Mer jul, ge mig - mer jul!

Vid det här laget är julen ganska färdigfirad, men jag sitter fortfarande hemma hos mina mysiga föräldrar och njuter av julgodis, lantluft och ledighet. Jag har, som traditionen bjuder, firat jul hos min kärastes familj på lillejulafton och med min egen, älskade familj på julafton. Allt har varit supermysigt och många julklappsönskningar har slagit in. Mellandagarna har jag, så här långt, tillbringat ute på landet med allehanda födelsedagsfirande, långa skogspromenader med hundarna och allmänt mys. :)

Imorgon är "softandet" över och vi ska ta tag i lite roligt arbete i sommarstugan. Golv och tak ska läggas och snart ska det kanske till och med bli beboeligt...

I övermorgon återvänder jag så till staden för att ge mig ut och slåss i reaträsket. Förhoppningsvis har den värsta rusningen lagt sig, men sannolikheten för det är nog inte så stor. Hur som helst ska jag ge mig ut tillsammans med alla systrar och respektive, så det hela handlar väl mest om att vi ska göra något trevligt tillsammans. Får se hur trevligt det blir... ;)

Hoppas alla fina vänner och bekanta har haft en lika trevlig jul som jag. Önskar er en God Fortsättning och ett RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!

Jordskalv i Skåne

Idag väcktes jag 06.18 av att hela sängen skakade. Det pågick i ungefär 20 sekunder och jag förstod direkt vad det var jag upplevde. Mitt livs första jordskalv...det var underbart! Hysteriskt skrämmande, men om man någongång ska uppleva ett jordskalv så är Skåne rätt plats att befinna sig på. Risken för att ett jordskalv ska vara väldigt allvarligt här är inte så stort.

Det är min inre, slumrande geolog som blir extremt fascinerad av det här. Sannolikheten att man får uppleva ett jordskalv i Sverige är ju trots allt inte så förfärligt stor. Det senaste som kändes i Sverige var iofs bara för fyra år sedan. Den jordbävningens epicentrum låg vid Kaliningrad och man kunde känna skakningar bl a i övre och mellersta Sydsverige.

Morgonens jordskalv bedöms ligga på mellan 4,5 och 5 på Richterskalan. De första angivelserna för epicentrum är ca 6 mil öster om Malmö och 9 km nordöst om Ystad. Det är många som säkert anser att det är konstigt att det sker jordbävningar i Skåne, men det är faktiskt inte så märkligt som man skulle kunna tro. Trots att Sverige i stort sett ligger mitt på en kontinentlaplatta så genomkorsas Skåne från nordväst till sydöst av en svaghetszon som kallas Tornqvistzonen (zonen sträcker sig fårn Norge ner till Polen). Det är i denna zon som horstarna, de som vi normalt kallar Romeleåsen, Söderåsen och Linderödsåsen, ligger och det är en ganska instabil zon om man ser det ur ett geologiskt tidsperspektiv. I denna zon har det också förekommit vulkaner av vilka rester finns kvar än idag. Mycket pekar på att det är någonstans i den zonen som epicentrum har legat. Nu är ju jag inte att någon expert inom området och det finns helt säkert andra troliga anledningar till skalvet.

Hur som helst så tror jag på allvar att vi precis har upplevt något historiskt. För en hobbygeolog kan det knappt bli häftigare än så här!

Nu väntar vi bara på efterskalven!

Tillagt 10.01
Tydligen är jordskalv i Sverige vanligare än man tror även om de flesta är för svaga för att kännas. Man lär sig något nytt...

Sådärja!

Efter en mycket givande helg, har så äntligen jullugnet lägrat sig.

I lördags gav jag mig ut ensam på stan för att göra ett julklappsryck och det gick förvånansvärt bra! Det är fortfarande en del småsaker som ska fixas, men i stort sett är min del av inköpen klara.

När kvällen började närma sig gav vi oss av till Skurup och tillbringade en mysig kväll med svärföräldrarna. God mat, en härlig film och trevligt umgänge.

I söndags fortsatte vår turné och nästa anhalt var Svarte med storasyster och make. Där hade familj och vänner samlats för ytterligare en dag i mysets tecken. Vi sysselsatte oss med julfika, tv-spel och värmande soppa. Kan det bli bättre?

Helgen var helskön och saker och ting blir bara bättre av att jag jobbade flitigt förra veckan. Det innebär att årests sista arbetsvecka kommer bli förhållandevis lugn. Mycket väl planerat om jag får säga det själv.

Tjänsteresan i Lettland

Kom hem från tjänsteresan igår och är tillbaka i vardagen igen. Skönt. Jag tycker det är väldigt kul att resa, speciellt när det handlar om att vara delaktig i en inspirerande konferens, men det är ändå oändligt ljuvligt att komma hem.

Konferensen, eller seminariet som det egentligen var, gick väldigt bra. Vi hade bjudit in ett antal föreläsare som huvudsakligen pratade om kustskydd och erosion, men även om det projekt som Organisationen ska sjösätta inom kort. Jag agerade sekreterare under dagarna och minglade så gott jag kunde på kvällarna. Fick bra kontakt med en geolog från Nederländerna, en värmlänning som är expert på hur man söker EU-bidrag samt en svensk riksdagsledamot som verkar kunna vara bra att ha när man behöver någon som kan göra lite ljud ifrån sig. Förhoppningsvis kan vi dra nytta av dessa kompetenser i framtida kustskyddsprojekt i kommunen.

Lettland var för övrigt ett spännande ställe att besöka. En av de första sakerna jag la märke till var att det helt och hållet saknades alla typer av julpynt. Det var i stort sett bara på hotellet som de hade pyntat, inget alls på huvudgatan i staden där vi var och nästan helt obefintligt i Riga när vi gjorde studiebesök där. Konstigt, men de sparar kanske på det... När man kommer utomlands brukar det tvärtom vara ännu mer komers än här i Sverige (jmf Tyskland, USA, Irland) Men så har jag ju å andra sidan aldrig varit i Lettland kring juletid, så detta kanske inte är konstigt alls. Hur som helst så var vi i en stad som heter Jurmala. Det är tydligen en känd och relativt stor badort med många stora hotell och urtjusiga träsommarvillor, men ännu fler mycket nergångna och slitna trävillor som en gång i tiden säkert har varit väldigt fina. Det verkade som om det fanns en bevarandeplan för alla dessa hus, men att pengarna saknades. Det är dessvärre troligen alltför vanligt i dessa trakter. Riga, som vi också besökte, kan vara väl värt ett besök på sommaren. Den gamla staden är otroligt välbevarad även om vissa av husen där såg ut att ha blivit renoverade med plastic padding.

Hotellet som vi bodde på var fint, men det verkar som om de var starkt påverkade av finanskrisen. Helst av allt ville de att vi skulle betala allting direkt och kontant. Jag har aldrig någonsin varit på ett hotell där man måste lämna en deposition i receptionen för att få tillgång till minibaren. Självklart finns ju alltid risken för att saker försvinner, men efter att ha avtvingat alla gäster samtliga personuppgifter, passnummer och kreditkortsnummer, så borde de ju nöja sig med att i värsta fall efterfakturera folk som inte betalar det som de tagit. Lite underligt, minst sagt...

Fick förresten ett samtal när jag var på väg igenom säkerhetskontrollen på Kastrup från en av våra lokala tidningar så nu kan våra invånare ännu mer om mitt lilla projekt. För en gångs skull är jag riktigt nöjd med artikeln trots att jag inte hade möjlighet att korrekturläsa den. Det innebär förhoppningsvis att jag, till viss del, kanske har blivit lite bättre på att kommunicera ut mitt budskap. Finfint jobbat!

Hotelltankar 2

Sitter återigen på ett hotellrum i en av de Baltiska staterna. Denna gången är det i Lettland, förra gången var det i Litauen. Än så länge har jag bara sett Lettland i mörker så jag kan inte uttala mig särskilt mycket om landet. Hotellet däremot är väldigt fint så när som på ett totalt obefintligt utbud av engelska tv-kanaler.

Anledningen till varför jag är här är att jag ska delta i ytterligare en KIMO-aktivitet. Denna gången är det en konferens på två dagar som jag faktiskt har varit med och delplanerat. Jag fick även den stora "äran" att värva föredragshållare till konferensen vilket var något besvärligt. Nåja, den ena gick helt smärtfritt eftersom det är en person jag känner sedan tidigare. Den andre är en holländsk man som representerar ett företag som jag inte ens kan uttala namnet på. Bara där kan man ju se att det skulle gå käpp rätt... Tack och lov, efter lite ringande hit och dit, fick jag tag i mannen och han lät sig övertalas. Puh!

Trots att jag ska delta i en spännande konferens imorgon kan jag dock inte låta bli att känna mig lite bitter. Just nu tittar nämligen min sambo med familj på den engelska versionen av Mamma Mia, the musical på Malmö Arena. Så himla typiskt att de skulle få biljetter just till den dagen då jag skulle resa bort. Inte nog med det! Jag missar dessutom förvaltningens julfest på torsdag eftersom jag reser hem den dagen. Även om det inte direkt är århundradets fest, så är det alltid treligt att få festa lite med sina kollegor. TYPISKT!

Nu ska jag hur som helst se om det finns något jag kan titta på genom datorn istället för den här hopplösa dubbade versionen av House.

Adventsfirande

Det känns som om tiden ramlar förbi utan att man varken hinner eller orkar bry sig. Nu är det REDAN december. So much to do, so little time. Därför känns det vettigt med en time-out. Jag ska nämligen till Lettland med jobb. Som jag sagt tidigare så tycker jag alltid det känns som om man inte får något vettigt gjort när man är på konferens. Samtidigt har ju konferensen ett syfte som förhoppningsvis kommer leda till något större, men mina arbetsuppgifter får ett par dagars semester och blir liggande i väntan på att jag ska återvända från min lilla tur. Det betyder troligen också att när jag väl kommer tillbaka så har arbetsuppgifterna förökat sig på ett oroväckande sätt. Det är emellertid något jag kommer bli varse om på fredag, så fram tills dess behöver jag ju inte ha ångest över det.

Advent firades ordentligt i år. Vi var hos fina familjen N med (nästan) hela gänget flickor från landet och det var väldigt mysigt som alltid. Trots att det bara var en del av oss som hade med sina män, så har vi ändå blivit en ansenlig grupp med alla barn. Fortfarande är det dock bara hälften av oss som har barn, så fler kommer det bli! Hursomhelst så fick vi finfin söndagsstek, glöggmys och julskyltning. Tack för det!

Familjen O håller andan

Jag ska bli moster. En av tre mostrar. Konstigt och väldigt kul. Jag har vetat det ganska länge, men det är lite känsligt om och när det är dags att prata om det. Det är min äldsta syster och hennes man som ska bli föräldrar. Den första bebisen (av, förhoppningsvis, fler) i vår hjord till familj är på väg och spänningen är total!

Det känns lite grand som om hela världen håller andan och bara väntar på att bebisen ska komma. Detta kanske verkar lite överdrivet eftersom det inte ens är jag själv som ska ha barn, men det är ju så himla häftigt att det kommer en ny människa med våra gener till världen.

Världen få dock hålla andan ett tag till eftersom beräknad nedkomst är i april. Fram tills dess ska jag kalla min vanligtvis perfekt timglasformade syster för söta lilla tjockis och bara vänta och vänta och vänta...

Den komplexa tiden

Vi satt vid fikabordet på jobb när vi kom att tala om hur det känns som om tiden går fortare ju äldre man blir. En av mina lite äldre kollegor berättade då att han vid något tillfälle sagt till sin fru att han skulle ägna pensionen åt att ta reda på varför det var så. Hans fru svarade då att han kunde hitta på roligare saker under pensionen eftersom hon redan hade svaret på gåtan.

Förklaringen är förvånansvärt briljant och jag förvånas över att tanken inte har slagit mig tidigare:

För en femtonåring är ett år en femtondel av livet. För en sextioåring är ett år en sextiondel. Vem som helst kan räka ut att en sextiondel är mycket mindre än en femtondel och bör därför gå avsevärt mycket snabbare.

Svårare än så är det inte.

