, är mycket tydliga tecken på att våren närmar sig.
1. Mina händer förfrös inte trots att jag glömde vantarna.
2. Jag klarade mig alldeles utmärkt utan obligatoriska tre lager byxor och fem lager tröjor/jackor.
3. Axlarna var avslappnade istället för spänt uppdragna mot öronen.
4. Hunden drog mig istället för tvärt om.
5. När jag andades fick jag inte kramp i lungorna.
6. En katt förföljde Vilmah.
Detta, mina vänner, är mycket tydliga tecken på att våren närmar sig.
torsdag, mars 26, 2009
Update: Earth Hour och hustittning
Trots att jag kände mig pigg som en mört och frisk som en nötkärna när vi återvände från semestern, så har den kalla vårvintern tagit ett grepp om min svaga kropp åter igen. Jag har aldrig tidigare varit med om att vakna med ögonen igenklistrade av var, men någon gång ska vara den första. Det är inte en speciellt angenäm upplevelse. Utöver variga ögon går jag med en ständig huvudvärk och sårig hals. Jag är helt enkelt inte riktigt på topp. Känner att jag behöver vila, men helgen bjuder på en massa spännande saker och därför ser möjligheterna för vila inte särskilt bra ut.
På lördag är det ju för övrigt Earth Hour. Hoppas att alla jag känner tar sitt ansvar och släcker ner alla elektriska prylar under en timmes tid. Själv ska jag vara på 15-årsfest, men jag kan garantera att mitt hem kommer vara fullkomligt nersläckt! Lite kul att jag såg reklamen för Earth hour första gången när vi var i DR. Då inser man verkligen att detta är en grej som inte bara är ett påhitt i Sverige utan att det kommer ske över hela världen. Miljönörden i mig tycker att det ska bli riktigt spännande att se vilken effekt det hela får.
Vi ska titta på hus i helgen. Efter semestern meddelade min sambo mig att nu var det dags att börja titta lite så att vi kommer underfund med vad vi vill ha. Problemet är att jag tror jag vill ha det här... Det första huset vi tittar på... Jag har en innerlig längtan om att få komma ut på landet. Att ha en egen trädgård och kunna se längre än in i grannens vardagsrum. Ha natur och friluftsliv bortom knuten och vakna av fågelkvitter istället för av ljuden av motorvägen och trafiken utanför. Suck! Vi får väl se vart detta leder...
På lördag är det ju för övrigt Earth Hour. Hoppas att alla jag känner tar sitt ansvar och släcker ner alla elektriska prylar under en timmes tid. Själv ska jag vara på 15-årsfest, men jag kan garantera att mitt hem kommer vara fullkomligt nersläckt! Lite kul att jag såg reklamen för Earth hour första gången när vi var i DR. Då inser man verkligen att detta är en grej som inte bara är ett påhitt i Sverige utan att det kommer ske över hela världen. Miljönörden i mig tycker att det ska bli riktigt spännande att se vilken effekt det hela får.
Vi ska titta på hus i helgen. Efter semestern meddelade min sambo mig att nu var det dags att börja titta lite så att vi kommer underfund med vad vi vill ha. Problemet är att jag tror jag vill ha det här... Det första huset vi tittar på... Jag har en innerlig längtan om att få komma ut på landet. Att ha en egen trädgård och kunna se längre än in i grannens vardagsrum. Ha natur och friluftsliv bortom knuten och vakna av fågelkvitter istället för av ljuden av motorvägen och trafiken utanför. Suck! Vi får väl se vart detta leder...
tisdag, mars 24, 2009
måndag, mars 23, 2009
Vårlik helg
Jag hade lyxen att tillbringa en hel dag ensam på stan i lördags. Det flesta kanske tycker att detta låter ganska trist, men ack så fel ni har. När jag har ett uppdämt behov av shopping, så funkar det allra bäst om jag ger mig ut ensam.