Julklappsångest

Veckan har i allmänhet varit lugn och det ser ut som nästa vecka, med undantag för ett par mycket spännande möten, också kommer gå åt till småfixande med allehanda halvfärdiga ting. Det känns bra och framförallt behövligt eftersom det har varit mycket att göra under den senaste tiden.

Livet i stort rör sig förvånansvärt mycket om julen just nu. Alla mina systrar (jag har tre) har varit på mig om vad jag önskar mig i julklapp. Jag kan bara säga att jag inte på långa vägar är där än. Jag är medvetan om att det är två veckor till advent, men mina julklappsönskningar och inköp har definitivt inte kommit igång än. Det tråkiga är att jag och mina kära systrar ofta lägger ihop till lite dyrare presenter (vilket natruligtvis är väldigt bra) och när de är så långt före mig i planeringen får jag sällan chansen att få komma med några bra förslag eller att få köpa presenterna eller att få slå in dem. Allt detta är saker som jag dessutom är väldigt förtjust i att göra, men p.g.a. min dåliga och långsamma planering så går jag miste om allt medan de fixar och står i. Suck! Som tur är så försöker de inkludera mig så gott det går, men jag kan ändå känna att jag går miste om en bit när jag inte får möjligheten att sitta och fundera ihop vad jag ska köpa till alla. Det är ju faktiskt halva nöjet.

I övrigt ser fram emot helgen som jag ska tillbringa merparten av i Halmstad med gamla återvunna vänner. To be contunied...

En lugn dag

Det är ganska lugnt på jobbet nu, faktiskt. Jag har lite att sitta och pula med, men inget flängande till trettioelva olika möten och det är riktigt skönt. Paradoxen är att jag har lite svårt att motivera mig. Allra helst ska jag ha kalendern fullspckad med aktiviteter för då får jag gjort så mycket mer. Nja, förutom då jag är på heldagsmöten för då känns det som om man inte gjort något vettigt på hela dagen trots att mötet är viktigt.

Hursomhelst känns det som en välbehövlig paus.

I helgen var jag desto mer aktiv. Vi hade gäster på besök i lördags och jag bestämde mig för att slå till med trerätters. För er som inte känner mig så väl så låter detta kanske inte så konstigt, men saken är den att jag mycket sällan ser matlagning som något kul och spännande. Min käre sambo har dessutom gått så långt att han har beskyllt mig för att laga mat helt utan hjärta. (Vad f-n ska man göra när han har en mästerkock till mor?) I lördags kände jag mig emellertid mycket motiverad så jag for iväg och handlade det jag behövde för att göra jordärtskockssoppa med parmachips till förrätt, ryggbiff med rotfrukter i ugn samt chevreröra och balsamvinägersås till huvudrätt och kubansk chokladmousse till efterrätt. Mycket lyckat om jag får säga min mening som trots allt är baserad på mina gästers och min sambos reaktioner. Det var asgott och inte alls speciellt svårt. Kanske, kanske kan jag få för mig att göra detta igen...

Snart helg

Tre saker som visar att du förtjänar en en lång helgs vila:

1. Du försöker låsa upp ytterdörren där hemma utan att inse att det nyckeln till jobbet du använder.

2. Du svarar "Samhällsbyggnad, Mo..." i telefonen där hemma.

3. När du loggar in på datorn skriver du ".se" efter lösenordet

One down, twohundredthousand to go

Efter vad som känns som en ovanligt lång dag på jobb ska jag snart packa ihop mig och bege mig hemåt.

Idag har jag äntligen lyckats få all information till det där företaget som gör en studie för Europeiska kommisionen om europeiska kommuners klimatanpassningsarbete. Det var mycket jobb och en hel del bläddrande i det splitternya engelska lexikon som jag har införskaffat endast för denna typ av uppgifter. Jag är emellertid relativt övertygad om att de fick vad de behövde. Det ska bli hemskt spännande att läsa resultatet sen, men det tar ett tag eftersom rapporten inte beräknas vara färdig förrän i april eller maj.

Projektet med matavfallsinsamling börjar också dra ihop sig. Hela hösten har jag i princip suttit och väntat (nåja, det har krävt en hel del arbete från min sida eftersom jag har skrivit all text) på att vårt informationsmaterial ska bli färdigt så att jag ska kunna börja sprida mitt härliga budskap till några fler. Förhoppningsvis kommer jag lyckas få napp på några restauranger och i något flerbostadshus så att vi kan sätta igång dem precis till årsskiftet när den nya taxan börjar gälla. Jag känner mig faktiskt lite nervös för det krävs att jag måste prata med en massa människor i telefon och det tycker jag egenrligen är riktigt jobbigt. Ja, det var mycket värre förr, men jag är inte helt över det än. Efter detta projektet bör jag dock vara botad för gott!

Nä, nu är det dags att dra på sig den urtjusiga regncapen, stoppa hunden i cykelkorgen och bege sig till Studentstaden. Där väntar filmkväll och Club sandwich. Mys!

Tönder, Danmark

Ville visa några bilder från när jag var i Tönder med KIMO. Tönder ligger på södra Jylland och landskapet är mycket spektakulärt. De har vallat in hela kusten eftersom hela södra Jylland annars skulle vara översvämmat 8 månader om året. Tufft!

Hösten gör sig påmind

Novemberlovsveckan har flutit förbi utan några större ansträngningar och nu närmar sig helgen igen med stormsteg! Skönt! Eftersom det är röd dag imorgon (d.v.s. 5-timmarsdag på jobb idag)har jag dessutom fått tillåtelse att arbeta hemifrån idag vilket är en stor fördel när det tar 2,5 timmar att åka tur och retur till jobbet.

Veckan som gått har som sagt varit ganska lugn. Min okynnesshopping förra fredagen gav mycket goda resultat i form av denna supercoola klänning från Sisters. Nu ska jag bara lyckas hitta ett tillfälle då jag kan bära den, men det lär inte bli något större problem.

I onsdags var gymnasieflickorna och några av pojkarna här hos mig på en regelrätt myskväll. Vi njöt av het Thai-mat, lite snack och senaste avsnittet av GA. Dessutom fick vi den stora äran att träffa det senaste tillskottet i familjen Bjerning. Ursöt!

Här hemma har jag försökt göra lägenheten lite höstmysig. Gardiner och pläd har införskaffats, hyllorna har prytts av allehanda prylar och mer är på gång. Mitt tillfixningsbehov är verkligen på topp just nu, men eftersom jag inte själv anser att jag har någon känsla för inredning så tar allting lite extra tid. Jobbigt, men förhoppningsvis blir det bra i slutändan.

...och snart är det helg

En dags ledighet gjorde susen och de senaste tre dagarna har varit fullpackade av aktiviteter.

På min lediga dag var jag som sagt i Löderups Strandbad och stöttade min mor i renoveringsarbetet av stugan. Jag fick en välbehövlig sovmorgon, en långpromenad i skogen och lite härligt kvällsmys med söta Marre med familj. Precis så som man vill att en ledig tisdag ska vara. Kvällen innan hade vi dessutom hoppning på ridskolan och jag lyckades komma över 90 (!!) cm med en fjording som normalt inte alls brukar hoppa så högt. Det var tufft jobb, men det gick och jag är mycket stolt.

I onsdags vaknade jag pigg kl 05.30 och dagen fortsatte alldeles lysande. Erosionsskadecentrums årliga konferens gick av stapeln och jag fick hoppa in som miniföredragshållare för att informera lite om den miljöorganisation som kommunen nyligen har blivit medlem i. Det gick bra och tack vare en mycket vänlig professor från LTH kom jag till Lund i lagom tid till pizzan som H hade dukat fram. Efter den välsmakande kvällsmaten bar det av till Tea o Alex för lite hemlighetsmakeri ;).

Igår var jag tillbaka vid skrivbordet där jag försökte pricka av några punkter på "to do"-listan. Jag har nog aldrig haft så många bollar i luften samtidigt och nu börjar dödslinjen (tack för ett mycket bra uttryck L) för flera av aktiviteterna att närma sig och snart står det klart för oss om jag är duktig på att jonglera eller ej. Jag känner själv att vissa delar av arbetet blir lidande av allt detta jonglerande, men det ska nog ordna sig. Det är ju så himla kul när det händer en massa grejer och det är jag som håller i trådarna. Overkligt, men kul!

Dagen igår avslutades med en superskön kvällssupé hos Millan med lundaflickorna och vi fick prata av oss och beundra en garderob som inte är av denna värld!

Idag är planen att bocka av ytterligare några grejer på listan för att sen dra ner på stan i eftermiddag för lite okynnesshopping.

Så trött.

Jag känner mig omotiverat trött. En sån där trötthet som känns i hela kroppen och som gör att armar och ben inte riktigt hänger med. Jag hoppas intensivt att tröttheten ska gå över efter lunch för då ska vi ha ett möte om hur vi ska fortsätta arbetet med Kustskyddspolicyn och då måste jag vara alert. Fram tills dess ska jag bara göra grejer som inte kräver någon större tankeverksamhet.

Jag är så tacksam för att jag har valt att ta en ledig dag imorgon. Det verkar som om min kropp behöver det. Det kommer dock inte innebära att jag bara ska slappa hela dagen, utan jag har lovat min kära moder att hjälpa henne i sommarstugan. Vi har nämligen kommit in i målarfasen och det innebär att vi faktiskt börjar kunna se slutet på den ett år långa tunneln. Visst, där är massor kvar att göra, men tre färdiga sovrum innebär att vi kan börja flytta dit grejer! Tjoho!

Varför hata måndagar?

Denna terminen har det skett en del förändringar på ridfronten. Först och främst har jag fått en ny ridlärare eftersom min riktiga har tagit tjänstledigt för att åka till USA. Den nya ridläraren tog genast tillfället i akt och strukturerade om samtliga grupper, så när jag kom till höstens första lektion blev jag informerad om att jag inte längre skulle rida på torsdagar, utan på måndagar istället! Jag blev helt perplex och eftersom jag inte var helt säker på att jag kunde rida på måndagar så hade jag plötsligt två alternativ. Efter lite funderingar bestämde jag mig ändå för att testa en ny dag och resultatet har blivit mycket bra. Det fina är nämligen att i de allra flesta fall så förläggs möten inte på måndagar. Jag vet egentligen inte varför, men det är ju bra just i det här fallet.

Hästen som jag rider heter Galant. Han är en relativt stor fux och han är väldigt välutbildad och känslig för alla hjälper. Jag har velat rida honom sedan lektion ett, men eftersom han är ganska stor och några av tjejerna i den förra gruppen var större än mig, så har jag alltid fått de små hästarna. Nu har jag dock fått chansen och jag älskar det. Första lektionen, när jag fortfarande hade min gamla ridlärare, kändes det lite läskigt att rida Galant eftersom hon har ägt honom, men det blev riktigt bra.

Nu har jag ridit Galant några gånger och jag inbillar mig att jag börjar förstå mig på honom. Jag har fortfarande lite problem med att få honom att gå i form, men jag kämpar så gott det går. Jag ska ärligt säga att jag inte riktigt har förstått hur man gör och det blir inte bättre av att man gör på olika sätt på olika hästar, men det ska nog lösa sig. Nästa vecka är det dags för hoppning och då får vi visa vad vi går för!

Som grädde på moset har min nya, söta svägerska också börjat ta ridlektioner (hon är typ expert och har ridit massor när hon var yngre) så vi har inte bara Skoogapojkar att prata om utan även vår fasination av hästar. En tvillingsjäl!

Höstsymtom

Trots att jag har känt mig lite okry, så hittade vi på en del roligheter i helgen. Det hela började inte så bra eftersom jag stannade hemma från jobbet i fredags. Jag hade jätteont i halsen och det blev inte bättre av att jag attacknös hela tiden. Vi var bortbjudna till familjemiddag hos den senast tillkomna familjemedlemmen V, men dessvärre fick jag stanna hemma och tycka lite synd om mig själv istället. Systra mi hjälpte till genom att genomlida Sex and the city-filmen för tredje gången.

Det visade sig ändå vara en god idé att stanna hemma en dag för jag vaknade mycket piggare på lördagen. H gav sig ut med grabbarna för en fotosession vid Söderåsen, medan jag gjorde mig i ordning för en dag på stan med lundaflickorna. Eftersom ingen av oss direkt hade några ärenden så hamnade vi på ett fik där vi satt i princip hela eftermiddagen. Härligt!

På kvällen gav H och jag oss av till söta herr och fru O där vi avnjöt en mycket ambitiös och god middag. Sen gav vi oss av till Södra lekplatsen där Cirkus Cirkör gjorde sin näst sista föreställning. Det var en helt fantastisk föreställning och jag insåg igen varför jag verkligen älskar cirkus.

I söndags var vi väldigt produktiva och satte upp ett antal hyllor som legat och skräpat i köket ett tag. Planen att ha hyllor ovanför soffan har funnits ett tag och nu äntligen har det blivit verklighet. Sex hyllor tog i princip hela dagen att sätta upp om man räknar med all städning som vi var tvugna till att göra efteråt. När vi ändå var igång passade vi på att sätta upp gardinstänger och inom kort ska förhoppningsvis även gardinerna upp. Resultatet blev mycket bra, men det känns lite märkligt eftersom man har vant sig vid väldigt kala väggar. Fördelen är emellertid att vi kan börja packa upp de lådor som har stått på vinden i snart ett år och det är ju alltid en upplevelse att återupptäcka prylar som man redan äger. Tillpiffningen av lägenheten kommer troligen fortsätta under hösten eftersom vi har börjat fundera över vad vi vill ha på väggarna. Jag ska försöka hålla alla intresserade a jour!

Hem ljuva hem

Har återvänt till verkligheten igen och hoppas få stanna här ett tag. Det är faktiskt inte kul alls att tillbringa alltför lång tid hemmifrån. Jag har ju inte bara en sambo som är extremt efterlängtad, utan även min älskade lilla hund som jag saknar så fort jag lämnar iväg henne. Nu har jag fått tillbaka henne igen från söta föräldrarna som har ställt upp med passning och allt är rätt med världen (trots finanskris).

Min prinsessa

Hotelltankar

Sitter på mitt andra hotellrum på fyra dagar. Hela helgen har jag tillbringat i södra Jylland med en hel drös med härliga "miljösnubbar", nu sitter jag i Västerås och ser fram emot en tvådagars kurs om matavfall. Mycket att göra är det...

European Commission: Study on climate change adaptation

Så har ytterligare en jobbvecka kommit igång på allvar. Som vanligt känner jag mig alltid mest på hugget de första dagarna och en hel del har blivit gjort. Jag håller dessutom på att förbereda mig mentalt på att denna veckan inte tar slut förrän nästa helg eftersom jag ska vara borta på tjänsteresa hela helgen. Jag har små planer på att ta en kompdag på torsdag så att jag kan få lite ledighet, men jag har inte riktigt bestämt mig än.

En av anledningarna till varför jag inte kan ta ledigt är att jag har ett brev som måste besvaras denna veckan. Naturligtvis kan jag göra det hemmifrån, men jag har ju inte tillgång till allt jag behöver för att kunna svara på brevet där. Brevet kommer från Europeiska kommissionen. Ganska coolt tycker jag. De håller på att göra en studie om vilka klimatanpassningsåtgärder som görs i de Europeiska kustområdena och vår kommun har valts ut speciellt. Naturligtvis ska jag ge dem den Policy om integrerad kustzonsförvaltning som jag har arbetat med i två år och som nu (äntligen) har blivit antagen av Kommunfullmäktige, men det krävs lite jobb för att formulera ett bra svar, översätta policyn och fixa fram budgeten för kustskyddsåtgärderna de senaste 10 åren (som dom cokså vill ha). Spännande och roligt arbete, men jag är orolig för att min skolengelska inte riktigt kommer leva upp till den standard som jag skulle önska att den hade.... Jag tror det är läge att införskaffa ett ordentligt lexikon!

Tillklippt

Ja, jag har ju gått och fått en ny frisyr...igen känns det som. Det har blivit lite av en grej sedan jag var hon en frisörska/mycket-god-vän i fem timmar och större delen av familjen inte ens kunde se att jag hade klippt mig. Sedan dess har jag gett mig tusan på att den nya frisyren ska skilja sig något från den tidigare. Nu är jag ju inte direkt någon äventyrare när det gäller mitt hår, men jag tycker att jag i alla fall blir lite vågligare för varje gång, med betoning på lite.

Så här har ni resultatet:

Lite blondering, lugg och flikar denna gången. Kika här nedanför för att få koll på hur det blev vid förra klippningen.

Ok...vi får nog köra på lugg ett tag. Det är ju helt uppenbart. Känns knepigt att lägga två bilder med olika frisyrer bredvid varandra på det här viset, det har jag nog aldrig gjort tidigare. Slutsatserna är två: 1. det verkar som om jag har blivit bättre på att ta bilder på mig själv (det krävdes inte alls så många försök denna gången), 2. den nya frisyren är den bättre frisyren.

Vilken tur för mig!

Uppdatering

Jag är inte flitig med mina inlägg just nu... Det är hemskt mycket att göra på jobb. Det värsta är dock över just nu för stunden, men det har varit hemskt tufft. Det fina är att allt kvällsjobb har lönat sig och resultatet har blivit riktigt bra. Det är bara jobbigt att jag är så otroligt dålig på att planera.

De senaste två veckorna, när sambon har varit i Kina, har jag dock kunnat jobba över med gott samvete. Det kan tyckas att jag klagar över lite, men som kommunalanställd tjänsteman/-kvinna så är det väldigt sällan så att man behöver arbeta några andra tider än någotsånär normala kontorstider. Jag är övertygad om att massor av människor anser att jag har fel, men så är det i alla fallför de flesta på min arbetsplats, men det finns ju alltid undantag som t ex de personer som har jouren på VA-avdelningen m.m.

Hur som helst så fick jag, för ganska länge sedan, ett uppdrag om att hålla en miljöutbildning för personal på Social omsorg. Sedan jag kom tillbaka från semestern har jag funderat över hur jag skulle lägga upp utbildningen och jag har sökt en massa information. Men trots att jag har haft oändlig tid på mig, så fylls ju dagarna ganska snabbt av allt annat man måste göra, så det hela sköts längre och längre fram. Jag var övertygad om att hinna om jag började att göra min "utbildnings-powerpoint" en vecka innan. Åja, det gick ju... Om man räknar med timmarna på fredagskvällen, på söndagen och kvällen innan det var dags. Men kära hjärtenes vad det kan ta tid! Mitt uppe i arbetet fick jag dessutom grym ångest eftersom jag egentligen inte riktigt visste vad uppdragsgivaren var ute efter. En "miljöutbildning" kan ju innehålla så otroligt mycket olika saker och det ska ju inte bli för litet heller. Fyra timmar skulle jag slå ihjäl... Ett tag var jag också helt säker på att vi skulle behöva sluta två timmar innan utsatt tid eftersom jag "inte hade ansträngt mig tillräckligt mycket". Nä, kvällen innan utbildningen var inte en av mitt liva bästa.

Efter att ha sovit på saken anlände jag trots allt till föreläsningssalen i gott mod. Och dra på trissor! Det gick faktiskt jättebra. Ja, jag pratade mig torr i halsen, men "eleverna" var observanta och deltog aktivt i diskussionerna. Mina 5 powerpoint-presentationer (om de stora miljöproblemen) och några välplanerade pauser fyllde de fyra timmarna precis och hela gruppen, inklusive uppdragsgivaren, var mycket nöjd. Det finns naturligtvis utrymme till förbättring (det finns det alltid), men nu har jag i alla fall ett genomarbetat arbetsmaterial som jag vet funkar. Toppen! Nästa steg är att öva upp mina planeringskunskaper...

Ensam - med sällskap

Min älskling är i Kina.

Han är iväg med jobb och har lämnat mig alldeles ensam här hemma. Han har varit borta sedan i måndags morse och än så länge har jag faktiskt klarat mig ganska bra och inte saknat honom alltför mycket. Faktiskt känner jag att jag har lyckats sysselsätta mig så bra så att jag inte kommer hinna få de där alldeles ensamma, lugna hemmakvällarna som man ibland längtar efter. Han kommer ju trots allt tillbaka redan om en vecka och jag har bokat upp mig alla dagar fram tills på onsdagkväll... och då måste jag städa inför hans hemkomst eftersom jag lovade det innan han åkte. Ja, ja. Jag som hade lovat mig själv att hinna med en massa grejer. Det bevisar ju egentligen bara att det inte finns tillräckligt många timmar på dygnet, eller att man tillbringar alldeles för många av dem på jobbet. ;)

Jag får dock vänja mig vid att träffa min vän lite mer sällan ett litet tag framöver. Jag har nämligen en massa uppdrag på jobb som innebär att jag ska ut och resa. Det hela börjar med ett seminarium i Göteborg sista veckan i september. Sen ska jag iväg över den första helgen i oktober till sydvästra Danmark (vid tyska gränsen). Dagen efter att jag kommer hem från Danmark ska jag vidare till Västerås i tre dagar och så kommer det fortsätta under hösten, men inte riktigt lika tajt. Jag har försökt byta bort Västerås, men det verkar inte gå så bra. Om en månad är det alltså fritt fram att kalla mig tågexpert...

Nytt uppdrag

Jag har fått en ny arbetsuppgift... Jag är numera kommunens representant i en stor internationell miljöorganisation. Jag vet ännu inte exakt som kommer krävas av mig, men än så länge har jag varit på möte både i Litauen och i Varberg. Om ett par veckor bär det av till Tönder i Danmark och i december ska jag till Polen. En sak står i alla fall klart. Den nya uppgiften kommer innebära en hel del resor!

Är egentligen inte speciellt road av att resa när jag inte själv få välja resesällskap, men än så länge har det gått bra. Om inte annat ser det väl ganska bra ut att ha denna erfarenheten i CV:t.

Lite kuriosa: En av delegaterna från Shetlandsöarna (ja, det kallas delegater...visst är det coolt) ser exakt ut som Robbie Williams! Jag hoppas kunna visa en bild någon gång, men än så länge får ni lita på mig. Det är kusligt likt...

Semester - vecka tre

För ganska exakt sex veckor sedan vaknade jag, i Lund, till min sista semestervecka. Denna veckan var den av de tre som var mest planerad och förutbestämd. Det var nämligen dags för sommarridläger i dagarna tre. En viss nervositet infann sig redan på måndagsmorgonen, så jag hade även planerat in ett besök på IKEA med modern, storasystern och svägerskan för att avleda mig själv. Som vanligt var det mycket trevligt att få spendera lite pengar tillsammans med utvalda delar av familjen, så det var en bit fram på eftermiddagen när vi styrde kosan hemåt.

Ridlägrets första kväll handlade om sitsträning. Det innebär i stort sett att man sitter på en fullt utrustad häst, men utan stigbyglar, samtidigt som en av de andra deltagarna longerar hästen. Det hela går helt enkelt ut på att försöka hålla balansen i alla olika gångarter samtidigt som hästen går runt, runt, runt...

Min stora oro var att jag skulle drabbas av en enorm träningsverk eftersom det, trots allt, var ett tag sedan jag satt på en häst. Fantastiskt nog så slapp jag det och de två följande kvällarna kunde jag njuta av dressyrträning på en smått galen travare och hoppning med en ny bekantskap som jag inte kan komma ihåg namnet på...

De sista dagarna av semestern försökte jag njuta så mycket som möjligt av ledigheten. Eftersom vädret inte var helt briljant försökte vi sysselsätta oss med renovering av sommarstugan, något som inte var första prioritet under de allra varmaste sommardagarna. Vid det här laget har det lagts ner en hel del jobb i den där stugan och vi är otroligt nöjda över resultatet. Ser verkligen fram emot att få bo där...snart!

Ytterligare några aktiviteter hanns med innan vardagen kom. Vi (jag och mina äldre systrar) träffade två av våra fina nästankusiner och tillbringade en mycket pratglad kväll på Marinan med dem, jag spenderade en mysig shopping/fika-dag i Simrishamn och semesterns andra film, Mamma Mina, avnjöts (ja, jag kunde sett den två gånger på raken=skitbra). Semestern avslutades på topp med en kräftskiva hos goda vännerna L & A som i princip bor granne med oss. Inte dumt att kunna promenera i ca tre minuter till och från festen när man är van vid att det brukar vara mer strul... Tack för det!