Sagt och gjort. Efter en långpromenad med Vilmah gav jag mig av lagom till lunch. Jag hittade byxor, blusar, kuddar och smycken och jag hade jättekul! Till lunch tog jag ett par pölser med bröd på stående fot. Ah! Härligt!
Det enda som inte gick så bra var min klänningsjakt. Vi har fått äran att bli bjudna till två bröllop i år och jag känner för en ny klänning, men det var tydligen lättare sagt än gjort. Nåja, min kära sömmerska till moder kan kanske hjälpa mig, men det krävs fortfarande både mönster och tyg och framförallt är det bra om man har klart för sig vad för sorts klänning man vill ha...
Lördag kväll tillbringade vi med A & R och en härlig chili con carne.
Söndagen startade vi medn lunch i Björnstorp. Via en husvisning fortsatte sedan shoppandet på IKEA, men där hade jag sällskap. Skörden var god och kanske, kanske har vi våra hett efterlängtade gardiner i vardagsrummet snart.
Helgen avslutades med svärföräldrarna och mysmiddag. Finfin helg helt enkelt!
Sagt och gjort. Efter en långpromenad med Vilmah gav jag mig av lagom till lunch. Jag hittade byxor, blusar, kuddar och smycken och jag hade jättekul! Till lunch tog jag ett par pölser med bröd på stående fot. Ah! Härligt!
Det enda som inte gick så bra var min klänningsjakt. Vi har fått äran att bli bjudna till två bröllop i år och jag känner för en ny klänning, men det var tydligen lättare sagt än gjort. Nåja, min kära sömmerska till moder kan kanske hjälpa mig, men det krävs fortfarande både mönster och tyg och framförallt är det bra om man har klart för sig vad för sorts klänning man vill ha...
Lördag kväll tillbringade vi med A & R och en härlig chili con carne.
Söndagen startade vi medn lunch i Björnstorp. Via en husvisning fortsatte sedan shoppandet på IKEA, men där hade jag sällskap. Skörden var god och kanske, kanske har vi våra hett efterlängtade gardiner i vardagsrummet snart.
Helgen avslutades med svärföräldrarna och mysmiddag. Finfin helg helt enkelt!
onsdag, mars 18, 2009
Hemma igen
Nu är jag tillbaka i verkligheten efter mer än tre veckors frånvaro. Skrivbordet håller i princip på att säcka ihop under tyngden av allt arbete som har lagts på hög.
Semestern var ljuvlig. Vi kom hem igår vid 20-tiden utvilade och glada. Den första veckan tillbringade vi huvudsakligen vid poolen eller vid havet. Den andra gav vi oss ut på lite äventyr och fick se lite av omgivningarna runt vår i övrigt ganska stängda tillvaro på hotellet. Vi har till och med lyckats få lite solbränna vilket är en stor bedrift, framförallt för mig, eftersom min hudfärg normalt ligger på gränsen till albino.
Jag tänkte egentligen bara meddela att vi har återvänt och måste återgå till jobbet. Inom kort ska jag försöka nedteckna lite mer omfattande information om resan och kanske även en eller två bilder.
Tills dess...
Semestern var ljuvlig. Vi kom hem igår vid 20-tiden utvilade och glada. Den första veckan tillbringade vi huvudsakligen vid poolen eller vid havet. Den andra gav vi oss ut på lite äventyr och fick se lite av omgivningarna runt vår i övrigt ganska stängda tillvaro på hotellet. Vi har till och med lyckats få lite solbränna vilket är en stor bedrift, framförallt för mig, eftersom min hudfärg normalt ligger på gränsen till albino.
Jag tänkte egentligen bara meddela att vi har återvänt och måste återgå till jobbet. Inom kort ska jag försöka nedteckna lite mer omfattande information om resan och kanske även en eller två bilder.
Tills dess...
söndag, mars 01, 2009
Snart är det dags!