Trots att semestern tog slut, slutade emellertid inte sommaraktiviteterna, men det blir ett nytt inlägg...

What not to do...

Jag kom alldeles nyss hem från jobbet och blev överraskad av min sambo när han, glad i hågen, meddelade att han minsann hade satt igång två maskiner tvätt. Plötsligt infann sig en malande oro eftersom jag, efter förra tvättomgången, sparade en av mina finaste koftor eftersom den skulle handtvättas. Sedan i fredags har den legat på tvättkorgen och väntat på att bli tvättad...

Av någon märklig anledning kunde H inte riktigt redogöra för vad exakt han hade stoppat i maskinerna och min kofta syntes inte till någonstans. Det blev till att gå ner i källaren och avbryta tvättprogrammet på BÅDA maskinerna eftersom han uppenbarligen blandar ljusa och mörka färger hej vilt.

Och där...tillsammans med allehanda svarta underkläder, sunkiga träningskläder och, som grädde på moset, ett par gymnastikskor...låg min fina, ljusbeiga kashmerekofta!!! Suck!

Nu ligger koftan, handtvättad och ordentligt avsköljd, i tryggt förvar i torkrummet.

Jag vet inte riktigt hur han kunde vara så välklädd medan han bodde ensam, men i fortsättningen står det i alla fall klart att all tvättning som utförs av käresten min kommer ske under strikt bevakning och rådgivning. Än har jag inte gett upp!

Vecka två av semestern

Efter en lyckad och lååång första semestervecka påbörjades den andra med lite släktmys i Skurup. Min käre sambo har en liten hög med väldigt trevliga fastrar, farbröder, morbröder och kusiner som är förvånansvärt duktiga på att hälsa på hos varandra. Vi hade turen att vara i Skurup samtidigt som en av de trevligaste kusinerna och hennes pojkvän var där. Traditionell Skoogagrillning stod på menyn och kvällen blev väldigt trevlig.

Dagen efter hade jag och H bestämt träff med med svåger och svägerska (på H:s sida). Trots det något för varma vädret drog vi till Tomelilla för att spela "pay and play"-golf. Det var ganska kul, men det gick som väntat inte speciellt bra för mig eftersom jag inte spelar golf. Det hela blev ju inte bättre av att jag tävlade mot de tre mest tävlingsinriktade personer jag känner... Efteråt tog vi igen oss med lunch på Tomelillas hetaste krog och shopping på Bo Ohlsson. Dagen avlutade vi med grillad lax och sparris i Beddinge Strand där min nyvunna svägerska har en ljuvlig liten sommarstuga.

Resten av veckan rann förbi snabbt medan jag låg och latade mig på stranden med olika trevliga sällskap. Vädret var fantastiskt och jag (som är känd för att vara familjens och vänkretsens största badkruka) tog mig både ett och två dopp. Under några dagar tillbringade i princip alla orginalmedlemmar av klanen Ohlsson tiden vid sommarstugan och det var hur mysigt som helst! Att renovera en stuga tillsammans skapar verkligen starka band. Vi var en tätt sammansvetsad familj redan tidigare och nu vågar jag påstå att det är ännu bättre. Det fina är nämligen att vi i de allra flesta fall är rörande överens om hur vi vill ha det i den nya stugan. Jag kan knappt vänta tills den är färdig och vi kan bo där året om, när vi vill!

Semesterns tredje helg innehöll en av sommarens små höjdpunkter, nämligen en av mina bästa vänners möhippa. Ett glatt gäng sprang omkring och tassade kring "offrets" sommartorp medan den blivande bruden lugnt satt och tittade på... Nåja, kidnappningen blev väl kanske inte om vi tänkt, men resten av dagen var väldigt mysig med många skratt och en hel del ny information om människor jag känt i större delen av mitt liv. Det kan ju liva upp vem som helst!

Så var semesterns andra vecka till ända och tack och lov lyckades den där välbehövliga värmen hitta till Sverige. Stay tuned för ... semesterns tredje vecka!!!!

Fortfarande sommar?

Har haft en ganska lugn vecka så här långt och känner mig lite lagom nöjd med livet, så där som man bara gör ibland. :)

Jag tog det stora beslutet att flytta tillbaka till Lund igår. Jag är egentligen inte riktigt redo än, men eftersom sambon längtansfullt bad mig att komma hem så att allt kunde återgå till det normala så kunde jag helt enkelt inte stå emot. Det trista vädret gav mig ytterligare en knuff eftersom det känns extremt vemodigt att bo kvar i sommarstugan när det inte finns en själ kvar i byn.

Om Han hade bett mig flytta tillbaka i måndags så hade jag troligtvis inte varit så villig. Solen sken, massa folk spelade minigolf, vägen hem från bussen kantades av skog och vilda björnbär. Det var till och med så varmt att jag satt ute hela kvällen (med filt naturligtvis) och tittade på film på datorn. Supermysigt! När sommaren visar sig från sin bästa sida känns det oändligt motigt att flytta till en stad som jag just nu bara förknippar med jobb och höst. Om min käre sambo inte hade jobbat i den där stan hade jag tvingat ner honom till stugan så att vi kunde njuta av sensommarkvällarna tillsammans. Drömma kan man ju alltid göra.

Semesterns första vecka

Så var det det här med semestern. Vad har egentligen hänt?

Den första veckan är något otydlig i mitt minne. Inte på grund av något annat än att det var länge sedan och att mycket har gjorts sedan dess. Det som jag bäst kommer ihåg är att den första veckan kändes oändligt lång och det var troligen till viss del tack vare min kompade fredag veckan innan. Den första helgen tillbringade jag som bekant (se tidigare inlägg) i Lund. Bröllopet som vi hade äran att bevista var så där ljuvligt romantiskt, vackert och fint som alla bröllop, jag någonsin varit på, är. Hoppas på att snart få träffa de lyckiga tu för att höra om deras upplevelser i samband med bröllopet.

Tack vare alla aktiviteter under helgen fick semestern en ordentlig rivstart och redan innan den egentliga semestern hade satt igång så hade jag hunnit med en hel del. Den stora aktiviteten (förutom en ständigt pågående renovering) under den första veckan var en liten tur till Köpenhamn med sambon samt två av mina systrar och deras pojkar. Rean i Danmark slår ju, som de flesta vet, Sveriges rea med hästlängder, så trots att det var några dagar innan löning lyckades vi få lite shoppat. Resan gick dock huvudsakligen inte ut på att vi skulle shoppa och dagen var riktigt mysig med trevligt umgänge, god mat och dryck.

Efter en relativt lugn första vecka tog ett fullspäckat veckoslut vid. Det hela började med en lugn dag vid stranden (årets första) i Mossby med megahandduk, tre olika veckotidningar, salta kex (knäckebröd), vatten, choklad och självklart solkräm. Allt som krävs för en toppendag på stranden! Det fina, men något blåsiga vädret fortsatte till lördagen då min kära storasyster och hennes make hade fest för att fira sin ettåriga bröllopsdag. Dagen kantades med olika förberedelser och festen blev riktigt lyckad.

Semesterns första vecka avslutades med ett besök i Trelleborg. En av mina bästa vänner har nyligen köpt ett alldeles nytt hus och det var nödvändigt att alla flickorna från landet, till viss del med familjer, skulle inviga den fantasktiska takterassen. Det blev en mycket trevlig eftermiddag med uppdateringar om allas liv just nu, lite barn- och bröllopsprat och en massa mys. Vi tog oss även tid att promenera de två kilometrarna ner till havet för att ta ett litet eftermiddagsdopp.

Så här i backspegeln var min första semestervecka riktigt bra. Vädret var inte riktigt hundraprocentigt, men det var utmärkt för utflykter och det blev bättre mot slutet av veckan...för att inte tala om vecka två..., men det är en helt annan historia.

Första dagen på resten av ditt liv

Så var man tillbaka på jobb. Första dagen är avverkad och allting känns faktiskt helt ok. Min semester innehöll det mesta av vad man kan önska och det känns som om mina batterier har blivit ordentligt laddade. Förra året hade jag riktig ångest över att gå tillbaka till jobbet efter tre korta veckor, men i år känner jag inte alls på samma sätt. Det kan nog ha att göra med att jag och min käre sambo äntligen har bestämt oss för att göra en resa i februari eller mars nästa år. Den kommer förmodligen ta oss till andra sidan jorden (typ), men inte vara mer än i ett par veckor. Vi vet ännu inte vart det kommer bära av men det är hur som helst något trevligt (soligt och varmt) att se fram emot och därför känns det inte riktigt lika motigt att gå tillbaka till jobb.

När det gäller aktiviteterna under semestern ska jag försöka uppdatera er efterhand. Kort sammanfattat hängde jag större delen av semestern vid sommarstugan. De dagar då solen sken försökte jag tillbringa så mycket tid som möjligt vid stranden eller i en solstol. De dagar då vädret var sämre hittade vi på andra kuligheter eller renoverade sommarstugan. Tack och lov har sommaraktiviteterna inte tagit slut bara för att semestern gjort det och det finns fortfarande en massa roligt att se fram emot. Allt kommer i vanlig ordning redovisas här!

Nu bär det hemåt!

Solen skiner...bakom molnen

Semesterns första dagar har jag tillbringat med att titta på bio med goda vänner, fixa i lägenheten, gå på bröllop, träffa en vän som jag inte sett på ett antal år och bara ta det lugnt och slappa. Knappast kan en helt oplanerad semester börja bättre än så och ända har det bara gått en enda dag på min egentliga semester!

Idag har jag inhandlat ett par väldigt fina ljusstakar, suttit i solen och läst ett par kapitel i boken som just nu följer mig vart jag än går samt hållt sambon sällskap framför tv:n och ett par knepiga avsnitt av Weeds (har inte följt med från början vilket gör det väldigt svårt att hänga med).

Om ca en halvtimme sätter jag mig på bussen till landet och semestern är igång på riktigt! :)

Snart är det dags!

Nu är det ungefär 7,5 timmar kvar tills jag går på semester och till och med vetskapen om detta är en alldeles ljuvlig känsla.

Semestern är ännu så länge ganska oplanerad. Helgerna har varit upptagna sedan länge, men vardagarna tänkte jag ta lite som de kommer. Det finns ingenting jag måste göra eller se och det känns faktiskt väldigt bra. Jag går hårt ut med bio ikväll med både underbara gamla vänner och trevliga nya bekantskaper. Äntligen ska jag få se "Sex and the city". Förra gången jag satt med förväntan i biosalongen var nämligen på premiärdagen för ovan nämnda film. För första gången i mitt liv fick jag beskedet, framfört på ett väldigt otrevligt sätt, att filmen inte kunde visas på grund av tekniska problem. WTF!! Det får ju bara inte lov att hända på premiären av SATC! Uppenbarligen händer det relativt ofta i Ystad. De ska kanske överväga att anställa folk som vet hur man spolar tillbaka en film så att den inte hamnar i en trasselsudd på golvet...

Hur som helst. Allt det där är vatten under bron eftersom vi har planerat in en helkväll på en av Malmös mer funktionsdugliga biosalonger ikväll.

Imorgon ska jag med syrran och fru Singh till Sjöbo markanad och på lördag ska vi på söta M&J:s bröllop. Ska bli väldigt kul!

På jobbet är allt ganska lugnt. Jag har hjälpt en av mina kolleger i fält en del och resten av tiden har jag försökt leta efter fastighetsägare för att räkna lägenheter. Verkligen kul jobb...men det är ett måste för att vi ska veta ungefär i vilken upplaga vi ska trycka broschyrer. Suck, pust och stön...såååååå trist! Det fina är att om några timmar så är allt detta över, i alla fall för tre sköna, lediga veckor.

Väntan...

Just nu känns varenda minut och sekund som en enda lång väntan. På vad vet jag inte. Kanske på semester, eller på riktig sommarvärme, eller kanske på att dagen ska ta slut. Ingenting av det som faktiskt händer nu räknas som något som kan vara det minsta intressant eller läsvärt. Detta är egentligen en helt galen uppfattning. I själva verket händer det eller har hänt en hel del.