Nu är det mindre än 12 timmar tills vi åker. Känns konstigt och fantastiskt på samma gång. Jag har ingen resfeber än, men jag känner på mig att den kommer komma förr eller senare.
Det känns lite knepigt att inte ha varit på jobbet på en hel vecka och sen åka på semester i två och en halv vecka till, men det var ju inte direkt planerat att bli sjuk så jag är bara tacksam för att sjukdomen kom innan och inte under resan.
Vi åker från Lund kl 7 imorgon bitti och om allting går som det ska så ska vi landa i Dominikanska Republiken ca kl 2 på natten till tisdag (svensk tid). 19 timmar resa... Ja, ja det ska nog gå bra. Fyra timmar kommer vi tillbringa på Frankfurts flygplats, så det är i alla fall inte non stop.
Jag vill inte lova några inlägg under resan, men jag kanske gör ett snabbt besök om det finns internet lätttillgängligt. På återhörande! :D
Det känns lite knepigt att inte ha varit på jobbet på en hel vecka och sen åka på semester i två och en halv vecka till, men det var ju inte direkt planerat att bli sjuk så jag är bara tacksam för att sjukdomen kom innan och inte under resan.
Vi åker från Lund kl 7 imorgon bitti och om allting går som det ska så ska vi landa i Dominikanska Republiken ca kl 2 på natten till tisdag (svensk tid). 19 timmar resa... Ja, ja det ska nog gå bra. Fyra timmar kommer vi tillbringa på Frankfurts flygplats, så det är i alla fall inte non stop.
Jag vill inte lova några inlägg under resan, men jag kanske gör ett snabbt besök om det finns internet lätttillgängligt. På återhörande! :D
torsdag, februari 26, 2009
When she was bad, she was horrid.
Denna veckan har inte blivit riktigt som jag tänkt mig. Jag var, tillsammans med sambo och tvillingsyster, i sommarstugan och fixade lite i helgen. Min käre fader hade en ganska otäck hosta, men han verkade i övrigt relativt pigg, så vi tänkte inte så mycket på det. I söndagskväll började jag också hosta. Jag hade iofs hostat en del innan, så jag funderade inte så mycket på saken förrän jag vaknade dagen efter och var helt nedslagen. Influensa... Tydligen var min käre fader extremt smittsam eftersom jag, min mor, min syster och en av våra bekanta som kom förbi en liten stund har blivit sjuka. Än så länge har H inte blivit sjuk och jag hoppas verkligen att han håller sig frisk. Det skulle inte vara så kul för honom att behöva ligga sjuk när vi är på resa.
Nu på fjärde sjukdagen börjar jag känna mig som en människa igen. Jag har till och med orkat stå upprätt så länge så att jag har klarat av att både gå ut med hunden och ta en dusch. Febern har släppt, men jag har en torrhosta som är riktigt besvärande, men det går i alla fall åt rätt håll.
Nu på fjärde sjukdagen börjar jag känna mig som en människa igen. Jag har till och med orkat stå upprätt så länge så att jag har klarat av att både gå ut med hunden och ta en dusch. Febern har släppt, men jag har en torrhosta som är riktigt besvärande, men det går i alla fall åt rätt håll.
torsdag, februari 19, 2009
Förvirrad
Det känns som tiden rinner ifrån mig!
Jag håller på med ett stort projekt på jobb som ska vara färdigt vid månadsslutet. Det är en Handlingsplan som följer på den kustskyddspolicy som jag har gjort. I handlingsplanen ska jag och en liten grupp "vetare" ge rekommendationer för hur vi bör förvalta olika delar av vår kust bl a med tanke på erosionsrisker nu och i framtiden. Grymt spännande, men det är inte lätt!
I helgen firade vi min älskades trettioårsdag. Han har den dåliga smaken att fylla år på Alla Hjärtans Dag, så ni fårstår kanske att den dagen inte är så högt prioriterad i vår lilla familj. Det firades med en liten klick nära, kära vänner och det var jättetrevligt.
Om 11 dagar åker vi iväg på semester. Känns väldigt bra om jag får säga det själv. Jag håller på att bli alldeles snurrig av vädret här hemma. Ena sekunden känner man solen värma kinden och fåglarna kvittrar så att man tror att öronen ska trilla av. I nästa sekund fryser tårarna till is när man cyklar på snorhala vägar, så det känns faktiskt helt ok att åka till ett land där årsmedeltemperaturen är 30 grader.
Sportlovet är ju annars en trevlig tilldragelse. Jag kommer ihåg den här tiden första året jag jobbade. Kroppen var efter x antal års skolgång tidinställd och ville inget hellre än vara ledig tillsammans med alla andra. Nu är jag bara otroligt tacksam för att det är gott om plats på bussen på väg till jobb! Det är inte dumt alls med skollov.
Så har jag äntligen fått min nya telefon. Är redan lite frustrerad eftersdom jag inte kan få larmet att fungera om telefonen är avstängd. Jag hatar att behöva ha på telefonen dag som natt. Känns inte bra alls. Trodde förresten att jag skulle blogga från telefonen på bussen idag, men det gick inte riktigt som jag tänkt mig. Får se om jag klarar av det vid något annat tillfälle. Tills dess får jag stjäla till mig lite tid på jobb under fikarasterna. Allt för er skull ;)
Jag håller på med ett stort projekt på jobb som ska vara färdigt vid månadsslutet. Det är en Handlingsplan som följer på den kustskyddspolicy som jag har gjort. I handlingsplanen ska jag och en liten grupp "vetare" ge rekommendationer för hur vi bör förvalta olika delar av vår kust bl a med tanke på erosionsrisker nu och i framtiden. Grymt spännande, men det är inte lätt!
I helgen firade vi min älskades trettioårsdag. Han har den dåliga smaken att fylla år på Alla Hjärtans Dag, så ni fårstår kanske att den dagen inte är så högt prioriterad i vår lilla familj. Det firades med en liten klick nära, kära vänner och det var jättetrevligt.
Om 11 dagar åker vi iväg på semester. Känns väldigt bra om jag får säga det själv. Jag håller på att bli alldeles snurrig av vädret här hemma. Ena sekunden känner man solen värma kinden och fåglarna kvittrar så att man tror att öronen ska trilla av. I nästa sekund fryser tårarna till is när man cyklar på snorhala vägar, så det känns faktiskt helt ok att åka till ett land där årsmedeltemperaturen är 30 grader.
Sportlovet är ju annars en trevlig tilldragelse. Jag kommer ihåg den här tiden första året jag jobbade. Kroppen var efter x antal års skolgång tidinställd och ville inget hellre än vara ledig tillsammans med alla andra. Nu är jag bara otroligt tacksam för att det är gott om plats på bussen på väg till jobb! Det är inte dumt alls med skollov.
Så har jag äntligen fått min nya telefon. Är redan lite frustrerad eftersdom jag inte kan få larmet att fungera om telefonen är avstängd. Jag hatar att behöva ha på telefonen dag som natt. Känns inte bra alls. Trodde förresten att jag skulle blogga från telefonen på bussen idag, men det gick inte riktigt som jag tänkt mig. Får se om jag klarar av det vid något annat tillfälle. Tills dess får jag stjäla till mig lite tid på jobb under fikarasterna. Allt för er skull ;)
onsdag, februari 11, 2009
Den nya kärleken
Vi har blivit med kamera!
Vi har äntligen införskaffat en väldigt efterlängtad, digital systemkamera och vi är i sjunde himlen! H har stått för den mycket noggranna förundersökning som slutligen ledde fram till köpet av en riktig höjdarkamera.
Jag har velat ha kamera ganska länge och jag tackar min lyckliga stjärna för att några av våra närmaste vänner är riktiga kamerafeaks och har på det viset lyckats påverka min andra hälft.