I helgen var vi på möte i den lokala Samfällighetsföreningen. Något som jag inte gärna gör om inom snar framtid. Jag kan ärligt säga att det var det konstigaste möte jag någonsin suttit i och det kommer ta alldeles för lång tid att beskriva det här, så ni får helt enkelt tro mig. Själva huvudsyftet med vår närvaro vid mötet var att få en fullmakt från föreningen för att anlägga ett slänskydd för att skydda stugan. Naturligtvis fick vi ett rungande NEJ, vilket var väntat. Arbetet på den fronten fortsätter dock ändå...

Hemma i Lund händer det en del småsaker i lägenheten. Min söta sambo har snickrat och varit flitig. Numera har vi både ny tvbänk och ny Vilmahsäng. Allt i ek, naturligtvis... ;) Nästa steg är hyllor. Jag kan knappt fatta att vi har skjutit upp hyllinköp i ett halvår, men det känns ganska bra att spara uppackningen av de restrerande lådorna. Jag har en känsla av att det kommer kännas (om inte vara) julafton när vi väl gör det.

Jag tillbringade måndagen i Lund denna veckan (jobbade hemifrån, vilken LYX) och jag måste säga att det är alldeles ljuvligt att vara där. För det första är ju staden så mycket varmare än en liten by vid havet, så trots att det inte var så varmt så var det precis lagom i Lund. Dessutom är det så fint och välordnat i vår lägenhet (tack käre sambo för att du försöker lära mig ordning och reda) i förhållande till vår sommarstuga som mer eller mindre är ett enda stort och rörigt kaos. Jag känner mig verkligen lycklig över att ha en lägenhet som jag trivs så bra med. Vår förra lägenhet (som var på 23 m2, för er som inte vet) fick jag ångest av på sommaren. Bakgården, som var ljuvlig på vår och höst, blev som en jätteugn som långsamt kvävde dem som vågade sig dit under sommarmånaderna. Dessutom ligger Lund en bit från svalkande havsvindar och jag har aldrig varit med om en stad som blir så övergiven som Lund blir på sommaren. Alla dessa ångestframkallare verkar numera vara helt bortblåsta och det beror ju till största delen på vår något större lägenhet. Det enda "problemet" är att jag måste vara i stugan eftersom renoveringen är i full gång. Jag får helt enkelt njuta av mina miniLundbesök och veta att jag har en riktigt härlig lägenhet att komma tillbaka till till hösten.

Det som jag har att se fram emot just nu är däremot en myskväll med sköna Erika, en trevlig helg med goda vänner (förhoppningsvis, eftersom det inte är helt bokat än), loppmarknad på landet och Kiviks marknad. Allt detta inom en vecka och sen är det bara tre, eller i bästa fall två dagar kvar till semestern. Det kan jag definitivt stå ut med och plötsligt verkar väntan inte bli så lång.

Semesternedräkning

14 dagar kvar till semestern varav 10 arbetsdagar.

Det är ganska länge, men jag ska hålla ut. Försöker jobba in lite timmar så att jag kan ta kompledigt sista fredagen, men jag vågar inte räkna bort den riktigt än.

Senaste veckan

De två senaste dagarna har jag varit lite svårkontaktad eftersom jag inte har tillbringat arbetstiden på kontoret. Jag har nämligen åkt med i en sopbil. Ja, ni hörde rätt. Igår och i förrgår iklädde jag mig orangeställ och arbetsskor för att hjälpa en av renhållningsarbetarna på hans sophämtningrundor.

Det hela var lite äckligt, men mestadels riktigt kul. Det känns ganska vettigt att ta reda på hur det hela går till. Jag tror att människor i allmänhet slutar ränka på vad som händer med avfallet så fort man släpper ner det i soptunnan. Ni kan inte ana vad vissa stoppar ner i dom där tunnorna. Hela täcken, kablar, presenningar, ett elektriskt element och mycket, mycket annat. Man kan ju förstå att källsorteringen inte är den bästa hos gamla människor, men jag kan inte fatta hur dåliga folk är på att sortera sina sopor! Allt det jag räknade upp här ovanför räknas t ex som grovavfall och ska lämnas på avfallsstationen, inte i sopkärlet. Utöver det tillkommer alla förpackningar av papper, metall och plast som borde källsorteras. Det är ju sorgligt. Allra värst är faktiskt de som endast kommer hit under sommarsäsongen. De följer inte några av de regler som finns för att renhållningsarbetarna ska få en dräglig arbetsmiljö. De som bor året runt är däremot mer tacksamma för alla extrasäckar de får slänga samt de gånger kärlet töms trots att de har glömt att ställa ut det. På flera ställen uttryckte de sin tacksamhet genom att ge oss grejer som öl och jordgubbar, inte dumt alls faktiskt. Hur som helst blir man som framtida avfallsabonnemangsinnehavare bra mycket mer medveten om vad man bör tänka på för att underlätta för sophämtaren.

Jag har för övrigt tagit det stora steget och flyttat från vår lägenhet i stan. Nu får det vara nog, det är dags att börja fira sommar! I måndags fick en stor väska, innehållande i princip hela min garderob, följa med till jobbet och sedan vidare till sommarstugan. På söndagskvällen innan flyttlasset gick var jag riktigt deprimerad och hade ingen som helst lust att flytta från stan. Jag gick småsnyftandes omkring och packade ihop det som kändes som hela mitt liv. Detta anser jag, så här i efterhand, som väldigt positivt eftersom jag alla övriga somrar nästan har kollapsat av längtan att komma från satn. Nu vill jag bara stanna hos min kärlek i vår lägenhet som bara blir finare och finare (senste tillskottet är en tv-bänk i samma stil som skrivbordet). När jag slutligen landade i Löderups Strandbad sköljde dock sommarkänslorna över mig och det var omöjligt att motstå tystnaden, doften från havet och de sköna dofterna av kaprifol och grillmat. Mmmm....sommar!

När det gäller renoveringen av stugan så går det framåt. Vi ömsom river, ömsom bygger upp och kanske blir det så småningom något som kan liknas vid en sommarstuga. Just nu ser det emellertid mest ut som en ganska stor sandlåda. Planerna för hur stugan ska inredas och vad vi ska ha för sängkläder och porslin är däremot i full gång. ;) Faktiskt har vi tänkt oss bli så gröna som vi bara kan. Det innebär naturligtvis att vi, bland annat, ska källsortera våra sopor. Under ganska lång tid har jag gått och funderat på vad för slags lösning som skulle kunna fungera och plötsligt, i förra veckan, fick jag ett samtal.

Det var en säljare som ringde. Finfint, jag kommer och tittar på dina prylar, kan ju vara intressant...blablabla. Jo, det var minst sagt intressant. Det visade sig att säljaren är en man som jag träffade som yngre i Löderups Stranbad. Han hade båt, så killarna, som mina polare var kära i, åkte bl a vattenskidor med honom. Av den anledningen brukade han komma ner och snacka med oss när vi satt på bryggan under de fina tonårssomrarna. Vi brukade tycka att han var lite slemmig, men ganska harmlös. När jag så mötte säljaren som skulle visa mig finfina system för källsortering så insåg jag ju direkt vem det var och han blev så glad över att vi hade träffats tidigare så han lovade att ge mig fina lådor som är speciellt avsedda för källsortering. Sweet! Problem solved!

Zandra och Sanna

Tänker på er...

Suck

Jag kan inte fatta att det är 18 arbetsdagar kvar till semestern, nästan fyra hela veckor! Jag vill bara att den ska börja nu! Det är ju redan slutet av juni och det känns som om hela sommaren kommer gå innan det blir dags för mig att kunna njuta av den på allvar. Det trista vädret gör ju inte direkt saken bättre.

Jag måste nog utnyttja kvällarna lite bättre. Hade tänkt flytta till sommarstugan till helgen eller i nästa vecka. Då kan jag tillbringa vardagarna där så att pendlingstiden blir kortare och jag kan få lite sommarkänsla. Helgerna hade jag tänkt förlägga i stan, men det beror naturligtvis på vädret. Den stora nackdelen är att min kärlek inte är så förtjust i att tillbringa alltför lång tid i sommarstugan. Han är nämligen pälsdjursallergiker och då är det inte helt lätt att bo på liten yta med 3-6 hundar samt 2 katter. Jag hoppas trots allt att han kan tänka sig att tillbringa ett par lata dagar i solen (om vädret tillåter) vid stugan med mig.

Dagen innan midsommarafton

Den senaste tiden har varit riktigt stressig. Nåja, egentligen inte stressig, men allt har gått i ett hela tiden och jag har inte riktigt haft tid att sitta ner och reflektera över vad som pågår och vad jag egentligen håller på med.

I två veckor i sträck har jag tillbringar större delen av tiden på jobbet i olika möten. Å ena sidan är det väldigt kul att sitta i möte, men det finns en nackdel och det är att man inte får något gjort i egentlig mening. Allt som hopar sig på skrivbordet ligger snällt och väntar tills man har slösat bort en massa tid på att sitta i möten. Det som har gjort det hela lite besvärligare är att de flesta mötena har varit i den västra delen av Skåne. Det innebär att jag inte åker till jobb innan eller efter mötena (lite iofs beroende på hur långt mötet är, men vanligtvis varar de en hel förmiddag eller eftermiddag). Skulle jag behöva ta mig fram och tillbaka till kontoret så skulle det vara en enorm förlust av tid och min fina chef har accepterat att jag jobbar hemifrån ibland. Tyvärr kan jag inte göra riktigt samma saker hemma som jag gör på jobb. Hemma saknar jag t ex vissa vitala program. Många gånger är det också omöjligt att släpa hem allt det material som krävs för vissa grejer. Därför blir det mest inläsning, brevskrivande eller något enstaka brådskande telefonsamtal som betas av. Förutom telefonsamtalen är detta uppgifter som normalt inte är så högprioriterade vilket innebär att den omtalade högen på skrivbordet inte direkt minskar i storlek. När man arbetar hemifrån finns det ju dessutom så mycket annat man förväntas göra...ja, eftersom man ändå är hemma, liksom... Diska, kanske passa på att tvätta, gå ut med hunden, bädda sängen och absolut inte stöka till det för mycket. Min underbare sambo vill helst inte att det ska se ut som man har tillbringat halva dagen i lägenheten och det är inte alltid så lätt.

Ovanpå allt detta börjar min kropp gå in i semester-"mode" eller så ger den bara utlopp för min stress på en smärtsamt fysiskt sätt. Jag som väldigt sällan har huvudvärk eller magkatarr börjar känna av de tråkiga symtomen. Nu tycker jag själv att det börjar låta som om jag är lite klen, men det är ju inte bara jobbet. Varje helg förväntas jag dyka upp vid sommarstugan för att hjälpa till med renoveringen. Det är ju naturligtvis väldigt roligt att få följa förändringarna från vecka till vecka, men det skulle sitta fint med en helg av mycket "ingenting".

Nästa vecka har jag nästan inga möten alls och de jag har är förlagda på arbetsorten. Jag har bestämt mig för att sitta på kontoret och arbeta till högarna som tynger ner skrivbordet är borta. Det kommer inte bli kul, men i allra bästa fall kommer det innebära att jag kan "flyta" lite de sista veckorna innan semestern. I juli flyttar jag till stugan också och då hoppas jag att jag kan känna in sommaren, renovera på kvällarna och umgås med kärleken på helgerna. Jag hoppas verkligen min plan håller, men det får tiden utvisa.

Klassfest

Igår firade NV3e att det var 10 år sedan vi tog studenten. Det gjorde vi storstilat med italiensk buffé, frågelekar, gott vin och flerbensmaraton.

Jag och söta Maria har planerat festen i ca två månader och nu, med facit i hand, så blev det riktigt lyckat! Jag känner iofs att jag inte alls hann prata med alla så mycket som jag ville och att jag snart, SNART vill ha en fest till. Det är väl ett ganska bra betyg. Hoppas alla andra också tyckte det var ok, men det verkade i alla fall som det.