Nu fotograferar vi i tid och otid! Igår kunde jag inte låta bli att ta några häftiga gatlykta-i-snö bilder och trots att jag är lite ringrostig (gymnasiekurserna var ju ganska länge sedan nu) så blir det riktigt fina bilder.
Ni kan lite på att bilderna från Dominikanska republiken kommer vara av högsta kvalitet... :)
Vi har äntligen införskaffat en väldigt efterlängtad, digital systemkamera och vi är i sjunde himlen! H har stått för den mycket noggranna förundersökning som slutligen ledde fram till köpet av en riktig höjdarkamera.
Jag har velat ha kamera ganska länge och jag tackar min lyckliga stjärna för att några av våra närmaste vänner är riktiga kamerafeaks och har på det viset lyckats påverka min andra hälft.
Nu fotograferar vi i tid och otid! Igår kunde jag inte låta bli att ta några häftiga gatlykta-i-snö bilder och trots att jag är lite ringrostig (gymnasiekurserna var ju ganska länge sedan nu) så blir det riktigt fina bilder.
Ni kan lite på att bilderna från Dominikanska republiken kommer vara av högsta kvalitet... :)
torsdag, februari 05, 2009
Jag vs. chefen
Idag ska jag på utvecklingssamtal.
Har fått en mall som jag ska fylla i som vi (jag och chefen) ska använda som underlag vid samtalet. Frågorna är ganska rakt på sak: "Hur är din och min relation, enligt dig?"
Jag är lyckligt lottad som har ett riktigt bra förhållande till min chef, men det måste ju vara riktigt jobbigt att besvara dessa frågorna om man inte har det. Förhoppningsvis känner chefen till om han har ett dåligt förhållande till någon av sina anställda (det kanske är ömsesidigt), men jag ställer mig ändå frågande till hur ärliga folk är i situatuioner som denna.
Jag vet med säkerhet att det finns folk på min arbetsplats som har synpunkter på olika saker. Inte så extremt allvarliga synpunkter, men det händer ändå att det ventileras med jämna mellanrum. Grejen är den att chefen aldrig är där just då.
Personligen tror jag på att man ska försöka ha ett så öppet förhållande som möjligt till sin chef. När jag tycker att något borde förändras, så säger jag till. Oftast ger jag också förslag på hur man skulle kunna genomföra förändringen och alltid får jag ett gensvar. Ibland är det positivt och ibland är det negativt, men det har ingen större betydelse vilket. Huvudsaken är att jag får ett svar för då känner jag att han åtminstone har lyssnat. Många av mina kollegor har massor av synpunkter, men de berättar sällan om dem för chefen coh därmed får de heller inget gehör.
Men vad gör man då om man inte får feedback trots att man ger sina synpunkter och förslag till chefen. Jag vet ärligt talat inte! Det måste ju kännas hur hopplöst som helst. Säger man upp sig? Genomlider man arbetsdagarna trots allt eller vågar man säga till när det blir dags för årets utvecklingssamtal...
Jag är tacksam för att jag än så länge inte har några dispyter med min chef. Jag har en tvillingsyster som har haft mer än sin beskärda del av puckochefter så jag har fått höra en hel del genom henne, men hon har gett sig tusan på att förändra sin situation vilket jag ger ser upp till henne för. Fler borde våga ändra sin situation om man inte trivs med den, men jag tror att det är lätt att man nedvärderar sig själv om man har arbetat på en och samma plats i årtionden, något som är relativt vanligt inom den kommunala sektorn.
Vi får väl se hur det här går. Kanske lär jag mig något nytt om chefen som jag inte visste tidigare. Kanske lär jag mig något nytt om mig själv...
Har fått en mall som jag ska fylla i som vi (jag och chefen) ska använda som underlag vid samtalet. Frågorna är ganska rakt på sak: "Hur är din och min relation, enligt dig?"
Jag är lyckligt lottad som har ett riktigt bra förhållande till min chef, men det måste ju vara riktigt jobbigt att besvara dessa frågorna om man inte har det. Förhoppningsvis känner chefen till om han har ett dåligt förhållande till någon av sina anställda (det kanske är ömsesidigt), men jag ställer mig ändå frågande till hur ärliga folk är i situatuioner som denna.
Jag vet med säkerhet att det finns folk på min arbetsplats som har synpunkter på olika saker. Inte så extremt allvarliga synpunkter, men det händer ändå att det ventileras med jämna mellanrum. Grejen är den att chefen aldrig är där just då.
Personligen tror jag på att man ska försöka ha ett så öppet förhållande som möjligt till sin chef. När jag tycker att något borde förändras, så säger jag till. Oftast ger jag också förslag på hur man skulle kunna genomföra förändringen och alltid får jag ett gensvar. Ibland är det positivt och ibland är det negativt, men det har ingen större betydelse vilket. Huvudsaken är att jag får ett svar för då känner jag att han åtminstone har lyssnat. Många av mina kollegor har massor av synpunkter, men de berättar sällan om dem för chefen coh därmed får de heller inget gehör.
Men vad gör man då om man inte får feedback trots att man ger sina synpunkter och förslag till chefen. Jag vet ärligt talat inte! Det måste ju kännas hur hopplöst som helst. Säger man upp sig? Genomlider man arbetsdagarna trots allt eller vågar man säga till när det blir dags för årets utvecklingssamtal...
Jag är tacksam för att jag än så länge inte har några dispyter med min chef. Jag har en tvillingsyster som har haft mer än sin beskärda del av puckochefter så jag har fått höra en hel del genom henne, men hon har gett sig tusan på att förändra sin situation vilket jag ger ser upp till henne för. Fler borde våga ändra sin situation om man inte trivs med den, men jag tror att det är lätt att man nedvärderar sig själv om man har arbetat på en och samma plats i årtionden, något som är relativt vanligt inom den kommunala sektorn.
Vi får väl se hur det här går. Kanske lär jag mig något nytt om chefen som jag inte visste tidigare. Kanske lär jag mig något nytt om mig själv...
måndag, februari 02, 2009
Sen sist
Det har varit lite öde här på bloggen den senaste veckan och det beror på att jag har varit krasslig, omotiverad och bara valt att vara så långt borta från en dator som möjligt. Jag känner mig fortfarande inte riktigt kry, men nu tror jag i alla fall att det är på bättringsvägen. Konstigt nog har det visat vara en riktig varannandagsgrej. Ena dagen kan jag känna mig helt ok och nästa dag går jag och hostar och fräser och känner mig alldeles tung och konstig i huvudet. En veckas vila har i alla fall varit bra och nu känns det mest som att den närmsta månaden bara kommer vara ett enda långt upplopp tills vi åker på semester.
Mitt lilla pyre har gått med tratt på huvudet i nästan två veckor och idag har hon äntligen blivit av med både tratt och stygn. Allting ser fint ut och jag har fått reda på att alla knölarna var godartade och inget att oroa sig för. Vilmah har verkligen varit helt exemplarisk under hela konvalescensen. Sedan hon väl vande sig, så verkar hon inte alls ha haft bekymmer med tratten. Hon har haft den på dag som natt och det har gått toppenbra. Ibland har hon varit frustrerad över att inte kunna klia sig i ögonen eller i öronen, men då har matte och husse fått rycka in.
Husse har också varit lite extra rädd om vår lilla älskling. Hon brukar ju normalt inte få ligga i soffan, men det har hon minsann fått göra nu när hon har varit lite ledsen. Jag försökte förklara för honom att det är lite svårt att förklara för en hund att hon helt plötsligt inte får ligga i soffan längre nu när hon är firsk, men han ville inte höra på det örat. Vi får väl se om han veknar.