En sak var vi i alla fall rörande överens om. Vi skulle inte vänta tio år till nästa fest!

Fredagen den 13:de - Turdagen?

Oj, oj, oj. Lång tid har gått och bloggen har dessvärre blivit lidande. Jag ska försöka skärpa till mig, men jag antar att även en liten kommun känner av ökad arbetsbörda innan semestrarna.

Den senaste veckan har jag hunnit med en MASSA grejer: nyfrisering, terminens sista ridlektion, regelrätt sommarmys i Löderups Strandbad, födelsedagsfirande med familjen i extremhetta, jobb på lokal i princip hela veckan, klassfestplanering, Sverigematch, ledig onsdag med Millamys och sommarfest med jobb. Shit pommes frites! Ovanpå allt detta har jag dessutom haft en mycket märklig dag idag, fredagen den 13:de...

Det hela började 07.00 när min kära moder ifrågasatte varför jag inte var vaken eftersom bussen skulle gå om 10 min! Ibland HATAR jag (milt uttryckt) min mobiltelefon som är väldigt godtycklig i sin funktion och ibland väljer att inte göra ett ljud ifrån sig när den borde göra det. Jag hade varit väldigt noggrann kvällen innan och satt klockan till 05.30 så att jag skulle komma iväg till jobbet i god tid för att förbereda ett möte som jag skulle ha kl 09.00. Hur som helst så fick jag acceptera faktum och snällt göra mig iordning och vänta på nästa buss. Innan jag hann hemifrån ringde förvaltningschefen. "Ring mig när du är på bussen..." Ok, vad hade jag nu gjort?? Kära modern skjutsade mig till bussen och plötsligt slog det mig att mitt busskort var utgånget och alla pengar slut. Hur klantig får man lov att vara, egentligen? Tack och lov hittade vi, efter lite letande, 37 kr i bilen och det räckte! Biljetten kostar 33...

På bussen ringde jag först till kontoret för att ordna skjuts från stationen. Snälla kollegor ställde upp och lovade att hämta mig så att jag skulle komma i tid till mötet. Sen fick jag slutligen tag i förvaltningschefen igen (hon är en upptagen kvinna) och hon meddelade glatt att hon och kommunchefen ville skicka mig som kommunens representant till Litauen på ett möte nästa vecka (hjälp)! Snabba ryck här. Jag sa att det lät trevligt, att jag ville läsa på lite och att jag skulle höra av mig igen. Mitt i 9-mötet ringer chefen igen och meddelar att mötet i Litauen har flyttats till augusti och då ska jag med! OK! En sten föll från bröstet och helt plötsligt blev allt lättare. Jag slipper kasta iväg mig till ett möte om ett projekt som jag knappt vet vad det handlar om. Nu hinner jag istället förbereda mig och läsa på och det gillar jag!

Vilken dag. Den började som en katastrof, men efter positiva besked har den flutit på väldigt bra. Jag har haft ett möte med pressen också och det gick långt över förväntan. För en gångs skull kunde jag vara saklig och framföra mitt budskap på ett väldigt (tycker jag själv) övertygande sätt. Vi får väl se om jag lyckades övertyda den något skeptiska reportern i morgondagens tidning...

Fin torsdag

Jag har ju hunnit fira födelsedag och trots att det var en extremt stressig dag så var den, som vanligt, ljuvlig.

Dagen startade med frukost och sång (!) i sängen. H hade verkligen ansträngt sig och tänt ljus och skivat frukt i filen med flingor. Så gulligt! Så bar det iväg till jobbet där jag hade bjudit in hela ungdomsgänget till lunch. Det krävdes en del förberedelser, men det verkar som om lunchen blev riktigt uppskattad och det finns planer på att genomföra det hela igen. Efter lunchen bjöd jag på chokladmousse deluxe som gick hem hos de allra flesta. Under eftermiddagen fick jag hjälp av en kollega att rigga utställningen i Bolllen. Fram och tillbaka körde vi och släpade på lådor med broschyrer, bord och skärmar. Till eftermiddagskaffet bjöd jag kollegorna på dagens andra efterrätt: kladdkaka med limefärskost. Mmmm!

Eftersom det var en torsdag skulle jag naturligtvis till Löderup för min ridlektion. Ingen var hemma när jag kom från jobbet så efter ett snabbt samtal fick jag reda på att jag skulle göra middag så att jag och mina föräldrar skulle kunna äta gemensamt innan ridlektionen. Något försenade dyker mina kära föräldrar upp för att äta middag. Med sig har de...H med en megapresent!! En fantastisk överraskning. Han kom...hela vägen till Löderup... trots att han skulle jobba dagen efter och trots att han hade en inlämningsuppgift till skolan. Tänk att man kan bli så glad över att se någon som man bor med och som man har tillbringat de senaste 12,5 åren med... Kärleken! Fin present hade han med också! För dom som inte känner min kärlek så lägger han vanligtvis inte speciellt mycket tid på att köpa presenter eller slå in dem. Det är inte så att jag går omkring presentlös, tvärtom! Men det är inte så noga vilken dag det blir och han har haft väldigt mycket i skolan så denna gången trodde jag definitivt inte han hade tagit sig tid att fixa en present till själva födelsedagen. Men det hade han... Lyckan var total!

Väskan till vänster (under rubriken "grejer jag vill ha") är nu min. :D

Helt lyckorusig for jag iväg på ridlektion och fick en häst jag bara har ridit en gång tidigare. En söt liten arabblandning som var alldeles ljuvlig och lydde min minsta vink. Som jag säkert har skrivit tidigare så är det väldigt bra för mig, som egentligen inte kan rida, att ha en häst som är väldigt känslig för hjälperna. Om jag gör rätt får jag genast respons från hästen och då är det mycket lättare att lära sig. En hellyckad ridlektion och det känns hopplöst att det bara är en lektion kvar nu är man börjar komma in i det igen. Förhoppningsvis kan jag ta ett par lektioner i sommar också.

När jag kom hem var det dags för dagens tredje efterrätt: resterna från eftermiddagens kladdkaka och mys med sambon i soffan. En riktigt lyckad födelsedag helt enkelt!

Flopp, flopp, flopp

Så har helgen med BoDagarna passerat och jag måste dessvärre säga att det var lite av en katastrof. Det hela började i fredags kl 12 och de flesta av oss misstänkte att det inte skulle komma så mycket folk första dagen eftersom det var en vanlig arbetsdag. En del folk dök upp till invigningen och till en föreläsning som hölls lite senare på eftermiddagen, men annars var det inte direkt rusning. Vis av arbetet i Sandhammarkiosken insåg jag ganska snabbt att det var en dålig idé att hålla utställningen öppen till 18 (när det är fint väder är det grillkväll på fredagar i 90 % av alla hem). De fick till och med ställa in en föreläsning som skulle hållas kl 17 eftersom det bara fanns utställare på plats. Ovanpå allt detta fick "utställningsgeneralen" reda på att kulturskolan blev tvugna att ställa in alla sina framträdande under helgen på grund av sjukdom. Ingen bra start alltså...

På lördagen kom det trots allt lite folk. Det var ju långlördag, även om jag tror att stranden lockade de flesta. Jag hade hjälp av en kock från en av skolrestaurangerna som har startat med matavfallsinsamlingen. En riktigt trevlig tjej och när det inte var så mycket folk så roade vi varandra istället. En stor fördel var att vi bjöd på frukt istället för godis som alla andra. Bara det lockade en massa folk till vårt bord. En annan fördel var att vi inte sålde något och då flyr inte folk på samma vis. Detta innebar att vi hade en jämn tillströmning av folk och vi hade gott om tid att prata med varje sällskap. Det var dessutom en hel del av de andra utställarna som kom fram och frågade grejer och var intresserade av projektet. När utställningen var över för dagen stack jag till Löderup för att gå på oxfiléfrossa med familjen. Ett väldigt bra slut på en seg dag.

Om det var lite folk på fredagen så var det ännu värre på söndagen. Min kollega kom strax efter öppningsdags och skulle hjälpa mig fram till lunch. Jag tror helt ärligt att det inte kom en enda människa under tiden hon var där. För att bidra med något stack hon iväg och handlade mer frukt till mig, vilket var väldigt bra. Framåt eftermiddagen började fler och fler av utställarna ge upp och packa ihop. De flesta stod trots allt ut, minglade hos varandra och satt ute i solen. Jag tror jag tar i om jag säger att vi hade 50 besökare under eftermiddagen...

Det finns mycket som kommer göras annorlunda till nästa BoDagar i Ystad. Förr har det varit extremt stort intresse och därför valde man att byta lokal till detta året. Nu, med facit i hand, vet vi att det var ett mycket dåligt beslut. Samtidigt hade en massa andra jippon planerats in (Frida från melodifestivalen, Wallanderturer, guidade turer) på andra ställen i stan vilket ledde till att dom som faktiskt hade tagit sig ut på stan tillbringade tiden långt ifrån Bollen och Fritidsparken.

Även om det var ganska trist att stå innomhus hela helgen så har jag lyckats spara in en hel del komptid som jag kan plocka ut vid något lämpligt tillfälle. Vad är det man brukar säga? Inget ont som inte har något gott med sig.

För gammal?

Jag undrar om det är fler som känner som jag? Är det normalt att, vid 28-års ålder, längta som en galning till sin egen födelsedag och vältra sig i gratulationer? Jag älskar att fylla år! So what om jag blir ett år äldre, det är ju bara så kul att få bjuda hem folk och fixa och trixa. Presenterna är ju inte direkt något minus heller. ;) Det är kanske lite märkligt att jag är så överförtjust i min fördelsedag för den har trots allt aldrig varit bara min. Jag är nämligen en tvilling född i tvillingarnas tecken. Det innebär att jag delar födelsedagen med min tvillingsyster och vi har alltid firat tillsammans. Kanske inte så konstigt eftersom huvuddelen av våra vänner och naturligtvis släkten är gemensam.

I år firar jag min födelsedag fyra gånger (minst!). Den första festen har vi redan haft. Det var för ett par helger sedan med (nästan) alla flickorna från landet. Nästa fest är imorgon (D-day) på jobbet. Hela ungdomsgänget ska komma till min arbetsplats och käka lunch och jag ska bjuda på födelsedagsefterrätt till alla kollegerna. Den tredje festen är med familjen om ett par helger och den sista och fjärde kommer bli en brunch eller liknande med lundagänget. Förhoppningsvis blir det lite extrafirande där emellan. Kan det bli bättre??

Tyvärr blir det inte mycket firande denna helgen eftersom jag ska jobba på BoDagarna i Ystad. Det är iofs ganska roligt att vara med på utställning och naturligtvis tjänar jag in några timmar som jag kan ta ledigt sen. Hoppas bara att vädret inte är alltför fint för då lär det nog inte vara så värst mycket folk i stan. Så om du har vägarna förbi Ystad, så titta in på "Bollen" där utställningen är!

Kontroll på läget?

Det är mycket på gång just nu, men jag känner mig relativt lugn och det känns som om jag har läget under kontroll. För en gångs skull har jag varit ute i god tid och styrt upp saker och ting.

Imorgon kommer besöket från Indonesien och trots att jag fortfarande känner mig något stressad över mitt framförande på engelska så ligger powerpointen, sedan flera dagar, färdigt på min minnespinne. Jag har dessutom lyckats få hjälp med översättningen av den "Policy för förvaltning och skydd av kusten" som jag har skrivit. Det är faktiskt riktigt kul att läsa den på engelska. På något sätt känns det mer på riktigt när det är på engelska. Nu är det inte bara något jag har skrivit, utan ett viktigt dokument som vi visar för långväga gäster. Låt oss nu bara hoppas att Kommunfullmäktige beslutar sig för att anta policyn och inte helt förkastar den...

Nästa vecka ska jag jobba från måndag till söndag. Vi ska ha BoDagar i Ystad fredag-söndag (ja, hela sydöstra Skåne, faktiskt) och jag ska (stolt?) representera avfallsenheten på kommunen och presentera mitt projekt. Jag har lyckats engagera en av tjejerna som är chef i en av skolrestaurangerna och vi ska svara på frågor, visa hur utsortering av matavfall går till, bjuda på frukt och ha skoj. Förhoppningsvis kommer det mycket folk! Fortfarande är det en del detaljer kvar som ska ordnas, men annars är det mesta redan fixat och klart inför torsdag när vi ska rigga utställningen. Helt säkert kommer jag komma på en massa grejer som måste ordnas nästa vecka, men just nu är läget under kontroll.

Tjoho!

Medan jag satt och slösurfade gick jag av en ren slump in på en webbsida som drivs av en väldigt engagerad grupp i Löderups strandbad. Man kan ju inte annat än att bli lite glad när man blir citerad och omskriven för sitt arbete. För er som var nyfikna på den insändare jag skrev för ett tag sedan så har ni hela innehållet på länken ovan.

Fasans fasa

Jag sitter just nu och läser litteratur om kustzonsförvaltning på engelska eftersom vi ska ha besök från Indonesien och jag nödvändigtvis måste hålla ett föredrag. Why God, why?

Jag förstår varenda ord jag läser, men när jag sen ska prata och dessutom försöka låta intelligent, så går det käpp rätt åt skogen. Alla smarta ord och formuleringar rasar ur huvudet på mig och jag står som en knäppgök som snubblar på tungan och försöker använda, det mindre belevade, kroppsspråket för att uttrycka ord som förvaltning och kustskyddsstategier. Att tala inför folk brukar vanligtvis inte vara några problem för mig. Undantagen är om folket är utländska eller och de är yngre än 22...

Suck.

Vi kan ju hoppas på att detta bara är ett "worst case scenario" men det lär vi får reda på nästa vecka.

Det hände något med vädret...

Foto: www.fotoakuten.se

Sköna maj välkommen

Jag är medveten om att bloggen inte har kommit i första hand den senaste tiden, men frånvaron har varit befogad.

Efter mitt senaste inlägg har jag hunnit tillbringa en halv vecka på Öland, en halv vecka i Göteborg och en helg i Löderups strandbad. Däremellan har jag haft en massa jobb. Här kommer uppdateringen:

Valborgshelgen firades, för ovanlighetens skull, långt från Lund. De senaste sju (!) åren har vi (H, jag och våra vänner från Småland m.m, m.fl) firat väldigt studentikost med brunch i Stadsparken, champgnegalopp och grillning. Förra året började det kännas gammalt...riktigt gammalt. Därför beslutade vi oss för att tillbringa helgen på Öland i en mysig stuga "ägd" av P:s gode fader. Stugan är helt ljuvlig med utedass, utedusch och endast kallvatten inomhus. Trots att vädret var lite trist med moln och regn gjorde vi det bästa av saken och gick vi långa promenader, grillade, gick på stan i Borgholm och spelade spel. Nästan tre ljuvliga dagar tillbringade vi på Ön och på lördagen begav vi oss hemåt igen.

När vi återvände till Lund insåg vi ganska snabbt att vi hade åkt ifrån det vackra vädret. För att gottgöra detta bestämde vi oss för att gå en provrunda på den fina frisbeegolfbanan som ligger ett stenkast från vårt hem. Söndagseftermiddagen avnjöts alltså i solen (med hotande regnmoln som aldrig blev mer än hotande) med fysisk aktivitet och korvgrillning.

Rent arbetsmässigt var förra veckan lite haltande, men den var mycket innehållsrik. Det enda som saknades var min käre sambo som jag inte såg mycket av. Jag började arbetsveckan med ett studiebesök som gick ut på att vistas så mycket så möjligt i solen, fika och därimellan klämma in några besök på avfallskvarnanläggningar. I tisdagseftermiddag bar det iväg på kurs i Göteborg tillsammans med två av mina arbetskamrater. Kursen handlade om insamling av matavfall och det stora syftet var att utbyta erfarenheter. Kursen var väldigt intressant och vi lärde oss massor. Vi kom hem igen på torsdagskvällen och det var bara och packa om väskan inför helgen som skulle tillbringas i Löderups strandbad.

I strålande solsken och underbar värme har vi fixat och trixat nere vid vår fina sommarstuga hela helgen. Jag avslutade veckan med att inhandla en välbehövd bikini och lyckades till och med få härliga solmärken på ryggen efter att ha legat på knä och slipat utemöbler i försommarvärmen. Min kära tvillingsyster bestämde sig för att ta en tur igår, vilket resulterade i att jag fick skjuts hela vägen hem och slapp ta bussen. Söta syster!

Nu är det ny vecka och nya friska tag på bloggen. Håll utkik efter bilder!

Förbjudet för hundar

På flera ställen har det, den senaste tiden, dykt upp artiklar och debattinlägg om förbud mot hundar på än det ena och än det andra stället. Som hundägare ser jag det som en väldigt tråkig utveckling där allt fler av städerna ska hållas så fria som möjligt från allt som ens är i närheten av något naturligt.

Det vanligaste argumentet för att förbjuda hundar i parker är att barnen som vistas i parken inte ska behöva krypa omkring i hundarnas "föroreningar". Men allvarligt talat... Naturligtvis ska man som hundägare hålla sin hund kopplad och plocka upp det som går, men som jag har förstått så är det inte bara nr 2 som stör de som protesterar mest. My Gillberg (mp) som är hundägare och tillika stadsdelspolitiker har reagerat på att ”hundägarna har annekterat Folkets park som hundrastplats”. I sydsvenskan säger hon: "Jag tycker att det bra om det finns en hundfri zon. Det är lite jobbigt med allt hundpiss och hundbajs i parken. Man måste kunna släppa ner barnen för att krypa i gräset"

Om vi då bestämmer oss för att förbjuda hundar på vissa ställen, vad ska vi då göra åt folk med lite för mycket alkohol i kroppen som springer omkring och kissar, eller ännu bättre, spyr åt höger och vänster i dessa parker? Vad ska vi göra åt allt det fågelträck som är relativt omöjligt att undvika när man är ute i städernas parker? Har ni tänkt på hur mycket kaninlortar som finns överallt? Och vi ska inte ens börja tänka på hur många olika bakterier som finns i jorden under våra fötter. Detta är bara ett fåtal av alla de "risker" som möter oss när vi vistas i parkerna. Min poäng är alltså: Var går gränsen? Hur många av dessa, mer eller mindre, naturliga inslag ska vi förbjuda innan alla är nöjda? Inget, är mitt svar.

Allt detta innebär naturligtvis inte att man ska vara rädd för att låta sina barn att krypa omkring på offentliga gräsmattor. Jag tror nämligen att barn (och människor i allmänhet) mår bra av att utsättas för "skit" i rimliga mängder. Jag tror inte att det är av att krypa omkring på gräset som barn blir sjuka, utan i umgänget med andra människor. Jag tror också att det i en sund uppfostran ingår vett och etikett i umgänget med djur, både tama och vilda. Om man i tidig ålder lär sig förstå hundens språk så är riskerna avsevärt mindre att missförståd och ev. incidenter med hund inträffar senare i livet.

Det handlar ju till syvende och sist om ett givande och ett tagande och jag är övertygad om att om alla hundägare hade skött sig så hade inte ens diskossionen förekommit.

Det sista som lämnar människan...

...är halsduken. Ett tydligt tecken på att inte bara våren, utan även värmen, är på väg.

Trots att det känns som om vintern aldrig ska ta slut och att kylan går långt in i märgen så händer det plötsligt. Mössan läggs av först. Sedan är det vantarnas tur. De ligger iofs kvar i väskan för eventuellt kylslagna cykelturer på morgonen, men sannolikheten för att de kommer att användas minskar för varje dag som går.

Kvar är halsduken. I och för sig har den bruna yllevarianten bytts ut till en vit grovstickad i bomull eller en vårig schal, men den känns fortfarande alldeles nödvändig. Det stora steget, att lämna halsduken hemma, kommer nog inte tas än på ett tag. Säkerheten och värmen som en halsduk trots allt ger är för bra för att ge upp i april. Riskerna är för stora för tänk om man skulle frysa. Huaveda! Nä, halsduken får hänga med ett tag till. Om jag känner mig själv rätt kommer jag nog lägga av jackan innan....

Vårens dilemma

Jag finner det svårt att klä på mig nu för tiden. Detta är nämligen precis den tiden på året då man väldigt gärna vill ta på sig nya, frächa vårjackan, men eftersom det ser ut som att det kan ha varit frost under natten så slutar det med att man tar på sig vinterjackan... eller i alla fall höstjackan.

Jag inbillar mig dessutom att hela situationen är värre för mig eftersom jag gärna vill använda min vårjacka samtidigt som jag måste tänka på att vara så ledigt klädd så att jag utan problem ska kunna sitta minst en timme på bussen. Ovanpå det måste jag vara tillräckligt varmt klädd för att kunna kliva på cykeln och cykla den sista biten till jobbet.

Till historien hör att jag verkligen hatar att frysa. Jag brukar inte ha några som helst problem med att vara för varm, men att frysa är det värsta jag vet. På grund av mina klädproblem har jag utvecklat ett avancerat system av lager på lager. Jag har utvecklat systemet sedan ungefär 14-15 årsåldern då jag inte var speciellt intresserad av jackor överhuvudtaget (bristen på tonårsrevolt kan har gjort att jag revolterade mot ytterplagg i allmänhet, men det är en helt annan historia). Dessutom är min väska nästan alltid fullpackad med regnkläder av allehanda slag för de dagar då det fasansfulla regnet faller. Om det inte är ett helt regnställ så är det min oerhört fasionabla (not) regncape duluxe eller ett paraply. Man kan aldrig vara tillräckligt förberedd!

Resultatet av allt detta är att jag har en garderob som är lite lagom full av underbara kläder som inte alltid kommer till sin rätt eftersom jag hellre klär mig praktiskt än opraktiskt... Egentligen är det mest skorna som blir lidande eftersom jag har ett överflöd av pumps och pumps är inte det självklara valet att ha på sig när man arbetar med det jag arbetar med. Suck...Detta är förmodligen ett av tidernas dummaste i-landsproblem och jag ska genast ta tag i mig själv och göra något nyttigt istället för att sitta här och tycka synd om mina kläder.

Ha en bra helg!

Bensinskatten - ett nödvändigt ont!

Jag har fått ett mail vid ett antal gånger som uppmanar folk att skriva på en lista för att protestera mot de höga bensinskatterna. Detta inlägg är absolut inget påhopp mot de underbara människor som skickade listan till mig så tolka det inte så. Det som får mig att fundera är hur man i dagens samhälle kan vara villig att protestera mot ett av de starkaste styrmedlen vi har gentemot fossila bränslen. Vi matas ständigt med information om hur illa ställt det är med våra koldioxidutsläpp. Ska vi då verkligen gynna den industri som är den största boven? För det är ju så det blir i förlängningen. Höga bensinpriser leder (förhoppningsvis) till att färre människor köper bensin och då måste man i oljeindustrin och transportsektorn börja fundera på vad man kan göra annorlunda. Naturligtvis drabbar det oss som privatpersoner i det första ledet, men tanken bakom är ganska god.

Jag är definitivt inget helgon när det gäller bilkörning. Visst, jag pendlar med buss till jobb, men jag älskar att köra bil. För inte så länge sedan var jag dessutom väldigt nära att köpa en egen (bensin)bil. Enda anledningen till varför jag står ut med mig själv när jag kör omkring och släpper ut avgaser av allehanda slag är att jag vet att jag betalar miljöskatt för det onda jag gör. Jag betalar med glädje mer för mitt fossila bränsle om det kan bidra till att öka miljöbilspremien eller sänka skatten på miljövänliga drivmedel. Frågan är då: Är jag knäpp som vill göra det jag kan för miljön? Jag har, i detta skede av mitt liv, inga möjligheter att köpa en miljöbil. Jag kan lova er att drömmen om en alldeles egen biogasbil finns, men det ligger nog en bit in i framtiden. Tråkigt nog känner jag mig ganska ensam med min inställning att "rädda världen". Det jag märker är att i vår åldersgrupp är man antingen helt ointresserad eller en miljönörd. Själv anser jag mig vara lite av en kombination, men de flesta ser mig nog som en nörd... Egentligen är jag inte alls så duktig som många tror. Jag jobbar med miljöfrågor dagarna i ända, men det innebär inte att jag applicerar det fullt ut i mitt privatliv. Jag försöker, som de flesta andra, att duktigt sortera mina sopor och använda tygkasse/återanvända plastkassen istället för att köpa nya plastpåsar varje gång jag handlar, men jag tror att vi måste börja tänka lite vidare än så. Varje dag när jag står och väntar på bussen räknar jag de bilar som kör ut från Lund och kollar i hur många av bilarna som det finns passagerare. Det brukar bli i omkring 2 % av bilarna. Det är ju skrämmande! Det är ju så typiskt det svenska samhället att inte samåka för då blir man ju plötsligt beroende av någon och man kan inte flexa hur som helst. Allvarligt talat kan jag lätt räkna upp 5 personer som åker samma buss som jag alla dagar i veckan. Så mycket flexar vi...