På jobbet är det fortfarande mycket, men jag har försökt strukturera tiden så gott det går så förhoppningsvis ska jag inte känna mig alltför stressad. Om bara krassligheten kan släppa lite så orkar jag gå på 100% igen.
Mitt lilla pyre har gått med tratt på huvudet i nästan två veckor och idag har hon äntligen blivit av med både tratt och stygn. Allting ser fint ut och jag har fått reda på att alla knölarna var godartade och inget att oroa sig för. Vilmah har verkligen varit helt exemplarisk under hela konvalescensen. Sedan hon väl vande sig, så verkar hon inte alls ha haft bekymmer med tratten. Hon har haft den på dag som natt och det har gått toppenbra. Ibland har hon varit frustrerad över att inte kunna klia sig i ögonen eller i öronen, men då har matte och husse fått rycka in.
Husse har också varit lite extra rädd om vår lilla älskling. Hon brukar ju normalt inte få ligga i soffan, men det har hon minsann fått göra nu när hon har varit lite ledsen. Jag försökte förklara för honom att det är lite svårt att förklara för en hund att hon helt plötsligt inte får ligga i soffan längre nu när hon är firsk, men han ville inte höra på det örat. Vi får väl se om han veknar.
På jobbet är det fortfarande mycket, men jag har försökt strukturera tiden så gott det går så förhoppningsvis ska jag inte känna mig alltför stressad. Om bara krassligheten kan släppa lite så orkar jag gå på 100% igen.
tisdag, januari 27, 2009
Det svåra valet
Oavsett om det var stress eller en liten influensa som besvärade mig förra veckan så börjar det i alla fall släppa nu. Fortfarande känner jag mig lite krasslig, men det är definitivt på bättringsvägen. Förra veckan var verkligen inte min vecka. Det som, så här i efterhand, kanske är det mest upprörande var att jag lyckades bli av med min mobiltelefon. Oerhört frustrerande!
Jag var telefonlös i två dagar och det var inte speciellt farligt. Det värsta av allt är att jag verkligen älskade min telefon. Jag la ner en massa tid på att hitta den telefonen som var bäst för mig. Schysst kamera, radio och Mp3-spelare, kalender, bra valmöjligheter till alarmet, wap och framförallt, riktigt snygg design!
Nu gissar jag att alla tänker att jag bara borde skaffa en likadan igen och visst vore det en utmärkt plan. Det är bara det att telefonen är införskaffad genom jobb och nu får vi inte lov att välja på vilka telefoner som helst...
Nu är det ju tre av de absolut finaste och nyaste telefonerna vi får välja på, men det är inte min telefon. Det kan tyckas att jag är bortskämd, men jag känner ändå att det är nödvändigt att få sörja lite. Nu påbörjas alltså arbetet som innebär att jag ska reda ut vilken av följande mobiltelefoner som är den bästa... Någon som vill hjälpa till?
Jag var telefonlös i två dagar och det var inte speciellt farligt. Det värsta av allt är att jag verkligen älskade min telefon. Jag la ner en massa tid på att hitta den telefonen som var bäst för mig. Schysst kamera, radio och Mp3-spelare, kalender, bra valmöjligheter till alarmet, wap och framförallt, riktigt snygg design!
Nu gissar jag att alla tänker att jag bara borde skaffa en likadan igen och visst vore det en utmärkt plan. Det är bara det att telefonen är införskaffad genom jobb och nu får vi inte lov att välja på vilka telefoner som helst...
Nu är det ju tre av de absolut finaste och nyaste telefonerna vi får välja på, men det är inte min telefon. Det kan tyckas att jag är bortskämd, men jag känner ändå att det är nödvändigt att få sörja lite. Nu påbörjas alltså arbetet som innebär att jag ska reda ut vilken av följande mobiltelefoner som är den bästa... Någon som vill hjälpa till?
Nokia N95 8Gb
SonyEricsson X1 Experia
SonyEricsson P1i
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