Blähä

Ahhhgrrhh! Frustrationen är total när man har drivit ett projekt under ett antal månader och folk plötsligt börjar inse att det kan bli problem... Duh! Jag vet inte hur många gånger jag har försökt kommunicera vad mitt projekt innebär, men det slår ändå aldrig fel. Det är inte förrän allting sätter igång som man kläcker ur sig att det kan bli problem än här och än där. WTF. Är det bara jag här som tycker det är lättare att behandla problemen innan de dyker upp? Det är så typiskt denna ljuvliga byråkrati som jag, iofs stolt, är en del av. Jag är mest frustrerad på mig själv som inte kunde förutse detta. De problem som har uppstått är tack och lov inte början på någon undergång, men det känns ändå inte så kul att folk inte har tänkt på detta innan. Jag önskar jag kunde ha upptäkt det själv, men i det här fallet har jag ingen som helst koll på det datorsystem som används och då är det väldigt svårt att förutse problemen. Damn it! Jag ska nog ta och lära mig det där systemet ändå!

Stackars lilla blogg som får stå ut med mitt spottande och fräsande, men nu är jag iaf klar.

Makten, härligheten och helgen

Fredag eftermiddag och ett par timmar till ska tillbringas på jobb innan jag får packa ihop mig, ta hunden under armen och fira helg. Vi har inga direkta planer för helgen, men jag hoppas hinna med en liten träff med våra vänner som nyligen har fått barn, trimning av hunden, kanske inköp av hyllor som vi är i så stort behov av och slapperi. Om andan faller på går vi kanske ett par långpromenader också, men det hänger lite på vädret.

Jobbveckan har varit ganska intensiv och nu har äntligen alla verksamheter som är med i etapp 1 startat sin matavfallsinsamling. Nästa vecka kommer ev. pressen få information om miraklet, men det är nog bättre att köken har fått testa ett tag innan de frågas ut av påträngande journalister. Dom har hängt efter mig ett bra tag och velat ha information om projektet och nu när jag tänker på det lite så ska jag nog undanhålla det ett tag till så att jag får känna hur det egentligen är att ha total makt :)

Flickträffar

Denna veckan har jag lyckats planera in två höjdarkvällar. En träff med mina kära gymnasieflickor och en med flickorna i "Lundagänget". Det var länge sedan jag träffade alla och det ska bli väldigt trevligt.

Ikväll är det gymnasieflickornas tur. Vi ska käka gott och tillbringa kvällen med att uppdatera varandra om våra liv samt spela Wii. Trots att det i år är tio år sedan vi gick ut gymnasiet är vi ett litet gäng från samma klass som har försökt hålla kontakten. Det har gått i vågor, men nu är vi definitivt duktigare på att träffas än vi har varit på länge. Det hela började nog med söta E gifte sig förra året och då blev det en hel del återträffar. Det är ett riktigt härligt gäng tjejer och vi har alltid lika kul. Denna sommaren är det goa M:s tur att gifta sig och det innebär ju ännu fler träffar.

Imorgon är det Lundaflickornas tur och vi har lovat varandra en mysig lyxfika. Vi är vanligtvis ganska duktiga på spontanträffar tillsammans med våra sambos, men det är mer sällan vi bara träffas flickorna. Milchen har dessutom fått sitt lilla knyte så hon och hennes sambo har lite svårare för att få till spontanträffar.

Jag ser verkligen fram emot båda kvällarna och hoppas att arbetet inte kommer bli alltför lidande av sena kvällar. :)

En arbetsdag av alla arbetsdagar

Sitter på jobb, lite lagom trött, efter en intressant och relativt fullspäckad dag. Dagen har till fullo handlat om mitt huvudprojekt: matavfallsinsamling. Jag började med ett möte med Sysavs matavfallsgrupp. I denna ingår representanter från 14 olika kommuner i södra Skåne och alla jobbar mer eller mindre med matavfall. Mötena med denna grupp är alltid lika intressanta och informativa. Många gånger diskuterar vi de informationssatsningar som är ett måste när man ska införa ett nytt sophanteringssystem och så även idag. Än så länge verkar det som om den information, som jag ger till de verksamheter som har engagerats i projektet, är mycket bra. Det känns väldigt bra att få den bekräftelsen eftersom jag jobbar helt ensam utan erfarenhet av branchen. Efter en gemensam lunch begav jag mig från Svedala (där vi var) tillbaka till Ystad. Nästa möte förbereddes och sen for jag iväg till en av de större skolorna i Ystad för att informera personalen om projektet. Jag har insett att det ofta är förskolepersonal som är väldigt engagerade i miljöfrågor och att engagemanget blir sämre ju högre upp i skolorna man kommer, men på den här skolan märkte jag inte alls av sådana tendenser. De var lite skeptiska till vem som ska ta hand om påsen och faktiskt gå ut med den, men det är jag övertygad om att de kommer klara. Så här långt verkar faktiskt de flesta vara väldigt positiva och jag kan naturligtvis bara tacka och ta emot. Detta är ju trots allt den lätta biten och jag måste förbereda mig mentalt på att det förmodligen kommer bli väldigt annorlunda den dag jag ger mig ut i privata verksamheter och i hushåll. Den tiden, den sorgen...NU ligger jag på topp!

Sorgligt avsked

Igår fick jag ta farväl av min nya favorithäst. Hon är dräktig och är beräknad till maj, så det var sista gången jag red henne innan hon återvänder till sin ägare. Tyvärr lär hon inte komma tillbaka eftersom hon har stora problem med av sina hovar. Jag har ridit henne hela denna terminen och hon har varit alldeles ljuvlig. Lagom sur i boxen så att man tvingas fjäska (pussar och kramar), men extremt samarbetsvillig och duktig i ridhallen. Dessvärre fick vi inte sluta på topp. Trots att hon älskar att hoppa, så strejkade hon vilt och vi insåg att det inte var läge att pressa henne mer. Eftersom hon är så förjtust i att hoppa så strejkar hon inte förrän det verkligen är något som är fel. Det innebär att jag inte heller fick hoppa, utan istället rida runt på en något frustrerad häst.

I boxen efter lektionen fick hon lite extra kärlek innan jag tog mig i kragen och körde hem. Hela situationen känns mycket bättre när man vet att hon återvänder hem till en av sina bästa kompisar som hon saknade väldigt mycket i början av sin vistelse på ridskolan. Ett sorgligt avsked med ett lyckligt slut.

Mycket rök, men ingen eld

Det visade sig vara fullkomligt galna spekulationer som jag lade fram i mitt förra inlägg. Tack och lov. Med facit i hand vet jag faktiskt inte varför jag oroade mig så mycket. Indonesienbesöket kommer bli av och Mr A medverkar glatt. Jag kommer stå för de praktiska arrangemangen och eventuellt hålla ett litet anförande om mitt skötebarn. Nu gäller det att börja plugga engelska facktermer!

Fint besök - stor förlust?

Fick för ett par dagar sedan reda på att jag kommer stå som värdinna för ett besök från Indonesien. Detta är ju naturligtvis väldigt spännande, men av någon anledning får jag en konstig känsla i magtrakten.

Anledningen till varför det kommer ett gäng Indonesier till Ystad är för att den professor som vi samarbetar med på LTH har ett projekt som pågår i Indonesien. Nu har det visat sig att hans asiatiska kollegor har blivit intresserade av den Kustskyddspolicy som jag har skrivit. Av den anlednigen blev jag och min, vad ska jag kalla honom, mentor (??) ombedda att organisera en liten träff i Ystad. Ganska snabbt fick jag ett meddelande från min mentor där ha sa att jag skulle hålla i besöket och att han troligen inte kommer vara på plats. Det är inte ovanligt att han ofta är ute på olika uppdrag, men det som känns konstigt är att detta är ett typiskt tillfälle som Mr A aldrig skulle missa. Dessutom är det i slutet av maj, så det är ju god tid att ändra eventuella planer. Ovanpå allt har han bjudit in ett stort gäng av mina tidigare arbetskamrater (på förra kontoret) på fredagsfika idag. Detta är mycket ovanligt och konstigt eftersom han fyller år i typ december och det har vi redan firat, han jobbar inte längre med oss utan på en annan förvaltning och i övrigt kan jag inte tänka mig någon bra anledning förutom en (som egentligen är ganska otänkbar)... Kan det vara så att han tänker lämna sitt arbete på kommunen för att ägna resten av sin arbetsföra ålder till sin egen konsultfirma? Detta skulle vara en stor förlust för framförallt erosionsarbetet i kommunen. Han är den som har drivit frågan under väldigt lång tid, han har ovärderliga kontakter och en enorm kunskap.

Naturligtvis är det inte rätt att dra slutsatser på det här viset, men det känns som om alldeles för många pusselbitar passar ihop på ett oroväckande sätt. Jag håller tummarna för att jag är helt ute och cyklar, jag lär ju få reda på hur det ligger till i sinom tid.

Är det nödvändigt att sätta rubrik på allt?

Det var ett tag sedan jag skrev och det är väl i stor sett för att livet och dagarna har flutit förbi utan några större incidenter. Vi tillbringade en lugn helg i Lund: Fredagsmys och söndagsslapp med min kära tvillingsyster och hennes sambo; en "liten" promenad i lördags...till Södra Sandby, två mil tur och retur och värstingshopping i söndags med min syster: modegurun.

En helt ok helg!

Veckan så här långt har jag ägnat åt att slutföra etapp ett i mitt projekt. Elva kommunala storkök ska börja samla in matavfall och jag har varit ute i samtliga och informerat vid ett flertal tillfällen. Idag fick jag äntligen leverera kärl, stativ, biokorgar och påsar till en del av verksamheterna och nu kan jag bara hålla tummarna för att de ska göra ett bra jobb. Än så länge har alla varit väldigt positiva, men jag har redan börjat förbereda mig mentalt på att klagomålen kommer dyka upp. Förhoppningsvis ska jag kunna lösa de problem som uppstår.

Idag är det ridning igen. Eftersom det är hoppning så får vi se om jag har kommit ett fall närmare att bli en riktig ryttare imorgon.

Jag trillade av

På ridningen igår trillade jag av hästen för andra gången sedan jag började rida igen. Nu är det bara 98 gånger kvar innan jag är en riktig ryttare :)

Åter igen red jag ett dräktigt sto som förmodligen har drabbats av hormonrubbningar och som av någon outgrundlig anledning aldrig har sett något så otäckt som tre bommar som ligger i en hög på marken. Vi hade gjort ett antal olika övningar och hon hade gått över bommarna vid flera olika tillfällen medan de låg i rad efter varandra. När det var dags för galoppövningarna puttades bommarna ihop till en hög och min häst fick graviditetsångest. Efter det andra tvärstoppet i galopp hade jag lite svårt för att hålla mig kvar. En kullerbytta från ca 1,40 meters höjd senare satt jag på marken och lilla Trollet var i andra änden av ridhallen. Förvånansvärt nog slog jag mig inte alls! Jag har ingen som helst rädsla för att trilla av och det är nog orsaken till att jag inte slår mig. Detta är lite förvånande för mig eftersom jag, när jag åker skidor och skridskor, hatar att trilla och därför aldrig gör det. Jag har fått höra vid ett flertal tillfällen att om man inte trillar så kan man inte utvecklas i sporten. Vi kan med säkerhet slå fast att jag inte har någon ångest över att utvecklas när det gäller ridningen.